I detta kapitel kommer vi att behandla ämnen om vad psykiatrin betyder i Finland och i Sverige, psykiatriskt vårdarbete och sjukskötarens arbetsbeskrivning i psykiatrin. Vi kommer även att ta upp vad psykiatrisk öppenvård och slutenvård innebär och några olika psykiatriska sjukdomar bland barn och unga.
2.1. Centrala begrepp
Under denna rubrik kommer vi beskriva begreppen psykisk hälsa och psykisk ohälsa, då vi anser de centrala inom vårt examensarbete.
2.1.1. Psykisk hälsa
Världshälsoorganisationen WHO definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av välbefin-nande där en individ utför sina egna förmågor och möjligheter, klarar av vardaglig stress, arbetar eller studerar produktivt och kan bidra till vårt samhälle. Psykisk hälsa är grund-läggande för vår gemensamma, mänskliga och individuella förmåga att tänka, visa käns-lor, försörja sig, samspela med varandra och njuta av livet. Många sociala, psykologiska och biologiska faktorer påverkar den psykiska hälsan på olika sätt. (WHO, 2018)
2.1.2. Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är svårt att definiera och innefattar flera olika tillstånd med olika allvar-lighetsgrad och långvarighet; från lätta och övergående besvär till långvariga tillstånd som starkt påverkar funktionsförmågan. Psykisk ohälsa används som en beteckning för både mindre allvarliga psykiska symptom som till exempel nedstämdhet och ångest, och till allvarligare psykiatriska tillstånd som bör behandlas av hälso- och sjukvården såsom depression och schizofreni. (Westerback, 2016 & Folkhälsomyndigheten, 2020c)
2.2. Psykiatri i Finland
Utvecklingen av mentalvården har i Finland varit strakt knuten till de allmänna utveckl-ingslinjerna inom social- och hälsovården. Mentalvården är en del av den kommunala
9
servicen där Finlands kommuner ansvarar för den offentliga mentalvården. Till en viss grad har kommunerna i större städer överlåtit produktionen av specialiserade sjukvårds-tjänster till kommunägda samkommuner. Folkpensionsanstalten är den allmänna sjukför-säkringen i Finland som innefattar den privata sjukvården och företagshälsovården. Inom dessa sektorer erbjuds det också mentalvårdstjänster. Den allmänna hälso- och sjukvården täcker alla åldersgrupper, socioekonomiska grupper samt erbjuder alla typer av mental-vård. Mentalvårdsarbetets utveckling i Finland har från och med 1980-talet genomgått en långsam övergång från sjukhus och institutionscentrerad vård till öppenvård. Syftet med att övergå till öppenvård var att minska på institutionsvården. Genom att modernisera och förbättra behandlingen, neutralisera ämnet kring psykiska problem och få mentalvården mera tillgänglig. En återkommande faktor i reformarbetet är att försöka skapa en klient-nära service. Klientens vårdbehov ska beaktas och åtgärdas som en helhet för att anpassas till klientens behov. Omorganiseringen av mentalvårdstjänsterna har gett inspiration till ett ökat behov av tjänster som har förorsakats av förändringar i levnadssättet och arbets-livet, ökande arbetstakt, prestationskrav och en marknadsekonomiskt inriktad värde-grund. (Karlsson & Wahlbeck 2010 s.13)
2.3. Psykiatri i Sverige
Psykiatrin anses vara den mest varierande, fördomsbelastade och omdebatterade delen av sjukvården. Folk betraktade länge mentalvården som en kombination av omänsklighet och barmhärtighet. De psykiskt sjuka betraktades länge med en blandning av osäkerhet, skräck och förakt. I mitten av 1900-talet har de styrande principerna varit fördomsfrihet, integration och humanitet. Mentalsjukhusen har lagts ner och vården har blivit samhälls-orienterad. Till skillnad från vårdens historia, är de psykiatriska behandlingarnas historia ganska kort. Före 1950, kunde man inte erbjuda så mycket mera än tålmodig väntan på en förbättring, elbehandlingar samt dämpande läkemedel. Den ledande principen har varit att behandlingarna ska vara baserade på kunskap så långt det är möjligt. I form av ett gynnsamt förhållande ska de etiska kraven uppfylla förhållandet mellan nytta och risker, samma tillgångar hos befolkningen och att värna om självbestämmande så länge det inte medför fara. Den svenska forskningen har varit livsviktig då kunskapen ökat enormt. Den svenska psykiatrin speglas av internationella trender och psykiatrins utveckling har till stor del redovisats i doktorsavhandlingar. Genom åren har det funnits fyra olika synsätt
10
på uppkomsten av psykiska sjukdomar. Ett synsätt var att sjukdomen var ett straff för att mänskan förbrutit sig mot gud, att mänskan var besatt av onda andeväsen, att de uppkom galenskap då de mänskliga passionerna tog överhanden eller att sjukdomarna uppkom genom att balansen mellan de fyra kroppsvätskorna hade kommit i olag. De psykiska sjukdomarna uppfattades som straff, besatthet, disharmoni och kroppslig obalans. I en del religiösa sekter förekommer ännu föreställningen att behandlingen av de psykiska sjuk-domarna sker genom att fördriva bort demoner och att sjukdomen förorsakas av demoner.
(Ottosson, 2003)
2.4. Sjukskötarens yrkesroll inom psykiatrin
Vid olika studier har det visats att psyksjukskötare är viktiga för patienternas mentala hälsa. En del av patienterna hade svårt att definiera deras specifika roll men upplevde att de uppfyllde en viktig och betydelsefull roll som andra inte kunde uppfylla. Sjukskötaren förväntas vara professionell och mänsklig vid olika tillfällen. En del av deras uppgifter är att kunna ge patienten faktabaserad information om olika sjukdomar samt läkemedel och kunna förklara och översätta medicinska termer så att patienten förstår. Psyksjuksköta-rens roll är också att kunna bedöma patientbehovet, kunna planera och utvärdera vården, utbilda personal och patienter samt att korrekt kunna dokumentera information. (Hammar
& Westling, 2012 s. 5)
Utöver att sjukskötaren ska kunna bemöta patienten på ett professionellt och vänligt sätt ska hen också kunna samordna andra tjänster och ha en fungerade kommunikation med andra yrkesgrupper. Som sjukskötare utgår arbetet ifrån ett hälsoperspektiv som bygger på hälsobevarande och hälsoförebyggande åtgärder men också omsorg och arbete kring den redan sjuka patienten. Inom psykiatrisk vård fokuserar omvårdnad på personens egen uppfattning och upplevelse av hälsa samt livskvalitet bortsett från sjukdomen. Plane-ringen av vården och omvårdnadsinsatserna gör sjukskötaren tillsammans med patienten.
Beroende på patientens sjukdom och situation vänder sig omvårdnadsarbetet mot känsliga och praktiska aspekter. (Hammar & Westling, 2012 s. 2)
För ett fungerande omvårdnadsarbete förutsätts det att en god relation upprätthålls mellan patienten och sjukskötaren. En bra kommunikation är grunden till en god relation.
11
Omvårdnaden ska utformas utifrån patientens behov, vilket innebär att sjukskötaren ar-betar utifrån ett helhetsperspektiv. Sjukskötaren ska se till patientens livssituation samt lyfta fram och uppmärksamma patientens fysiska, psykiska, kulturella och andliga behov.
Kontinuitet är viktigt i arbetet samt att hjälpa patienten med att bära den psykiska smärtan.
Att behandla och hantera känslor som meningslöshet hos patienten är konkreta exempel på insatser som sjukskötaren med hjälp av andra yrkesgrupper utför. Det är viktigt att arbeta nätverks- och samhällsbaserat oberoende var man arbetar. Detta innebär att man upprätthåller kontakten med andra instanser gällande patienten. Andra uppgifter för psyk-sjukskötaren är också att aktivt arbeta mot fördomar, utanförskap och diskriminering samt att föra kunskap och utbildning vidare till studerande och medarbetare. (Hammar & West-ling, 2012 s. 2)
2.5. Psykiatrisk vård
Psykiatrisk vård innebär sjukvård som behandlar psykiatriska sjukdomar. Psykiatrisk vård kan ges både i öppenvård och i slutenvård. Vården utförs på psykiatriska mottag-ningar, psykiatriska avdelningar eller psykiatriska sjukhus. I god psykiatrisk vård ingår behandling, omvårdnad, rehabilitering och social integrering (Levander m.fl., 2008).
Det psykiatriska vårdandet handlar om att återskapa bästa möjliga hälsa och behålla det som patienten redan har. Studier visar att personalens attityder till patienten är väldigt viktig. Vårdaren behöver identifiera patientens behov och skapa en tillit för att patienten enklare ska acceptera vårdandet, vilket även gör att inte oroligheter uppstår. Psykisk ohälsa kan medföra många olika diagnoser och på grund av det måste sjukvården vara av hög kvalitet och hjälpa patienten på bästa sätt. Att arbeta hälsofrämjande, observera och ta till vara patientens resurser är en sjukskötares viktigaste uppgift vid ett möte av en individ som drabbats av psykisk ohälsa. Viktiga egenskaper som en sjukskötare behöver är att vara äkta, visa medkänsla och medmänsklighet. Inom psykiatrisk vård fodras ett närvarande och känslomässigt arbete för att skapa en bra relation med patienten. En god omvårdnad betyder att stödja och hjälpa patienten och förhindrar diskriminering och för-domar. Det finns fyra etiska begrepp som är viktiga att ha med sig i varje handling man utför; göra gott för människan, inte göra någon skada, vara rättvis och respektera patien-tens självbestämmande och integritet. (Larsson & Ärlemar, 2018)
12
2.6. Psykiatrisk öppenvård
För att få tillträde till psykiatrisk specialsjukvård krävs det oftast en remiss från primär-vårdens läkare men det finns undantag i vissa kommuner. Primärvården bedömer hur akut klientens vårdbehov är och erbjuder även stöd under väntetiden. Inom specialsjukvården kan öppenvård ges vid en psykiatrisk poliklinik, mentalvårdsbyrå, rehabiliteringspolikli-nik eller ett dagsjukhus. Öppenvården utgörs av primärvården och kräver oftast tidsbe-ställning. I akuta fall finns det dygnet runt mentalvårdstjänster i form av sjukhusvård.
Behandlingen innehåller alltid stödsamtal och ibland psykoterapi, vilka i allmänhet inne-bär individuell korttidsterapi. Andra psykosociala behandlingsmetoder kan även vara grupp- och ergoterapi. Den offentliga öppenvården kan i allmänhet inte erbjuda stödsam-tal flera gånger i veckan eller längre intensiva psykoterapier, därför kompletteras den of-fentliga öppenvården av privata tjänster. En stor mängd av psykoterapitjänsterna är pri-vata. Det finns många olika former av psykoterapi men de mest centrala psykoterapifor-merna kan vara psykoanalytisk psykoterapi, kognitiv beteendeterapi och psykoanalys.
(Karlsson & Wahlbeck, 2010)
2.7. Psykiatrisk slutenvård
Psykiatrisk slutenvård finns på psykiatriska sjukhus eller på psykiatriska avdelningar vid allmänsjukhus. Inom slutenvården används medicinsk behandling och behandlingsformer för interaktion, bland annat grupp- och individsamtal. Till behandlingen hör det även fa-milje- och nätverkssamtal, detta är en viktig del inom barnpsykiatriska slutenvården.
Varje patient skall ha en egenvårdare, en ansvarsperson som är sjukskötare eller närvår-dare. På avdelningen finns det även tillgång till psykolog, fysioterapeut och ergoterapeut.
Var tredje behandlingsperiod inom slutenvården påbörjas oberoende av patientens vilja.
Det varierar mycket mellan olika sjukhus men det förekommer ofta tvångsåtgärder såsom tvångsmedicinering, isolering och spännbälten. Inom barnpsykiatrin används även olika tillvägagångssätt för fasthållning. Bland de biologiska behandlingsmetoderna finns det även ECT, elektrokonvulsiv behandling som har blivit mera populär i Finland under 2000-talet. Dock används detta endast på vuxna. (Karlsson & Wahlbeck, 2010) ECT är en elbehandling framför allt för djupa depressioner men även andra psykiska sjukdomar.
13
Elbehandlingen gör att hjärnan får svaga pulser av elektrisk ström i några sekunder som sedan utvecklar ett epileptiskt anfall.
2.8. Psykiska sjukdomar hos barn och unga
Då man hänvisas till psykiatrisk specialistvård är det oftast olika livskriser och olika psy-kiska sjukdomstillstånd det är frågan om, till exempel psykoser, djupa och svåra depress-ioner, svåra personlighetsstörningar, självmordstankar samt självmordsförsök. För att få vård krävs alltid en läkarremiss. Oftast behandlas och undersöks psykiska sjukdomar och störningar inom den öppna vården eller som en kortare sjukhusvård. Många av de olika behandlingar som utförs, sker som öppenvård på de psykiatriska poliklinikerna. Patien-tens personliga vård grundar sig i en vårdplan man gjort upp i samband med patienten och ibland om det behövs också med hens anhöriga. Som vårdform utnyttjar och tillämpar man forsknings- och evidensbaserade behandlingsmetoder. (HUS, 2020a)
Att lida av psykisk ohälsa under livets gång och att lida av tillfällig psykisk ohälsa vid någon svår livssituation, är helt normalt. Viktigt vid psykisk ohälsa är att man identifierar den och behandlar den på rätt sätt. En psykisk störning är ofta summan av många olika faktorer. Ofta är det en specifik faktor som exempelvis stress, som utlöser den psykiska störningen som andra faktorer redan lagt grunden för. Normala känslor och reaktioner i ett vardagligt liv så som exempelvis förlusten av en närstående, anses inte vara en psykisk störning. Reaktioner på normala motgångar i livet och konflikter mänskor emellan, kan inte anses som en sjukdom. (Institutionen för hälsa och välfärd, 2019) Nedan kommer vi att ta upp de vanligaste psykiska sjukdomar hos barn och unga.
2.8.1. Ångest och affektiva störningar hos barn
Ångest och rädslor hör till den normala utvecklingen hos alla barn. Ungefär 5% av alla barn har dock ångestsymtom som nedsätter funktionsförmågan. Barnet behöver hjälp för ångest om den påverkar tydligt barnets vardagliga liv och stödet från vuxna i barnets liv inte räcker till. Med hjälp av pedagogisk terapi ges det information om typiska ångest-symtom samt hanteringsmetoder och behandlingsalternativ för ångeststörning. På mot-tagningsbesöken analyserar man barnets familjesituation och ger handledning i olika
14
metoder hur de vuxna kan stöda barnet i att stegvis bemöta det som barnet får ångest av.
Det används även praktiska behandlingsmodeller som hjälper att identifiera känslor som är viktigt vid behandling av ångest och rädsla. (HUS, 2021b)
Depression förekommer både hos flickor och pojkar lika ofta. För flickorna ökar det i tonåren. Symptom på depression innebär en återkommande eller långvarig känsla av sorg, nedstämdhet, glädjelöshet eller lättretlighet. Detta nedsätter funktionsförmågan och änd-ras knappt ens i samband med trevliga upplevelser. Symptomen för depression varierar hos barn i olika åldrar. På mottagningsbesöken ger man stöd till familjens interaktioner vid behandlingen av barnets depression. Vårdformen för barnet ser olika ut från person till person och enligt barnets ålder. Ju yngre barnet är, desto viktigare är det att vuxna deltar i vården av barnets depression. (HUS, 2021b)
2.8.2. Neuropsykiatriska störningar hos barn
Neuropsykiatriska störningar hos barn är utvecklingsstörningar som förknippas till hjär-nans funktion. Neuropsykiatriska svårigheter påverkar bland annat den sociala interakt-ionen, kontroll av känslor och beteende, språkliga och icke-språkliga kommunikationen samt styrningen av de exekutiva funktionerna. Symptomen varierar från barn till barn, men även hos samma barn kan symptombilden variera i olika utvecklingsstadier. Neu-ropsykiatriska störningar visar svårigheter med sömn, inlärning, språkutveckling, moto-rik, humörsvängningar, ångest, tvångssyndrom samt sinneskänslighet. Neuropsykiatriska störningar innebär bland annat ADHD, ADD, tics och autismspektrum. På mottagnings-besöken uppmärksammar man barnets helhetssituation och fattar beslut om individuella vård- och stödformer. (HUS, 2021c)
2.8.3. Psykotiska störningar hos barn
Psykos är en allvarlig psykisk störning där det innebär att verklighetsuppfattningen har försämrats. De centrala symptomen för detta är hallucinationer, vanföreställningar och en oklar verklighetsuppfattning. Hos barn är det väldigt ovanligt med psykossjukdomar. Psy-kos som förekommer hos barn innefattar schizofreni, psykotisk depression och bipolär
15
sjukdom, psykotiska tillstånd som orsakas av droganvändning samt korta övergående psykoser. (HUS, 2021d)
2.8.4. Ätstörningar hos barn
Det är vanligt med många olika slags ätstörningar hos barn. Det drabbar vanligtvis flickor men det förekommer även hos pojkar. Matkräsenhet förekommer ofta men även periodvis missnöje med sin egen kropp förekommer redan hos barn. Det är inte alltid en tydlig gräns för när en ätstörning behöver behandling, men det talas om störning när ätandet börjar ta över ens vardagliga liv och riskera hälsan, tillväxten och utvecklingen. (HUS, 2021e)
Anorexi, bulimi och hetsätningstörning är det vanligaste formerna av ätstörningar. Vid anorexi börjar barnet känna en rädsla över att gå upp i vikt och känna sig tjock, fast det i verkligheten inte är så. Anorexi börjar oftast genom bantningsförsök som kan gå över styr och leda till en ond cirkel av självsvält och överdriven motion. En person med ätstörning upplever ofta att hen inte behöver hjälp och även försöker dölja symptomen. Självsvält förstärker symptomen och upprätthåller eventuella matrelaterade tvångstankar. Bulimi innebär att personen hetsäter stora portioner mat på en gång. Detta ätande resulterar ofta i ångest och rädsla att gå upp i vikt, vilket gör att personen försöker förhindra det till exempel genom motion, kräkningar eller laxerande medel. Barn kan även ha övervikt och tillhörande hetsätning som kräver behandling. (HUS, 2021e)
Vuxna som är närvarande i barnets vardag har en viktig roll i att identifiera, förebygga och behandla problem med ätandet. Det är viktigt att söka hjälp redan i ett tidigt skede, till exempel hos skolhälsovårdaren eller hälsocentralen. (HUS, 2021e)