I detta kapitel beskrivs bakgrund och tidigare forskning på detta område. Här kommer jag att ta upp en del tidigare forskning på området funktionsnedsättningar, de handlar bland annat om diskriminering av personer med en funktionsnedsättning, hur det ser ut för personer med en funktionsnedsättning kopplat till arbetsmarknaden och de svårigheter som följer med det när man har en funktionsnedsättning. Ett av styckena handlar om svårigheterna med kön och funktionsnedsättningar. Men många av texterna handlar om hur personer med en
funktionsnedsättning behandlas på arbetsmarknaden och i de sysselsättningar personerna med funktionsnedsättning har.
2.1: Bakgrund
2.1.1. Diskriminering och funktionsnedsättning
Mosher (2015) beskriver hur diskrimineringen av personer med en funktionsnedsättning ser ut på arbetsplatserna, och den aktuella studien som görs visar att personer med en
funktionsnedsättning utsätts för diskriminering i samhället. Studien visar också att de sociala diskrimineringsprocesserna skiljer sig åt beroende på arbetstyp och kön, och i Amerika godkändes 1990 ADA som är en av de mest omfattande lagarna i världen för personer med en funktionsnedsättning. ADA är betydelsefull eftersom den behandlar uteslutningen som personer med en funktionsnedsättning möter i arbetskraften på grund av sina fysiska och mentala skillnader, och man kan se att denna lag specifikt skyddar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på arbetsplatsen. För att denna lag säger att arbetsgivare inte kan diskriminera kvalificerade personer med funktionsnedsättning i anställningsbesluten gällande om en person ska bli anställd eller uppsagd, dessutom kräver lagen att arbetsgivare
tillhandahåller rimliga anpassningar till kvalificerade anställda med en funktionsnedsättning om de är i behov av det för att kunna utföra sitt jobb på ett korrekt sätt. Även fast ADA-skyddet finns fortsätter diskrimineringen av personer med en funktionsnedsättning på arbetsplatserna, eftersom attityderna om funktionsnedsättningar finns inbäddade i olika organisationer vilket leder till att företagskulturer kan skapa attitydbeteendemässiga och fysiska barriärer för arbetare och arbetssökande med funktionsnedsättningar(Mosher, 2015. 2 stycke Abstract).
2.1.2. Arbete och funktionsnedsättning
Tideman(2017) beskriver de problem som finns för unga vuxna med en funktionsnedsättning när man ska etablera sig på arbetsmarknaden, då det är svårare för personer med en
funktionsnedsättning att etablera sig på arbetsmarknaden än för personer utan en
funktionsnedsättning. Detta sker trots att det finns en arbetslinje som betonar avlönat arbete framför finansiellt stöd, och det har funnits länge i den svenska politiken då man kan se att arbete är avgörande för att uppnå delaktighet i samhället vilket funktionshinderpolitiken arbetar för då personer med en funktionsnedsättning blir marginaliserade på arbetsmarknaden. Man kan se att sysselsättningen för personer med en funktionsnedsättning har legat stabilt på en låg nivå under lång tid och de insatser som har gjorts har inte utjämnat skillnaderna som finns på arbetsmarknaden mellan personer som har en funktionsnedsättning och personer som inte har någon funktionsnedsättning. Men andelen som har arbete varierar emellertid ganska stort beroende på typ och grad av funktionsnedsättning. Utöver försörjning kan arbete ha flera positiva innebörder för individerna med en funktionsnedsättning, och det är bland annat en möjlighet att utveckla sociala nätverk, stärka självkänslan och identitet samt att skapa struktur i vardagen, och arbetet har också en positiv betydelse för hälsa och livskvalitet. Trots arbetets centrala betydelse både för samhälle och individer har frågor om arbete och
funktionsnedsättning generellt sätt fått relativt liten akademisk uppmärksamhet, och man kan se att forskningen är ännu mera begränsad när det gäller personer med olika synnedsättningar i relation till arbete(Tideman, 2017, s.3). Personer med en funktionsnedsättning tillhör en av de grupper i samhället som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, och man kan se att det finns flera olika faktorer som ligger bakom detta och några av de dessa faktorer är dels de individuella förutsättningarna och förmågorna men det beror också på de omgivande faktorerna som är lagstiftningen, tillgång till individuellt utformat och långsiktigt stöd och arbetsgivarens attityd(Tideman, 2017, s.2). Utifrånperspektivet som är ett traditionellt sätt att betrakta och beskriva de personer som har en funktionsnedsättning, då personer med en
funktionsnedsättning kategoriseras och fokuset läggs ofta på bristerna och
tillkortakommandena istället för att fokusera på det positiva med personen och vad den kan bidra med. Men från ett inifrånperspektiv från personen med funktionsnedsättningen sätts fokuset istället på de egna erfarenheterna som ger betydelse, innebörder och mening i livet, men det betyder inte att den levda erfarenheten är desamma för alla personer med en funktionsnedsättning. Behovet av särskilda begrepp som finns för att beskriva personers funktionsförmåga ifrågasätts av de unga med en funktionsnedsättning, eftersom funktionsfunktionsförmågorna hos individerna varierar och därmed varierar också
svårigheterna för individerna. Man kan också se att de brister som uppstår har att göra med omgivningen till exempel arbetslivet där stödet och kraven inte är anpassade efter individernas förutsättningar, men det finns andra som hävdar att diagnoser och särskilda begrepp kan bidra till omgivningens förståelse och därigenom kan de ge bättre stöd och se till att miljön är tillgänglig på ett sätt(Tideman, 2017, s.3,4).
Brown(2019) diskuterar olika erfarenheter från arbetande kvinnor med en funktionsnedsättning som illustrerar betydelsen i den statushierarkin som finns på olika arbetsplatser, och det är svårare för kvinnor med funktionsnedsättning att få arbete än för män med eller utan
funktionsnedsättning(Brown, 2019, s.3). De studier som har inkluderat arbetande kvinnor med funktionsnedsättning tenderar att fokusera på en enda aspekt av arbetsrelaterad erfarenhet vilket gör att fokuset landar på inkomst eller trakasserier på arbetsplatserna, istället för att man fokuserar på att göra en omfattande uppsättning av erfarenheter gällande inkomst och
arbetsplatsstress. Problemen som finns gällande förståelsen av erfarenheterna av arbetande kvinnor med funktionsnedsättningar är tendenserna att forskarna helt utesluter personer med funktionsnedsättningar eller att man relaterar fynd rörande funktionsnedsättningar till fotnoter eller kompletterande diskussioner. Faktum är att under de få omständigheter där
arbetsförhållanden bland personer med funktionsnedsättning är huvudfokus för tidigare
publicerad forskning diskuteras de endast som faktorer som påverkar sannolikheten för att få rätt till funktionshinderförmåner(Brown, 2019, s.3).
2.2.1. Funktionshinder och arbetsmarknad
Shier (2009) diskuterar ett antal brister som finns i arbetsmarknadsintegrationspolitiken för personer med funktionsnedsättningar, och de brister som har hittats gäller de individualistiska stödmodellerna som finns för att hjälpa personer med en funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden och när dessa brister finns så leder det till begränsningar för personer med en funktionsnedsättning då deras anställningsbehov upplevs som besvärliga och därmed blir personer med en funktionsnedsättning fortfarande marginaliserade i hela anställningsprocessen.
För att komma tillrätta med dessa problem anser vissa att man bör peka på möjligheterna att markera hinder, så att man sedan kan lägga tonvikten vid att främja tillmötesgående åtgärder som inkluderar snarare än utesluter personer med en funktionsnedsättning från
arbetsmarknaden(Shier, 2009, s.63). I Kanada undertecknade man ett avtal som 65-regeringar undertecknade då detta gick genom den multilaterala ramen för arbetsmarknadsavtal för personer med funktionsnedsättning, och sedan tillhandahåller länderna själva stödet genom funktionshindringsrelaterade sysselsättningsstödprogram och dessa stödprogram lägger sitt fokus på arbetsplatser, arbetssökningar, utbildning och hjälpteknologiskt stöd. Men dessa stöd är rotade i att stödja individen utan att erkänna hur den sociala och ekonomiska miljön ser ut för dessa individer med funktionsnedsättningar utan det sker begränsningar av stödinsatser ändå. Den socio-politiska modellen som används för att förstå personer med olika
funktionsnedsättningar fokuserar främst på att förändra den sociala, politiska eller ekonomiska miljön för dessa personer än att förändra individens beteende eller funktion, men i motsats till den individualistiska modellen där fokuset ligger på jämställdhet och främjande av mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. Men man kan se att många av
individerna som har en funktionsnedsättning anser att anledningen till att en person med funktionsnedsättning hamnar utanför systemet är att den personen diskriminerades på grund av sin funktionsnedsättning, vilket bevisar att påståendet om att handikappolitiken i samband med sysselsättning i länderna har gjort lite för att gå mot en socio-politisk modell som står upp för jämlikhet, rättvisa och mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. För att komma tillrätta med dessa problem och diskrimineringar av personer med en
funktionsnedsättning har man föreslagit flera alternativa lösningar för att anpassa
sysselsättningspolitiken, till exempel att man använder sig av övervakning av personer med funktionsnedsättningar för att man då ska kunna främja representationen av olika personer med en funktionsnedsättning i själva arbetsmiljön. Detta är ett tillvägagångssätt som skulle
säkerställa att personer med olika funktionsnedsättningar får en plats i vilken arbetsmiljö som helst, och utifrån detta har andra argumenterat för att behovet av att använda sig av en modell för positiva åtgärder för att främja fler anställningar av personer som har en
funktionsnedsättning. En del forskare har föreslagit betydelsen av stödda
anställningsmöjligheter i form av jobbcoaching, medan andra har kritiserat dessa förslag som då skulle sakna betydelse på arbetsplatsen. Andra forskare har föreslagit att man ska ta fram jobbutbildningsprogram för att man ska kunna utveckla socialt kapital i form av att skapa sociala nätverk för de som har svårt att få en anställning på grund av sin funktionsnedsättning.
Det föreslås också att man är i behov av att förändra den allmänna uppfattningen som finns om
personer med en funktionsnedsättning som arbetar, detta skulle man kunna uppnå genom att gå till en mer tillmötesgående hållning gällande funktionsnedsättningar. Men problemet är att det saknas forskning över hur och varför personer med en funktionsnedsättning upplever framgång och misslyckande på arbetsmarknaden, men man får ändå in information om betydande hinder i form av diskriminering och märkning men i vissa fall kan man få reda på hur personer med en funktionsnedsättning har anpassat sig till de situationer som de upplevt för att få en
anställning(Shier, 2009, s.65).
2.2.2. Funktionshinder som social konstruktion
Mik-Meyer (2016) diskuterar hur synliga försämringar kan leda till en viss uppmärksamhet som skiljer sig radikalt från den uppmärksamhet som personer utan funktionsnedsättning får, som till exempel de som är kända. När man ska göra undersökningar gällande
funktionsnedsättningar har den befintliga litteraturen redan antagit ett socialpsykologiskt synsätt som då lägger fokus på de stereotyper som finns, eller så har man redan valt de uteslutande mekanismerna i själva förmågorna hos dessa individer. De diskursiva
konstruktionerna av personer med en funktionsnedsättning är annorlunda jämfört med personer utan funktionsnedsättning, och det handlar om hur kollegor behandlar kollegor med en
funktionsnedsättning annorlunda men man kan också undersöka medarbetarnas avgränsande konstruktioner om personer med funktionsnedsättning(Mik-Meyer, 2016, s.1342). Från att betona funktionsbegränsningarna hos personer med funktionsnedsättningar kom nu samhällets organisation och arbetet i centrum, vilket ledde till ett starkt fokus på hur sociala miljöer kan begränsa vissa grupper av människor så som personer med funktionsnedsättningar det vill säga att fokuset låg på de organisatorisk, samhälleliga och kulturella faktorerna som påverkade dessa grupper. Från och med 1970-talet stärktes denna agenda för att man ansåg att personer med en funktionsnedsättning blev förtryckta på grund av att de uteslutits från arbetsmarknaden, men i litteraturen har man kritiserat de tillvägagångsätt som har funnits gällande de analyser som gjorts kring personer med funktionsnedsättning för att de har varit för smala i sin forskning när de har kartlagt arbetslivet för personer med en funktionsnedsättning. Dessutom har de framtagna modellerna kritiskt diskuterats som teoretiskt essentialistiska, vilket innebär att de metoder man har använt för att granska personer med en funktionsnedsättning har haft ramar som förklarar "funktionshinderproblemet" genom att enbart hänvisa till antingen den enskilde personen med funktionsnedsättningar som då syftar på det medicinska tillståndet hos individen eller den specifika kontexten som då syftar på den sociala omgivningen. Det man kan se är att ingen av dessa modeller analyserar den subjektiva upplevelsen av
funktionsnedsättningar eller hur en sådan upplevelse relaterar till det sociala sammanhanget(Mik-Meyer, 2016, s.1343).
2.2.3. Funktionshinder och genus
Gerschick(2000) analyserar kontextualiseringen av upplevelser för kvinnor och män med fysiska funktionsnedsättningar, och för att göra detta måste man ta hand om några uppsättningar som är social dynamik, stigmatiseringen av funktionshinder och kön som en interaktionsprocess och kroppens betydelse för att anta kön. Att ha en funktionsnedsättning är inte bara ett fysiskt eller psykiskt tillstånd, utan det är också ett socialt och stigmatiserat problem då stigmatisering är mindre en biprodukt av funktionshinder än dess substans. Det största problemet för att personer med en funktionsnedsättning ska vara fullt delaktiga i
samhället är inte den fysiska bristen utan snarare vävnaden av myter, rädslor och missförstånd som samhället fäster vid personer med en funktionsnedsättning. Därmed kan man se att stigmatisering är inbäddat i den dagliga interaktionen mellan personer med
funktionsnedsättning och personer utan funktionsnedsättning. För att genomföra kön måste personer med en funktionsnedsättning erkännas av andra som "lämpligt" maskulina eller feminina, och det är mycket som står på spel i denna process då ens självkänsla vilar på osäkerhet på andras validering eller avvisning av sin könsprestanda. Men den framgångsrika lagstiftningen ger status och acceptans, misslyckande förlägger förlägenhet och förödmjukelse.
Därmed kan man se att personer med funktionsnedsättningar engagerade i ett asymmetriskt maktförhållande med sin tillfälliga arbetsförmåga, då kroppar är centrala för att uppnå erkännande som lämpligt könsbestämda varelser. Eftersom våra kroppar och de kön som vi identifierar oss med fungerar som sociala dukar där vårt kön visas upp och blir accepterat av den sociala omgivningen eller blir stämplat som oacceptabelt, på grund av dessa föreställningar om våra kroppar och vårt kön kan man se att kropparna hos personer med funktionsnedsättning blir utsatta för att nekas erkännande som kvinnor och män. Typ av funktionsnedsättning, dess synlighet, dess svårighetsgrad och huruvida det är fysiskt eller mentalt ursprung förmedlar graden som kroppen för en person med funktionsnedsättning är socialt utsatta(Gerschick, 2000, s.1264). Handikapp påverkar könsprocessen på många olika sätt, och dels beror det på vilken ålder man är i när man får sin funktionsnedsättning, vilken typ av funktionsnedsättning man har, vilken svårighetsgrad man har och synligheten hos en persons funktionsnedsättning för att detta påverkar vilken grad hon eller han lärs ut och utsätts för könsförväntningar. För att man kan konstatera att ingen undgår att bli könsbestämd, inklusive personer med
funktionsnedsättningar, men alla människor upplever inte samma grad och typ av
könssocialisering och förväntningar. De teorier som finns om kön förutsätter att alla har samma förmågor att lära sig, förstå, svara på och hållas ansvarig för genererade förväntningar, men personer med en funktionsnedsättning har svårare med dessa förmågor i olika grader då det kan vara svårare för personer med en funktionsnedsättning att leva upp till förväntningarna
gällande kön(Gerschick, 2000, s.1265).
Jones(2003) analyserar att det har gjorts få eller inga publikationer i ekonomitidskriften gällande personer med funktionsnedsättning, och de som gjorts är gamla och analysen är endast gjord utifrån det manliga perspektivet, dessa studier visar på att skillnaderna mellan humankapital och produktivitetskaraktäristik mellan funktionshindrade och
icke-funktionshindrade förklarar cirka 50% av skillnaderna mellan lön och deltagande mellan de två grupperna. Den slutsats som kommer av dessa studier trots den bristfälliga tolkningen av data, så slår de ändå fast att storleken på den kvarvarande eller oförklarliga delen av skillnaderna i löner att det delvis kan åtgärdas genom att använda sig av handikapplagen som kom 1995.
Under senare år har studien förnyats med nyare data från AKU, men detta är mycket ifrågasatt då det skedde förändringar i de frågor som rör funktionshinder i AKU. Eftersom frågorna ändrades från att handla om personer med en funktionsnedsättnings hälsa till att handla om hur mycket betalt arbete funktionshindrade kan göra, vilket ledde till att flera personer med funktionsnedsättning i Storbritannien slutade att rapportera sina långvariga
funktionsnedsättning eftersom detta påverkade vilket arbete de kunde få(Jones, 2003, s.4). På grund av att det funnits tolkningssvårigheter rörande förändringarna som skett både före och efter lagstiftningen, både allmänt och mer specifikt med hjälp av AKU, därför fokuserar man istället på de könsskillnader i funktionshindereffekter som finns på arbetsmarknaden. Eftersom kvinnors relativa ställning på arbetsmarknaden i allmänhet är sämre än mäns, i alla fall när det gäller inkomster därmed är det intressant att se om funktionshindrade kvinnor är lika
missgynnade i förhållande till funktionshindrade män. När man tittar på handikapp nivån för män och kvinnor i arbetsför ålder kan man se att detta är väldigt lika för de båda könen, och det finns inga tecken på differentierad rapporteringsförskjutning beroende på könet. De flesta studier av diskriminering fokuserar på skillnader mellan olika grupper på den ekonomiska nivån, medan denna studie också identifierar olika skillnader inom grupper och mellan könen(Jones, 2003, s.5).
2.2.4. Diskriminering på arbetsmarknaden av personer med funktionsnedsättning
Bellemare(2018) beskriver att när FN: s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättningar (UNCRPD) trädde i kraft 2008, och syftet med denna konvention var att man skulle kunna skydda funktionshindrades välbefinnande, se till att de fick jämställdhet och eliminera diskrimineringen som finns gentemot denna grupp av individer(Bellemare, 2018, s.6). Det finns ett jobbintegrationsavtal som innehåller två delar dels en del som handlar om lönesubventioner och en del som handlar om minskning av infrastrukturutgifterna för att ge tillgång till ett anpassat kontor för personer med funktionsnedsättning. Utifrån detta kan man se att olika företag kan vägra att intervjua vissa personer om de ser i ansökningarna att den personen har en funktionsnedsättning, detta sker oavsett om individen med
funktionsnedsättningen har jobbintegrationsavtal. Utifrån detta kan man se att arbetsplatser fortsätter att diskriminera personer med en funktionsnedsättning då tillgängligheten av en subvention för att minska eller eliminera kostnaderna för att anpassa arbetsplatsmiljöerna inte gör särskilt stor skillnad för arbetsgivarna, då företag helt enkelt ogillar att anställa personer med en funktionsnedsättning och detta visar på den diskriminering som finns av personer med en funktionsnedsättning(Bellemare, 2018, s.8). Det är viktigt att undersöka hur olika företag diskriminerar personer med en funktionsnedsättning genom att inte anställa dessa personer, men det är också viktigt för att samla och ge information om en central parameter för
strukturella modeller för att motverka diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden(Bellemare, 2018, s.9).
Några exempel på de skillnader som män respektive kvinnor med en funktionsnedsättning upplever i sin vardag är att lönearbetet är olika och den rehabilitering som finns i den svenska arbetslinjen ser olika ut för män och kvinnor. För att män tenderar att få konkreta
utbildningsalternativ och dyrare rehabiliteringsåtgärder, medan det är svårare för kvinnor med funktionsnedsättning att få medhåll för sina initiativ. Några yttligare skillnader som finns mellan personer med funktionsnedsättning och som beror på könsskillnaderna, är att män oftare får bilstöd medan kvinnor får färdtjänst, män med en funktionsnedsättning har lättare att få jobb medan kvinnor med en funktionsnedsättning oftare får