En studie om personer med synnedsättning ur ett genusperspektiv

En studie om personer med

synnedsättning ur ett genusperspektiv

Erica Bergqvist

Kandidatuppsats Huvudområde: Sociologi Högskolepoäng: 15hp Termin/år: VT2021

Handledare: Magnus Granberg Examinator: Karin Jarnkvist

Kurskod/registreringsnummer: SO109G Utbildningsprogram: Samhällsvetarprogrammet

Abstract

The purpose of my study is to investigate the treatment of individuals with a visual impairment in their work and studies based on constructs of femininity and masculinity. The method used in this study is qualitative, and it is a study based on interviews in which 7 informants with a visual impairment who have been interviewed as it is their perceived experiences that are the focus area of the study. The results that I have obtained in my study are that people with a visual impairment are treated differently by the environment and it depends on the gender to which one belongs, and in this study I have also concluded that the environmental assessments of the ability to work and learning ability of the visually impaired vary depending on the gender. This study shows how people with a visual impairment are assessed on the basis of their visual impairment, and not on the basis of their qualifications or competences in the work they have applied for or are working with. However, as these people become marginalized in the labor market, it is difficult for them to become involved in society, based on the perspective of the visually impaired, you feel that the environment assesses one's ability to work or learning ability before you even have the opportunity to show what you are able to do. This is assessed on the basis of the ignorance, fears and misunderstandings that society likes to attach to people with a visual impairment.

Keywords: visual impairment, gender, treatment, differently, environment

Innehållsförteckning

Abstract ... 1

1: Introduktion ... 4

1,1. Syfte & Frågeställningar ... 5

1,1,1. Syfte ... 5

2: Bakgrund och tidigare forskning ... 6

2,1: Bakgrund ... 6

2,1,1. Diskriminering och funktionsnedsättning... 6

2,1,2. Arbete och funktionsnedsättning ... 6

2,2,1. Funktionshinder och arbetsmarknad ... 8

2,2,2. Funktionshinder som social konstruktion ... 9

2,2,3. Funktionshinder och genus... 9

2,2,4. Diskriminering på arbetsmarknaden av personer med funktionsnedsättning ... 11

3: Teori ... 12

3,1. Feministisk teori ... 12

3,2. Genus och Kön ... 12

3,3. Normalitet... 14

3,4: Minoriteter och diskriminering ... 15

4: Metod... 17

4.1: Materialinsamling ... 17

4,1,2. Standardisering och strukturering ... 18

4,2. Reliabilitet och validitet, ... 20

4,2,1. Trovärdighet och Objektivitet ... 20

4,2,2. Etik ... 22

4,3: Analysmetod ... 24

4,3,1: Innehållsanalys ... 24

5: Analys ... 26

5,1. Hur präglas omgivningens bemötande av synnedsatta av konstruktioner av genus ... 26

5,1,1. Synnedsättning och bemötande... 26

5,1,2. Femininitet och bemötande... 28

5,1,3. Maskulinitet och bemötande... 30

5,2. Hur påverkas omgivningens bedömning av synnedsattas arbetsförmåga eller

inlärningsförmåga av konstruktioner av genus ... 31

5,2,1. Arbetsförmåga och bemötande... 32

5,2,2. Inlärningsförmåga och bemötande ... 37

5,2,3. Orättvisor och hur man vill bli bemött ... 38

6: Diskussion ... 43

Källförteckning ... 47

Bilagor ... 49

1: Introduktion

Området "Personer med en synnedsättning" har det inte forskats mycket på och därför anser jag att det är viktigt att studera, dels utifrån ett socialt perspektiv men också utifrån ett samhällsperspektiv. Lindqvist (2017) beskriver att fältet funktionsnedsättningar fram till nyligen inte har teoretiserats i någon större utsträckning, och ämnet funktionsnedsättningar har generellt sätt inte studerats utifrån de sociologiska och samhällsvetenskapliga teoretikerna.

Men även forskning kring personer med en funktionsnedsättning och deras levnadsvillkor förekommer nästan aldrig och om det gör det är det sparsamt med den forskningen, och den forskning som finns på detta område är kortfattad, teoretiskt outvecklad och man har inte tagit med funktionsnedsattas sociala erfarenheter av arbete, utbildning, vardagslivet, transporter och hur många andra saker fungerar för dessa personer (Lindqvist, 2017, s.36, 37).

För att granska dels skillnader mellan personer med en synnedsättning och en person som inte har det, och rent kunskapsmässigt är det viktigt att belysa de skillnader och de olika

förväntningarna som skiljer sig åt från personer utan synnedsättning och personer med en synnedsättning. Mik – Meyer(2016) betonar att funktionsbegränsningarna hos personer med funktionsnedsättningar kom nu i samhällets centrum, vilket ledde till ett starkt fokus på hur sociala miljöer kan begränsa vissa grupper av människor så som personer med

funktionsnedsättningar. Det vill säga att fokuset låg på de organisatoriska, samhälleliga och kulturella faktorerna som påverkade dessa grupper, då hamnade inte personer med en funktionsnedsättnings upplevda erfarenheter av detta i fokus utan man fokuserade på själva gruppen och de faktorer som påverkade dessa grupper. Från 1970- talet och framåt till idag har agendan för personer med en funktionsnedsättning stärks då man har ansett att dessa personer blivit förtryckta på grund av att de uteslutits från arbetsmarknaden, men i litteraturen har man kritiserat de tillvägagångsätt som har funnits gällande de analyser som gjorts kring personer med funktionsnedsättning. Därför att de har varit för smala i sin forskning när de har kartlagt arbetslivet för personer med en funktionsnedsättning, och de framtagna modellerna för att undersöka detta har kritiserats då de anses vara för teoretiskt essentialistiska. Med detta menar man att de metoder man har använt för att granska personer med en funktionsnedsättning har haft ramar som förklarat "funktionshinderproblemet#, genom att enbart hänvisa till antingen den enskilde personen med funktionsnedsättningar som syftar på det medicinska tillståndet hos individen eller den specifika kontexten som syftar på den sociala omgivningen. Ingen av dessa modeller analyserar den subjektiva upplevelsen av funktionsnedsättningar eller hur en sådan upplevelse relaterar till det sociala sammanhanget(Mik-Meyer, 2016, s.1343). Den studie som jag utformat är både viktig och relevant för att upplysa de som inte har någon stor kunskap på detta område, men också för att visa på den forskning som redan finns på området

funktionsnedsättningar men det är viktigt att belysa att det behövs mer forskning på detta område. Forskningen som görs kan hjälpa till med att personer med en funktionsnedsättning kan få större möjligheter till att leva på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning gör, därför är det viktigt att lyfta dessa frågor i en studie som fokuserar på en enskild

funktionsnedsättning då det inte finns mycket forskning om personer med en synnedsättning.

Framförallt är det viktigt att lyfta enskilda erfarenheter och åsikter som personer med en synnedsättning har samlat på sig, det är en viktig bidragande kunskap till forskning och förståelse från de som inte har en synnedsättning och detta är viktigt för att förändra det

samhälle som är nu till ett bättre samhälle där personer med en synnedsättning kan och får leva på samma villkor som resten av samhällsmedborgarna gör.

Denna studie är riktad emot att undersöka hur genusperspektivet påverkar personer med en synnedsättning och deras erfarenheter av detta lyfts fram i studien, och jag använder mig av deras erfarenheter för att ta reda på hur genus verkligen påverkar personer med en

synnedsättning i deras vardag, och därigenom se om den i högre utsträckning påverkar

personer med en synnedsättning än vad genus påverkar personer utan synnedsättning. Eftersom genus och kön i hög utsträckning styr våra beteenden och handlingsmönster, anser jag att det är en relevant sak att belysa i samband med synnedsättningar.

Studien baseras på genomförda interjuver med olika individer med en synnedsättning, då studien fokuserar på funktionsnedsättningen synnedsättningar då denna form av

funktionsnedsättning inte ofta lyfts upp i forskning utan man fokuserar mest då på hela området med funktionsnedsättningar. Därför är detta en intervjustudie med fokus på

synnedsatta män och kvinnor som har olika former av synnedsättningar, framförallt fokuserar denna studie på de intervjuades upplevda erfarenheter av olika bemötanden och upplevelser av hur omgivningen är och ser på personer med en synnedsättning. Eftersom syftet med studien är att undersöka bemötande av individer med en synnedsättning i deras arbete och studier utifrån konstruktioner av femininitet och maskulinitet.

1.1. Syfte & Frågeställningar

1.1.1. Syfte

Syftet med min studie är att undersöka bemötande av individer med en synnedsättning i deras arbete och studier utifrån konstruktioner av femininitet och maskulinitet.

1.1.2. Frågeställningar

1

2: Hur upplever synnedsatta att omgivningen bedömer personer med en synnedsättnings arbetsförmåga eller inlärningsförmåga utifrån konstruktionen genus?

3: Hur upplever personer med en synnedsättning att maktordningarna funktionalitet och genus samvarierar i människors bemötande av män och kvinnor med en synnedsättning?

2: Bakgrund och tidigare forskning

I detta kapitel beskrivs bakgrund och tidigare forskning på detta område. Här kommer jag att ta upp en del tidigare forskning på området funktionsnedsättningar, de handlar bland annat om diskriminering av personer med en funktionsnedsättning, hur det ser ut för personer med en funktionsnedsättning kopplat till arbetsmarknaden och de svårigheter som följer med det när man har en funktionsnedsättning. Ett av styckena handlar om svårigheterna med kön och funktionsnedsättningar. Men många av texterna handlar om hur personer med en

funktionsnedsättning behandlas på arbetsmarknaden och i de sysselsättningar personerna med funktionsnedsättning har.

2.1: Bakgrund

2.1.1. Diskriminering och funktionsnedsättning

Mosher (2015) beskriver hur diskrimineringen av personer med en funktionsnedsättning ser ut på arbetsplatserna, och den aktuella studien som görs visar att personer med en

funktionsnedsättning utsätts för diskriminering i samhället. Studien visar också att de sociala diskrimineringsprocesserna skiljer sig åt beroende på arbetstyp och kön, och i Amerika godkändes 1990 ADA som är en av de mest omfattande lagarna i världen för personer med en funktionsnedsättning. ADA är betydelsefull eftersom den behandlar uteslutningen som personer med en funktionsnedsättning möter i arbetskraften på grund av sina fysiska och mentala skillnader, och man kan se att denna lag specifikt skyddar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på arbetsplatsen. För att denna lag säger att arbetsgivare inte kan diskriminera kvalificerade personer med funktionsnedsättning i anställningsbesluten gällande om en person ska bli anställd eller uppsagd, dessutom kräver lagen att arbetsgivare

tillhandahåller rimliga anpassningar till kvalificerade anställda med en funktionsnedsättning om de är i behov av det för att kunna utföra sitt jobb på ett korrekt sätt. Även fast ADA- skyddet finns fortsätter diskrimineringen av personer med en funktionsnedsättning på arbetsplatserna, eftersom attityderna om funktionsnedsättningar finns inbäddade i olika organisationer vilket leder till att företagskulturer kan skapa attitydbeteendemässiga och fysiska barriärer för arbetare och arbetssökande med funktionsnedsättningar(Mosher, 2015. 2 stycke Abstract).

2.1.2. Arbete och funktionsnedsättning

Tideman(2017) beskriver de problem som finns för unga vuxna med en funktionsnedsättning när man ska etablera sig på arbetsmarknaden, då det är svårare för personer med en

funktionsnedsättning att etablera sig på arbetsmarknaden än för personer utan en

funktionsnedsättning. Detta sker trots att det finns en arbetslinje som betonar avlönat arbete framför finansiellt stöd, och det har funnits länge i den svenska politiken då man kan se att arbete är avgörande för att uppnå delaktighet i samhället vilket funktionshinderpolitiken arbetar för då personer med en funktionsnedsättning blir marginaliserade på arbetsmarknaden. Man kan se att sysselsättningen för personer med en funktionsnedsättning har legat stabilt på en låg nivå under lång tid och de insatser som har gjorts har inte utjämnat skillnaderna som finns på arbetsmarknaden mellan personer som har en funktionsnedsättning och personer som inte har någon funktionsnedsättning. Men andelen som har arbete varierar emellertid ganska stort beroende på typ och grad av funktionsnedsättning. Utöver försörjning kan arbete ha flera positiva innebörder för individerna med en funktionsnedsättning, och det är bland annat en möjlighet att utveckla sociala nätverk, stärka självkänslan och identitet samt att skapa struktur i vardagen, och arbetet har också en positiv betydelse för hälsa och livskvalitet. Trots arbetets centrala betydelse både för samhälle och individer har frågor om arbete och

funktionsnedsättning generellt sätt fått relativt liten akademisk uppmärksamhet, och man kan se att forskningen är ännu mera begränsad när det gäller personer med olika synnedsättningar i relation till arbete(Tideman, 2017, s.3). Personer med en funktionsnedsättning tillhör en av de grupper i samhället som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, och man kan se att det finns flera olika faktorer som ligger bakom detta och några av de dessa faktorer är dels de individuella förutsättningarna och förmågorna men det beror också på de omgivande faktorerna som är lagstiftningen, tillgång till individuellt utformat och långsiktigt stöd och arbetsgivarens attityd(Tideman, 2017, s.2). Utifrånperspektivet som är ett traditionellt sätt att betrakta och beskriva de personer som har en funktionsnedsättning, då personer med en

funktionsnedsättning kategoriseras och fokuset läggs ofta på bristerna och

tillkortakommandena istället för att fokusera på det positiva med personen och vad den kan bidra med. Men från ett inifrånperspektiv från personen med funktionsnedsättningen sätts fokuset istället på de egna erfarenheterna som ger betydelse, innebörder och mening i livet, men det betyder inte att den levda erfarenheten är desamma för alla personer med en funktionsnedsättning. Behovet av särskilda begrepp som finns för att beskriva personers funktionsförmåga ifrågasätts av de unga med en funktionsnedsättning, eftersom funktionsfunktionsförmågorna hos individerna varierar och därmed varierar också

svårigheterna för individerna. Man kan också se att de brister som uppstår har att göra med omgivningen till exempel arbetslivet där stödet och kraven inte är anpassade efter individernas förutsättningar, men det finns andra som hävdar att diagnoser och särskilda begrepp kan bidra till omgivningens förståelse och därigenom kan de ge bättre stöd och se till att miljön är tillgänglig på ett sätt(Tideman, 2017, s.3,4).

Brown(2019) diskuterar olika erfarenheter från arbetande kvinnor med en funktionsnedsättning som illustrerar betydelsen i den statushierarkin som finns på olika arbetsplatser, och det är svårare för kvinnor med funktionsnedsättning att få arbete än för män med eller utan

funktionsnedsättning(Brown, 2019, s.3). De studier som har inkluderat arbetande kvinnor med funktionsnedsättning tenderar att fokusera på en enda aspekt av arbetsrelaterad erfarenhet vilket gör att fokuset landar på inkomst eller trakasserier på arbetsplatserna, istället för att man fokuserar på att göra en omfattande uppsättning av erfarenheter gällande inkomst och

arbetsplatsstress. Problemen som finns gällande förståelsen av erfarenheterna av arbetande kvinnor med funktionsnedsättningar är tendenserna att forskarna helt utesluter personer med funktionsnedsättningar eller att man relaterar fynd rörande funktionsnedsättningar till fotnoter eller kompletterande diskussioner. Faktum är att under de få omständigheter där

arbetsförhållanden bland personer med funktionsnedsättning är huvudfokus för tidigare

publicerad forskning diskuteras de endast som faktorer som påverkar sannolikheten för att få rätt till funktionshinderförmåner(Brown, 2019, s.3).

2.2.1. Funktionshinder och arbetsmarknad

Shier (2009) diskuterar ett antal brister som finns i arbetsmarknadsintegrationspolitiken för personer med funktionsnedsättningar, och de brister som har hittats gäller de individualistiska stödmodellerna som finns för att hjälpa personer med en funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden och när dessa brister finns så leder det till begränsningar för personer med en funktionsnedsättning då deras anställningsbehov upplevs som besvärliga och därmed blir personer med en funktionsnedsättning fortfarande marginaliserade i hela anställningsprocessen.

För att komma tillrätta med dessa problem anser vissa att man bör peka på möjligheterna att markera hinder, så att man sedan kan lägga tonvikten vid att främja tillmötesgående åtgärder som inkluderar snarare än utesluter personer med en funktionsnedsättning från

arbetsmarknaden(Shier, 2009, s.63). I Kanada undertecknade man ett avtal som 65-regeringar undertecknade då detta gick genom den multilaterala ramen för arbetsmarknadsavtal för personer med funktionsnedsättning, och sedan tillhandahåller länderna själva stödet genom funktionshindringsrelaterade sysselsättningsstödprogram och dessa stödprogram lägger sitt fokus på arbetsplatser, arbetssökningar, utbildning och hjälpteknologiskt stöd. Men dessa stöd är rotade i att stödja individen utan att erkänna hur den sociala och ekonomiska miljön ser ut för dessa individer med funktionsnedsättningar utan det sker begränsningar av stödinsatser ändå. Den socio-politiska modellen som används för att förstå personer med olika

funktionsnedsättningar fokuserar främst på att förändra den sociala, politiska eller ekonomiska miljön för dessa personer än att förändra individens beteende eller funktion, men i motsats till den individualistiska modellen där fokuset ligger på jämställdhet och främjande av mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. Men man kan se att många av

individerna som har en funktionsnedsättning anser att anledningen till att en person med funktionsnedsättning hamnar utanför systemet är att den personen diskriminerades på grund av sin funktionsnedsättning, vilket bevisar att påståendet om att handikappolitiken i samband med sysselsättning i länderna har gjort lite för att gå mot en socio-politisk modell som står upp för jämlikhet, rättvisa och mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. För att komma tillrätta med dessa problem och diskrimineringar av personer med en

funktionsnedsättning har man föreslagit flera alternativa lösningar för att anpassa

sysselsättningspolitiken, till exempel att man använder sig av övervakning av personer med funktionsnedsättningar för att man då ska kunna främja representationen av olika personer med en funktionsnedsättning i själva arbetsmiljön. Detta är ett tillvägagångssätt som skulle

säkerställa att personer med olika funktionsnedsättningar får en plats i vilken arbetsmiljö som helst, och utifrån detta har andra argumenterat för att behovet av att använda sig av en modell för positiva åtgärder för att främja fler anställningar av personer som har en

funktionsnedsättning. En del forskare har föreslagit betydelsen av stödda

anställningsmöjligheter i form av jobbcoaching, medan andra har kritiserat dessa förslag som då skulle sakna betydelse på arbetsplatsen. Andra forskare har föreslagit att man ska ta fram jobbutbildningsprogram för att man ska kunna utveckla socialt kapital i form av att skapa sociala nätverk för de som har svårt att få en anställning på grund av sin funktionsnedsättning.

Det föreslås också att man är i behov av att förändra den allmänna uppfattningen som finns om

personer med en funktionsnedsättning som arbetar, detta skulle man kunna uppnå genom att gå till en mer tillmötesgående hållning gällande funktionsnedsättningar. Men problemet är att det saknas forskning över hur och varför personer med en funktionsnedsättning upplever framgång och misslyckande på arbetsmarknaden, men man får ändå in information om betydande hinder i form av diskriminering och märkning men i vissa fall kan man få reda på hur personer med en funktionsnedsättning har anpassat sig till de situationer som de upplevt för att få en

anställning(Shier, 2009, s.65).

2.2.2. Funktionshinder som social konstruktion

Mik-Meyer (2016) diskuterar hur synliga försämringar kan leda till en viss uppmärksamhet som skiljer sig radikalt från den uppmärksamhet som personer utan funktionsnedsättning får, som till exempel de som är kända. När man ska göra undersökningar gällande

funktionsnedsättningar har den befintliga litteraturen redan antagit ett socialpsykologiskt synsätt som då lägger fokus på de stereotyper som finns, eller så har man redan valt de uteslutande mekanismerna i själva förmågorna hos dessa individer. De diskursiva

konstruktionerna av personer med en funktionsnedsättning är annorlunda jämfört med personer utan funktionsnedsättning, och det handlar om hur kollegor behandlar kollegor med en

funktionsnedsättning annorlunda men man kan också undersöka medarbetarnas avgränsande konstruktioner om personer med funktionsnedsättning(Mik-Meyer, 2016, s.1342). Från att betona funktionsbegränsningarna hos personer med funktionsnedsättningar kom nu samhällets organisation och arbetet i centrum, vilket ledde till ett starkt fokus på hur sociala miljöer kan begränsa vissa grupper av människor så som personer med funktionsnedsättningar det vill säga att fokuset låg på de organisatorisk, samhälleliga och kulturella faktorerna som påverkade dessa grupper. Från och med 1970-talet stärktes denna agenda för att man ansåg att personer med en funktionsnedsättning blev förtryckta på grund av att de uteslutits från arbetsmarknaden, men i litteraturen har man kritiserat de tillvägagångsätt som har funnits gällande de analyser som gjorts kring personer med funktionsnedsättning för att de har varit för smala i sin forskning när de har kartlagt arbetslivet för personer med en funktionsnedsättning. Dessutom har de framtagna modellerna kritiskt diskuterats som teoretiskt essentialistiska, vilket innebär att de metoder man har använt för att granska personer med en funktionsnedsättning har haft ramar som förklarar "funktionshinderproblemet" genom att enbart hänvisa till antingen den enskilde personen med funktionsnedsättningar som då syftar på det medicinska tillståndet hos individen eller den specifika kontexten som då syftar på den sociala omgivningen. Det man kan se är att ingen av dessa modeller analyserar den subjektiva upplevelsen av

funktionsnedsättningar eller hur en sådan upplevelse relaterar till det sociala sammanhanget(Mik-Meyer, 2016, s.1343).

2.2.3. Funktionshinder och genus

Gerschick(2000) analyserar kontextualiseringen av upplevelser för kvinnor och män med fysiska funktionsnedsättningar, och för att göra detta måste man ta hand om några uppsättningar som är social dynamik, stigmatiseringen av funktionshinder och kön som en interaktionsprocess och kroppens betydelse för att anta kön. Att ha en funktionsnedsättning är inte bara ett fysiskt eller psykiskt tillstånd, utan det är också ett socialt och stigmatiserat problem då stigmatisering är mindre en biprodukt av funktionshinder än dess substans. Det största problemet för att personer med en funktionsnedsättning ska vara fullt delaktiga i

samhället är inte den fysiska bristen utan snarare vävnaden av myter, rädslor och missförstånd som samhället fäster vid personer med en funktionsnedsättning. Därmed kan man se att stigmatisering är inbäddat i den dagliga interaktionen mellan personer med

funktionsnedsättning och personer utan funktionsnedsättning. För att genomföra kön måste personer med en funktionsnedsättning erkännas av andra som "lämpligt" maskulina eller feminina, och det är mycket som står på spel i denna process då ens självkänsla vilar på osäkerhet på andras validering eller avvisning av sin könsprestanda. Men den framgångsrika lagstiftningen ger status och acceptans, misslyckande förlägger förlägenhet och förödmjukelse.

Därmed kan man se att personer med funktionsnedsättningar engagerade i ett asymmetriskt maktförhållande med sin tillfälliga arbetsförmåga, då kroppar är centrala för att uppnå erkännande som lämpligt könsbestämda varelser. Eftersom våra kroppar och de kön som vi identifierar oss med fungerar som sociala dukar där vårt kön visas upp och blir accepterat av den sociala omgivningen eller blir stämplat som oacceptabelt, på grund av dessa föreställningar om våra kroppar och vårt kön kan man se att kropparna hos personer med funktionsnedsättning blir utsatta för att nekas erkännande som kvinnor och män. Typ av funktionsnedsättning, dess synlighet, dess svårighetsgrad och huruvida det är fysiskt eller mentalt ursprung förmedlar graden som kroppen för en person med funktionsnedsättning är socialt utsatta(Gerschick, 2000, s.1264). Handikapp påverkar könsprocessen på många olika sätt, och dels beror det på vilken ålder man är i när man får sin funktionsnedsättning, vilken typ av funktionsnedsättning man har, vilken svårighetsgrad man har och synligheten hos en persons funktionsnedsättning för att detta påverkar vilken grad hon eller han lärs ut och utsätts för könsförväntningar. För att man kan konstatera att ingen undgår att bli könsbestämd, inklusive personer med

funktionsnedsättningar, men alla människor upplever inte samma grad och typ av

könssocialisering och förväntningar. De teorier som finns om kön förutsätter att alla har samma förmågor att lära sig, förstå, svara på och hållas ansvarig för genererade förväntningar, men personer med en funktionsnedsättning har svårare med dessa förmågor i olika grader då det kan vara svårare för personer med en funktionsnedsättning att leva upp till förväntningarna

gällande kön(Gerschick, 2000, s.1265).

Jones(2003) analyserar att det har gjorts få eller inga publikationer i ekonomitidskriften gällande personer med funktionsnedsättning, och de som gjorts är gamla och analysen är endast gjord utifrån det manliga perspektivet, dessa studier visar på att skillnaderna mellan humankapital och produktivitetskaraktäristik mellan funktionshindrade och icke-

funktionshindrade förklarar cirka 50% av skillnaderna mellan lön och deltagande mellan de två grupperna. Den slutsats som kommer av dessa studier trots den bristfälliga tolkningen av data, så slår de ändå fast att storleken på den kvarvarande eller oförklarliga delen av skillnaderna i löner att det delvis kan åtgärdas genom att använda sig av handikapplagen som kom 1995.

Under senare år har studien förnyats med nyare data från AKU, men detta är mycket ifrågasatt då det skedde förändringar i de frågor som rör funktionshinder i AKU. Eftersom frågorna ändrades från att handla om personer med en funktionsnedsättnings hälsa till att handla om hur mycket betalt arbete funktionshindrade kan göra, vilket ledde till att flera personer med funktionsnedsättning i Storbritannien slutade att rapportera sina långvariga

funktionsnedsättning eftersom detta påverkade vilket arbete de kunde få(Jones, 2003, s.4). På grund av att det funnits tolkningssvårigheter rörande förändringarna som skett både före och efter lagstiftningen, både allmänt och mer specifikt med hjälp av AKU, därför fokuserar man istället på de könsskillnader i funktionshindereffekter som finns på arbetsmarknaden. Eftersom kvinnors relativa ställning på arbetsmarknaden i allmänhet är sämre än mäns, i alla fall när det gäller inkomster därmed är det intressant att se om funktionshindrade kvinnor är lika

missgynnade i förhållande till funktionshindrade män. När man tittar på handikapp nivån för män och kvinnor i arbetsför ålder kan man se att detta är väldigt lika för de båda könen, och det finns inga tecken på differentierad rapporteringsförskjutning beroende på könet. De flesta studier av diskriminering fokuserar på skillnader mellan olika grupper på den ekonomiska nivån, medan denna studie också identifierar olika skillnader inom grupper och mellan könen(Jones, 2003, s.5).

2.2.4. Diskriminering på arbetsmarknaden av personer med funktionsnedsättning

Bellemare(2018) beskriver att när FN: s konvention om rättigheter för personer med

funktionsnedsättningar (UNCRPD) trädde i kraft 2008, och syftet med denna konvention var att man skulle kunna skydda funktionshindrades välbefinnande, se till att de fick jämställdhet och eliminera diskrimineringen som finns gentemot denna grupp av individer(Bellemare, 2018, s.6). Det finns ett jobbintegrationsavtal som innehåller två delar dels en del som handlar om lönesubventioner och en del som handlar om minskning av infrastrukturutgifterna för att ge tillgång till ett anpassat kontor för personer med funktionsnedsättning. Utifrån detta kan man se att olika företag kan vägra att intervjua vissa personer om de ser i ansökningarna att den personen har en funktionsnedsättning, detta sker oavsett om individen med

funktionsnedsättningen har jobbintegrationsavtal. Utifrån detta kan man se att arbetsplatser fortsätter att diskriminera personer med en funktionsnedsättning då tillgängligheten av en subvention för att minska eller eliminera kostnaderna för att anpassa arbetsplatsmiljöerna inte gör särskilt stor skillnad för arbetsgivarna, då företag helt enkelt ogillar att anställa personer med en funktionsnedsättning och detta visar på den diskriminering som finns av personer med en funktionsnedsättning(Bellemare, 2018, s.8). Det är viktigt att undersöka hur olika företag diskriminerar personer med en funktionsnedsättning genom att inte anställa dessa personer, men det är också viktigt för att samla och ge information om en central parameter för

strukturella modeller för att motverka diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden(Bellemare, 2018, s.9).

Några exempel på de skillnader som män respektive kvinnor med en funktionsnedsättning upplever i sin vardag är att lönearbetet är olika och den rehabilitering som finns i den svenska arbetslinjen ser olika ut för män och kvinnor. För att män tenderar att få konkreta

utbildningsalternativ och dyrare rehabiliteringsåtgärder, medan det är svårare för kvinnor med funktionsnedsättning att få medhåll för sina initiativ. Några yttligare skillnader som finns mellan personer med funktionsnedsättning och som beror på könsskillnaderna, är att män oftare får bilstöd medan kvinnor får färdtjänst, män med en funktionsnedsättning har lättare att få jobb medan kvinnor med en funktionsnedsättning oftare får

aktivitetsersättning(Lindqvist, 2017, s.46).

3: Teori

Den teoritradition som används i studien är feministisk teori, då området genus och

funktionsnedsättningar ligger i fokus för studien. Därför kommer studien fokusera på teorier om femininitet och maskulinitet, och de egenskaper som enligt sådan teori tenderar att knytas till de två könen. Eftersom dessa teorier är i relation till sådana föreställningar om kön som informanterna blir bemötta av, då normer är en del av det bemötande personerna upplever är det också en relevant teori att ta med i studien. Andra begrepp och teorier som används i uppsatsen är teorier om minoritet och diskriminering, då detta är sådant som förekommer i studien är det relevant att ha med. Yttligare ett begrepp som dyker upp i studien är minoritetsstress.

3.1. Feministisk teori

Butler (2013) beskriver att den feministiska teorin utgå ifrån att det finns en identitet baserad på kategorin kvinnor, vilket innebär att den politiska representationen upprättshåls. I detta kan man se två olika definitioner av det hela, och den första är att det ger ökad synlighet och legitimitet för kvinnor som politiska subjekt. Medan den andra definitioner av detta är att den normativa funktionen hos ett språk som sägs antingen uppenbart sant eller förvanskar sanningen om kvinnor. Men inom den feministiska teorin anser man att man är tvungen att utveckla ett språk som helt eller delvis representerar kvinnorna, för att därigenom ge kvinnorna en politisk synlighet som annars kanske är omöjlig med tanke på de rådande kulturella

normerna som försvårar representationen av kvinnor i samhället(Butler, 2013, s.37). Den feministiska teorin handlar också om de olika kulturella normerna i samhället, vilket bidrar till att det finns en underordning för kvinnor i den hegemoniska maskulina kulturen.

3.2. Genus och Kön

Connell(2015) beskriver hur förgrenad, komplex och mäktig genusdynamiken är, då kan man se att genusdynamiken genomsyrar många frågor som vanligtvis inte betraktas som

genusfrågor till exempel miljöfrågor och krig. När man talar om genus avser man inte självklara skillnader eller bestämda kategorier, utan när man talar om genus pratar man om olika praktiker, identiteter som aktivt skapas i de sociala processerna och man pratar om gränser mellan olika individer. Eftersom den allmänna synen på genus handlar om

föreställningen om de naturliga skillnaderna mellan kvinnor och män(Connell, 2015, s.53, 55).

Inom genus diskuterar man ofta de biologiska skillnaderna som finns mellan kvinnor och män som man då menar avspeglar sig i det vardagliga livet, och de uppfattningar som finns om män och kvinnor utgör grunden för de sociala genusmönsterna som finns i många former(Connell,

2015, s.59). I det vardagliga livet tar man genus förgivet då man omedelbart ser en person som man, kvinna eller pojke, flicka, och man styr sina tankar och görandemål kring genus

distinktionen. Några exempel på de vanligaste genus arrangemangen som förekommer i det vardagliga livet är exempelvis att män eller kvinnor sätter fötterna i olikt formade skor, knäpper jackorna åt olika håll, klipper oss hos olika frisörer och köper byxor i olika butiker, dessa typer av arrangemang är väldigt vanliga i det vardagliga livet och de går att förknippa med naturens ordning. På grund av att dessa genusskillnader är starkt förknippade med den naturliga ordningen blir det skandal om man inte följer mönstren, och vad som är lämpligt genusrelaterat beteende sprids ständigt i samhället av medborgarna(Connell, 2015, s.18).

Connell(2015) beskriver att genus var det sociala faktumet, som beskriver skillnaderna mellan maskulina och feminina roller men det kan också handla om skillnaderna mellan mäns och kvinnors olika roller. Denna modell med två sfärer ger en begreppsmässig bild som visar på hur och varför biologiska kön inte kan användas för att legitimera kvinnors underordning till männen(Connell, 2015, S. 65). I det vardagliga livet kan man se att människor hålls ansvariga för sitt uppförande, då det finns olika förväntningar på de olika könen utifrån de förmodade

"könskategorier" som finns mellan män och kvinnor. Utifrån detta kan man se att dessa beteenden som finns, och skapas utifrån de förväntade rollerna som finns på män och kvinnor vilket skapar genus. maskulina och feminina strukturer som finns i samhället präglar de handlingar och konsekvenser som blir av handlingarna som är präglade av dessa värderingar, och ett exempel på detta kan vara att kvinnor nekas sin utbildning och personliga frihet medan män nekas sina känslomässiga band till sina barn. Men än idag präglas de medborgliga rättigheterna av könstänkandet, då den dominerande sexualkoden definierar män och kvinnor på olika sätt vilket präglar den synen som männen har på kvinnorna när de ska träda in i den offentliga sfären för att när kvinnor gör detta kämpar de fortfarande i motlut gentemot männen för att få sin ställning på arbetsmarknaden och i samhället erkänd(Connell, 2015, S.111, 112, 113). Olika evenemang som äger rum är inte bara resultaten av de genusskillnader som finns utan de hjälper till att skapa nya genusskillnader genom att visa upp vad som är respektabelt för maskuliniteten och för femininiteten, och utifrån detta kan man se att maskulinitet och femininitet inte är något bestämt som man är utan man blir det under en aktiv konstruktion.

Denna syn går att koppla till begreppet genusidentitet, vilket handlar om att man tillhör en genuskategori och denna tillhörighet är en följd av att vi är antigen kvinnor eller män. Utifrån de sociala normerna konstruerar människor sin maskulina eller feminina person, efter det kan man se att personen förhåller sig till den plats den blivit tilldelad inom

genusordningen(Connell, 2015, S.19, 20).

Linden(2015) det tredje könet handlar om att man födds inte som kvinna utan man fostras till det, detta gäller även för personer med en funktionsnedsättning eftersom vi inte födds med en funktionsnedsättning utan vi fostras till det. Med detta menar man att kvinnor och personer med en funktionsnedsättning anpassar sig till den hierarkiska underordnade roll som de fått av samhället, och det gör de genom att förneka sig själva och de blir även fostrade till detta och det görs för att de ska kunna passa in i rollen som underordnade till de högre i herakin. Utifrån detta kan man se hur kvinnor klassas som det "andra könet" av samhället, och att personer med en funktionsnedsättning räknas som det "tredje könet" utav samhället. Ett exempel på hur man i samhället skiljer på män, kvinnor och funktionsnedsatta, och det är skyltarna på offentliga toaletter där det finns en för kvinnor, en för män och en för personer med en

funktionsnedsättning men personer med en funktionsnedsättning är hänvisade till en och samma toalett oavsett kön. Detta exempel visar på samhället anser att funktionsnedsatta är

könlösa, på grund av att gör dessa val bekräftar man sin könsidentitet, vilket även gäller för personer med en funktionsnedsättning då man bekräftar sin könsidentitet som det tredje könet genom att välja handikapptoaletten(Linden, 2015, 2021-06-14).

Lindqvist(2017) beskriver att genusperspektivet på personer med en funktionsnedsättning har sin utgångspunkt i hur förhållandet mellan män och kvinnor är ordnat, då kan man se att detta förhållande mellan män och kvinnor är hierarkiskt strukturerat då kvinnorna ska anpassa sig till den manliga normen vilket leder till att den underordnade positionen som kvinnor har leder till ett mönster i samhället. Genus och kön är därmed viktiga faktorer för att upprätthålla dessa maktrelationer och de är också viktiga för hur de institutionella förhållandena i samhället utvecklas, därmed kan man se att könsrelationerna utgör en maktfaktor då den dominans och underordning som finns i samhället utvecklas från könsrollerna och de leder även till den ojämlikhet, det förtryck och motsättningar som finns i samhället. Utifrån detta resonemang kan man även se att personer med en funktionsnedsättning är indragna i dessa maktförhållanden, och man kan också se att funktionsnedsättningar konstrueras socialt utifrån de dominerande föreställningar som finns i samhället om vad som är naturligt vilket är utifrån kön(Lindqvist, 2017, s.45, 46). Utifrån genus blir synen på funktionsnedsättningar olika beroende på om man ser från det manliga eller kvinnliga hållet, eftersom livsvillkoren och de kulturella

värderingarna skiljer sig åt mellan man och kvinna med funktionsnedsättning

(Lindqvist, 2017, s.46).

3.3. Normalitet

Johansson(2018) beskriver hur normalitet påverkar oss individer i hög grad i de vardagliga sammanhangen, och för att hantera dessa normer utvecklar man olika normaliseringsstrategier som handlar om olika strategier för att normalisera sitt beteende i olika miljöer och

sammanhang(Johansson, 2018, S.39). Normalitet handlar om de föreställningar som finns i samhället om vad som är normalt och vad som är onormalt, och normalitet handlar också om de föreställningar om vad som är önskvärt och normalt enligt normerna och vad som är avvikande från normerna och därmed onormalt. När man talar om normalitet talar man också om det avvikandet beteendet då de hänger samman med varandra, och de former av olika beteenden som avviker från normerna beror på de kulturella och samhälleliga strukturerna. När man hävdar att någon har ett "asocialt beteendemönster", då handlar det om att det är en konstruerad ide om vad som är det sociala eller normala i samhället detta visar på de gränser som finns i samhället mellan det önskade och det oönskade alltså vad som är normalt och onormalt(Johansson, 2018, s.144, 147).

Lindqvist(2017) beskriver att funktionshinder kan ses som en social konstruktion, då detta bygger på de bedömningar som görs av personer med en funktionsnedsättning utifrån vad som anses vara normalt eller avvikande. De upplevda erfarenheter som finns om personer som har funktionsnedsättningar kan sättas i relation till de förväntningar som finns i vårt samhälle om vad som betraktas som normalt och vad som betraktas som onormalt beteende. I de

normalitetsdiskurser som förekommer är försörjningsförmåga och prestation, med detta menar

man att man har en position i relation till välfärdssystemet såsom pensionspoäng,

sjukpenninggrundande inkomst etc., att vara med i nätverk och sociala grupperingar ses också som viktigt i dessa sammanhang. Men de sociala och kulturella värderingarna som finns om personer med en funktionsnedsättning är relativa, och de varierar beroende på tid och rum.

Eftersom synen på vad som är normalt eller onormalt varierar beroende på vilka kulturella uppfattningar som dominerar synen på personer med en funktionsnedsättning(Lindqvist, 2017, s.43).

3.4: Minoriteter och diskriminering

Lindqvist(2017) beskriver att personer med en funktionsnedsättning skapar en mindre kultur tillsammans byggt på de gemensamma upplevelser som personer med funktionsnedsättning upplever när de blivit separerade från majoritetskulturen. Utifrån denna syn på personer med en funktionsnedsättning har det under de senaste decennierna gjorts en tolkning av att

funktionsnedsatta är en kulturell minoritet, med detta menar man att personer med en funktionsnedsättning ser sig själva som en minoritet med gemensamma erfarenheter och anspråk på en egen kulturell tillhörighet(Lindqvist, 2017, s. 49, 50, 51).

Lindqvist(2017) beskriver att den syn som finns på funktionsnedsatta är ett resultat av de barriärer som finns i samhället, och det handlar inte bara om fysiska barriärer utan även om de institutionella och strukturella barriärerna. Det handlar om att det inte är individens

funktionsbegränsningar eller skador som är det största problemet, utan det är samhällets utformning och organisation och deras oförmåga att ge personer med eller utan

funktionsnedsättning likvärdiga möjligheter, stöd och service. Det man kan se är att konsekvenserna av dessa misslyckande inte drabbar människor slumpmässigt, utan det är framförallt personer med en funktionsnedsättning som blir drabbade och detta sker oftast på ett systematiskt vis vilket leder till att personer med en funktionsnedsättning blir diskriminerade på bred front. På grund av att samhället i hög grad inte är anpassat till personer med

funktionsnedsättning kan man se att det drabbar denna grupp av personer på ett kollektivt vis, vilket gör att personer med en funktionsnedsättning upplever att de systematiskt diskrimineras i och med att dessa brister är institutionaliserade i de flesta samhällssektorer(Lindqvist, 2017, s.47). Den form av diskriminering som personer med en funktionsnedsättning upplever kan ta sig utryck i arbetslivet och andra samhällssektorer, vilket gör att det är de sociala orsakerna som ligger bakom diskrimineringen av personer med en funktionsnedsättning. Eftersom den diskriminerande behandlingen av personer med en funktionsnedsättning handlar om olika diskriminerande attityder, och olika former av negativt bemötande gentemot dessa individer(Lindqvist, 2017, s.52).

Sjölander (2019) beskriver att minoritetstress uppkommer i samband med de maktstrukturer som missgynnar vissa grupper i samhället exempelvis personer med en funktionsnedsättning, och minoritetsstress uppstår när en minoritet såsom funktionsnedsatta blir utsatta för

diskriminering, kränkningar, trakasserier, mobbning, hot och våld. Men minoritetstress kan också förekomma när det finns begränsande och exkluderande normer, och minoritetsstress handlar om att man har en oro för att bli utsatt eller att man är i beredskap för att kunna hanter a olika situationer där man blir utsatt för diskriminering. Minoritetstress handlar om att

synliggöra de faktorer och strukturer som ligger till grund för att olika grupper upplever detta, såsom personer med en funktionsnedsättning(Sjölander, 2019, 2021-06-14).

4: Metod

Den metod som jag valt att använda mig utav i min studie är kvalitativ metod, och jag valde att göra en intervjustudie där jag valde ut ett antal individer som jag ville använda mig av i min studie. Jag valde att använda mig av en kvalitativ metod i min studie för att jag ville undersöka de skeenden, åsikter, attityder och egna upplevda erfarenheter från personer som studien riktar sig emot, och för att på bästa sätt få reda på detta och kunna få reda på dessa upplevda

erfarenheter valde jag att genomföra en intervjustudie. Trost(2010) skriver att själva syftet med studien ska vara avgörande för om man väljer att använda sig av kvalitativ eller kvantitativ metod i studien, och om man är intresserad av att tolka och analysera hur individer tänker och känner. Om man är intresserad av att ta reda på och förstå människors sätt att resonera eller reagera, eller om man är intresserad av att särskilja och urskilja varierande handlingsmönster är det lämpligt och bra att använda sig av den kvalitativa metoden i sin studie(Trost, 2010, s. 26, 30, 32). Med hjälp av kvalitativa intervjuer där man ställer enkla frågor kan man få ihop ett komplext och innehållsrikt material, och utifrån detta material kan man då finna intressanta skeenden, åsikter och mönster(Trost, 2010, s.25). Om man är intresserad av att undersöka och förstå människors sätt att resonera, reagera, eller om man vill särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster ska man använda sig av en kvalitativ studie. Detta kan man också avgöra utifrån hur frågeställningarna är formulerade, för att om frågeformuleringarna är formulerade så att de ska förstå eller hitta mönster ska man använda den kvalitativa metoden(Trost, 2010, s.32).

När jag valde ut och letade respondenter till min uppsats använde jag mig av de sociala nätverk som jag hade tillgång till, då jag var medlem i en del grupper på facebook då jag själv har en synnedsättning och därmed använde jag de kontakter jag hade för att få tag på tillräckligt många intervjupersoner till min uppsats. Den analysmetod som jag använde mig av i min uppsats var innehållsanalys, och jag valde denna analysmetod då jag är intresserad av att undersöka de upplevda erfarenheterna inom det valda forskningsområdet.

4.1: Materialinsamling

Det material som jag har använt i min studie för att besvara mitt syfte med studien är

interjuver. Jag valde tidigt i studien att jag ville använda mig av interjuver som material då jag ville undersöka personers upplevda erfarenheter, eftersom jag bestämde mig för detta tidigt i studien så valde jag att tidigt börja söka efter de informanter som jag ville ha med i studien då detta arbete tar lite tid då det kan vara svårt att få tag på tillräckligt många som vill medverka.

Jag började med att bestämma antalet personer som jag ville ha med i studien och då valde jag att försöka få med 6 till 8 personer, för att då få ett tillräckligt djupt och innehållsrikt material som jag då kunde använda i min analys. När jag hade bestämt mig för vilket antal jag ville satsa på att ha med i studien började jag leta informanter genom de kanaler jag hade på sociala medier, såsom Facebook och Messenger men jag frågade även personer som jag känner personligen som har en synnedsättning om de kunde tänka sig att vara med. När jag letade efter

informanter i de sociala medierna gjorde jag att jag skrev ut i de grupper jag var med i och beskrev vad som skulle göras och frågade om det var några som kunde tänka sig att delta, och där i de grupperna på Facebook fick jag tag i några informanter men då det inte var tillräckligt många fortsatte jag söka deltagare till min studie via de personer jag känner på messenger, och där skickade jag ut fler förfrågningar med samma information som jag lagt upp i de olika facebook grupperna och efter lite letande från min sida fick jag tag på tillräckligt många deltagare till min studie. Efter att jag letat rätt på alla personer som jag behövde för min studie skickade jag både mera information och frågorna till personerna som sedan svarade och skickade tillbaka det till mig, och sedan samanställde jag informationen jag fått i det insamlade interjuvmatrialet. Men jag hittade bara 7 personer som var villiga att delta då vissa inte hade tid, eftersom de 7 personerna som valde att delta hade många åsikter och tankar i ämnet fick jag ändå tillräckligt med material till min studie även om det hade varit bra med någon mer intervjuperson. Jag valde att göra skriftliga interjuver istället för muntliga intervjuer då jag ansåg det först vara lättare för mig att överblicka och analysera de svar som jag fick på frågorna som de intervjuade svarade på, och jag ansåg också att på grund av min egna synnedsättning var det lättare för min del att få de intervjuade svar direkt på mailen istället för att skriva samtidigt som jag gjorde muntliga interjuver. Jag ansåg att på grund av min egna synnedsättning fanns det risk att missa viktiga och innehållsrika svar vid en muntlig intervju, då jag måste koncentrera mig på flera saker samtidigt fanns det en risk att information till studien missades och därför valde jag att genomföra skriftliga interjuver där jag utan risk för att missa information kunde ställa många följdfrågor även om muntliga interjuver är att fördra var detta en bra lösning för min del då jag har en egen synnedsättning som gör att det blir svårare för mig att genomföra telefoninterjuver.

Det var därför jag valde att göra en kvalitativ intervjustudie för att jag ville undersöka de åsikter och tankar som finns kring personer med en synnedsättning, och för att jag skulle kunna ta reda på detta var det lämpligast att genomföra en intervjustudie på detta område. Jag valde att ta dessa personer från olika delar av landet eftersom personer med en synnedsättning är rätt spridda över landet. Innan jag genomförde mina interjuver utformade jag en intervjuguide som jag använde mig av i mina interjuver, och utformningen gick till att jag utformade ett passande antal frågor som utgick från mitt syfte och mina frågeställningar som jag har besvarat i min studie. Arbetet med intervjuguiden genomgick olika omstruktureringar då jag först hade en skiss över de frågor jag tänkt ut att ställa, och sedan hade jag kontakt med min handledare som tyckte att jag skulle formulera om och få ner antalet frågor och då gjorde jag detta innan jag genomförde några interjuver.

4.1.2. Standardisering och strukturering

Trost (2010) analyserar standardisering och strukturering av olika intervjutekniker, och när man talar om standardisering syftar man på vilken grad av situationen som är densamma för alla intervjuade och med standard menar man avsaknad av variation i intervjusituationerna då allt är likadant för alla. När man använder sig av den lägre graden av standardisering innebär det att man formulerar sig utefter den intervjuades språkbruk, man tar frågorna utifrån vad som passar i intervjusituationen och man låter intervjupersonen styra i vilken ordning som frågorna ska komma och man formulerar sina följdfrågor utifrån den tidigare frågan(Trost, 2010, s.40).

Begreppet strukturering används när man ska beskriva utformningen av de intervjufrågor som

används i en intervju, då kan man beskriva att om frågorna i en intervju eller i ett formulär har fasta svarsalternativ är frågeformulären helt strukturerade. Om det finns olika svarsmöjligheter och om frågorna är öppna för detta är formuleringen av intervjun ostrukturerad, då bestämmer den intervjuad personen vilken struktur som svaren på frågorna får. Men i många andra sammanhang har termen strukturering en annan betydelse och användningen av denna term blir på ett annat sätt, då man menar att en intervju eller ett frågeformulär är högt strukturerat om det har en struktur. Men ibland används även termen strukturerad / ostrukturerad på ett annat sätt, då menar man att man lika gärna kan kalla det för informella eller kvalitativa intervjuer men de är ändå strukturerade i den meningen att man håller sig till ett område. Medan det finns vissa forskare som använder termen struktur i betydelsen standardisering, men man skiljer mellan strukturerade och kvalitativa intervjuer, och man skiljer på dessa typer genom att kvantitativa intervjuer är strukturerade medan kvalitativa inte är det. Sammanfattningsvis kan man generellt se att de kvalitativa intervjuerna utmärks av hög grad av strukturering och låg grad av

standardisering(Trost, 2010, s.40, 41). Det man menar med semistrukturerade intervjuer är att intervjuerna har en hög grad av strukturering medan själva frågorna innehåller en låg grad strukturering, och med det menar man att själva frågorna är öppna men en rekommendation är att man helst använder sig av strukturerade intervjuer som visar på att man skriver om ett område och att frågorna är öppna det vill säga utan några svarsalternativ. Den form av

datainsamling som sker med hjälp av interjuver och de kallas vanligen för djupintervjuer, men då denna term lätt gör att man får uppfattningen om att det handlar om ett psykoanalytiskt tänkande. Därför är det bättre att använda sig av termen fokusintervjuer istället som då

understryker att det finns ett fokusområde med intervjuerna, det vill säga att den är strukturerad och att den fokuserar på ett tema(Trost, 2010, s.42, 43).

I min studie har jag använt mig av strukturerade interjuver med öppna frågor, då jag

strukturerade upp frågor och ordningsföljd på de frågor jag ställde till intervjupersonerna innan jag gjorde intervjuerna men jag hade öppna frågor så att intervjupersonerna kunde svara med sina egna åsikter och tankar utan att jag styrde samtalet utan bara ställe de frågor jag ville ha svar på för att besvara mina frågeställningar i denna studie och därigenom även besvara syftet med studien. Jag valde att använda mig av denna form av strukturering då jag har ett begränsat fokusområde men med de öppna frågorna ville jag ge intervjupersonerna möjlighet att beskriva och förklara med egna ord, då jag i denna studie är ute efter att undersöka olika personers erfarenheter om det valda området och då tyckte jag att detta var ett lämpligt sätt att formulera både frågor och genomföra interjuver på. Eftersom jag har ett tydligt och avgränsat

fokusområde med min studie, använde jag mig av fokusintervjuer.

Jag genomförde mina interjuver med intervjupersonerna via mailen då man dels inte ska träffa personerna i dagens läge med tanke på hur Corona-situationen ser ut, och jag valde detta tillvägagångsätt vid intervjutillfällena också på grund av att mina intervjupersoner är utspridda i Sverige då personerna bor på olika platser. Men valet föll också på denna metod istället för telefonintervjuer då det är enklare för mig att få ner det personerna vill ha sagt då eftersom jag har en egen synnedsättning är det svårt för mig att skriva och tala samtidigt, men eftersom intervjuaren oftast spelar in intervjun först och sedan skriver ner det efter intervjun kunde det ändå varit ett alternativ att använda sig av vid intervjuerna. Efter att jag genomfört intervjuerna och fått in det material som jag ville ha och behövde till studien, så började jag sedan att gå igenom det och titta ut vilket material som skulle vara med i studien och vad som inte skulle vara med. Under denna genomläsning av materialet passade jag även på att anonymisera det för att upprätthålla den anonymitet som jag hade lovat intervjupersonerna. Eftersom jag valde

att göra mina interjuver via mail istället för att använda mig av telefonintervjuer, vilket innebär att jag mailade frågorna till intervjupersonerna och vilket möjliggjorde att intervjupersonerna kunde svara på de i lugn och ro då de fick en vecka på sig att besvara frågorna och sedan skicka tillbaka svaren till mig. Men när man väljer att göra intervjuerna som jag gjort i stället för via telefon kan man se att det är lättare att få ut längre svar och lättare att ställa följdfrågor om man väljer att göra interjuver via telefon i stället för via mail som jag gjorde. När jag genomförde intervjuerna via mail istället för att göra telefonintervjuer hade jag färre

möjligheter till att ställa följdfrågor till den person som blev intervjuad, för att i ett samtal via telefon kommer följdfrågorna naturligt men när man gör via mail som jag gjorde måste man fundera ut möjliga följdfrågor redan när man skickar frågorna och man måste vara väldigt tydlig i sina formuleringar av frågorna så att de som ska svara förstår och detta måste inte vara lika noga när man gör en telefonintervju. För att då kan man förklara och ställa frågor samtidigt och därmed ha en löpande kommunikation under hela intervjun, vilket är svårare vid mail intervjuer men allt beror på hur utförliga intervjupersonerna är i sin svar. Eftersom vissa svarar utförligt naturligt och andra behöver hjälp på traven för att de ska kunna svara utförligt, denna hjälp går att ge via mail men det är lättare via telefon och då får man allt material på en gång medan via mail kan det ta längre tid att samla in material som det gjort för mig i min studie.

Därmed såg jag att vissa intervju texter var längre än andra då det berodde på hur väl personerna hade skrivit utförligt på frågorna, vilket leder tillbaka till att ibland är det lättare, bättre och mera informativt att använda sig av telefonintervjuer vilket jag inte gjorde i min studie., jag har även gjort uppföljningar på de tidigare intervjuerna med hjälp av att jag skickat följdfrågor per mail på det jag velat ha kompletterande information om.

4.2. Reliabilitet och validitet,

Trost (2010) beskriver att man kan använda sig av reliabilitet eller tillförlitligheten för att mäta stabiliteten i sitt material, och med validitet menar man att frågan ska mäta det som den är avsedd för att mäta(Trost, 2010, s.131, 133). Eftersom begreppen reliabilitet och validitet hör samman med kvantitativ metodologi, så blir det svårt att använda sig av dessa begrepp inom kvalitativa studier. Men självklart ska intervjuer och annan datainsamling inom den kvalitativa forskningen bedömas även om man inte gör det på samma sätt som i den kvantitativa

forskningen, för att inom den kvalitativa forskningen mäter man istället trovärdigheten, adekvata, relevanta data(Trost, 2010, s.133).

4.2.1. Trovärdighet och Objektivitet

Trovärdigheten är ett av de mätbara kriterium en av kvalitativa studier, för att när man använder sig av kvalitativa data måste man kunna visa på att datan och analyserna är

trovärdiga. Med detta menar man att man måste kunna visa upp ett trovärdigt datamaterial, och därigenom kan man visa på att analyserna är seriösa och relevanta för den aktuella

problemställningen. Men om man inte har gjort någon form av reflektion över de etiska aspekterna i anslutning till datainsamlingen eller senare i avrapporteringen av resultaten kan det finnas fog för att sätta frågetecken kring studiens trovärdighet. Om det finns en öppenhet i materialet om hur man ställt sina frågor osv är det troligt att läsaren bedömer att

intervjumaterialet är trovärdigt, men om det förekommer många påståendefrågor eller många jag-förstår-yttranden finns det en risk för att trovärdigheten för materialet blir begränsad. För

att materialet ska bibehålla sin trovärdighet är det också viktigt att ha den etiska synpunkten i beaktande, och för att upprätthålla den etiska synpunkten bör man inte använda för många direkta citat från intervjuerna(Trost, 2010, s.134). Det finns tre komponenter som man kan använda för att öka trovärdigheten i sin text, och de är transparens, triangulering och

återkoppling till fältet. Med transparens menar man att det finns en genomskinlighet i studien som gör att läsaren kan se vad som producerats vilket leder till att man kan diskutera och kritisera forskningen på ett bra sätt, vilket höjer trovärdigheten av en studie. Det är bra om man tydligt redogör för forskningsprocessen för läsaren så att han eller hon kan ta del av hur författaren har tänkt och resonerat kring sina metodval, för att en sådan här beskrivning bidrar till en ökad transparens som också ökar trovärdigheten och kvaliteten på en text. Ett annat sätt som man också kan använda sig av för att göra sina studier trovärdiga är triangulering, denna kan man använda för att kombinera olika metoder, typer av data, teoretiska perspektiv kan man använda detta för att få en mera objektiv beskrivning av fenomenet. Det man menar med detta är att om man använder sig av olika metoder, data, teorier och forskare, då kommer fram till samma resultat ökar trovärdigheten(Ahrne, 2015, s.25, 26). Ett annat sätt att öka sin studies trovärdighet är att återkoppla till fältet, med detta menar man att forskaren återkommer till de människor som har studerats och låter dem ge sina synpunkter på resultaten i studien. Syftet med detta är att få en indikation på om de människor som har studerats kan relatera till och känna igen det forskaren har sett i resultaten, och en sådan här koppling kan också berika och nyansera studiens resultat vilket bidrar till att ge studien mera trovärdighet(Ahrne, 2015, s.26).

Trovärdigheten för ett forskningsobjekt kan också hänga samman med möjligheterna att generalisera, vilket handlar om att man kan säga något om en större population eller en annan miljö än den som har studerats(Ahrne, 2015, s.26).

Med objektivitet menar man att forskaren inte ska egna personliga åsikter när man intervjuar, men man kan inte vara nollställd utan man får försöka undvika att pracka på den intervjuade sina egna åsikter då man är ute efter att få fram intervjuades föreställningar som man vill få fram och förstå. Här kan man se att det inte rör sig om grader av objektivitet utan snarare om grader av empatiserande, och termen objektivitet handlar mera om nollställdhet vid interjuver, helt saklig, utan åsikter, utan att ta ställning i frågorna(Trost, 2010, S.134).

I min studie har jag använt mig av trovärdighet och objektivitet som mina mätverktyg för att vissa på att de resultat och material som presenteras i min studie är trovärdiga och tillitsfulla, då jag gjorde en kvalitativ studie går det inte att använda sig av reliabilitet eller validitet för att visa på äktheten i sina resultat som man kan göra i en kvantitativ studie. Men jag valde att ta med ett stycke om det för att visa på vad de mätinstrumenten handlar om även om jag inte kunde använda mig av de i min studie, då den är kvalitativ och mäts bäst med hjälp av trovärdighet och objektivitet. Eftersom jag använt mig av trovärdighet för att visa på att mina data stämmer har jag verkligen ovan försökt beskriva hur jag gått till väga när jag förberett och genomfört mina interjuver, och jag har även försökt vara öppen och beskriva valen av

frågeformulär och hur jag har formulerat mina frågeställningar för att vara så öppen som möjligt för läsaren och därmed öka trovärdigheten i mina resultat som jag kommit fram till.

För att jag skulle få en högre trovärdighet för min studie använde jag mig av transparens för att ge en genomskinlighet i studien till läsaren, för att ge läsaren en chans att se vad som har producerats under studien vilket leder till att det är lättare att diskutera studien men även att

kritisera forskningen på ett bra sätt vilket jag har använt mig av för att stärka trovärdigheten i studien.

I min studie har jag också använt mig av objektiviteten när jag har intervjuat för att jag vill lyfta fram de intervjuades föreställningar om själva problemen som undersökts i studien för att förstå hur de tycker och ser på det, därför använde jag mig av objektivitetsprincipen inom kvalitativ forskning. Jag använde mig av denna princip i min studie för att visa på att de åsikter och synpunkter som lyfts i intervjuerna är de intervjuades tankar och åsikter, och genom att använda mig av objektivitetsprincipen visade jag på att jag inte påverkade intervjupersonerna att tänka och tycka som jag gör utan att de beskrev sina egna åsikter och tankar om problemet som studien studerar.

En fråga som ofta dyker upp i samband med detta är frågan om fusk och förfalskning, men då jag har försökt att visa på trovärdighet och objektivitet i allt jag har gjort tror jag inte att det ska vara någon fara med dessa frågor gällande den etniska biten.

4.2.2. Etik

Trost (2010) analyserar den etiska biten i forskningssammanhang, och rent allmänt ska de etiska aspekterna noga övervägas när man till exempel gör intervjuer då man måste ta hänsyn till den intervjuades rätt till sin integritet och sin egen värdighet. När man talar om etiken i samband med intervjustudier ska man vara medveten om den intervjuades samtycke till det hela, och de intervjuade ska ha klart för sig från början att det är en intervju och därmed råder det tystnadsplikt från den som intervjuar, intervjupersonen ska också veta att han eller hon behöver inte svara på alla frågor och personen kan avbryta närsomhelst(Trost, 2010, s. 123, 124). Inom etiken talar man om informerat samtycke, handlar om att personen som intervjuar ska tala om vad intervjun ska handla om. Med detta menar man att personen som intervjuar personer ska informera om syfte och innehåll tillräckligt mycket att man får samtycke till intervju, men man ska samtidigt inte föregripa de frågor man vill ställa och därmed styra samtalet redan från början och även därigenom styra intervjupersonens föreställningsvärld i en viss riktning då intervjun ska vara så litet styrd som möjligt berättar man bara det

nödvändigaste. Några saker som man kan tänka på när det gäller etiken när man använder sig av interjuver i sitt material är att man informerar om vem, för vem och med vilket syfte görs studien. Andra saker man bör informera om också är risker och sårbarheter med att medverka som intervjuperson i studien, rätten att delta eller att avstå från att delta i studien, rätten att dra sig ur och att läsa den genomförda intervjun, anonymitet, hur studiens resultat kommer att spridas(Trost, 2010, s.125, 126).

I min studie fick jag de intervjuades samtycke till medverkan i studien genom kontakt med de utvalda intervjupersonerna, och samtycket skedde efter att jag informerat de om vad studien handlade om och vad den skulle undersöka. I samband med att jag fick informanternas samtycke till medverkan informerade jag de också om möjlighet till att vara anonym i studien, och jag talade om för de vart studien skulle publiceras när den var klar och var då tydlig med att när studien är godkänd och upplagd där den ska publiceras är det en offentlig studie vilket gör att alla kan läsa den om man vill och därför var jag tydlig med att man fick vara anonym

om man ville. Den information som jag gav till interjuvpersonerna när jag fick deras samtycke till medverkan i studien går att hitta i det informationsbrev som jag skrev till

interjuvpersonerna och som jag la upp i facebook grupperna när jag letade informanter, detta informationsbrev finns som bilaga i slutet av uppsatsen.

Ahrne(2015) analyserar de etiska frågeställningar som dyker upp när man gör en studie, och då kan det handla om relationen mellan forskaren och den eller de personer som studeras i ett projekt, frågor om plagiat, fusk och förfalskning kommer också upp när man diskuterar den etiska biten med en studie. Inom etiken diskuterar man också vikten av moraliska handlingar jämfört med omoraliska handlingar, och det finns lite olika syner på detta område från olika forskare men två olika syner på detta är den teleologiska och den deontologiska etiken. Enligt den teleologiska etiken är en moralisk handling förknippad med att man har goda avsikter med ändamålet alltså med studien, därmed kallas denna form av etik ibland för konsekvensetik då man bedömer konsekvenserna av människans handlande istället för ändamålet. Enligt den andra synen på etik som är den deontologiska etiken bedömer en handling som utförs enligt en regel eller en plikt, och då menar denna synen på etik att det goda i en handling består varken i intentionerna bakom handlandet eller konsekvenserna av det utan etiken består av att en viss regel har följts och utifrån dessa två syner på etik kan det hända att man gör olika bedömningar av en och samma handling(Ahrne, 2015, S.28).

Jag anser att jag i min studie har använt mig av den teleologiska etiken som är förknippad med moraliska handlingar och även kallas för konsekvensetik, och jag valde att använda mig av denna etik då jag hade goda intentioner med studien då jag ville bättra på forskningen som finns om personer med en synnedsättning då det inte finns mycket forskning gjord om det området och knappt någon forskning som utgår från personer som lever med en synnedsättning i samhället och kan bidra med ny kunskap som förbättrar deras ställning i samhället och gör den mera jämbördig med övriga medborgare.

Det finns några viktiga principer som man ska ha i åtanke när man bedömer de etiska

aspekterna av en studie, och ett av de är konfidensialitet, som handlar om att de uppgifter som har samlats in om individer i forskningssyfte ska bevaras och redovisas på ett säkerts sätt att inte någon utomstående kan identifiera de som medverkat i en studie. Det finns en viktig princip till inom etiken och den är nyttjandekravet, och det man menar med denna princip är att om man har samlat in personuppgifter i forskningssyfte får man inte använda dessa

personuppgifter för att vidta återgärder emot en enskild person och man får heller inte använda dessa personuppgifter i kommersiella sammanhang exempelvis till reklam(Ahrne, 2015, s.29).

Andra etiska frågor som jag hade i åtanke när jag gjorde studien var att när jag genomförde intervjuerna såg jag till att först ha informanternas samtycke, vilket innebär att jag använde mig av informerat samtycke i min studie. En annan viktig princip inom etiken som jag använde mig av i min studie var konfidensialitet, som handlar om hur man har samlat in, bevarat och redovisat på ett säkert sätt som gör att intervjupersonerna kan bevara sin anonymitet och att ingen utomstående känner igen vilka som har deltagit i studien. Denna princip inom etiken har jag uppfyllt och gjort på bästa sätt då jag har sätt till att insamlandet av informanternas information har gjorts på ett säkert sätt och den har presenterats på ett säkert sätt i studien då