Den teoritradition som används i studien är feministisk teori, då området genus och
funktionsnedsättningar ligger i fokus för studien. Därför kommer studien fokusera på teorier om femininitet och maskulinitet, och de egenskaper som enligt sådan teori tenderar att knytas till de två könen. Eftersom dessa teorier är i relation till sådana föreställningar om kön som informanterna blir bemötta av, då normer är en del av det bemötande personerna upplever är det också en relevant teori att ta med i studien. Andra begrepp och teorier som används i uppsatsen är teorier om minoritet och diskriminering, då detta är sådant som förekommer i studien är det relevant att ha med. Yttligare ett begrepp som dyker upp i studien är minoritetsstress.
3.1. Feministisk teori
Butler (2013) beskriver att den feministiska teorin utgå ifrån att det finns en identitet baserad på kategorin kvinnor, vilket innebär att den politiska representationen upprättshåls. I detta kan man se två olika definitioner av det hela, och den första är att det ger ökad synlighet och legitimitet för kvinnor som politiska subjekt. Medan den andra definitioner av detta är att den normativa funktionen hos ett språk som sägs antingen uppenbart sant eller förvanskar sanningen om kvinnor. Men inom den feministiska teorin anser man att man är tvungen att utveckla ett språk som helt eller delvis representerar kvinnorna, för att därigenom ge kvinnorna en politisk synlighet som annars kanske är omöjlig med tanke på de rådande kulturella
normerna som försvårar representationen av kvinnor i samhället(Butler, 2013, s.37). Den feministiska teorin handlar också om de olika kulturella normerna i samhället, vilket bidrar till att det finns en underordning för kvinnor i den hegemoniska maskulina kulturen.
3.2. Genus och Kön
Connell(2015) beskriver hur förgrenad, komplex och mäktig genusdynamiken är, då kan man se att genusdynamiken genomsyrar många frågor som vanligtvis inte betraktas som
genusfrågor till exempel miljöfrågor och krig. När man talar om genus avser man inte självklara skillnader eller bestämda kategorier, utan när man talar om genus pratar man om olika praktiker, identiteter som aktivt skapas i de sociala processerna och man pratar om gränser mellan olika individer. Eftersom den allmänna synen på genus handlar om
föreställningen om de naturliga skillnaderna mellan kvinnor och män(Connell, 2015, s.53, 55).
Inom genus diskuterar man ofta de biologiska skillnaderna som finns mellan kvinnor och män som man då menar avspeglar sig i det vardagliga livet, och de uppfattningar som finns om män och kvinnor utgör grunden för de sociala genusmönsterna som finns i många former(Connell,
2015, s.59). I det vardagliga livet tar man genus förgivet då man omedelbart ser en person som man, kvinna eller pojke, flicka, och man styr sina tankar och görandemål kring genus
distinktionen. Några exempel på de vanligaste genus arrangemangen som förekommer i det vardagliga livet är exempelvis att män eller kvinnor sätter fötterna i olikt formade skor, knäpper jackorna åt olika håll, klipper oss hos olika frisörer och köper byxor i olika butiker, dessa typer av arrangemang är väldigt vanliga i det vardagliga livet och de går att förknippa med naturens ordning. På grund av att dessa genusskillnader är starkt förknippade med den naturliga ordningen blir det skandal om man inte följer mönstren, och vad som är lämpligt genusrelaterat beteende sprids ständigt i samhället av medborgarna(Connell, 2015, s.18).
Connell(2015) beskriver att genus var det sociala faktumet, som beskriver skillnaderna mellan maskulina och feminina roller men det kan också handla om skillnaderna mellan mäns och kvinnors olika roller. Denna modell med två sfärer ger en begreppsmässig bild som visar på hur och varför biologiska kön inte kan användas för att legitimera kvinnors underordning till männen(Connell, 2015, S. 65). I det vardagliga livet kan man se att människor hålls ansvariga för sitt uppförande, då det finns olika förväntningar på de olika könen utifrån de förmodade
"könskategorier" som finns mellan män och kvinnor. Utifrån detta kan man se att dessa beteenden som finns, och skapas utifrån de förväntade rollerna som finns på män och kvinnor vilket skapar genus. maskulina och feminina strukturer som finns i samhället präglar de handlingar och konsekvenser som blir av handlingarna som är präglade av dessa värderingar, och ett exempel på detta kan vara att kvinnor nekas sin utbildning och personliga frihet medan män nekas sina känslomässiga band till sina barn. Men än idag präglas de medborgliga rättigheterna av könstänkandet, då den dominerande sexualkoden definierar män och kvinnor på olika sätt vilket präglar den synen som männen har på kvinnorna när de ska träda in i den offentliga sfären för att när kvinnor gör detta kämpar de fortfarande i motlut gentemot männen för att få sin ställning på arbetsmarknaden och i samhället erkänd(Connell, 2015, S.111, 112, 113). Olika evenemang som äger rum är inte bara resultaten av de genusskillnader som finns utan de hjälper till att skapa nya genusskillnader genom att visa upp vad som är respektabelt för maskuliniteten och för femininiteten, och utifrån detta kan man se att maskulinitet och femininitet inte är något bestämt som man är utan man blir det under en aktiv konstruktion.
Denna syn går att koppla till begreppet genusidentitet, vilket handlar om att man tillhör en genuskategori och denna tillhörighet är en följd av att vi är antigen kvinnor eller män. Utifrån de sociala normerna konstruerar människor sin maskulina eller feminina person, efter det kan man se att personen förhåller sig till den plats den blivit tilldelad inom
genusordningen(Connell, 2015, S.19, 20).
Linden(2015) det tredje könet handlar om att man födds inte som kvinna utan man fostras till det, detta gäller även för personer med en funktionsnedsättning eftersom vi inte födds med en funktionsnedsättning utan vi fostras till det. Med detta menar man att kvinnor och personer med en funktionsnedsättning anpassar sig till den hierarkiska underordnade roll som de fått av samhället, och det gör de genom att förneka sig själva och de blir även fostrade till detta och det görs för att de ska kunna passa in i rollen som underordnade till de högre i herakin. Utifrån detta kan man se hur kvinnor klassas som det "andra könet" av samhället, och att personer med en funktionsnedsättning räknas som det "tredje könet" utav samhället. Ett exempel på hur man i samhället skiljer på män, kvinnor och funktionsnedsatta, och det är skyltarna på offentliga toaletter där det finns en för kvinnor, en för män och en för personer med en
funktionsnedsättning men personer med en funktionsnedsättning är hänvisade till en och samma toalett oavsett kön. Detta exempel visar på samhället anser att funktionsnedsatta är
könlösa, på grund av att gör dessa val bekräftar man sin könsidentitet, vilket även gäller för personer med en funktionsnedsättning då man bekräftar sin könsidentitet som det tredje könet genom att välja handikapptoaletten(Linden, 2015, 2021-06-14).
Lindqvist(2017) beskriver att genusperspektivet på personer med en funktionsnedsättning har sin utgångspunkt i hur förhållandet mellan män och kvinnor är ordnat, då kan man se att detta förhållande mellan män och kvinnor är hierarkiskt strukturerat då kvinnorna ska anpassa sig till den manliga normen vilket leder till att den underordnade positionen som kvinnor har leder till ett mönster i samhället. Genus och kön är därmed viktiga faktorer för att upprätthålla dessa maktrelationer och de är också viktiga för hur de institutionella förhållandena i samhället utvecklas, därmed kan man se att könsrelationerna utgör en maktfaktor då den dominans och underordning som finns i samhället utvecklas från könsrollerna och de leder även till den ojämlikhet, det förtryck och motsättningar som finns i samhället. Utifrån detta resonemang kan man även se att personer med en funktionsnedsättning är indragna i dessa maktförhållanden, och man kan också se att funktionsnedsättningar konstrueras socialt utifrån de dominerande föreställningar som finns i samhället om vad som är naturligt vilket är utifrån kön(Lindqvist, 2017, s.45, 46). Utifrån genus blir synen på funktionsnedsättningar olika beroende på om man ser från det manliga eller kvinnliga hållet, eftersom livsvillkoren och de kulturella
värderingarna skiljer sig åt mellan man och kvinna med funktionsnedsättning
(Lindqvist, 2017, s.46).
3.3. Normalitet
Johansson(2018) beskriver hur normalitet påverkar oss individer i hög grad i de vardagliga sammanhangen, och för att hantera dessa normer utvecklar man olika normaliseringsstrategier som handlar om olika strategier för att normalisera sitt beteende i olika miljöer och
sammanhang(Johansson, 2018, S.39). Normalitet handlar om de föreställningar som finns i samhället om vad som är normalt och vad som är onormalt, och normalitet handlar också om de föreställningar om vad som är önskvärt och normalt enligt normerna och vad som är avvikande från normerna och därmed onormalt. När man talar om normalitet talar man också om det avvikandet beteendet då de hänger samman med varandra, och de former av olika beteenden som avviker från normerna beror på de kulturella och samhälleliga strukturerna. När man hävdar att någon har ett "asocialt beteendemönster", då handlar det om att det är en konstruerad ide om vad som är det sociala eller normala i samhället detta visar på de gränser som finns i samhället mellan det önskade och det oönskade alltså vad som är normalt och onormalt(Johansson, 2018, s.144, 147).
Lindqvist(2017) beskriver att funktionshinder kan ses som en social konstruktion, då detta bygger på de bedömningar som görs av personer med en funktionsnedsättning utifrån vad som anses vara normalt eller avvikande. De upplevda erfarenheter som finns om personer som har funktionsnedsättningar kan sättas i relation till de förväntningar som finns i vårt samhälle om vad som betraktas som normalt och vad som betraktas som onormalt beteende. I de
normalitetsdiskurser som förekommer är försörjningsförmåga och prestation, med detta menar
man att man har en position i relation till välfärdssystemet såsom pensionspoäng,
sjukpenninggrundande inkomst etc., att vara med i nätverk och sociala grupperingar ses också som viktigt i dessa sammanhang. Men de sociala och kulturella värderingarna som finns om personer med en funktionsnedsättning är relativa, och de varierar beroende på tid och rum.
Eftersom synen på vad som är normalt eller onormalt varierar beroende på vilka kulturella uppfattningar som dominerar synen på personer med en funktionsnedsättning(Lindqvist, 2017, s.43).
3.4: Minoriteter och diskriminering
Lindqvist(2017) beskriver att personer med en funktionsnedsättning skapar en mindre kultur tillsammans byggt på de gemensamma upplevelser som personer med funktionsnedsättning upplever när de blivit separerade från majoritetskulturen. Utifrån denna syn på personer med en funktionsnedsättning har det under de senaste decennierna gjorts en tolkning av att
funktionsnedsatta är en kulturell minoritet, med detta menar man att personer med en funktionsnedsättning ser sig själva som en minoritet med gemensamma erfarenheter och anspråk på en egen kulturell tillhörighet(Lindqvist, 2017, s. 49, 50, 51).
Lindqvist(2017) beskriver att den syn som finns på funktionsnedsatta är ett resultat av de barriärer som finns i samhället, och det handlar inte bara om fysiska barriärer utan även om de institutionella och strukturella barriärerna. Det handlar om att det inte är individens
funktionsbegränsningar eller skador som är det största problemet, utan det är samhällets utformning och organisation och deras oförmåga att ge personer med eller utan
funktionsnedsättning likvärdiga möjligheter, stöd och service. Det man kan se är att konsekvenserna av dessa misslyckande inte drabbar människor slumpmässigt, utan det är framförallt personer med en funktionsnedsättning som blir drabbade och detta sker oftast på ett systematiskt vis vilket leder till att personer med en funktionsnedsättning blir diskriminerade på bred front. På grund av att samhället i hög grad inte är anpassat till personer med
funktionsnedsättning kan man se att det drabbar denna grupp av personer på ett kollektivt vis, vilket gör att personer med en funktionsnedsättning upplever att de systematiskt diskrimineras i och med att dessa brister är institutionaliserade i de flesta samhällssektorer(Lindqvist, 2017, s.47). Den form av diskriminering som personer med en funktionsnedsättning upplever kan ta sig utryck i arbetslivet och andra samhällssektorer, vilket gör att det är de sociala orsakerna som ligger bakom diskrimineringen av personer med en funktionsnedsättning. Eftersom den diskriminerande behandlingen av personer med en funktionsnedsättning handlar om olika diskriminerande attityder, och olika former av negativt bemötande gentemot dessa individer(Lindqvist, 2017, s.52).
Sjölander (2019) beskriver att minoritetstress uppkommer i samband med de maktstrukturer som missgynnar vissa grupper i samhället exempelvis personer med en funktionsnedsättning, och minoritetsstress uppstår när en minoritet såsom funktionsnedsatta blir utsatta för
diskriminering, kränkningar, trakasserier, mobbning, hot och våld. Men minoritetstress kan också förekomma när det finns begränsande och exkluderande normer, och minoritetsstress handlar om att man har en oro för att bli utsatt eller att man är i beredskap för att kunna hanter a olika situationer där man blir utsatt för diskriminering. Minoritetstress handlar om att
synliggöra de faktorer och strukturer som ligger till grund för att olika grupper upplever detta, såsom personer med en funktionsnedsättning(Sjölander, 2019, 2021-06-14).