Balans mellan arbete och fritid

Damm (1992, s. 5) beskriver förändringen, från att personalarbetet varit något som gjorts med passion, till att bli ett ”yrke” som man bara gör och utför. Att ha ett arbete med passion som drivkraft kan säkerligen skapa ett stort mått av gränslöshet och obalans i förhållande till fritid eftersom passionen pågår dygnet runt. Damm skrev ju studien för cirka 30 år sedan och därefter följer ju exempel i Kundas studie (2006, s. 11) på företaget Tech 15 år senare, med tesen att företagskulturen starkt kan påverka individers identitet och självuppfattning, där yrket blir något man både gör och är, fullt ut. Här blir det tydligt hur den nivån av påverkan, skapar stress och obalans på ett alldeles särdeles sätt, där också arbete och fritid flyter ihop.

Och kliver vi cirka 10 år framåt landar vi i Ulfsdotter Eriksson och Lindes studie (2014, s. 33) där jobbet inte bara är något ”man gör” utan jobbet är något ”man är”, att jobbet är en del av livet.

Mitt yrke betyder väldigt mycket för mig, jag är en tänkare, jag behöver tid på mig att sammanfatta dagen och resonera med mig själv och andra … Men jag tar absolut med mig jobbet hem, det är ju en stor del av vad jag är också, så jag lider inte av det. Utan tvärtom, så trivs jag väldigt mycket med det … Rent kognitivt är det svårt att skilja på det här för man är samma människa på två olika platser … Men däremot kan jag göra det jag kan för att hålla isär det rent praktiskt.

(Linus, HR-konsult)

Tajfel och Turner (1959, s. 60) beskriver i sina teoretiska principer att individerna strävar efter att uppnå eller upprätthålla en positiv social identitet och om den är i obalans så strävar

man efter att endera lämna sammanhanget eller att göra sammanhanget i positiv balans. Det visar sig att en faktor som kan påverka yrkesidentiteten är balansen mellan arenorna ’arbete’

och ’fritid’ eftersom individen är på båda platserna i sin yrkesroll.

För mig är det ett jobb, som jag känner stor stolthet för, det är inte att det är något som är mindre värt för mig på något sätt utan det är ett jobb. Och för mig känns det som att det är viktigt att kunna skilja på det, vem är jag som privatperson och vem är jag som HR-konsult.

(Monika, HR-konsult)

I Goffmans intrycksteori (1959, ss. 101-102) beskrivs de här två världarna som individen pendlar mellan där det handlar om att hålla på intrycket för att vara trovärdig i rollen; dels den

”främre regionen” eller scenen där själva arbetet sker, där agerandet görs. Dessutom finns den

”bakre regionen” eller bakom kulisserna, där man kan få återhämtning efter att ha varit i sin roll, där man kan byta perspektiv, bearbeta det som skett i den främre regionen, där man kan utveckla tankar och idéer. Intervjupersonerna svarar att arbetet är en del av livet, en del av självidentiteten, något som de flesta också tänker på under dagen oavsett om man är hemma eller på arbetet. Jobbet blir en del av privatlivet, där familjen på olika sätt får vara indirekta

”medarbetare”, bollplank och lyssnare. Det finns ändå en gräns för majoriteten av

intervjupersonerna, att man väldigt sällan utför arbetet praktiskt på sin lediga tid. HR-chefen beskriver ett något avvikande förhållningssätt där arbetet upptar stor del av både arbetstid och fritid. I intervjun framgår det inte så tydligt om det har att göra med själva yrkesrollens förväntningar eller ej.

Det är uppenbarligen inte viktigt för mig att skilja på jobb och fritid. Det tänker jag handlar om att jag dels tycker att mitt jobb är så himla roligt och så himla intressant, det påverkar att jag känner inget behov av att lämna det bakom mig när jag går hem för dagen … Men det är också att jag har hittat ett sätt där jag inte mår dåligt av att hela tiden ha jobbet med mig, jag trivs bra med det.

(Astrid, HR-chef)

Majoriteten av intervjupersonerna tar alltså med jobbet hem i tanken, som en del av privat-livet och de tycker ändå att de har balans. Man skiljer då på praktiskt och kognitivt, det vill säga de allra flesta säger att de inte utför några arbetsuppgifter praktiskt hemma och på ledig tid, men ägnar sig däremot till att tänka kring arbetsuppgifter. Ingen av intervjupersonerna uttrycker att de far illa av att ha arbetet med sig i tanken och alla är måna om att inte i handling låta arbetet ta över ledig tid så att det blir negativt.

Jag har mer med mig dom tankarna i huvudet som jag kanske inte riktigt kan släppa på … Det skulle vara skönt att inte ta med sig det hem, för det är sällan det är nånting akut eller kritiskt … Jag löser de

arbetsuppgifter jag har på arbetsplatsen. Jag blir sällan smartare eller klokare på det jag tänker på hemma … Samtidigt kan jag tycka att det är viktigt att de som är nära, speciellt min sambo förstår vad jag arbetar med

… eftersom jag ser det som så stor del av livet, att bara stänga av helt när man kommer hem och inte prata om det, det tycker jag är fel.

(Rutger, HR-generalist)

Trots att majoriteten säger att de endast tänker och inte utför arbete hemifrån under ledig tid, så berättar ändå de flesta av intervjupersonerna, att de väljer att ha mer eller mindre kontroll över mailflöde och mobil under ledig tid och semester. De allra flesta intervjupersoner medger att de kopplar upp sig mot mailkontot, lyssnar av mobilsvar, läser i samarbetsportal eller intranät vid någon eller flera gånger under ledighet/ semester. Intervjupersonerna beskriver det som att vilja hänga med kring det som sker, men att man inte kliver in och gör något arbete, bara informerar sig om läget. Bland intervjupersonerna finns ytterligheterna kring detta, där en intervjuperson aldrig tar del av informationsflödet under semestern och en annan tar del av detta dagligen, vilket återigen kan ha att göra med ansvarsnivån i de olika tjänsterna.

Jag kollar ingen mail eller mobil. För jag har märkt om man väl gör det, så sätter det ju liksom igång massor, man ser alla andra mail, även om jag bara ska se en grej … jag vill känna att jag är ledig och vill koppla bort det där.

(Hedvig, HR-konsult)

Jag lämnar aldrig jobbet, jag bär alltid med mig mitt jobb, antingen i huvudet, jag tänker mycket på mitt jobb och jag jobbar också väldigt mycket var jag än är. Det är extremt sällan som jag lämnar mitt jobb utan att ha datorn med mig, det händer kanske 5 dagar på ett år … Jag kollar nog mailen varje dag på semestern och är tillgänglig på telefon alltid.

(Astrid, HR-chef)

Majoriteten av intervjupersonerna uttrycker att jobbet är en viktig del av livet. Att leva med sitt jobb även på fritiden blir en del av självidentiteten. Vad som är balans i detta är för var och en olika, men gemensamt uttrycker intervjupersonerna att när man på något sätt ”spiller över” arbete på fritid, i tanke och/eller handling, så görs det också med en stolthet, att det är en del av sitt liv och sig själv.

I allt så gäller det att ha balans mellan olika delar och jobbet tar stor del av vår vakna tid och utrymme. Om man dessutom fortsätter att tänka på jobbet, eller att till och med jobba på lediga tiden man har, så påverkar detta oss som individer, för en del negativt och för andra positivt. Ett bidrag till obalans mellan de båda världarna kan bygga just på Goffmans

intrycksteori (1959, ss. 101-102) att din yrkesidentitet är legitimerad i den ”främre regionen”, alltså på arbetet och det är där du behöver göra intrycksstyrningen. Men när det arbetet följer med i den ”bakre regionen”, till ditt hem och din fritid så krävs trovärdighet återigen,

åtminstone från eget håll för att kunna arbeta hemma, tänka jobb hemma. Och Goffman (1959, s. 103) menar att ”kontroll över bakre regionen spelar av allt att döma en betydelsefull roll i den ’arbetskontroll-process’ varigenom individerna försöker skapa en buffert mellan sig själva och de deterministiska krav som de omges av”. Det gäller alltså att det inte blir obalans

mellan ”regionerna”. Den här yrkesgruppen jobbar med personalfrågor, ibland med tunga enskilda ärenden, där en obalans mellan arbete och fritid, kan utvecklats till stress eller sjukdom och därmed också sjukskrivning. och ingen av intervjupersonerna beskriver att dom blivit sjuka av kortare perioder av obalans med anledning av detta. Majoriteten av

intervjupersonerna markerar ändå tydligt att det är mest tankarna kring jobbet som följer med hem och inte själva hantverket. Kanske kan det här vara karakteristiskt för ett teoretiskt arbete, där hjärnan alltid är med, än i ett praktiskt arbete, där redskapen stannar kvar på arbetsplatsen. Resultatet i studien ger en bild av en yrkesgrupp som både upplevs ha kontroll över balansen, som vakar över att inte tippa över i en obalans om det blev för lite kontroll över Goffmans ”bakre region” (ibid.).