De fyra byarna Medmarkius, SIBArius, Xrius och Elgantius har hamnat i ett intensivt krig. Elgantius och Xrius hövdingar är överens, de anser att allt är den nyinflyttade byn Medmarkius från Tysklands fel och att om inte de hade gett sig in på de andra byarnas territorium så hade kriget aldrig utlösts. Kriget pågår bland annat för att samtliga byar vill bevisa för gudarna att det är deras by som de ska ha som favorit, prata gott om och besöka. Men det handlar också om stolthet och att gå hårt åt sina grannbyar och gärna utplåna dem. Elgantius hövding – Gigantis, anklagar hövdingen av Medmarkius – Markis, för att inte vilja mäta sin armé på stridsfältet utan att de endast beskriver sin armés styrka i sina skrifter. Gigantis tror att Markis fusk har inneburit att gudarna uppfattar Markis armé som större än sin egna, vilket han påstår vara en lögn. Alla de tre nordiska byarna påpekar irriterande att Markis fuskar. Trots det så verkar Markis by ha attraktionskraft och gudarna åker dit för att se på Markis skapelse. Hövdingarna Gigantis, Sibris & Sibrus och Xarius förstod sig inte på Markis främmande strategier och inte heller de gudar som låter sig luras till Markis by.
De nordiska hövdingarna förklarade sin syn på vad som ryms inom ramarna för ett krig. På den punkten är nordborna överens, kriget ska minsann innehålla stora arméer och blodiga svärd. Samtliga hövdingar var även överens om att det krävs bra sjukvård för att de som skadas i kriget oavsett rang ska behandlas väl. Så att gudarna ska vara medvetna om att samtliga krigare i de nordiska arméerna får bästa sjukvård om de blir skadade. Hövdingarna var dock inte överens om vilken armé som var störst. Samtliga hövdingar ansåg att de erbjöd gudarna den största armén, vilket också måste bevisas i blodiga krig. De nordiska hövdingarna menar att gudarna bara kommer te sig till deras by om de lyckas. Blodiga krig skilde sig dock ifrån byn Medmarkius tänk. Markis hade som enda syfte att försöka påvisa för gudarna att de minsann hade störst armé. Markis la därför inte någon större kraft på att gå ut på slagfältet med sin armé, utan skrev istället långa och fina brev som han kontinuerligt skickade till gudarna. Gigantis visade dock stolt att det minsann var hans by som hade skrivit flest brev till gudarna under hela förra året, han lovade också att det kommer bli fler brev under kommande år. Även byarna Xrius och SIBArius hade enligt dem själva skickat många brev till gudarna. Sibris påpekade dock att hennes by hade lagt stor vikt vid att förklara vilken trevlig atmosfär det är i byn tidigare, vilket inte hade fått det utfall de hade hoppats på av gudarna. Därför har de nu valt att gå samma väg som de andra nordiska byarna och försöka förmedla arméns storlek och deras högklassiga sjukvård till gudarna.
Markis krigade dock inte enbart i skrift. Det hände att han plockade ut några av sina skickligaste krigare vilka han stolt visade upp på slagfältet och menade att de kunde slå alla de andras krigare om de möttes en mot en. Markis visade dessa krigare för gudarna som imponerades av dess skicklighet. Något som gjorde de nordiska byarna rasande eftersom de menade att det inte spelar någon roll om Markis har några få skickliga mannar, om den
35
resterande armén är liten. Medmarkius gav även ibland offergåvor till gudarna och offrade stora delar av armén och visade stolt upp skriftligt bevis på hur många de offrat för gudarnas skull. Elgantius hade lovat gudarna att han har störst armé och gick ibland till motangrepp och bevisade att han minsann också kunde offra mannar för gudarnas skull och offrade mer än vad Markis hade gjort så att blodet rann längs byns gator. Medmarkius skrev då ytterligare brev till gudarna och påvisade hur de hade offrat ytterligare mannar så de totalt sett hade offrat fler än vad Elgantius hade gjort. Detta tolererades inte av Gigantis som stolt sade att de aldrig kommer ge sig och offrade ytterligare mannar så att blodet sprutade och låg kvar på Elgantius gator i veckor. En informatör från Gigantis armé som hade i uppgift att inspektera byn Medmarkius kom många gånger tillbaka och berättade för Gigantis att han inte hade sett något spår efter varken blod, sorg eller offrade mannar i Medmarkius by, några få begravningar hade ägt rum, men det gällde oftast gamla krigare som dog av ålderdom. Gudarna förundrades över hur fort Medmarkis gator hade blivit rena och att de faktiskt inte ser någon skillnad alls på varken byns gator eller Markis armé från innan och efter offergåvorna. Offergåvorna hade ofta oturligt begravts precis innan gudarna besökte byn och armén var många gånger bortrest. Men Medmarkis visade istället upp andra delar av sin unika armé vilket många gånger föll gudarna i smaken. Gigantis berättade att i undersökningar om vilken by som gudarna trodde hade störst armé – låg Markis ofta i topp vilket återigen fick de nordiska byarna att bli irriterade – Gudarna hade fel och det skulle bevisas genom utökning av arméer, mer offergåvor och bättre sjukvård.
De tre nordbyarna fnös åt den gamla teoretikern Porterius resonemang om hur det bör krigas på många punkter. Porterius hade försökt förklara att en armé måste inrikta sig på att antingen vara störst, ha bättre vapen eller själv kunna välja strategisk plats där de vill kriga. SIBArius hövdingar Sibris & Sibrus berättade dock stolt att de minsann både hade störst armé och bäst vapen. Sibris tyckte också att de hade en unik strategi i kriget, de hade minsann ”störst armé och bäst vapen”. Xarius förklarade stolt att han hade både störst armé, bäst vapen och kunde välja vart de ville strida. Endast Gigantis hade visat en viss förståelse för den gamla teoretikerns resonemang där den valda strategin endast bör vara en av ovan nämnda eftersom den kräver total fokusering från byn och hade som enda strategi att ha den största armén. Gigantis berättade stolt att han hade lovat omvärlden att oavsett hur stor armé en annan by har, så ska han alltid ha en större annars är han inte hövding för Elgantius längre. Flera av hövdingarna menar även att ynglingen Ljungis, som studerar hur byar bör bygga upp sina arméer och dess storlek, inte heller har något att komma med. Ljungis försökte förklara för hövdingarna att de kan bygga upp en stark och unik armé som kan attrahera gudarna utan att vara speciellt stor. Hövdingarna lyssnade kanske inte på vad Ljungis sa, för de tyckte att en armé kunde betecknas som just unik – om den var unikt stor. Ljungis skadade på huvudet åt dessa teorier som han naturligtvis menade motsade sig själva. Ynglingen tyckte inte heller att de hade förstått vad han menade när han förklarat att det bör vara kostnaderna för att bygga upp armén som bör utgöra för hur stor armé en by kan ha. De hade istället tyckt att hur stor armé de andra byarna hade som bestämde sin armés storlek. Xarius hade förklarat för Ljungis att de minsann kollade hur stora arméer alla de andra byarna har, för att sedan bestämma storleken på sin armé. Gigantis hade även berättat för Ljungis att de alltid kommer ha störst armé och att de inte bryr sig om hur mycket guld det kommer kosta.
Den gamle krigsveteranen Kotleris såg på byarna och försökte analysera deras krigsstrategier. Han kom fram till att Medmarkius strategi var en kombination av många av de krigsstrategier Kotleris hade utformat när han en gång krigade. En av delarna som stämde in var att Medmarkius hårt och hänsynslöst attackerade de andra byarna. Men det räckte inte, Markis
36
var medveten om att de flest släktbyar ifrån söder som när det behövdes kunde bygga nya hus i byn. Därför ville de även attackera grannbyarnas starka och svaga sidor som exempelvis Elgantius stora armé och erbjuda bättre sjukvård än SIBArius. Kotleris analyserar vidare och ser på Xrius. De vill visa för gudarna och de andra byarna att de inte bara har störst armé, de har också unika krigare som de utbildat i sin egen krigsskola. Kotleris ser tydliga kopplingar till en av hans forna strategier som gick ut på att byn är uppbyggd på ett annorlunda vis än de andra byarna och krigar mot små delområden som de stora byarna inte bryr sig om. Förhoppningen är att gudarna ska uppfatta att byn har något som är unikt. När Kotleris ser på Gigantis ser han en strategi som präglas med att attackera de andra arméerna med ett större antal krigare, han kan inte heller förstå vad SIBArius plan är eftersom de beskriver att de har samma strategi som Medmarkius, men byns yta är enligt Kotleris egentligen inte tillräckligt stor för att lyckas leva upp till strategin vilket oroar honom.
37
7 Diktarnas Slutsatser
Följande presenteras de slutsatser som författarna kommit fram till vid studien med hjälp av en narrativ metod.
Hammeris och Buqaris såg på utvecklingen mellan de olika byarna från håll. Inte ens de trodde att det behövdes ett verkligt krig för att bevisa vilken armé som är störst. Men det var enligt de tre hövdingarna nödvändigt, naturens lag och inget som de kunde göra något åt – ett resonemang som enligt diktarna påvisade ett bristande management från hövdingarna.
Diktarna jämför än en gång kriget med renässansen. Under renässansen offrade de inte hur många mannar som helst till gudarna, eftersom de var för stolta och hade investerat för mycket ära i dem. Att offra dem skulle fläcka hövdingens ära. Ett resonemang som diktarna tyckte att hövdingarna kunde ta lärdom av. Renässansen vågade också bryta mot de gamla hövdingarnas mentalitet och förde på så vis byn framåt och i en riktning mot något nytt. Styrkan i hövdingarnas under renässansens tankesätt låg i hur de i sin grund signalerade övergången från något icke modernt till något modernt. Diktarna föreslår därför att hövdingarna likt renässansen eventuellt bör våga gå ifrån de gamla hövdingarnas stigar och börja trampa upp en egen stig. De nya stigarna kommer kanske att innebära ett större risktagande, men att det är priset de får betala för att få en chans till större by-yta och attraktionskraft till gudarna.
När diktarna Hammeris och Buqaris ville ha en pratstund för att diskutera kriget med de hövdingarna från de olika lägren fick de inget svar av Markis. Kanske var ämnet för känsligt för Medmarkius hövding, som måste undra vad det är han har gett sig in på. Förmodligen trodde den Markis – överhövdingen från söder, att de Nordiska hövdingarna hade förstått sig på civiliserade krig och att de likt renässansen kunde genomföra krig utan att de olika byarnas arméer måste döda varandra. Men de nordiska hövdingarna måste snart ha påvisat för Markis likt som när de talade med Hammeris och Buqaris att de är barbarer och att det minsann krigas med svärd och inte pennor. Diktarna håller med de nordiska byarna och tror att Medmarkis kan vara anledningen till att kriget startade. Dock anser de att de nordiska hövdingarna inte bara behöver bekämpa den tyska grannen, de bör också lära av Markis management för att driva mer civiliserade krig som kan gynna alla byar i området.
Hammeris och Buqaris undrade om det kunde vara så att de tre ursprungliga byarna fortfarande hade sitt vikingablod i sig och inte förstod sig på att pennans makt bevisligen kunde vara minst lika stark som en armé med tusen mannar. En strategi som Gigantis hade anklagat Markis för att ha och utgått för att det vore något negativt för deras territorium. Diktarna funderade vidare och kom fram till att samtliga byar har ett ansvar för det territorium de krigar i. Inte kan de tro att det är naturen som har gjort att de krigar med varandra och att de måste börja bete sig civiliserat och ta ansvar för sina handlingar – vilket är det som skiljer oss människor ifrån djur. Nog måste de inse att det är de själva som är anledningen till att de befinner sig i ett krig som handlar om att döda varandra för att bevisa vem som har störst armé och att det kan påverka sina egna handlingar – och att framförallt de nordiska byarna inser att deras handlingar i nuläget påvisar ett bristande management.
Hammeris och Buqaris tar inte Porterius resonemang som några sanningar, men menar att hövdingarna måste börja tänka till och hoppas att Porterius kanske kan vara till hjälp. Kanske är det de olika hövdingarnas ledarskap och dumdristighet som har gjort att de inte funnit någon annan lösning än att döda varandra. Uttalandet av Gigantis; ”det är roligare att döda
38
Hammeris och Buqaris tänkte att det måste räcka med att formulera texter om sin armés storlek, dess vapen och sjukvård för att sedan sända brev till gudarna istället för att gå ut i verkliga krig som kommer att bli mycket kostsamma för alla involverade byar. Resultatet från gudarnas vinkel kan enligt Hammeris och Buqaris bevisligen bli den samma och får också medhåll ifrån Porterius som beskriver att brevskrivandet är ett bättre alternativ eftersom det kan få alla gudars intresse att öka vilket gynnar alla byar i området.
Diktarna ansåg fortsättningsvis att Gigantis först hade visat upp en mjukare sida när han förklarade att han ansåg att ”baksidan med kriget vara att familjer var tvungna att flytta ut
från flera av Elgantius grannbyar, eftersom de inte längre hade guld till att försörja dem”.
Gigantis påvisade dock att detta inte hade skett i hans by, där hade det snarare flyttat in familjer för att de skulle kunna hjälpa till och bevisa för gudarna att byns armé var störst och bäst. Diktarna blev betänksamma och istället för att se hans uttalande som en sanning så försökte de skrapa på ytan för att se om detta verkligen var något som han menade eller något som han bara sa för att låta barmhärtig. De kom slutligen fram till att de inte kunde få ihop ekvationen av att han tyckte synd om familjerna eftersom det på ett vis var han som hade tvingat dem att flytta ut från grannbyarna när byarna ville kunna leva upp till Gigantis armés storlek. Kanske tyckte han egentligen inte synd om familjerna, utan istället att det var synd att de andra byarna kunde lägga mer guld på sin armé istället för familjerna i byn och på så vis tvingade Gigantis att utöka sin arme ytterligare.
Diktarna ansåg att Xarius och Markis var de hövdingar som faktiskt var lite på rätt väg och hade påvisat en tendens till bra krigsledarskap. De hade faktiskt förstått att de går att skapa attraktion för sin by genom att skapa en unik by och armé. Vilket diktarna ansåg vara livsviktigt för alla byarnas fortsätta överlevnad och för bättre krig. Diktarna var dock skärrade på ett annat område, samtliga hövdingar hade sagt att utan någon skillnad i utfallet i kriget, så tycker dem att det är mer attraktivt att kriga med en stor armé än att ha en liten. Diktarna kunde inte förstå att de inte hellre vann kriget mot andra större arméer med en liten och effektivare armé som kostade mindre att skapa. Ljungis resonemang om att resultatet av attraktionskraften från gudarna ofta återspeglas i de relationer som finns mellan byarna får diktarna att tänka att byarna kanske måste tala med varandra och skapa bättre relationer som leder till att de kan förstå varandra bättre.
Hammeris och Buqaris oroar sig dock lite över Gigantis strategiska förmåga och får medhåll av Kotleris, eftersom Gigantis strategi bygger på att deras by minst är i samma storlek när det gäller släktbyar och yta som byarna de krigar mot. Det finns en risk att byn på lång sikt blir av med hus och tillgångar om de inte kan mäta sig med sina grannbyar i kriget något som diktarna är rädda kan ske på grund av Medmarkius.
Diktarna är chockade efter sin pratstund med Sibris & Sibrus, hövdingarna av SIBArius hade förmedlat sin plan för att vinna kriget; ”att ha störst arme och bäst sjukvård”. Diktarna blev förvånade och ansåg kanske att de med strategin knappast kommer bli några vinnare. Istället försökte de få fram om hövdingarna hade någon annan strategi som de ansåg vara unik. Sibris smög fram till diktarna som båda förvirrat fick en känsla av Deja vu, när de indoktrinerande orden; ”störst arme och bäst sjukvård” viskades till dem. Hela byns krigsspråk handlade om störst arme och bästa sjukvård som om det inte fanns något annat alternativ. Diktarna känner sig tomma inombords och funderar på om SIBArius verkligen tror att de har unika krigare eller att de bara utger sig för att tro det? Om det verkligen tror på tanken är diktarna inte förvånade varför kriget mellan byarna äger rum och anser att SIBArius bör se över sina hövdingars management.
39
Diktarna ansåg också att byarna har ett ansvar att låta den by som sköter sig och gör något bra ska få acceptans av de andra byarna och på så vis få gudarnas uppskattning. Som det ser ut nu är det inga civiliserade strategier alls för att få gudarna på sin sida. Det handlar snarare om att bräcka grannen och om de så kostar allt guld byn i sina marker så får det göra det. Kriget behöver inte bara handla om arméer, det kan handla om redskap och strategier. Kanske bör den by som kommer på den smartaste strategin få gudarnas uppskattning och att de andra byarna lär sig av deras tänk för att skapa nya strateger som i sin tur också får gudarnas uppskattning. Som det är nu finns det ingen strategi i världen som imponerar på gudarna mer än att visa upp sina stora arméer och offergåvor. Men samtidigt så finns det en viss mängd guld i varje by, när den är slut så kommer arméer dö och offergåvorna utebli. Sjukvården kan dras in och snart finns det inget alls som imponerar på gudarna, som får nöja sig med en by som egentligen inte har något attraktivt alls. Om hövdingarna tillsammans tar sitt ansvar och inser att det inte går att bara kriga med stora arméer utan annat borde värdesättas i krigen så kommer även gudarna uppskatta detta. De kommer kanske inte få se lika stora arméer men samtidigt tror diktarna att gudarna alltid kommer vilja te sig åt någon av byarna. Därför bör de kanske lägga upp några hedersregler i krigandet som kanske kommer innebära att byarna kan lägga fokus på att gräva guld, samtidigt som de genomför mer civiliserade krig.
Frågan som diktarna slutligen ställer sig är: ”Har ett krig ett ansvar att genomföras
40
8 Diskussion
Det talas om att de vinnarna i priskriget är konsumenterna. Vi kan se att på kort sikt kan vi kunder fynda elektronikprodukter till lågpris. Men vad kommer ske om kriget fortgår och aktörerna börjar gå på knäna. Kanske kommer flera aktörer på under och snart står vi med ett