BARN INOM PERSONLIG ASSISTANS

Detta avslutande tema framkom i samtal med fyra av informanterna, och kommer presentera två olika sätt att inkludera barn inom den personliga assistansen. Det första fokuserar på barn som själva är ansökande (med hjälp av myndig person) och det andra fokuserar på när en vårdnadshavare ansöker om assistans vid de tillfällen då det finns barn i hemmet.

Det som nämns i intervjuerna är att bedömningen blir annorlunda när ärendet gäller barn som själva ansöker. Detta bland annat då det finns andra faktorer som spelar in. Föräldraansvaret är en av dessa och omfattar att det är föräldrarnas ansvar att tillgodose barnets grundläggande behov. Ansvaret utsträcker sig till en ganska hög ålder, detta menar Ip3. Fram tills dess att barnet fyllt sex år är

föräldrarnas ansvar väldigt omfattande, vilket föranleder att det är svårt att få personlig assistans beviljad. Detta med argumentet att vilken sexåring som helst behöver hjälp med sin personliga hygien. Ip3 exemplifierar ett moment som övergår från föräldraansvaret då barnet fyllt tio år, vilket är tandborstning. Rättsväsendet har här fastställt att tioåringar generellt sett kan borsta tänderna själv.

Det är ju inom alla grundläggande behoven att man eh, bara som ett exempel, om det skulle ta 20 minuter att duscha en fyraåring, vilket det kan göra med alla momenten. Så får man fem minuter för att det andra bedöms som ett

föräldraansvar att duscha en fyraåring. Ip3

Citatet förtydligar hur handläggaren tänker vid bedömning och utredning av personlig assistans. Ip3 beskriver hur barnet, i detta fall, kan beviljas fem minuters assistans, vilket baseras på att föräldraansvaret omfattar hjälp vid dusch när barnet är så pass ungt. Handläggaren gör således en bedömning av hur lång tid extra det tar för ett barn med ett funktionshinder att utföra momentet. Ip3 och Ip4 berättar om att det är sällan ett barn beviljas personlig assistans för alla sina

grundläggande behov, men att de läst ett rättsfall där det skedde. Ip4 beskriver hur rättsfallet behandlade ett barn som behöver omfattande hjälp i form av tekniska hjälpmedel, vilket var en anledning till att föräldraansvaret inte var lika

omfattande som det annars varit. Det faktum att hjälpen skulle ske genom tekniska hjälpmedel resulterade i att föräldraansvaret minskade, detta då det inte är sådan hjälp som barn utan ett funktionshinder heller får.

Något som genomförs vid en utredning som gäller personlig assistans till barn är besök och kontakt med skola och förskola. Ip2 förklarar att barnets behov kan skilja sig beroende på vart det befinner sig. Med detta menas att barnets behov i hemmet kan vara annorlunda i jämförelse med hur barnets behov yttrar sig i exempelvis skolmiljön. Något annat som skiljer sig i en barnutredning är att det inte inhämtas någon ADL-bedömning, utan istället ett intyg från läkaren på vårdcentralen eller ett intyg från habiliteringen. Det är således flera moment i utredningen som behöver beaktas i utredningar rörande barn, bland annat ålder och vilken typ av hjälp det är som behövs. Samtidigt skiljer sig även de intyg som ska inhämtas. Det framkommer inte ur intervjuerna om handläggarna har någon övrig lagstiftning eller riktlinje att förhålla sig till vid utredning av personlig assistans till barn. Detta resulterar i att gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme är svåranalyserat, eftersom det inte framkommer om det finns några specifikt satta minuter till exempelvis dusch eller tandborstning. Vilket innebär att vi har för lite material för att kunna analysera denna del av materialet.

Det andra perspektivet kommer i en kortare redogörelse sammanställas, och omfattar de vårdnadshavare som är berättigade assistans men som har make, maka eller ett barn i hemmet.

Sen tänker jag att man gör en annan typ av beräkning också om det är en familj till exempel, om någon av föräldrarna som behöver assistans och där finns barn, då får man ju också titta på hur gamla är barnen? Är de lite äldre? Det finns även ett make/makaansvar och det finns ju också lite av barnen när de är äldre. Ip1 Detta citat visar att det sker olika typer av beräkningar när det kommer till ärenden rörande assistans. Dels är det de beräkningar som rör barn och vuxna, dels är det de beräkningar som görs vid ärenden då det förekommer fler personer i bostaden. Beräkningen omfattar inte de grundläggande behoven, eftersom dessa alltid är individuella. Däremot omfattas de övriga behoven, exempelvis hushållet och hushållssysslor. Denna beräkning blir således endast aktuell vid de tillfällen då personlig assistans redan beviljats (detta genom att personen behöver hjälp med att tillgodose sina grundläggande behov). Innebörden av denna beräkning är att make och maka får ett större ansvar över hushållet och hushållssysslorna, och baserat på barnets ålder kan även ett ansvar över detta leda till minskade

assistanstimmar. Handläggaren måste därför beakta barnets ålder och huruvida det finns någon mer i hushållet som kan utföra vissa sysslor. Med detta sagt innebär detta inte att makan eller maken får hela ansvaret, utan endast att den ansökande endast får cirka halva ansvaret.

Avslutningsvis är detta ett tema som lyfts som en viktig aspekt av flera

informanter, vilket ledde till att även författarna av denna uppsats funnit att det skulle vara ett intressant perspektiv värt att belysa. Detta då det, likt den tidigare forskningen om personlig assistans, ger en övergripande insyn i personlig assistans som område. Barnperspektivet ger också indikationer på att det även finns andra svårigheter att ta hänsyn till vid dessa utredningar.