Respondenterna använder sig av begrepp som för barn och med barn, eller för familjer. För att kunna skilja på dessa begrepp behöver även en stipulativa definition av barn ske.
Så, -91 började vi skriva sånger ihopa för barn, med barn. (G. Andersson)
Till/med barn är något som Gullan Bornemark talar om sin dokumentär (2020). Hon lyfter att hon spelar med barn och inte för barn, något hon är noga med att tydliggöra. Detta är även ett förhållningssätt som framhävs i en undersökning (Vallberg Roth, et al 2019) där en av
pedagogerna menar att med hjälp av goda kompetenser och egenskaper, när vi skapar tillsammans, för och med barn, skapas goda förutsättningar för grunden till ett livslångt lärande. Något som även står i förskolans läroplan (Lpfö-18).
5.4.1 Definiering av barn
Klasse Möllberg sammanfattar en bra definition av begreppet barn. En person är ett barn oavsett ålder, upp till 100 år:
Jag brukar säga att jag spelar för barn upp till 100 år. Det är ju så att ifall det är bra musik så kan vi ju spela det för alla. Vi har ju ett litet barn inom oss och det går att locka fram. (K. Möllberg)
Sen kan man hoppa och skutta och göra rörelser, det är roligt. Det är även roligt att se barn i 50-60 års åldern göra detta. (K. Möllberg)
I ett förskoleperspektiv blir barnsynen begränsad till åldersspannet på barnen som befinner sig i verksamheten enligt skollagen, vilket ofta är mellan ett (Kap 8 §5, SFS 2017:1115) och sex år gamla (Kap 7 §10, SFS 2017:1115). Men i ett perspektiv går det att hitta det lilla barnet inom oss oavsett ålder.
5.4.2 Barnsyn
Med barnen som målgrupp spelar kompositörernas barnsyn stor roll för det som skapas och upplevs, genom att ta barn på större allvar och väcka deras självförtroende. Barnen sätter gränserna då det är barnen som är i fokus. Det tas även upp hur barnen är som publik med ord som fina, ofiltrerade och ärliga. Att väcka självförtroende hos barn är något som Dan Bornemark eftersträvar:
Det är mycket god energi och man har ju i bästa fall väckt ungar och deras självförtroende och ofta är musiken någonting annat än det man är bra på i skolan annars. Det kan vara… de coola i en klass är inte alltid ess:en när det gäller musik utan det kan vara helt andra människor som bara har jättemycket att komma med eller introverta människor som har väldigt mycket på insidan och det tycker jag märks i musik och bild jättemycket. Så det tycker jag är bra. (D. Bornemark)
Likaså att ta barn på större allvar och skapa jämlika individer:
Sen finns det ju den här mer där man tar barn på lite större allvar och man ser dem som jämlika och inte som en liten skock kattungar liksom. (D. Bornemark)
Att barn är den finaste publiken man kan ha är något som både Madeleine Wittmark och Dan Bornemark delar:
På något sätt så för oss som skriver musiken så är barn den finaste publiken på många sätt för att är det något de gillar så sätter det sig, och som du säger då har man det med sig liksom. (D. Bornemark)
De är också så ofiltrerade, om de tycker något är tråkigt är de väldigt tydliga med det och då måste vi ta till något annat grepp liksom. (M. Wittmark)
Både Sander & Gander och Rimstad Rockerz gör sina föreställningar för barnen och sätter dem i fokus:
Man får liksom publik som uppskattar det gratis och det är roligt att göra. Då måste man göra saker som barnen tycker är kul att göra för de har själv kul. (A. Wiking)
Så 'hejsan alla ungar, ni e drottningar och kungar', det är a och o alltså. Det är de som ska skina. Vi bara hjälper till och leda det som är roligt. (S. Andersson)
De regler som sätts under en föreställning är utifrån barnen och gränserna är få: Vi sätter ju regler utifrån barnen också och skiter ofta i alla vuxna som är där, om det är föräldrar eller förskolepersonal. Vi tvingar ingen att sitta ner, det finns nästan inga regler, dem får springa fram till oss, pilla på våra instrument, förutom de allra dyraste… Ingen vuxen får hyscha barnen, för det har vi gjort fel, alltså lite sånt. Vi vill ju att de ska gå därifrån och känna att de har haft kul i en halvtimme eller timme. (S. Nygren)
Ur dessa citat går det att tolka fram en gemensam barnsyn som sätter barn i fokus, något som vi kan se i ett historiskt perspektiv av kompositörer som Alice Tegnér och Gullan Bornemark (Paulsson, 2006).
5.4.3 För barn
När respondenterna talar om att spela för barn eller inför barn handlar det om att barnen ska känna sig tilltalade och att det är skapat för dem. De kommer även in på känslan att spela för barn som beskrivs som dynamiskt och kul även om musiken inte alltid är skriven för barnen. Respondenterna lyfter hur deras influenser påverkar deras musik.
Så att den musiken som jag lyssnade på som barn är väldigt avgörande för hur jag gör musik för barn idag. (D. Bornemark)
Alla respondenter är eniga om att deras musik är till för barn:
Men så kom jag på att vi kan väl försöka starta ett eget litet skoj-band eftersom vi spelade ju musik för ungarna, Klasse och jag i programmet, men då var det bara akustisk gitarr och banjo. (L. Åberg)
Det är för barn absolut, det är gjort för dem. (S. Andersson)
Vi tänker nog inte lika mycket på låtarna som vi gör, som vi tänker på att det är roligt att spela inför barn. (J. Eckman)
Jag tror att de känner sig tilltalade av den så att säga och det är gjort för dem, det tror jag de känner. (D. Bornemark)
Svaret på den didaktiska vem-frågan blir här tydlig då barn är det centrala i den musikaliska upplevelsen. Även om musiken inte är skrivet för barn alla gånger ses upplevelsen av att spela för barn som en fest och något dynamiskt:
Men grejen är att vi spelar ju för barn. Det är inte skrivet för att barnen ska lära sig detta. De ska ju dansa och ha kul. (J. Eckman)
Så när man spelar, för mig i alla fall, så är det otroligt dynamiskt att få spela för dem och känslan är oftast bubblig. (M. Wittmark)
Det ska vara en fest! Inte ett lärtillfälle. (A. Wiking)
Att fokusera på upplevelsen av musiken utan något specifikt kunskapsmål, går att tolka fram som ett syfte bakom musiken, vilket går att koppla till den konstnärliga aspekten. Med ett syfte att ha kul och känna glädje sätts musikernas hantverk och det konstnärliga i relation till den emotionella dimensionen (Nielsen, 1998).
5.4.4 Med barn
När begreppet med barn tas upp sker det i samband med att skapa en delaktighet och
gemenskap samt att det ska vara inbjudande för att ha roligt tillsammans. När respondenterna talar om att spela med barnen kommer de in på att det skapas en delaktighet:
När vi får framföra det live så känns det som att det är något som barnen tycker är kul, att det är meningen att de ska vara med. (M. Wittmark)
Den upplevelsen som de får utav detta här, det är att de är med och vi är med dem. Vi hjälps åt och det blir något jättekul ihopa. (S. Andersson)
Även en sorts gemenskap bildas:
Vi spelar inte för barnen i och med att de bjuds in i föreställningen och får apa sig och vara med oss, så spelar vi med barn. (S. Andersson)
Med denna syn på att spela med barn blir föreställningarna mer inbjudande:
Och ännu en gång, vi spelar inte för barnen i och med att dem bjuds in i föreställningen och apa sig och va med oss, så spelar vi med barn. (S. Andersson)
Fagius (2007) skriver om allt ledaren behöver tänka på i de stunder där alla sjunger
tillsammans eller samtidigt, något som ofta sker i förskolans verksamheter, sångsamlingarna. Det kräver en medvetenhet om när och på vilken ton som sången sjungs i. Hon tillägger också vikten av att hålla uppmärksamhet mot sångens tempo genom hela sångsamlingen.
5.4.5 För familj
Att rikta sig till hela familjen är en gemensam nämnare för de flesta. Att få skapa musik som är tilltalande genom flera generationer och som går att appellera till hela familjen.
Respondenterna vill att man inte ska särskilja på barn och vuxna utan att lyssna tillsammans och skapa en mötesplats. Musik är till för alla och barnmusik ska även vara intressant för vuxna att lyssna på. Majoriteten av respondenterna vill att deras musik ska kunna appellera till hela familjen:
En del av de budskap vi har i texterna går över huvudet på en del ungar naturligtvis för det är meningen att det ska appellera till hela familjen. (L. Åberg)
Vissa låtar är mer avskalade och vissa är inte lika avskalade. Men vi väl att alla ska kunna lyssna på musiken, vi vill även att det ska vara intressant för en vuxen. (M. Wittmark) Då blev det som en mötesplats för både barnen och vuxna och inte bara något för barnen. (D. Bornemark)
Man kanske kan säga såhär också att musiken som Lasse och jag specialiserar oss på, det riktar sig till en hel familj. Därför att jag tror såhär att man ska inte separera barn från vuxna utan man ska ha, det ska vara, att man ska kunna lyssna ihop. Det tror jag är en fördel. (J. Schaffer) De låtarna som vi spelade, som Trazan och Banarne, så är det ju gamla swinglåtar och det är ju bra melodier. Och bra texter till det, gör ju att både äldre och yngre kan lyssna på det för man hittar hela tiden någonting som man kan ta till sig. (K. Möllberg)
Jag skulle nästan vilja påstå att vi är en familjegrupp och det är väldigt sällan det är bara barn och att vi riktar oss till bara barn utan vi riktar oss till familj. (L. Åberg)
Både Janne Schaffer och Madeleine Wittmark vill att både barn och vuxna ska lyssna ihop och inte särskiljas:
Det är ett privilegium att skriva musik som lockar hela familjen i alla åldrar. Jag tror att det stärker musikens kraft. (J. Schaffer)
Vi har fått väldigt mycket att man kan lyssna tillsammans, att det vuxna också kan bli intresserade av att lyssna och att man gör det tillsammans. (M. Wittmark)
EBB ser hur deras musik kan tilltala och följa flera generationer:
När vi är ute och spelar på konsert så kan man ju se då att gammelmorfar, morfar och pappan och barnet till exempel och alla fyra kan texten och känner till musiken. Det är ju ganska bra betyg. (K. Möllberg)
Jag vill kunna göra musik som går till barn och deras föräldrar, morföräldrar, farföräldrar också kan lyssna på. (J. Schaffer)
Citaten ovan går att tolka in till den konstnärliga aspekten där respondenterna trycker på att oavsett vilka tidigare erfarenheter personen, som upplever musiken, har (Nielsen, 1998), så ska det alltid finnas något som tilltalar en.