Barn och vuxna

Följande analyseras film 3 ”Ett barn i taget” samt film 4 ”Play your part” vilka innehåller både vuxna samt barn i relativt jämn fördelning sett till antal karaktärer. Film 4 utmärks av att det är den enda filmen i materialet som är interaktiv. Filmerna analyseras först gemensamt och därefter följer en närläsning av film 4.

7.3.1 Genrer och scener

Film 3 utgörs av ett projection-narrativ med många snabba klipp som skildrar åtskilliga karaktärer i en mängd olika miljöer utan kronologisk följd. I film 4 återfinns strukturen av ett recount-narrativ vilken består av fem enskilda berättelser med scener i kronologisk ordning där mottagaren navigeras genom handlingen genom en eller flera huvudkaraktärer.

7.3.2 Karaktärer

Övergripande syns både barn och vuxna i materialet och det finns ett aktivt och passivt deltagande av båda karaktärstyper. Filmerna innehåller ytterst få repliker, film 4 saknar helt repliker och i film 3 har endast två av filmens många karaktärer repliker. Dessa utgörs av två män i olika scener som talar sitt respektive modersmål vilket utmärker dem från resterande karaktärer då de tillskrivs en personlig egenskap (modersmålet) som utmärker deras identitet.

Det är dock endast detta attribut som används för att utmärka männen, de är inte namngivna och har inte någon framträdande position i övrigt vilket gör att deras framställning snarare syftar till att representera en viss typ av karaktär, vilket Ledin och Machin (2018)

kategoriserar som generisk individualisering. Syftet med replikerna är därmed inte att mottagaren ska förstå dessa ordagrant, men genom tonläge och kroppsrörelser går det att utläsa karaktärernas värderingar vilket tillför scenen betydelsepotential likt den Björkvall beskriver (2018). I film 4 utgör dock barnen huvudrollen i varje delberättelse vilka även har fokus för filmens narrativ i sin helhet då de i varje scen ska räddas av mottagaren.

7.3.3 Miljöer

Miljöerna i filmerna används för att synliggöra tydliga skillnader mellan västerländska länder och utvecklingsländer. Miljöerna tycks användas för att framkalla associationer hos

mottagaren vilket görs genom en mängd semiotiska resurser för att utmärka platserna där berättelsen utspelar sig på och för att få mottagaren att identifiera sig med problemen i dessa

miljöer. Miljöerna speglar främst platser i utvecklingsländer där barnkaraktärerna befinner sig i situationer barn egentligen inte borde förknippas med.

I film 3 syns en rad olika föremål vilka har en betydande och förstärkande effekt för berättandet. I en scen syns exempelvis en grupp pojkar i en terrängbil, med vapen och militärhjälmar och i en annan scen syns en flicka i ett dunkelt rum, runt omkring henne zoomas en madrass in och på en byrå syns ett paket kondomer i närbild. Föremålen förstärker här miljöerna och tillskriver både karaktärerna egenskaper och berättar något om vilken situation de befinner sig i. Mottagaren kommer på så vis karaktärerna närmare och bjuds djupare in i berättelsen, vilket förmodligen är avsändarens syfte för att väcka starkare känslor.

I film 4 syns en instängd fjäril i ett glas i den fjärde scenen vilken utspelar sig i en hemmiljö i ett utvecklingsland. De semiotiska resurser som används för att orientera platsen till ett utvecklingsland eller en distanserad plats för mottagaren är bland annat inredningsdetaljer och en fläkt, som vittnar om ett annat klimat än det i Sverige, samt händelseförloppet i scenen då en familj förbereder sig inför att gifta bort sin dotter till en äldre man, vilket är förbjudet i Sverige enligt lag. Den instängda fjärilen i glaset tolkas här tillföra symbolisk betydelse för att associeras till flickan som ska giftas bort, eller metaforiskt möjligtvis ”stängas in i ett äktenskap”. Detta kan vara ett exempel på hur avsändaren vill kommunicera organisationens värderingar, i detta fall barns rättigheter. Genom att visualisera problemet i den här scenen, vilket tolkas vara barnäktenskap, visar organisationen hur mottagaren kan agera för att stödja avsändarens kärnvärden om barns rättigheter. Sammanfattningsvis kan det konstateras att miljöerna och de meningsbärande detaljer som återfinns förstärker karaktärerna vilket bjuder in mottagaren att förstå deras situation på ett djupare sätt och för att väcka känslor som ska resultera i ett agerande från mottagaren. Miljöerna har därmed stor betydelse för

karaktärernas framställning i filmerna.

7.3.4 Perspektiv

I film 3 porträtteras majoriteten av barnkaraktärerna genom endera vanlig närbild eller i några fall extrem närbild. De vuxna karaktärerna porträtteras övergripande genom ett

sidoperspektiv vilket enligt Björkvall (2019) vittnar om ett neutralt läge där mottagaren varken inkluderas eller exkluderas utan kan förhålla sig till karaktärerna utifrån ett oberoende perspektiv. I film 4 avbildas karaktärerna växelvis både genom hel- och halvkroppsdistans och i en del fall även genom närbilder. Det tycks därför inte kunna utläsas någon struktur kring huruvida barnkaraktärer porträtteras mer från ett visst perspektiv i förhållande till de

vuxna. Något som var utmärkande i materialet var dock att i de fall en karaktär, barn eller vuxen syntes i närbild var det i samtliga fall för att synliggöra ett känslouttryck så som förtvivlan, sorg eller rädsla. Detta samspelar troligtvis med att man vill förstärka

karaktärernas känslor och därmed bjuda in mottagaren att komma väldigt nära vilket höjer kravfunktionen i filmen och stärker relationen mellan karaktärerna och mottagaren (Björkvall 2019, s. 39-40). Detta närbildsperspektiv stämde även in på hur barnen i film 3 porträtterades, då de i större utsträckning än de vuxna karaktärerna porträtterades genom närbild i ett

framifrån-perspektiv, vilket skapar ett högt engagemang. Barnen tycks därmed utifrån kameravinklar och distanser framställas på ett intimt vis för att inkludera och engagera mottagaren.

7.3.5 Språk

Filmerna innehåller ytterst få repliker, i film 3 innehar endast två av filmens många

karaktärer repliker som tidigare nämnts. Dessa utgörs av två män i olika scener som talar sitt respektive modersmål. En av männen skriker och bankar samtidigt på en dörr intill ett rum med en liten rädd flicka, han upplevs både aggressiv och stressad genom röst och

kroppsgester. Det är här inte relevant för mottagaren att förstå ordagrant vad mannen säger men det går att få en uppfattning om vad han vill förmedla genom det skrikande och aggressiva sätt han uttrycker sig på. I slutet av filmen syns bildtexten ”Hjälp oss förändra världen. Ett barn i taget” vilket är filmens enda språkliga textresurs.

I film 4 presenteras mottagaren för fem bildtexter som samtliga hör ihop med den berättelse som visuellt visas i bakgrunden. Textbilderna består av fyra frågor och ett påstående i den sista scenen. Samtliga frågor är slutna vilket innebär att de endast kräver ett ja/nej svar vilket således gör det lättare för mottagaren att interagera med filmen. Frågorna handlar om vad barnen i berättelserna ska behöva göra, exempelvis syns en ensam mamma i dunkel

sjukhusmiljö med ett litet spädbarn samtidigt som frågan ”Ska han behöva överges?” dyker upp i bild. Mottagaren har därefter några sekunder på sig att svara på frågan och interagera med filmen genom att klicka på bildtexten ”Play your part” vilket är kampanjens budskap och titel på filmen.

7.3.6 Sammanfattande diskussion

I film 3 framställs de vuxna karaktärerna på ett liknande vis då de övergripande synliggörs genom medelavstånd och genom sidoperspektiv vilket skapar en jämn maktbalans. I film 4 syns dock även vuxna karaktärer i närbild för att uttrycka en känsla, exempelvis syns en gråtande kvinna i närbild vilket således tyder på att både barn och vuxna porträtteras genom närbilder i filmen. Dock kan det konstateras att det i större utsträckning är barn som

synliggörs genom denna distans. Majoriteten av barn som deltar i filmerna synliggörs således endera genom närbilder och i vissa fall även genom extrema närbild. Barnen porträtteras även övergripande rakt framifrån vilket enligt Björkvall (2019) skapar ett högt engagemang.

7.3.7 Närläsning av Film 4, SOS Barnbyar 2019, ”Play your part”

Film 4 ”Play your part” är som ovan nämnt materialets enda interaktiva film. Filmen består av fem parallella historier med en ny uppsättning karaktärer i varje berättelse. Den interaktiva funktionen består av en klickbar bildtext som dyker upp i slutet av varje berättelse och ställer en fråga till mottagaren att interagera med. Beroende på mottagarens interaktion med filmen presenteras således två olika slut, ett gott slut då mottagaren interagerat i filmen och ett mörkare avslut då mottagaren förblivit passiv. Samtliga scenarion involverar ett barns öde där makten läggs i mottagarens händer likt film 2 ”Vissa julklappar räddar fler barn än andra”

från kategorin Dominerande vuxna karaktärer. Barnen framställs således maktlösa inför hur deras livsöden kommer att fortlöpa vilken tillskriver dem en underordnad position till de vuxna karaktärerna.

Karaktärerna i filmen saknar repliker. Samtliga fem scener innehåller minst ett barn och en vuxen karaktär. I en scen syns två flickor springandes rakt framifrån i riktning mot kameran.

Berättelsen med flickorna inleds med en närbild på en av dem som håller för öronen till tonerna av ett tjutande alarm. De befinner sig i en stökig skolkorridor och utanför hörs kraftiga bomber, förmodligen åsyftar scenen på att engagera mottagaren med hjälp av både miljön och flickan som porträtteras från nära håll. Den otrygga skolmiljön flickorna vistas i används här förmodligen för att skapa en symbolisk betydelse och för att väcka medlidande för situationen de befinner sig i. Här förstärks betydelsen och allvaret i scenen med hjälp av barnens närvaro, då de förstärker relationen till mottagaren och dennes förmodade tankar om att barn inte borde behöva vistas i denna typ av otrygghet vilket liknar det fenomen Sherr (2010) beskriver om hur barn har möjlighet att addera värde eller känslor till olika situationer.

Situationerna förstärks ytterligare av de textelement som visas i bild då dessa kan tänkas förstärka mottagarens skuldkänslor och medlidande för karaktärerna. Liknande scenarion upprepas i övriga scener där nya karaktärer befinner sig i motsvariga situationer. I den inledande scenen syns exempelvis en bebis liggandes i en säng på ett sjukhus filmad genom extrem närbildsdistans. I en annan scen syns en flicka ihopsjunken på golvet varpå hon senare lyfts upp i armarna av en vuxen man. Ytterligare en scen synliggör en vuxen man som tar tag i nacken på en pojke och beordrar honom om att genomföra en handling. Denna typ av positionering vittnar om barnens roller som undergivna och passiva. Filmen innehåller dock även scener där barnen är aktiva och framställs genom mer neutrala positioner så som exemplet med de springande flickorna. Filmen innehåller på så vis en relativt varierad framställning av både vuxna och barn, men barnen synliggörs dock övergripande genom någon form av relation till en vuxen karaktär.

Figur 3. SOS Barnbyar 2019, ”Play your part”.