Barn som blir utvisade under pågående behandling

”Vi ska se till barnens bästa, det ska vi göra i vårt jobb men det är inte alltid som

lagstiftningen går ihop med varann heller. Jag kan tänka på om man exempelvis har gjort ett LVU på barn där de kan fara illa i sina i sina hem, eller att dom kanske blir utsatta för våld eller och så sen har familjen fått alla avslag, och de ska återvända hem så går ju

Migrationsverkets lag över våran lag. Även fast vi anser att föräldrarna inte är lämpliga att kanske kunna ta hand om sina barn utifrån att de kanske har utsatt dem för våld eller andra omsorgs brister så kan barnen i alla fall åka hem tillsammans med sina föräldrar.” (R2) 7 Diskussion

7.1 Barn som blir utvisade under pågående behandling

I resultatet framkommer det att risken för utvisning av asylsökande barn under pågående behandling kunde försvåra respondenternas arbete. Detta för att barn som har blivit placerade enligt LVU kan bli utvisade under pågående placering vid beslut om utvisning av

Migrationsverket (Socialstyrelsen, 2013). Att barn blir utvisade med samma vårdnadshavare som utsätter de för våld går enligt UNICEF emot barnkonventionen (Backlund, 2013). Detta är enligt de ett resultat av brist på barnrättsperspektiv i regelverken som berör asylsökande barn. Det har under de senaste decennierna skett stora förändringar på hur man ser på barns rättigheter. Man har mer och mer börjat respektera barn som självständiga rättsliga subjekt med sina egna behov och intressen. Men Singer (2019) menar att barn aldrig kan få en helt självständig ställning i samhället, detta för att de alltid är beroende av sina föräldrar. I det här fallet är asylsökande barn beroende av sina föräldrar för sin invandrarstatus och

konsekvenserna av det blir att de riskerar att utvisas tillsammans med sina föräldrar som utsätter de för våld och försummelse.

Respondenternas uppgifter gav en tydlig bild på hur omfattande och utmattande arbetet med asylsökande familjer kunde vara. De uppgav exempelvis att de behövde jobba mycket mer med säkra umgängen för att utveckla föräldrarnas relation med barnet så mycket som möjligt innan de blir utvisade. Respondent R1 uppgav att det kunde vara upp till fyra gånger så mer som en svensk familj får. Även om detta beskriver hur omfattande respondenternas arbete med placerade asylsökande barn kan vara, beskriver det samtidigt att respondenterna har ett relativt stort handlingsutrymme att utnyttja när det handlar om hur mycket föräldrarna får träffa barnet. Lipsky (2010) skriver att även om gräsrotsbyråkrater till en viss del kan vara begränsade, har de ett stort handlingsutrymme när de tar beslut om vilken typ av insatser som ska ges ut och i vilken omfattning. I denna studie verkar respondenterna ha ett visst

handlingsutrymme i beslut om umgängesrätt, vilket de utnyttjar för att skapa en så god relation som möjligt mellan barnet och föräldrarna tills de utvisas.

Respondenterna utryckte att de i framtiden hoppas på att det tas mer hänsyn till socialtjänstens bedömningar. I ärenden där ett LVU (SFS 1990:52) beslut har tagits utryckte de att man bör lita mer på socialtjänstens utredning och beslut om att det inte är lämpligt för barnet att leva tillsammans med sina föräldrar. Svensson (2008) beskriver att det kan bli problematiskt när olika professioner har olika anspråk eftersom det innebär att den med mindre makt får ge avkall på sin nödvändiga kunskap. I Unicefs rapport (2013) kan man läsa om liknande uttalanden från de socialsekreterare som intervjuades. De beskriver att verkligheten om att omhändertagna barn kan återvända till sina föräldrar för utvisning är en frustrerande

omständighet att jobba med. De beskriver också att de oftast känner sig maktlösa i dessa fall.

En maktlöshet som grundar sig i att deras kunskap kring barnets bästa inte efterfrågas (Backlund, 2013). Enligt regeringen ska Migrationsverket vid beslut om utvisning av placerade barn inhämta yttrande från socialnämnden (Socialstyrelsen, 2015). Det framgick inte i intervjuerna med respondenterna om migrationsverket faktiskt inhämtar ett yttrande 7.2 Tillgång till LSS insatser och ekonomiskt bistånd

I resultatet framkommer det också att vissa av respondenterna till en viss del kunde vara begränsade i de insatser de kunde erbjuda asylsökande barn och familjer. Dessa insatser handlade främst om LSS insatser och ekonomiskt bistånd. Flera av respondenterna beskrev under intervjuerna att de ibland kommer i kontakt med asylsökande barn som är i behov av LSS insatser. Men eftersom asylsökande personer enligt lag inte har rätt till LSS (16 § LSS) har de endast möjlighet att erbjuda Sol insatser.

Det kan vara väldigt problematiskt att asylsökande barn inte får tillgång till samma insatser som andra barn, speciellt när insatserna inte täcker deras behov. Utifrån barnrättsperspektivet bryter detta mot barnkonventionens artikel 2 om myndigheters skyldighet att säkerställa att inget barn diskrimineras på grund av sina föräldrars etniska tillhörighet eller ställning i

samhället (Prop. 2017/18:186). Artikeln fastställer att barn inte får diskrimineras i förhållande till andra barn eller vuxna. Det är viktigt att uppmärksamma att detta inte innebär att alla barn ska behandlas exakt lika, utan särbehandling är tillåtet om det är för barnets bästa (Singer, 2019). I detta fall kan det vara väl motiverat att asylsökande barn får tillgång till SoL insatser i stället för LSS insatser, men inte att det inte är samma kvalitet på insatserna. Detta är något som två av respondenterna påtalar. Respondent R4 beskrev exempelvis att hon kände sig frustrerad eftersom asylsökande barn kunde ha möjlighet till bättre stöd om de bara hade ”sina sista siffror”

Vidare uppgav respondenterna att i ärenden rörande funktionsnedsatta asylsökande barn måste de försöka hitta andra lösningar för att kunna stödja familjen även om de inte har rätt till LSS insatser. Det handlade bland annat om att hjälpa familjerna att få kontakt med rehabiliteringen på sjukhuset och alla andra nödvändiga instanser. Ibland försökte de ta hjälp av skolan genom att de går in och skriver intyg om att familjen är hårt belastad med sjuka barn och är i behov av avlastning. Svensson et al. (2008) skriver att socialarbetare antingen kan välja att

strikt förhålla sig till de lagar och regler som organisationen sätter eller försöka att använda sig av det lilla utrymmet som finns för att kringgå de ramar som finns. De uppger vidare att det finns fyra olika sätt att göra detta på. Ett sätt att gå runt reglerna är att inte påtala

problemet i sig utan att hitta lösningar vid sidan av. Detta verkar vara en metod som respondenterna använder sig av genom att erbjuda de insatser dem har för att stödja

funktionsnedsatta asylsökande barn som egentligen är i behov av LSS insatser utan att påtala det långsiktiga problemet som kan uppkomma när barn inte får sina behov tillgodosedda.

Svenson et al. (2008) menar att detta är ett vanligt agerade bland socialarbetare eftersom de har som mål att undvika dilemman. I stället försöker de finna vägar som tillfredsställer både klientens och organisationens krav. Detta är däremot ingen långsiktig lösning eftersom det lär fortsätta komma klienter med liknande behov där organisationens regler och policy inte fungerar.

En annan insats som asylsökande inte har rätt till är ekonomiskt bistånd, ändå är det oftast denna insats asylsökande efterfrågar när de kommer i kontakt med respondenterna.

Men på grund av hur regelverken ser ut har de inget annat val än att hänvisa familjerna till migrationsverket. Flera av respondenterna befinner sig i ett tydligt dilemma, där de ser att det finns ett behov av mer ekonomiskt stöd hos asylsökande familjer men där de inte kan agera.

Majoriteten av socialarbetare har som mål att göra gott och vara till hjälp. Men det kan bli ett dilemma när individens intresse och organisationens krav inte sammanfaller. Svensson et al.

(2008) skriver att interaktionen mellan en klient och en socialarbetare sker inom

organisationens ramar. Socialarbetaren kan tillhandhålla resurser som klienten vill åt, men det är inte alltid det är upp till socialarbetaren att ge ut dessa tillgångar. Utan den måste förhålla sig till de regler och lagar som organisationen sätter.

7.3 Barnkonventionen

Många av respondenterna uppgav att de inte kunde uppnå målsättningar inom lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Detta menade de delvis beror på att brister i implementering av denna lag. Precis som respondenterna själva har beskrivit under intervjuerna skriver Backlund (2013) att socialarbetare står inför en svår utmaning i arbetet med asylsökande barn och att det därför är särskilt viktigt att man utvecklar rutiner, metoder och riktlinjer som är anpassade efter denna målgrupp. Svensson et al. (2008) skriver att manualer och riktlinjer fungerar som stöd för att få grepp om vissa situationer och

sammanhang. Att skapa riktlinjer, manualer och metoder som är utformade efter asylsökande barns behov skulle kunna förbättra möjligheterna för respondenterna att nå upp till

barnkonventionen. Vissa av respondenterna beskriver vissa åtgärder de tar för att se till att barnkonventionen synlig i deras arbete, exempelvis försöker man använda sig av

konventionens artiklar i journalanteckningar. Men de uppgav också att det inte fanns särskilda riktlinjer utformande för asylsökande barn, utan asylsökande barn omfattas av

socialtjänstlagen och andra riktlinjer som berör barn i allmänhet.

En annan försvårande orsak är enligt respondenterna att Socialtjänstlagen är underordnad Utlänningslagen. Flera av respondenterna beskrev att det inte är möjligt att nå upp till barnkonventionens målsättningar under nuvarande regelverk. Många av de hänvisar till att

utlänningslagen kan avbryta socialtjänstens beslut som oenigt med barnkonventionen Socialtjänsten och migrationsverket jobbar med samma målgrupp men med två helt olika uppdrag. Socialtjänstens uppdrag är att se till att barn lever under goda förhållanden medan Migrationsverkets största ansvar är att reglera invandringen i Sverige (Socialstyrelsen, 2015).

Detta resulterar i att asylsökande barn och deras rättigheter hamnar i kläm mellan de två myndigheterna (Backlund, 2013). Respondenternas möjlighet att beakta principen om barnets bästa kan vara begränsad i dessa fall eftersom de är underordnade utlänningslagen där barnets bästa inte är lika starkt formulerad (Lundberg, 2009).

7.4 Slutsats

Slutsatserna i denna studie är att respondenterna till en viss del kunde vara begränsade i de insatser de kunde erbjuda asylsökande barn och familjer. Dessa insatser handlade främst om LSS insatser och ekonomiskt bistånd. Flera av respondenterna beskrev att de befann sig i ett tydligt dilemma, där de ser att det finns ett behov av mer ekonomiskt stöd hos asylsökande familjer men där de inte kan agera eftersom det är migrationsverket som ansvarar för detta. En annan begränsning för respondenterna är att LSS inte är en rättighetslag för asylsökande.

Eftersom asylsökande personer enligt lag inte har rätt till LSS (16 § LSS) har de endast möjlighet att erbjuda insatser enligt socialtjänstlagen. Detta är en begränsning eftersom insatserna inte alltid täcker barnets behov. Vidare framkom det att risken för utvisning av asylsökande barn under pågående behandling kunde försvåra respondenterna arbete, de behövde bland annat jobba mycket mer med säkra umgängen för att reparera föräldrarnas relation med barnet eftersom risken alltid finns att familjen blir utvisad tillsammans. Arbetet kunde även leda till känslor av frustration, maktlöshet och utmattning. De kände bland annat en frustation över att deras bedömningar och beslut om LVU inte hade en större vikt i beslut om utvisning. Många av informanterna kunde därmed inte uppnå målsättningen inom lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, delvis med hänsyn till brister i implementering av denna lag, och delvis med hänsyn till att Socialtjänstlagen är underordnad Utlänningslagen.

Referenser

Abado, L., Durbeej, N., Dracker, M., Hellne, C., Jägerskog, M.. Angsell, M. (2017) Barn som flytt-en riskgrupp för psykisk ohälsa. Bris, Elanders, Mölnlycke.

https://www.bris.se/globalassets/pdf/rapporter/bris-rapport-barn-som-flytt_170914.pdf Backlund, Å. (2013). Barnets bästa? En studie om asylsökande barn i socialtjänstens barnavård. Unicef Sverige.

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77-101.

https://www-tandfonline-com.proxy.ub.umu.se/doi/abs/10.1191/1478088706qp063oa

Cemlyn, S., & Briskman, L. (2003) Asylum, children's rights and social work. Child &

Family Social Work. Volume 8, Issue 3 p. 163-178. https://onlinelibrary-wiley-com.proxy.ub.umu.se/doi/full/10.1046/j.1365-2206.2003.00281.x

Ottosson, L., Eastmond, M., & Schierenbeck, I. (2013). Safeguarding a Child Perspective in Asylum Reception: Dilemmas of Children’s Case Workers in Sweden. Journal of Refugee Studies, 26(2), 247–264. https://doi.org/10.1093/jrs/fes024

Fröjmark, M. (2015). Asylsökande barn i kläm mellan myndigheter. [Masteruppsats, Uppsala universitet]. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:815798/FULLTEXT01.pdf Kohli, R.K.S. (2006). Social Work With Unaccompanied Asylum Seeking Children. Hampshire/New York: Palgrave Macmillan.

Lundberg, A. (2009) Principen om barnets bästa i asylprocessen- Ett konstruktivt verktyg eller kejsarens nya kläder ?. Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare

(MIM). ISBN 978-91-7104-085-5

Masocha, S. (2014) We do the best we can: Accounting practices in social work discourses of asylum seekers. British Journal of Social Work 44(6):1621–1636. DOI:10.1093/bjsw/bct048 Newbigging, K. & Thomas, N. (2011). Good Practice in Social Care for Refugee and

Asylumseeking Children. I Child Abuse Review, vol. 20, s. 374-390.

Prop. 2017/18:186, Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter.

Socialstyrelsen (2013). Placerade barn som ska eller eventuellt kommer att utvisas eller avvisas – en genomgång av ansvar, rättsläge och samverkan (Artikelnummer 2013-3-3).

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepointdokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2 013-3-31.pdf

Socialstyrelsen. (2015). Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända migranter: Ett kunskapsunderlag för primärvården. Socialstyrelsen

Sverige Kommuner och Landsting (2018). Barnrättsperspektiv- vad innebär det.

https://tools.kib.ki.se/referensguide/apa/#rapporterrapportochutredningmedorganisationsomfo rfattare

Tran, C. (2016). Barns egna asylskäl. Om rätten att bli sedd som individ. Rädda Barnen.

http://resourcecentre.savethechildren.se/library/barns-egna-asylskal-om-ratten- att-bli-seddsom-individ

United Nations Convention on the Rights of the Child, 20 November 1989, https://www.ohchr.org/en/professionalinterest/pages/crc.aspx

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Reviderad utgåva. Stockholm:

Vetenskapsrådet. https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112 063/God-forskningssed_VR_2017.pdf [Hämtad 2021- 04- 02]

Kurslitteratur

Bryman, Alan (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl. Stockholm: Liber.

Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2009). Handbok i kvalitativ analys. (3. uppl.) Stockholm:

Liber.

Lipsky, M. (2010). Street-level bureaucracy: dilemmas of the individual in public services (30^th anniversary expanded ed.).Russell Sage Foundation

Righard, E., & Montesino, N. (2015) Socialt arbetet och migration (uppl 1). Gleerups Utbildning AB.

Singer, A. (2019). Barns rätt (2 uppl.). Lustus.

Svensson,K. Johnsson,E. Laanemets, L. (2008). Handlingsutrymme. Stockholm: Natur och Kultur.

Hemsidor

Migrationsverket. (2020-03-04). Om asylsökande.

https://www.migrationsverket.se/Andraaktorer/Kommuner/Om-asylsokande.html Migrationsverket. (2020-03-23). Olika myndigheters ansvarsområde för asylsökande.

https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-asylsokande/Olikamyndigheters-ansvar.html

UNICEF. (2010-11-27). Barn på flykt i Sverige. https://unicef.se/fakta/barn-pa-flykt-i-sverige UNICEF. (30 november 2020). Varje dag tvingas barn på flykt från sina hem.

https://unicef.se/fakta/barn-pa-flykt

Bilaga A: Informationsbrev

Förfrågan om att delta i en studie om hur socialsekreterare ser på sina möjligheter att erbjuda insatser till barn med asylsökande vårdnadshavare.

Hej!

Jag heter Zayed Tadese och går socionomutbildningen på Umeå Universitet. Jag ska denna termin skriva ett examensarbete med syftet att undersöka och analysera hur socialsekreterare ser på sina möjligheter att erbjuda insatser till barn med asylsökande vårdnadshavare. Unicef kom 2013 ut med en rapport där det framkommer att socialsekreterare tycker att det är svårt att tillgodose asylsökande barns behov i den sociala barnvården samt att de möts med svåra dilemman där regelverken och riktlinjerna inte alltid räcker till. Rapporten visar på hur komplex det kan vara att beakta principen om barnets bästa inom socialtjänsten när det handlar om barn som kan komma att utvisas med sina vårdnadshavare. Jag är därför intresserad av att undersöka kommande frågeställningar:

Hur uppfattar du ditt handlingsutrymme i ärenden som berör barn med asylsökande vårdnadshavare?

Hur hanterar du frågan om att omhändertagna barn kan komma att utvisas med sina vårdnadshavare under pågående behandlingsinsats?

Denna förfrågan riktar sig till dig som är socialsekreterare och jobbar inom barn och unga.

Deltagandet i studien innebär att en intervju kommer att genomföras via telefon eller Zoom.

Intervjun beräknas ta omkring 30–60 minuter. Hela intervjun kommer att spelas in på band för att minimera risken för missförstånd. Intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt vilket betyder att intervjuerna kommer att avidentifieras och behandlas i enlighet med bestämmelser i Sekretesslagen. Din medverkan är frivillig och kan när som helst avbrytas.

När examensarbetet är färdigt och godkänt kommer det att finnas i Umeå universitets

elektroniska publiceringsdatabas DIVA. Inspelningarna och den utskrivna texten kommer att förstöras när examensarbetet är godkänt. Du kommer även ha möjlighet att ta del av

examensarbetet genom att få en kopia av arbetet.

Om du är intresserad av att delta eller har frågor om studien kontakta mig gärna.

Zayed Tadese Margaretha Uttjek

Student Handledare

zayedtadese@hotmail.com margaretha.yttjek@umu.se

+46 70-736 35 42 090-786 98 78

Bilaga B: Intervjuguide

Hur uppfattar respondenterna sitt handlingsutrymme i ärenden som berör barn med asylsökande vårdnadshavare?

Hur skulle du beskriva att ditt handlingsutrymme ser ut i ditt arbete?

Vad har inverkan på ditt handlingsutrymme i ärenden som berör asylsökande barn?

Har du någon gång upplevt dig begränsad? I sådana fall, hur Hur uppfattar du de riktlinjer som finns?

Hur hanterar respondenterna frågan om att barn kan komma att utvisas med sina vårdnadshavare under pågående behandlingsinsats?

Hur jobbar du med ärenden där ett barn riskerar att fara illa i hemmet?

Finns det särskilda riktlinjer?

Vad anser respondenterna om sina möjligheter att nå upp till barnkonventionens målsättningar i ärenden som berör asylsökande barn?

Hur ser du på de organisatoriska förutsättningarna för att kunna leva upp till Barnkonventionens målsättningar?

Används barnkonventionen i ert arbete? På vilket sätt?