De sex pedagogerna i min undersökning har givetvis haft sex olika barndomar. De har vuxit upp på vitt skilda platser under helt olika förhållanden. Några har vuxit upp i stadsmiljöer med små gårdar med mycket asfalt och lite grönt som sin närmsta lekmiljö. Andra är uppvuxna med naturen tätt inpå och har tidigt fått kunskap om växter och djur i sin närhet. De flesta har som barn deltagit i någon form av organiserad barnverksamhet under några timmar om dagen från tre-fyra års ålder.
Alla utom en av pedagogerna säger att de varit ute och lekt väldigt mycket som barn och gemensamt för dem är också att ingen av dem har minnen av att det funnits några vuxna i deras direkta närhet. ”Jag har inget minne av att jag sett vuxna som på något sätt deltagit i vår lek utomhus.” (ped. 5). Endast från speciella tillfällen som fester finns glada minnen av vuxengemenskap. ”Jag minns en gång när det var fest och mina mostrar var med och lekte kurragömma i mörkret. Det var jätteroligt.” (ped. 2). Annars var de vuxna inne, hemma och barnen fick röra sig rätt fritt enligt dem själva, de visste
var gränsen gick och höll sig där innanför. Ju yngre de var desto mindre område fick de röra sig på, men flera av dem förvånas idag över den frihet de hade som relativt små barn.
Flertalet av deras lekminnen är från en tid då pedagogerna troligen var äldre än 6 år, men några minnen relaterar de till ”då var jag ganska liten” och ”vi var väl i förskoleåldern”. De berättar om kojan de byggde på ödetomten i närheten, om skogen och blommorna, om kojan i busken, om containern där man kunde hitta ”leksaker”, om kolonistugan, om den övergivna fruktträdgården, om stranden, parken och floden. De berättar om lekar med bollar och dockor, men framför allt om grupplekar av olika slag och om lek med pinnar, sten, jord, blommor och blad. ”Vi gick in i skogen, långt in i skogen och man var inte alls rädd och så plockade jag blommor.” (ped.1). ”Vi lekte mycket grupplekar typ kurragömma och halli hallå.” (ped. 5). ”Jag minns att vi lekte olika lekar t.ex. knappleken och vi hoppade hage och gjorde hjul av kapsyler som vi snurrade med en pinne. Det lät så fint.” (ped. 6). ”Vi lekte mycket affär. Vi samlade blad och pinnar som vi sålde.” (ped. 4).
I början av mina intervjuer ber jag pedagogerna tänka efter om det finns något från deras barndom som de känner påverkar dem även nu som vuxna. Det visar sig att det inte är en helt lätt fråga att svara på. Det är uppenbart att barndomens upplevelser på gott och ont lever vidare i oss även i vuxenlivet, men att peka ut någon speciell händelse eller något förhållningssätt är inte så enkelt.
De berättar i stället om olika känsloupplevelser, de talar om gemenskap, glädje och saknad. ”Jag har väldigt goda minnen av utemiljön från min barndom. Det här att vi var många barn, med en stor gård där det fanns mycket att göra.” (ped. 3). ”Det här med närheten till naturen, det har gett mig så mycket. Det fanns alltid något att göra, vi plockade blommor och det var så fritt. Åh vad jag saknar det. Jag längtar innerst inne till det som varit.” (ped. 1). ”Jag fick inte smutsa ner mig när jag var liten, fick inte leka med jord och så. Därför vill jag att barnen idag ska få lov och möjlighet att göra sådant som jag inte fick.” (ped. 6).
Deras berättelser handlar också om rädsla och spänning. ”Vi satte små paradisäpplen på långa pinnar och så svissja vi iväg dem upp på balkongerna så det sa dong! Då sprang vi
iväg, för så fick man ju inte göra.” (ped. 3). ”Jag klättrade upp i träden och sen vågade jag inte klättra ner, så där satt jag och skrek på hjälp. ” (ped. 2).
5.5.1 Slutsatser
Pedagogernas tankar kring förskolans utemiljö och barnens lek påverkas av deras egna upplevelser och minnen av hur de själva gjorde som barn och under samtalen refererar de ofta till den egna barndomen. Det finns lite av ett rosenrött skimmer över deras barndomsminnen och deras berättelser innehåller nästan enbart glada och positiva minnen. Den lite mörkare sidan av barndomen är troligtvis inte något man vill visa upp eller så har man ”glömt bort” den.
Jag upplever att det hos pedagogerna finns en inre konflikt mellan det man egentligen vill att barnen ska få göra och det man faktiskt tillåter. En anledning kan vara att de minnen de minns bäst från sin egen barndom, faktiskt skedde då de var äldre än vad förskolebarnen är. Det är givet att barnens ansvar och fria spelrum både vad det gäller rörelsefrihet och val av lekar och lekmaterial växer och förändras i takt med barnens ålder, så pedagogerna behöver inte känna det dåliga samvetet som jag upplever att de gör. De försöker dock lägga band på sina oroskänslor, så att barnen ska få göra det som pedagogerna tycker att barn behöver, men de lyckas inte riktigt utan i stället tar det lite försiktiga och ansvarstagande vuxenperspektivet överhand.
Jag har funnit några olika idealtyper av pedagoger i min undersökning:
1. Här finns den medvetna och bestämda pedagogen som vet vad hon gör och varför. Hon utstrålar lugn och trygghet och verkar tro på både sina och barnens förmågor. Barnen kan och vill och jag törs - är hennes filosofi.
2. Här finns den betydligt räddare och mer oroliga pedagogen. Hon skulle gärna vilja ge barnen lite friare tyglar, men bromsas av sin egen oro. Ansvaret för barnen vilar tungt på hennes axlar. Det är bäst att ta det säkra före det osäkra - är hennes filosofi.
3. Här finns också pedagogen som handlar mycket på intuition, utan att särskilt ofta reflektera över varför hon säger och gör som hon gör. Det mesta rullar på av gammal vana. Det här blev ju bra men så har jag ju alltid gjort och det brukar ju bli bra - är hennes filosofi.
4. Sen hittar jag också den ordningsamma pedagogen. Hon tycker det är viktigt att lära barnen ordning och reda och att vara rädd om naturen och allt annat i sin omgivning, allt från bladen på busken till sanden i sandlådan. Var sak på sin plats - är hennes filosofi.
5. Sist men inte minst finns här pedagogen som minns sin egen barndoms glada och bekymmersfria dagar. Hon vill att barnen ska få uppleva en minst lika god barndom och försöker hela tiden skapa förutsättningar för det. Hon tycker att gården är till för barnen att leka på och det som finns där är till för att användas i barnens lek. Hon finns i närheten, villig att leka eller bara vara tillhands som stöd och trygghet. Barn ska få ha roligt, busa och utmana både sig själv och andra, tids nog börjar allvaret och de blir vuxna - är hennes filosofi.
Den enskilda pedagogen är en blandning av dessa typer, men med en eller flera mer dominanta sidor, vilka kan variera från dag till dag och från tid till annan.
6 Diskussion
De problem som finns med alltför stora barngrupper och en allt sämre arbetsmiljö har uppmärksammats av Barnombudsmannen (2004), Arbetsmiljöverket (2006) och Skolverket (2006) och det är belagt att det påverkar både hälsan och välbefinnandet hos såväl barn som vuxna. Ett sätt att minska de negativa följderna är att använda uterummet än mer. Det är också något som mina informanter tar upp, de anser att daglig utevistelse behövs bl.a. för att innemiljö inte är anpassad efter barngrupperna. Tyvärr påpekar pedagogerna också att de periodvis upplever sin arbetssituation så pressad att de av olika orsaker inte ”kommer ut” var dag. Detta trots att förskolan har en egen gård vilket enligt forskning visar sig öka vistelsetiden ute (Söderström, m.fl., 2004).
Den utemiljö pedagogerna så samstämmigt önskar är en grön och naturlik gård med utrymme och förutsättningar för barnens lek och kreativitet. De efterfrågar just de naturinslag som bl.a. Grahn, m.fl. (1997); Mårtensson (2004) och Lenninger och Olsson (2006) lyfter fram i sin forskning.
Forskning visar också att fysisk aktivitet av alla slag är ett viktiga och nödvändiga för barns utveckling och lek utomhus är ett bra sätt att tillgodose det behovet (Bergström, 1997). Barn har ett stort rörelsebehov och vill testa sin egen förmåga och det är ett välkänt faktum hos mina informanter och de försöker att ge barnen möjligheter till utmaningar. Men många verkar pressade av det stora ansvaret och vågar inte fullt ut låta barnen prova sina vingar. Det är synd, men jag tror att det enda som kan minska oron och rädslan hos pedagogerna, är att anpassa antalet vuxna till den aktuella barngruppen. Pedagogerna måste känna att de har läget under kontroll, innan de vågar ”släppa kontrollen”. Barn behöver vuxna som vågar lita på barnens egen kompetens, barn behöver skaffa sig erfarenheter för att lära sig bedöma sin egen förmåga och därmed undvika faror menar Drougge (1996) och Olsson (2005).
Sandberg (2002) menar att det är viktigt att de som arbetar med barn reflekterar över hur och vad de själva lekte med som barn och det tycker jag att mina informanter gör. De återkommer många gånger under våra samtal till egna barndomsupplevelser och verkar hålla den positiva känslan från barndomens lekar och upplevelser väldigt
levande. Jag upplever precis som Sandberg att det är en tillgång i deras yrkesroll. Pedagogernas minnen är till största delen relaterade till lite äldre barn men jag menar att det inte har så stor betydelse. Jag tror nämligen att det viktigaste som förskolepedagog är att minnas just glädjen, lusten och spänningen som man kände inför leken som fenomen. För då kan de lättare bejaka och förstå barnens agerande och vara delaktig i deras lekar, jag måste som pedagog kunna ”plocka fram” barnet inom mig.
Det är också positivt att flera av mina informanter uttryckt både förvåning och glädje över att intervjun väckt nya tankar hos dem. De säger sig ha fått något att fundera på och det är kanske starten på den förändringsprocess jag hade som ett syfte med min undersökning. Enligt min mening är första steget i en förändringsprocess just att bli medveten om sina egna tankar, sitt förhållningssätt och sitt eget handlande.
Lite förvånad är jag över att pedagogerna inte någon gång under samtalen tar upp läroplanens mål och riktlinjer då det gäller utevistelse och natur- och miljökunskap. Om det beror på att jag inte hade någon direkt fråga om läroplanen eller om de inte ”tänkte i de banorna” eller om det helt enkelt beror på okunskap om läroplanens innehåll, det vet jag inte. Jag vill helst tro att det inte handlar om okunskap.
6.1 Kritisk granskning
Jag är i stort sett nöjd med min undersökning och anser att jag har fått svar på mina frågor. Det finns givetvis otroligt många fler infallsvinklar och perspektiv att undersöka och belysa kring förskolans utemiljö. Hur tänker barnen kring ”sin” gård och hur använder de den? Hur agerar och samspelar pedagogerna med barnen under utevistelsen? Det hade varit spännande att ta reda på men jag har medvetet valt att fokusera på pedagogernas tankar och resonemang kring utemiljön. Jag har i min undersökning inte ”tittat efter” hur väl det pedagogerna säger överensstämmer med hur de i verkligheten agerar, utan bara intresserat mig för deras berättelser. Mina tolkningar baseras på det de valt att berätta och det är min tolkning som presenteras i det här arbetet. Det finns inte heller någon garanti för att jag uppfattat det sagda på ett ”korrekt” sätt, utan det är en lång process från det att jag får ett svar, till min slutliga tolkning kommer på pränt och under processens gång har informationen bearbetas många. Min
förhoppning är givetvis att informanterna känner igen och ”står bakom” min skildring av deras tankar och resonemang.
Jag anser att metodvalet varit det rätta för att söka svar på mina frågeställningar och genomförandet av de kvalitativa intervjuerna har gått bra, det har varit en glad och lugn stämning under samtalen. Vid ett par tillfällen upplevde att den jag intervjuade blev tveksam och funderade över vilket svar hon trodde att jag ville ha. Likaså hände det att jag tvingades påpeka att mitt utgångsläge i undersökningen inte är arbetskamratens, utan att de skulle försöka berätta för mig som om jag var insatt i förskolans verksamhet i allmänhet, men inte just i den här förskolans. Jag anser inte att detta har påverkat undersökningens resultat men är medveten om att risken finns.
Av forskningsetiska skäl har inte resultaten presenterats utifrån, yrke, anställningstid eller nationell och kulturell bakgrund. Jag anser att informanterna är så få att deras anonymitet i så fall skulle kunna äventyras. Det kanske är lika bra, eftersom underlaget är så litet att risken för att dra felaktiga slutsatser utifrån dessa variabler är stora. De skillnader som jag ser i materialet mellan de som exempelvis är uppväxta i Sverige och de som är uppväxta i ett annat land beror kanske lika mycket på deras ålderskillnad eller nuvarande familjeförhållande.
6.2 Fortsatt forskning
Så här i slutskedet av arbetet, efter att ha läst genom materialet flera gånger känner jag att det är ett område som är allra vikigast att forska mer kring. Det handlar om utveckling, ansvar, trygghet och säkerhet. Hur ska vi få kunskapen att bli vår egen och hur ska vi göra för att leva som vi lär? Vilka konsekvenser får det egentligen för barnen att pedagogerna upplever barngrupperna för stora och att tiden inte räcker till? Hur påverkas barnens utveckling i stort och smått av pedagogernas ständiga oro för att något ska hända?
Forskning och förskolans läroplan förespråkar ett förhållningssätt och en miljö som främjar barnens fantasi, kreativitet och nyfikenhet. Barn anses ”kompetenta” och ska ensam eller tillsammans med en mer kompetent medmänniska, liten eller stor, utmana
sig själv, utvecklas och ständig göra nya erövringar. Forskningen och all kunskap vi har om hur den optimala uppväxtmiljön ska vara, stämmer dåligt överens med den verklighet och de förutsättningar som finns inom förskolan idag. Frågan är varför, men framför allt vad kan vi göra åt det?
Referenser
Andnor, Berit (2005-10-11). Bättre lekplatser - ny satsning på barns och ungas
utemiljö. Tillgänglig 2006-01-06,
http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/51377
Arbetsmiljöverket (2006-01-25). Nu kontrollerar arbetsmiljöverket bullriga skolmiljöer
i hela landet. Tillgänglig 2006-03-22,
http://www.av.se/pressrum/pressmeddelanden/2006/5203.aspx
Barnombudsmannen, (2004). Upp till 18- fakta om barn och ungdom. Tillgänglig 2006- 03-15,
http://www.bo.se//Files/publikationer,%20pdf/Upp%20till%2018%202004.pdf
Bjervås, Lotta (2003). Det kompetenta barnet. I Eva Johanssons & Ingrid Pramling Samuelssons (Red.), Förskolan - barns första skola! (ss. 55-79). Lund: Studenlitteratur.
Björklid, Pia (2005). Lärande och fysisk miljö. Forskning i fokus. Myndigheten för skolutveckling. Stockholm: Liber.
Drougge, Susanne (1996). Miljömedvetande genom lek och äventyr i naturen. Stockholm: Friluftsfrämjandet.
Emilson, Anette (2003). Sätta barnet i centrum. I Eva Johanssons & Ingrid Pramling Samuelssons (Red.), Förskolan - barns första skola! (ss. 31-54). Lund: Studentlitteratur.
Engdahl, Karin (2005). Vi vill leva - leva för alltid. Stockholm: Stockholm International Toy Research Centre.
Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Grahn, Patrik; Mårtensson, Fredrika; Lindblad, Bodil; Nillson, Paula & Ekman, Anna (1997). Ute på dagis. Alnarp: Movium.
Grindberg, Tora & Langlo Jagtöien, Greta (2000). Barn i rörelse. Lund: Studentlitteratur.
Hartman, Jan (2004). Vetenskapligt tänkande (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (1995). Utvecklingspsykologi från foster till vuxen. Stockholm: Natur och Kultur.
Larsson, Staffan (1986). Kvalitativ analys - exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.
Lenninger, Anna & Olsson, Titti (2006). Lek äger rum planering. Stockholm: Formas. Mårtensson, Fredrika (2004). Landskapet i leken. En studie av utomhusleken på
förskolegården. Alnarp: Institutionen för landskapsplanering, Sveriges
Lantbruksuniversitet.
Nordin-Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber.
Olsson, Titti (2005). Rädsla är inte vägen till säkerhet. Tillgänglig 2006-01-09, http://www.movium.slu.se/publikationer/pdf/moviumbulletin1.pdf
Patel, Runa & Davidsen, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. (3:e uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Plan- och bygglagen 1987:10. Tillgänglig 2006-05-05,
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3920
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans - Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Rienecker, Lotte (2003). Problemformulering. Stockholm: Liber.
Sandberg, Anette ( 2002). Vuxnas lekvärld. En studie om vuxnas erfarenheter av lek. Göteborgs studies in educational sciences 189. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensisi.
Skolverket (2006). Inspektionsrapport från skolverket 2006:29. Tillgänglig 2006-03-09, http://www.skolverket.se/content/1/c4/56/25/malmo%20roseng%E5rd%2. pdf
Skyddsnätet (2002-06-06). Utemiljön vanlig risksituation i förskolan. Tillgänglig 2006- 03-20,
http://www.skyddsnatet.nu/
SOU 2003:127. Från barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och utveckling. (2004- 03-05). Tillgänglig 06-01-06,
http://www.regeringen.se/sb/d/188/a/2584
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Bokförlaget Prisma.
Söderström, Margareta; Mårtensson, Fredrika; Grahn, Patrik & Blennow, Margareta (2004). Utomhusmiljön i förskolan, betydelse för lek och utevistelse. Ugeskrift
for laeger, (36), 3089-3092. Tillgänglig 2006-03-20,
http://www.laeger.dk/LF/UFL/2004/36/pdf/VP38866.pdf
Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. (3:e uppl.). Lund: Studenlitteratur.
Uljens, Michael (1989). Fenomenografi - forskning om uppfattningar. Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer. Stockholm: Vetenskapsrådet. Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.
Bilaga
Intervjuguide
Bakgrundsfrågor
Barndomsfamilj - syskon Närmiljön stad - landsbyggd Förskola lekis dagmamma etc. Födelseland - kom till Sverige Ålder
Barn/barnbarn
Utbildning, antal år i yrket
Erfarenheter och upplevelser från barndomen ang. lek utomhus Var - särskilt spännande, lustfyllda, hemliga… platser Lekte vad - material/leksaker
Med vem/vilka Var fanns de vuxna Hur stor rörelsefrihet
Upplevelse/händelse påverkan nu vuxen
Utforma och använda förskolegården Utforma ny gård - material Funderingar förskolans gård Förändringsönskemål
Diskuterat - arbetslaget/chefen Respons - delaktighet Använda/uttnyttja gården annorlunda
Populäraste/mest använda platsen - stora barn 4-6/små barn 1-2
Tankar kring säkerhet kontra barnens behov av utmaningar Klättra i träd
barn vill ha hjälp upp träd, gunga, klätterställning, sten åker baklänges, fel håll, går uppför, rullar nerför backar.. Ansvar - tillsyn - uppsikt
Tankar kring tillgång och användande av fast/löst material Sand - jord
Pinnar
Buskar - blommor plocka, blanda… Ta ut material från avd.
Saknas ngt löst material
Fasta lekredskap anv. och tillgång Diskuterat i arbetslaget - resultat - orsak Gemensamma regler fsk. - orsak - behov
Förklaring + åsikt ”inga cyklar tisd” barn/ny arb.kamrat Utemiljöns betydelse 1-10
Vår gård 1-10
Daglig utevistelse 1-10
Anledning gå ut - skillnad ålder - kön Tillägga - ”ta bort”