Det empiriska materialet visar på ett tydligt sätt vem och vilka som barnen leker med och vad de har för typ av relation till varandra. De två olika metoder som har använts i denna studie, deltagarobservationer och go-alongs, visar på några olika saker angående barns relationer i lek.
31
4.2.1 Konflikter i barnens relationer.
Personal inom förskolan är inte sällan av den uppfattningen att barns konflikter ökar när de befinner sig inomhus jämfört med när barnen befinner sig utomhus (Johansson & Pramling Samuelsson 2007). I föreliggande studie visar det empiriska materialet att konflikter bland barnen förekommer i mycket högre grad på förskolans gård än vad de gör i skogen. En sekvens från klätterträdet på förskolans gård får illustrera hur en konflikt mellan två barn kan se ut:
Efter en liten stund kommer Rasmus och vill klättra upp i trädet. Rasmus står först och småhoppar på studsmattan och tar sedan sats för att klättra upp på den nedersta grenen. Han avancerar snabbt uppåt men John sitter i vägen. ”Flytta dig!” säger Rasmus. John sitter kvar och Rasmus försöker ta sig förbi utan att lyckas. John säger ingenting men Rasmus blir arg och börjar dra i honom. John markerar med kroppen att Rasmus ska sluta men Rasmus fortsätter att dra. ”Jag var här först”, säger John. ”Men jag ska upp”, kontrar Rasmus. Det hela slutar med att John blir nertvingad på studsmattan och att Rasmus klättrar upp i toppen av trädet (deltagarobservation, förskolans gård).
Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) behöver barn ge uttryck åt sin aggressivitet: de behöver visa sin ilska som en reaktion på besvikelser, oförrätter och tvång. Det som Rasmus ger uttryck för i ovanstående sekvens kan vara ett uttryck för detta, det kan också handla om att han lever ut sin känsla av att vara överlägsen John – att han anser sig ha rätten till att klättra i trädet som han vill. Knutsdotter Olofsson beskriver det som att barn som agerar likt Rasmus i ovanstående sekvens har kopplat ihop ett aggressivt beteende med en manlig idealbild och att de är påverkade av de moderna superhjältarna. Barn som agerar likt Rasmus har, enligt Knutsdotter Olofsson, ofta svårt att tolka andra barns leksignaler och relationsinviter (Knutsdotter Olofsson 2003).De båda pojkarnas beteende går att tolka utifrån Merleau-Pontys (1997) teori om livsvärlden och den levda kroppen: enligt Merleau-Ponty visar vi människor våra känslor, vårt själsliga uttryck, via kroppsliga uttryck. Det går att se detta i John när han med kroppen markerar att Rasmus ska sluta dra i honom och det går att se det i Rasmus när han med sin kropp, exempelvis genom det intensiva småhoppandet på studsmattan, markerar att det minsann är han som har företräde till att klättra i trädet.
32
Föreliggande studie behandlar inte inomhusmiljöer men det går tydligt att se att de båda miljöerna, skogen kontra förskolans gård, även de har betydelse för hur barnens konflikter yttrar sig. Dels så är som redan nämnts konflikterna många fler på förskolans gård, dels så skiljer sig deras karaktär åt:
Fyra barn, två pojkar och två flickor, springer en bit upp i skogen till en av kojorna. Den är lite raserad och barnen börjar plocka med pinnarna som ligger på marken runt kojan. De bygger på kojan under hela observationstillfället och försöker få ordning på den. En av flickorna, Vera, uttrycker att det är ett stall som de bygger, inget av barnen kommenterar detta utan de bara bygger och samtalar om hur pinnarna ska placeras. Lite oenighet råder mellan två barn, Markus och Albin. Markus vill inte ha Albin där eftersom han ”förstör” kojan. Albin säger att han bara hade snubblat och råkat rasa kojan. Det märks att Markus inte vill ha Albin där och efter en stund försvinner Albin iväg bort mot en annan koja (deltagarobservation, skogen).
Konflikterna på förskolans gård tenderar att bli aggressiva ganska snabbt, det är knuffar och slag ganska omgående. Konflikterna i skogen ser annorlunda ut – de ebbar ut genom att ett av barnen förflyttar sig bort från konflikten och går och gör något annat, utan att någon hinner bli riktigt arg eller ledsen. Det förefaller som om konflikterna på förskolans gård blir mer infekterade och kräver att någon säger förlåt, medan konflikterna i skogen inte rör upp lika starka känslor – det är bara att avlägsna sig och gå och göra något annat. De båda miljöerna är båda två utomhusmiljöer men de har stora skillnader och det mest påtagliga är att skogen ger barnen ett större utrymme att vara på, barnen sprids ut mer och de hamnar därför inte lika lätt i konfliktsituationer. Det är inte så att barnen inte har några gränser i skogen, för det har de - en flicka uttrycker i ett samtal att det går att leka överallt i skogen, men att man bara får gå så långt så att man ser en vuxen (go-along, förskolans gård). Relph (1976) menar att något av det som utmärker en plats (place, enligt Relph) är just det att platsen på något vis avgränsas från den omgivande miljön. När barnen på den studerade förskolan är i skogen utgör platsen där den vuxne står en gräns för barnen, går man så att den vuxne inte syns så har man gått för långt. På förskolans gård spelar de vuxna inte samma roll, de finns med ute på gården men de fungerar inte som en fysisk gräns utan har i det fallet ersatts av ett staket. Staketet står där det står och går inte att flytta, det utgör en fast gräns. I skogen är gränsen mer flytande i och med att de vuxna hela tiden rör på sig. Den flytande gränser i skogen menar jag har en positiv inverkan på
33
barnens kamratrelationer då de lätt kan bilda nya kamratkonstellationer och söka sig till andra sammanhang.
4.2.2 Konstellationer – barnantal, kön.
En annan sak som skiljer förskolans gård från skogen är att de olika miljöerna verkar inbjuda till olika typer av lekar. I mitt empiriska material har jag funnit att barnen leker något fler rörelselekar i skogen än vad de gör på förskolans gård - det rör sig inte om någon stor skillnad i själva antalet lekar men dessa rörelselekar samlar fler barn i skogen, i konstellationer som inte syns på förskolans gård. Exempelvis leker så många som sju barn vid ett tillfälle tillsammans i branten i skogen. Lekarna tar också längre tid – vissa barn leker exempelvis i branten i princip hela vistelsetiden i skogen. Platsen och miljön har således betydelse för vem barnen leker med och denna iakttagelse går att koppla samman med Vygotskijs teori om att platsen har betydelse för utvecklingen av barns relationer (Vygotskij 1934, Van der Veer & Valsiner 1994).
Vid samtal med barnen själva nämner de bara en eller två kompisar som de överhuvudtaget leker med, oavsett typ av lek. Deltagarobservationerna ger dock en annan bild, där går att se att barnen leker med långt fler barn än vad de nämner vid namn. En aspekt som är värd att nämna i samband med detta är könsaspekten. Av de åtta barn som jag hade samtal med (go-alongs), fem flickor och tre pojkar, är det endast ett barn, en flicka, som nämner att hon brukar leka med en pojke. De övriga sju nämner endast lekkamrater som är av det egna könet. Deltagarobservationerna visar dock att barnen leker könsblandat – inte i så väldigt stor utsträckning, men betydligt mer än vad de muntligen anger. Detta gäller huvudsakligen när barnen är i skogen, på förskolans gård är det fortfarande så att pojkar leker med pojkar och flickor med flickor. Typen av lek tenderar också att styra huruvida pojkar bara leker med pojkar, flickor med bara flickor eller om barnen leker könsblandat: rörelselekarna – att klänga i branten eller klättra i träd – involverar barn av båda könen, åtminstone i skogen. Rollekarna däremot tenderar att vara mer könsbundna. Som en flicka uttrycker det under en deltagarobservation i skogen: ”Vi ska leka häst, det gör vi alltid, bara flickorna”. I ett svep exkluderar hon pojkarna från leken och det framgår dessutom att detta är normen för henne – pojkarna leker aldrig häst, endast flickorna. Wedin (2014) har funnit att könsmönster som iakttagits i barnens lek när de är utomhus på förskolan försvinner när barnen kommer till skogen, då leker barnen
34
mer blandat eftersom skogen ger andra möjligheter. Skogen kan således sägas vara ett genusneutralt rum där barnen inte förväntas agera utifrån ett givet kön. I skogen finns inte samma utrymme för de vardagligt upprepade normativa handlingar som skapar kön.
35