BARNENS RÖSTER

Beskrivning av en vanlig (skol)dag

När barnen ska beskriva sin dag, tar de flesta avstamp i när de vaknar på morgonen. Vanligast är att barnen vaknar i lagom tid för att hinna äta frukost och komma iväg till skolan. Emellanåt vaknar de av sig själva, emellanåt väcks de av någon förälder. Ett barn beskriver det på följande sätt: Jag vaknar, jag tvättar i ansikte, borsta tänderna, äter frukost, kammar håret (7C). Ett annat barn säger: Min mamma, hon vaknar mig. Och tvättar och sedan kläder på mig. Sedan äter frukost, jag och min bror. Sedan vi går tillsammans till skolan (13B). Frukost äter de flesta hemma, men som en 11-årig pojke uttrycker det: Om jag hinner äta (1C). Frukosten tillagas av antingen föräldrarna eller så ordnar barnet den själva.

Barnen och skolan

De flesta av barnen uppger att de går i en skola som finns i närheten så att många promenerar (1B, 1D, 5B, 12B, 17B) alternativt cyklar till skolan (7B, 7C, 9B, 9C, 12C, 12D). Vissa barn har lite längre och åker då buss (3B, 13B, 13C) eller tåg (8B). Någon enstaka gång kan barnen bli skjutsade av en förälder (7C).

I skolan följer barnen vad som står på schemat. De flesta av barnen i studien tyck- er att skolan är rolig. Vilket ämne som är ”favoritämnet” varierar. Det är alltifrån svenska: Jag gillar svenska. Det är fint språk och det är lätt (1C), säger en 11-årig pojke. En annan 11-årig pojke har en likartad uppfattning, han säger: Svenska är lätt. Det är lätt att lära sig (11B). Även matematik och samhällsorienterade ämnen om- nämns: [Favoritämnet är] SO [Samhällsorienterande ämnen]. Det är guld (13C) samt

mer praktiska ämnen som slöjd och hemkunskap. En 14-årig flicka upplever att livet och utbildningen är bra (6B).

Av vad som framkommer om umgänget i skolan, beskrivs det av något barn som lek och samvaro med ”nästan alla” (1D). Ett annat barn säger: Första dagen på sko- lan, det var jätteroligt. Alla leka med mig. De var jättesnälla (8B). Ytterligare ett barn säger:

[Umgänge i skolan] Man kan säga alla. Ja. Jag pratar med alla, och jag leker med alla. Men jag har bara en kompis. Jag är hela tiden med henne. Äter tillsammans, promenerar tillsammans och studerar tillsammans. [Går i] samma klass. (13B)

Ett av barnen, som hade sommarlov vid tidpunkten för intervjun, berättar att hon saknar skolan och sina kompisar (12D). Umgänget uppges vara blandat, både med svenskar och andra (13C). Ett barn säger: Jag har svenska kompisar, arabiska kom- pisar. [--] Jag har en kinesisk kompis i vår klass (12B). Intrycket av barnens svar om umgänge i skolan är att de allra flesta verkar ha flera kompisar som de gillar att um- gås med. En pojke i mitten av sina tonår uppger dock att kompisar och tillvaron i skolan inte är bra.36 Även en 14-årig flicka berättar att skolan till en början var en utmaning i fråga om trivsel och förmågan att kunna klara av densamma.

Bortsett från dessa barn, berättar flera av de intervjuade barnen att de trivs i sko- lan och att de finner skolan bra. Följande två citat, ett från en 11-årig flicka och ett från en 12 årig-pojke, får illustrera: Jag tycker om att gå i skolan, för jag har bra elever i min klass, bra lärare (12D), säger flickan, och pojken förklarar: Jag gillar att studera, och gå till skolan. Lära känna människor (13B).

Efter skolan är några barn kvar på fritids, har hemspråk eller nyttjar skolans läx- hjälp (12C) medan andra barn ”hänger” en stund med kompisar (13C). Något barn går emellanåt hem till sina kusiner som bor i närheten av skolan (1D). En del av barnen barn berättar hur de först kommer hem efter skolan, äter lite mat för att sedan göra sina läxor (4B, 5B). Därefter hittar de på skilda aktiviteter som spel på playstat- ion, fotboll (4B) eller leker med syskon och kompisar (7C). [Efter skolan] Kommer hem, efter jag äter, leka litegrann med syskon, och sen börja med läxor (5B). Något barn beskriver hur hon går till biblioteket efter skolan (12C).

Barns fritid

Barnens umgänge med kamrater

På fritiden uppger många av barnen att de umgås med kamrater, antingen på det ak- tuella boendet eller med sådana som de har lärt känna utanför. Den här flickan bor här. Vi leker här också (7B), säger en 12-årig flicka. En äldre flicka uppger att hon på fritiden kallar på mina vänner, de kommer hem hos mig, vi dricker nånting, vi äter nånting, pizza eller lagar mat och såna saker. Eller jag går till min moster (1B). En jämnårig flicka berättar om sitt kompisumgänge på samma sätt: Jag går ut tillsammans med mina kompisar. Vi åker till Malmö (9B). Tänkvärt är att umgänge med kamrater inte enbart behöver vara fysiskt. I vårt digitala samhälle kan barnen med hjälp av sina mobiltelefoner kommunicera mycket med kompisar via exempel- vis Snapchat och Insta. Mest har jag Whatsapp med grupper i, och kompisar (13C).

Att ta sig runt Malmö med omnejd

Många av de bilder som barnen har tagit visar lite av deras förflyttning runt om i Malmö med omnejd. När det gäller att ”ta sig runt” i Malmö, använder barnen buss- kort, om de har råd med det (1B), eller med cykel, om den inte har blivit stulen. Vi hade fem cyklar. Men de har tjuvat alla (1C), säger ett barn. Alternativt kan barnen bli skjutsade av föräldrar som har/kan låna en bil av släktingar eller bekanta (1D, 8B, 9B, 17B). Om familjen är eller tidigare har varit placerad utanför Malmö, har den tagit sig till staden med tåg (8B). I början vi var i Röstånga, så vi pendlar, eller [när] vi kontakta olika myndigheter, vi tog tåget (5B). Barnen har emellanåt tillsammans med sina föräldrar gjort utflykter till andra närliggande orter utanför Malmö, som till exempel Helsingborg, Trelleborg, Simrishamn, Ystad och Halmstad (9B, 12B, 12C). En familj hade investerat i Skånetrafikens sommarkort för att möjliggöra resor. Utöver geografiska platser besöker familjerna även inrättningar som bibliotek, simhallar eller affärskomplex som Triangeln i Malmö, Burlöv Center eller Ikea (9C, 12B, 12C, 13C, 17B). Barnen berättar även om besök i moskén (12D, 13C).

Några av barnen vistas gärna i det område där de bor. En pojke, som är bosatt i Rosengård, uppger att det är ett bra område. Vi trivs här i området [Rosengård], det är lugnt och inget problem och till och med är bättre än de andra i stan (4B). Andra platser där barnen rör sig och som återkommer i barnens beskrivningar av Malmö är Folkets Park vid Amiralsgatan (5B, 9C, 12C, 13C, 11B, 17B) eller besök i någon av stadens många parker, exempelvis Pildammsparken (7B, 17B). Även Möllevångs-

torget omnämns av några barn (7B, 12B). Några barn har även besökt Malmö stads temalekparker som Persborgs Vattenlekplats eller Sagolekplatsen (1C).

Malmös närhet till havet är också något några barn nämner (12C). Här vi träffa havet första gången. [...] Jag med mamma promenerar och plötsligt vi hitta oss framför havet. Därför vi stannade där (5B). Ett annat barn säger: Vi gick till Lim- hamn [och] stranden där (7B). Ett barn har följt med sin förälder på en fiskeutflykt: En gång i veckan, jag åker med min pappa till havet och fiskar (8B).

Fysiska aktiviteter

När det gäller de aktiviteter som barnen företar sig, finns en stor variation. Från de barn som inte har någon aktivitet över huvud taget till de barn som utövar skilda sporter i mer eller mindre organiserad form som till exempel volleyboll (1B), fotboll (1D, 4B, 5B, 6B, 17B), basket (1C, 13C), tennis (9C, 12B, 12C, 12D), karate och andra kampsporter som boxning, taekwondo, thaiboxning (9C, 17B), ridning (9C, 17B), skridskoåkning (13C, 17B), dans (1B, 1C). Simning är en annan aktivitet som många av de intervjuade barnen utövar (1C, 6B, 7B, 8B, 12B, 13C, 17B). En informant säger: Vi ska gå och simma på badhuset, börja också träna att simma (7B). Andra aktiviteter som nämns är rullskridskoåkning (1C), sparkcykel (7B) eller att cykla (1D, 7B, 7C, 8B, 11B, 12B, 12C, 13C, 17B). I underlaget är det tydligt att flera av de aktiviteter som barnen omnämner inte är organiserade verksamheter utan att det är aktiviteter som kan ske utanför det aktuella boendet på en gräs- eller asfaltsplan (1C, 9C) eller på en skolgård (6B). Några barn utövar sina sporter regelbundet. I det stora hela ges dock intrycket att sportaktiviteterna är tämligen spontana och mer enstaka företeelser än en organiserad kurs. Ett barn säger exempelvis: Jag spelar basket i skolan [på skolgården] (11B). Hästridningen som omnämns är en gratisaktivitet anordnad av Malmö stad vid Jägersro center och dansen som två flickor pratar om är en aktivitet vid Tegelhuset i Malmö. Bowdown. Det är en dansgrupp. Det är i tegelhuset. Det är gratis. Alla får vara med. [Har pågått under] åtta veckor. Det är varje onsdag (1C). Det är knappt något barn som spelar ett instrument. Endast ett barn har uppgett att han spelar trummor (8B).

Tv, dator och Ipad

När det gäller tillgång till dator, tv och Ipad varierar det hos barnen. Några barn uppger att de på sin lediga tid sitter hemma och tittar på tv (1B, 3B, 11B, 12B) eller filmer, som tecknade Disney-filmer i sina datorer eller Ipads (7B, 13B). Inte sällan har barnen fått sina datorer via skolan (6B, 11B). Förutsättningen för att barnen ska kunna se på film är att de har tillgång till internet, vilket inte alla barn har (1A–1D).

Filmer som barnen tittar på får gärna vara textade på det egna modersmålet (6B, 13B). Om jag får tid, då tittar jag på en film. Somaliska. Det är hindimovie man översätter till somaliska (4B). Barnen kan även spela spel på sina datorer, Ipads eller playstations (7B, 8B, 12B).

Kreativitet, lek, böcker och bibliotek

Övriga, speciella aktiviteter som barnen berättade om var att delta i Tegelhusets aktiviteter (1D). Här lärde sig några barn att teckna bilder (5B, 7B, 7C, 11B). Ibland jag rita kläder. Jag gör design, kläder. Jag har fantasi, och göra en design. Sen jag själv, med syslöjd, fixar den (5B). Stickning och virkning var det även ett barn som ägnade sig åt (7B). Tre flickor uppgav att de gärna lekte med barbiedockor eller andra dockor (7B, 7C, 11B). Ett barn uppgav att de spelade kort i form av kortspelet UNO (12C). När det gäller böcker och läsning är variationen i hur mycket barnen läser, vad de läser och på vilket språk de läser stor. Det är alltifrån tecknade böcker, berättande böcker till religiösa böcker. Ett barn uppger till exempel att han enbart läser böcker inför prov i skolan. I övrigt läser han bara serieböcker. Som barnet självt uttrycker det: Jag läser bara comics [...] som till exempel är människor, med bilder, som finns på rutor. Jag brukar läsa det, med små meningar (1D). Ett annat barn uppger att hon älskar att läsa. Jag har fem bokar. Jag läser dom. [...] De till exempel berättar om djurgård eller zoo och andra olika cartoonfilmskaraktärer. [...] Jag kan läsa svenska och engelska (5B). Två flickor nämner att de emellanåt läser Koranen, Heliga Bok (12B, 17B).

Bibliotek i form av stadsbibliotekets filialer runt om i Malmö eller det egna skolbiblioteket är något som flera barn gärna besöker (1B, 1C, 4B, 5B, 6B, 7B, 7C, 12C, 12D). Om biblioteket i Rosengårds centrum berättar till exempel ett av barnen att hon går jättemycket här […], det är fint också (1B). Fördelen med biblioteket är, enligt flickan, att sitta och lyssna på musik, spela eller läsa någonting (1B) och vi- dare att där finns läxhjälp så jag tränar på svenska och sånt (1B). Biblioteket i Ro- sengård erbjuder lite skilda aktiviteter som barnen uppskattar och de träffar gärna kompisar där. Vi sitter, vi pratar. Eller vi lyssnar på musik. Och jag träffar några kompisar som jag känner. Det finns också dator. Och vi spelar kort (1C).

När det gäller aktiviteter, verkar de flesta barn nöjda med det som de har och utö- var. Något barn framför förslag på fler aktiviteter som han skulle vilja utföra (4B). Men i övrigt är svaren från barnen ingenting (7C) eller jag hinner bara göra de sa- ker som jag har. Det finns inget annat som jag vill göra (17B).

Kvällstid och sömn

Barnen lägger sig vid varierande tider men uppger att det brukar vara mellan kl. 20:00 och 23:00. De flesta barnen uppger att de sover bra. Jag sover jättebra (1C, 12B, 12D, 13C) eller sover gott (5B, 6B) och att de kan sova hela natten utan problem (7B, 8B, 13C, 17B). Ett barn uppger problem med mardrömmar (1D) och ett annat av barnen att han inte sover riktigt bra men har svårt att förklara varför:

Jag sover inte riktigt bra, det känns att någonting, det finns någonting fel, jag kan inte ta på det. Kanske på grund av att det finns så många tankar. Ibland är jag rädd för att sova och inte vakna igen. Ibland känner jag mig rädd för att sova på natten och inte vakna igen på morgonen. Det blir inte i morgon. Jag har mycket rädsla. När jag lägger mig vaknar jag upp under natten flera gånger. Så jag sover inte i lugn och ro. (3B)

Det finns en form av ångest hos tonåringen utifrån rädslan för att aldrig mera vakna, vilket påverkar sömnen. Ångesten framskymtar i andra delar av intervjun, med denna pojke.

Barnen och boendet

Barnens kännedom om varför de bor i de tillfälliga boendena i Malmö stad varierar. Ett barn finner att det beror på att deras ensamstående mamma är arbetslös och att familjen utifrån det behöver hjälp från socialtjänsten. En tonårsflicka i familjen sä- ger så här:

Det är att mamma, hon kan inte jobba och sånt, så socialen hjälper oss, vi får hjälp från socialen. För det är bara min mamma och vi tre barn som behöver allt […] Det är därför. (1B)

Den fyra år yngre brodern är dock inte helt insatt i bakgrunden utan konstaterar krasst att familjen behöver hjälp från socialtjänsten för att vi har inget hus (1D). Fler barn är inne på denna förståelse, det vill säga avsaknaden av boende har medfört att de bor där de bor i dag (7C). Ett annat barn menar att deras nuvarande boende är en följd av att tidigare placering i Röstånga har skapat problem för mamman i familjen. Barnet säger:

Jag tror, för att hjälpa min mamma. Det är svårt för henne att [ta sig] från Röst- ånga hela tiden för att handla och [ta oss] barn [till] skola. Därför vi flyttade hit, för att underlätta för min mamma. Också för att följa skolan här, det tar lång tid, för oss alla. Det är lång sträcka från Röstånga hit, vi pendlar till skolan. (5B)

Ett annat barn berättar att han och övriga familjen kom med familjeanknytning och att de vid ankomst vände sig till socialtjänsten för att få hjälp (3B). Medvetenheten om att socialtjänsten har placerat barnen i deras nuvarande boende finns hos några av barnen (12B, 12C, 12D). Ett av dessa barn säger: Socialen har gett oss denna hu- set och den är inte vår. Vi har inte köpt den, har inte lånat den heller. Jo, vi har lå- nat den, men vi betalar inte på den (12C). Kunskapen om hur länge familjen hade bott i nuvarande boende besvarades av sex av barnen (1B, 8B, 9B, 9C, 12B, 13C) och tidsspannet för tiden i det aktuella boendet varierade mellan tre månader (8B) och två år (12B). Familjen som bott längst i sitt boende var en relativt stor familj (sex barn i åldrarna 3–13 år) inhysta i botten- och källarplan i en villa. Två barn uppger att socialtjänsten har berättat om anledningen till att de bor i det aktuella bo- endet (8B, 13B) men i övrigt finns inget som framkommer att detta har skett.

Upplevelse av nuvarande boende

Upplevelsen av nuvarande boende beskrivs av några barn som att det är: Trångt, inte så bra eller inte så stor lägenhet har inte mitt rum (1B, 11B). Ett annat barn säger: Det är många familjer som bor här och det är trångt. Fast att det är svårt, är det bara att gilla läget (4B). En önskan om ett eget rum är något som några barn ut- trycker (1B, 3B, 5B). Bland orsakerna är möjligheten att slippa bli störd av övriga familjemedlemmar. Ett barn säger: Vi känner oss inte bekväma i det här boendet. Jag är i behov av ett eget rum för att kunna läsa mina studier. Så det passar inte för mig här (3B). Ytterligare ett barn säger så här:

Jag vill mitt eget rum.[--] Ibland min lillasyster gråter så mycket, därför jag vill ha mitt eget rum. Sen min bror, han leker med Ipad. Det är hela tiden ljud. Jag kan inte läsa och fixa mina läxor. (5B)

Tänkvärt är att barnen uttrycker ett behov av ett eget rum för att kunna göra sina läxor. Trångboddheten för barnen symboliseras av ett överskott av ljud och rörelse som är störande för deras möjlighet till koncentration. I det boende där familjen har skadedjur är det kännbart även för barnen. Den äldsta dottern säger:

Hemma det finns insekter också och det är jättejobbigt, alltså de är äckliga. De finns många gånger som jag inte kan sova på natten. För att de kommer så, så … De är äckliga. (1B)

Hur det fungerar att bo på den yta som barnen bor på, råder det skilda uppfattningar om. Det finns en tendens att ju äldre barnen är (något äldre tonåringar), desto svårare är det. Att vara fler som delar på ett mindre utrymme beskrivs av en 15-årig flicka som att vi har lite bråk och så (1B) och av en 16-årig pojke att nej, det funkar inte (3B). En 11-årig pojke finner dock att det går fint (1C). En 13-årig pojke säger: Alltså, det är, enligt min uppfattning, det påverkar mig inte alls. Jag har ingenting emot (4B). En 14-årig flicka är inne på samma linje: Jag har inga tankar om detta. Det är bra, det är ok (6B). Skillnader finns alltså i uppfattningen om boendet. Frå- gan är vad det beror på. Kanske kan det vara en skillnad i förhållande till tidigare upplevelser och nuvarande förväntningar på vad som är och hur det skulle kunna vara i stället.

När det gäller möjligheten att kunna ta hem kompisar, fungerar det på vissa boen- den, men inte på andra. En tonåring säger: Det är svårt att ha kompisar här. Det är inte lov att ha kompisar här, det är vaktmästaren som sa att de inte får vara här (4B).

Några av barnen har minnen kvar av tidigare bostäder från det forna hemlandet. Beskrivningar av tidigare boenden var alltifrån flerplansvillor (1B, 13B, 13C) till flerrumslägenheter (7C). Bland tankar om framtida boende var det några som var mer verklighetsnära (1B, 3B, 4B, 5B, 9C) och andra stora drömmar (1C).

Hur barnen mår

När det gäller hur barnen mår, är det tydligt att det är samma personer som sticker ut i materialet. Markant är att det är kopplat till familjens boende och för den ena fa- miljen att de dessutom måste flytta iväg till ett annat boende utanför Malmö. Måen- det är även kopplat till svårigheten att förstå hur boendeprocessen går till. Social- tjänstens arbete med att hjälpa till i boendefrågan anses otillräcklig. Indirekt handlar

det även om hur den kommande framtiden kan gestalta sig – en okunskap som var

en stor stressfaktor hos bland annat en 15-årig pojke. Pojken hade det bra i det forna hemlandet varför han nu önskar sig tillbaka till den tidigare tillvaron. Pojken menar att familjens nuvarande situation inte är unik. Fler i pojkens bekantskapskrets har drabbats av detsamma och han beskriver det så här:

Jag känner många som lider på samma sätt som vi lider i boendet. Jag har en vän som berättade för mig att sin far drabbades av en hjärtattack. […] Han dog nästan. Han berättade för mig också att socialen inte hjälpte dem. (3B)

Barnets högsta önskan är att boendet ska ordna sig och först då kommer han att kunna må bättre. Han säger:

Jag har oro. Om jag [kan] skaffa mig något bra boende och mina föräldrar trivs i livet så kommer jag känna att jag trivs med livet bättre och må bra. Ja absolut. Om jag inte trivs i livet och mina föräldrar inte trivs och de inte får något boende så kommer någonting dåligt hända mig. […] När jag pratar nu med dig så mår jag dåligt. Det är svårt. Så jag känner mig vilsen. Vi ber till Gud att detta ska lösa sig så fort som möjligt. (3B)

Den här tonåringen menar att han kommer att må bättre när det finns en stabilitet i tillvaron där hans familj upplever trygghet och trivsel. Tonåringen tenderar att ha lagt mer eller mindre hela familjens boendeproblematik på sina axlar och han är fru- strerad och ”förvirrad” eftersom han inte vet vad han ska göra. Att framtiden är oviss lyfter även ett annat barn som säger: Jag vet inte hur det kommer se ut i fram- tiden och jag vet inte hur länge jag kommer att bo här (4B). En 11-årig pojke med uppehållsrätt har inte förstått problematiken i deras nuvarande boendesituation i jämförelse med hans äldre systrar. Han konstaterar enbart: Jag tänker, varför är dom [andra i familjen] så ledsna? (1D).

Att det inte är så många barn som gett uttryck för sitt mående, mer än två lite äldre, kan hänga samman med att de inte riktigt är insatta i komplexiteten med