Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn

Resultatet av de båda delstudierna har visat att barnen i stor utsträckning är osedda i socialtjänstens arbete. I de 270 vuxenakterna bedömdes majoriteten av dem ha inget eller låg grad av barnperspektiv.50 Barnperspektivet, vad avser det enskilda barnets behov och förutsättningar, är ofta mycket bristfälligt dokumenterat och det är svårt att veta om och hur barnets perspektiv har beaktats och tagits till vara. Det specifika barnets intresse och bästa kommer inte fram vare sig i bedömningar eller beslut, vilket är krav enligt både internationell och nationell rätt, enligt artikel 3 i barnkon- ventionen och 1 kap. 2 § SoL.

Inom både hemlöshetsområdet och andra delar av samhället kan olika slags kate- goriseringar leda till att barn, familjer eller andra grupper hamnar i kylan vid sidan av välfärdssystemet. Kategoriseringar är nödvändiga för att förstå världen och för att hantera en komplex verklighet. Resultatet av aktstudien har emellertid visat att det måste göras med stor försiktighet och eftertanke. Vi har till exempel kunnat se en stor diskrepans mellan siffrorna från Malmö stad och de som vi har kommit fram till i aktstudien för våld i familjen. I Malmö stads beräkningar förekommer det våld i cirka 10 procent av familjerna, i vår studie 20 procent. En anledning till skillnaden kan vara att Malmö stad kategoriserar ärendet direkt när någon tar kontakt med soci-

50 _{I dokumentationen i akterna har 67 procent inget eller lågt barnperspektiv under den särskilda rubrik som heter}

Barnperspektiv. Under rubriken Bedömning och beslut är det 87 procent som saknar eller har låg grad av barnperspektiv. Läs

altjänsten för att de behöver hjälp med boende. I vår studie har vi följt familjen un- der en längre tid och kan se att det ibland tar tid att berätta att man är våldsutsatt. Exemplet visar att socialt arbete är en komplex praktik och att det är viktigt att inte dra långtgående slutsatser utifrån siffror och statistik. Ytterst kan det annars leda till att grupper utestängs från hjälp som de både har rätt till och behov av.

I det sammanhanget är det svårt att inte nämna den vägledning för bistånd till bo- ende och nödbistånd som har börjat tillämpas i Malmö sedan maj 2019. De avser att skilja ut grupper som har rätt till bistånd i form av bostad, enligt 4 kap. 1 § social- tjänstlagen, och vilka som inte har det, utan i stället har rätt till bistånd för sin akuta nöd enligt 2a kap. 2 § socialtjänstlagen, eftersom de vistas i kommunen varför soci- alnämnden i den kommunen har det yttersta ansvaret för dem, enligt 2 kap. 1 § soci- altjänstlagen. De grupper som anses ha rätt till bistånd till bostad är de med så kal- lade speciella svårigheter och/eller tillhör en socialt utsatt grupp som innebär att de behöver stöd i sitt boende. Det kan till exempel vara personer med psykisk sjukdom, missbruk, vräkningshistorik eller betydande skulder enligt den nya vägledningen. Det innebär att boendet är sammankopplat med stödinsatsen. De hemlösa familjer som kategoriseras som strukturellt hemlösa, det vill säga de allra flesta, har inte rätt till bistånd till boende enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen utan måste veckovis söka nödbistånd i de fall de står utan tak över huvudet. Det är familjer som enligt bedöm- ningen inte har några sociala problem utan befinner sig i hemlöshet eftersom de inte är etablerade på svensk bostadsmarknad. Den nya vägledningen är alltså betydligt mer restriktiv och utgår från att familjerna enkelt kan kategoriseras, vilket i prakti- ken ofta är problematiskt. Socialtjänsten borde därför göra en individuell bedömning av behoven hos varje familj. Det resonemanget stöds också av resultatet från aktstu- dien. Trots att de allra flesta familjerna har kategoriserats som strukturellt hemlösa har det i hälften av dem ändå funnits så allvarlig oro för ett eller flera barn att de har varit föremål för en barnavårdsutredning. Utredningen har i många fall även resulte- rat i beviljade insatser. Slutsatsen blir att det finns familjer med sociala problem som man inte upptäckt i samband med aktualiseringen, men också att hemlöshetssituat- ionen i sig självt har skapat sociala problem i familjen. Det sistnämnda stöds också av vår foto- och intervjustudie där barn och unga vittnar om att de mår mycket dåligt över trångboddheten och sin osäkra boendesituation, vilket sammantaget påverkar vardagslivets alla delar.

Att hemlöshet ofta ger upphov till svåra konsekvenser för barnen stöds även av ti- digare forskning. Hur mycket barn påverkas beror på barnens ålder, hemlöshetspe- riodens längd, det sociala nätverket som omger barnet samt vilken kvalitet som det tillfälliga boendet har (Andersson & Swärd, 2007; Christensen & Hildingson

Boqvist, 2009; Mayock, Corr & O'Sullivan, 2011). Cutts med flera (2011) menar att det finns ett samband mellan en osäker boendesituation, trångboddhet, dålig hälsa, lägre vikt och risk för utvecklingsproblem bland små barn. Shinn och Weitzman (1996)menar att hemlösa barn generellt har ett sämre hälsotillstånd än andra barn. Andra studier har visat konsekvenser som brist på privatliv och lekmöjligheter ef- tersom det kan vara svårt eller inte tillåtet att ta hem kamrater (se exempelvis Al- stam, 2013; Gove, Hughes & Galle, 1979). Skolsituationen påverkas också negativt eftersom hemlöshetssituationen ofta innebär många skolbyten och brist på en plats att studera (Anthony, Vincent & Shin, 2018; Baptista m.fl, 2018; Buckner, 2008). I en amerikansk studie har man kommit fram till att fattigdom, social isolering och våld är nära sammankopplade med hemlöshet (Anooshian, 2005).

Att radikalt försämra villkoren för majoriteten av de hemlösa barnfamiljerna rimmar illa med 5 kap. 1 § socialtjänstlagen där det bland annat står att socialnämn- den ska verka för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden. Malmös nya vägledning inom hemlöshetsområdet strider också mot de intentioner som blev resultatet av Malmökommissionens arbete där det fanns en tydlig medvetenhet och strävan om att förbättra villkoren för de hemlösa barnen i Malmö (Stigendal & Ös- tergren, 2013). Enligt artikel 3 i barnkonventionen och enligt 1 kap 2 § socialtjänst- lagen ska barnets bästa särskilt beaktas i alla beslut som rör barn. Barnets bästa ska därför alltid beaktas, utredas och redovisas (prop. 1996/97:124, s. 99 f.). En barn- konsekvensanalys är ett utmärkt redskap att använda för att undersöka vilka konse- kvenser ett beslut får för barnen både på individuell och på organisatorisk nivå. Den nya vägledningen började tillämpas utan att först undersöka hur den påverkade bar- nen och deras rättigheter. Det var först efter fem månader som en sådan genomför- des.