Respondenterna framhåller flera delar av organisationens och lärmiljöns betydelse för språkutvecklingen. Det presenteras under subkategorierna Språkförskolans organisation, Tydlighet i miljön, Konkretisering och repetition, Tiden och barnets koncentration.
Språkförskolans organisation
Enligt respondenterna är och ska språkförskolan vara som vilken annan förskola som helst där läroplanen utgör grunden för arbetet. Skillnaden är att det är extra fokus på barnens språkliga utveckling, något som betonas av samtliga förskollärare. På alla språkförskolor arbetar förskollärarna tätt ihop med en logoped. Logopeden testar barnen och kartlägger deras språkliga svårigheter, behandlar barnen individuellt samt handleder förskollärarna och är därmed också ett stöd i hur verksamheten ska organiseras.
För att kunna erbjuda barnen extra språklig stimulans kan språkförskolans arbetssätt, enligt de intervjuade förskollärarna, sammanfattas i följande punkter:
• Hög personaltäthet kontra få barn. • Endast utbildade förskollärare.
• Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. • Långsamt tal, passivkorrigering.
• Tydliggörande pedagogik, till exempel dagsschema med visuellt stöd, individuellt visuellt stöd och time-timer.
• Arbete i smågrupper samt en till en.
Tydlighet i miljön
Lena beskriver att lärmiljön byggs upp som en kombination av trygghet, lärande och språklig svårighet. Vissa barn behöver tillgång till ett avskalat rum, utan synliga intryck. Temaarbetet behöver en plats eller ett rum där dess utveckling och fortskridande kan följas, där dokumentation med fotografier och barnens egna ord, tankar samt alster kan samlas för att
skapa samtal kring det som sker och det barnen lär sig. Carla betonar att miljön ska möjliggöra möten mellan barnen. Hon pratar om rum i rummet eller stationer där det blir tydligt vad barnen ska göra och samspela kring. En ateljé finns på samtliga undersökta språkförskolor och andra rum som flera av förskollärarna nämner är ett bygg- och konstruktionsrum, en ”hemvrå” som möjliggör rollek, samt platser som bjuder in till att rita, spela spel, lägga pussel, läsa böcker och utforska skriftspråket. Lena och Petra berättar att iPads också används i arbetet, men Petra betonar förskolans roll i att erbjuda annat än att spela spel och lyssna på sagor digitalt. Även material och platser som bjuder in till sortering och kategorisering nämns som viktiga. Det som förenar förskollärarnas uppfattning om lärmiljöns betydelse är att den måste vara tydlig och strukturerad. Susanne berättar att ett dagsschema som tydliggör dagen finns tillgängligt för barnen. Dagarna är färgkodade för tydliggörandets skull. Även barnen har en egen personlig färg samt ett persontecken.
Rutiner som måltider och vila varvas med aktiviteter av olika slag, exempelvis samling skapande, matematik, naturvetenskap, rörelse, skogsutflykter, lek, spel samt bygg- och konstruktion. Allt med ett fokus på språk och kommunikation. Det är en trygghet att dagarna ser ungefär likadana ut och att strukturen är densamma även om innehållet i aktiviteter och lekar ändras. På förmiddagarna är det mer planerad undervisning och på eftermiddagarna är det vanligt att barnen lite mer fritt får välja aktivitet.
Bilder för dagsscheman, rutiner (till exempel på toaletten och i hallen), aktiviteter, städningsrutiner, gruppindelning samt förtydligande av temaord underlättar vardagen för barnen. Några barn kan ha behov av enskilt visuellt stöd. I de olika rummen finns också bilder och tecken på ord som är vanligt förekommande i sammanhanget.
Lena och Carla menar att hänsyn måste tas till barngruppen. Ibland går det bra att olika material står framme i ett rum som barnen kan välja bland, men ibland räcker det att ha ett lekmaterial i ett rum. Visst material finns tillgängligt hela tiden, medan det också finns saker som bara tas fram ibland. Materialet ska vara sorterat och gärna uppmärkt med en bild både på förvaringslådan och platsen i hyllan. Allt för att minimera det visuella bullret så mycket som möjligt. Det är också bra om det framgår hur många barn som kan vara vid en station eller i ett rum samtidigt. Att barnen också har bestämda platser vid matbordet är bra ur trygghetssynpunkt, säger Petra.
Konkretisering och repetition
På samtliga undersökta språkförskolor planerar logopeden språkgrupper där ordförråd står i fokus. Specifika ord och begrepp tränas med hjälp av olika spel, bilder och lekar. Lena och
Susanne berättar också att logopeden tillsammans med förskollärarna planerar vilka ord som ska vara i fokus i språkförskolans övriga verksamhet.
Greta och Lena lyfter fram att konkretisering och repetition av ord, samt förstärkandet med tecken är avgörande för ordförrådsutvecklingen. Carla lägger till att barnen bland annat behöver möta ord i lek, i berättande och i en fråga. Enligt Lena är en saga eller ett gosedjur som kommer med uppdrag en bra utgångspunkt. Hon menar också att det är viktigt att barnen får möta nya ord i olika aktiviteter och ämnen såsom skapande, bygg och konstruktion, matematik och genom digitala verktyg.
Både Lena, Carla och Petra uttrycker att för att fördjupa och utvidga ord och begrepp så behöver de förstärkas med tecken och bilder. Barnen behöver också få höra och säga orden många gånger och uppleva dem konkret, med alla sinnen. Är ”vatten” i fokus för arbetet behöver barnen få plaska och hälla, undersöka vad som flyter och sjunker. De behöver få se, känna, lukta och smaka på en ”räka” för att få en bredare uppfattning om vad det är. Vidare anser Petra att bokläsning är en aktivitet som barnen med språkstörning behöver få tillgång till i mindre grupp, så det ges möjlighet att stanna upp, fråga, förklara och bearbeta boken mera. Barnen får möta böcker på olika sätt, både genom fysiska böcker, flanosagor, konkret material och Polyglutt som är en digital tjänst.
Tiden och barnets koncentration
Att hänsyn behöver riktas mot hur länge barnen orkar hålla koncentrationen uppe i en aktivitet är något som både Greta och Carla betonar. Till exempel menar de att samlingen behöver hållas kort för att spara på barnens energi till kommande aktiviteter.
Carla är tydlig med att verksamheten inte får vara för uppstyrd, eftersom barnen med språkstörning har ett stort behov av återhämtning. En gruppaktivitet kanske bara varar i tio minuter för att uppgiften ställer stora krav på barnen, medan andra aktiviteter kan hålla på betydligt längre eftersom det är något som barnen kan och känner till. Att leka en styrd rollek där du blir tilldelad en roll där det förväntas att du ska göra och säga vissa saker kräver mycket energi. Möjligheten till enskilda aktiviteter och att leka fritt från krav, utifrån sin egen fantasi är viktiga inslag under dagen. Även Susanne betonar att olika aktiviteter inte får vara för långa för att barnen ska orka. Och de mest kravfyllda aktiviteterna behöver ske på förmiddagarna eftersom orken och koncentrationen tryter på eftermiddagen. Petra beskriver att möjligheten att anpassa gruppstorleken är av stor betydelse för koncentrationsförmågan. Ibland behöver ett barn sitta själv med en vuxen för att i lugn och ro ges möjlighet att samtala och få utmaningar och stimulans på lämplig nivå.
Petra berättar också att i samlingen använder de ordet ”fokusera” som de förtydligar med tecken och har ledorden ”titta, lyssna, vara tysta och hålla kroppen stilla” för att hjälpa barnen att koncentrera sig på samlingens innehåll. ”Självprat” är ett annat begrepp de introducerat för att hjälpa barnen att tänka själva innan de till exempel svarar på en fråga.