På frågan om vilka ord som ska väljas ut för intervention menar Nettelbladt m.fl. (2007) att det inte finns något självklart svar. De intervjuade förskollärarna är eniga om att orden som väljs ut ska vara användbara för barnen. Det är något som också Loftus m.fl. (2010) och Coyne m.fl. (2019) rekommenderar. Enligt respondenterna handlar det exempelvis om ord som förekommer i rutinsituationer, ord som är viktiga i lek och för att kunna lösa konflikter. Förskollärarna lyfter också fram olika kategorier av ord och de kan sammanfattas som möbler, kläder, djur, leksaker, frukt, mat, fordon och verktyg. Även namn på kompisarna och de vuxna i förskolan, känslor, färger, former, pronomen, prepositioner samt ord som berör det tema eller ämnesområde som är aktuellt nämns av förskollärarna. Barett (1995) lyfter fram substantiven som betydelsefulla i den tidiga språkutvecklingen och att det byggs på med adjektiv och verb allt eftersom. Några av förskollärarna menar att det är mest fokus på substantiv, men att även adjektiv och verb är ordklasser som bör övas. Det är också viktigt att barnen övar rim, motsatser, grammatik, ordföljd samt att beskriva och berätta för att kunna använda språket.
Nettelbladt m.fl. (2007) betonar också vikten av att välja ord som beskriver dagliga aktiviteter i förskolan och ord som behövs i barngruppen, sådana som omgivningen ser som nödvändiga. Valet av ord för barns lexikala utveckling bör inledas med en kartläggning av barnets ordförråd. Ett begreppsområde som är motiverande för barnet kan sedan väljas. Det går i linje med det flera av förskollärarna beskriver och har också stöd i Lpfö 18. Nettelbladt och Salameh (2013) menar att valet av meningsfulla och relevanta ord är en viktig komponent även i sociala sammanhang.
Oavsett hur de intervjuade förskollärarna beskriver att ord väljs ut och vilka ord som anses som viktiga så har de gemensamt att det är vardagsord som fokuseras i förskolan. Det stämmer
ord som barnen möter i sin vardag och som lägger grunden i språket. Ord på nivå 2 och 3 möter barnen senare i skolan. Clark (1979) menar att det finns begreppsområden som i över hundra år visat sig framträdande i den tidiga lexikala utvecklingen. Dessa är: mat, ätande och drickande; kroppsdelar; kläder, på- och avklädning; djur; fordon; leksaker; hushållsföremål; dagliga rutiner samt människor. Även de kategorier av ord som förekommer i SECDI (Berglund och Eriksson, 2000; Eriksson m.fl., 2002; Eriksson, 2017) stämmer väl överens med det som förskollärarna skildrar. Precis som Linell (1978) och Nettelbladt & Salameh (2007) beskriver så menar också förskollärarna att kategorisering av ord är viktigt. Hadley m.fl. (2018) menar att målord i taxonomier på flera sätt underlättar inlärningen, men de betonar också att det inte är fel att välja tematiska ord. Det viktiga är att det finns en medvetenhet om att ord som presenteras i teman tar längre tid att lära sig.
Det pragmatiska språket är betydelsefullt vilket lyfts av respondenterna och betonas särskilt av Carla. Hon anser att det absolut viktigaste är att barnen, i sociala sammanhang, kan använda sig av orden och språket. Att välja ord som ökar uttrycksförmågan och förståelsen framhålls av Beck (2002). Det stämmer väl överens med att barnen både behöver lära sig ord och kunna använda dem i sin kommunikation. När den lexikala förmågan brister orsakar det både semantiska och pragmatiska problem (Foster 1990; Nettelbladt 2007).
Interaktion, turtagning i samtal, samspel och social kompetens är bitar som framhålls av Bishop (1997/2000), McTear (1983) samt Nettelbladt och Salameh (2013). Det som Susanne och Petra beskriver som flyktiga och destruktiva lekar är exempel på den primära och sekundära problematik som språksvårigheterna orsakar i samspelssituationer (Cummings 2009). I Lpfö 18 framhålls att vuxennärvaro även i fria val av lek gör det möjligt att stödja kommunikationen och förebygga och hantera konflikter.
Det sociokulturella perspektivet har stor betydelse i förskolans undervisning vilket blir tydligt i resultatet. Respondenterna poängterar det sociala samspelets roll för att bistå barnen med tolkning och förståelse för omvärlden, alltså genom mediering (Vygotskij, 1934/2018; Säljö, 2014). De beskriver att undervisningen, rutinsituationerna och leken är viktiga komponenter för samspel, turtagning och samtalsträning. Det är också i sociala sammanhang som det märks att barnen utvecklat sitt språk.
För att kunna möta det enskilda barnet i sin proximala utvecklingszon beskriver respondenterna att de delar in barnen i mindre grupper i både undervisning och vid måltider. Inom den proximala utvecklingszonen sker samarbetet genom att den mer erfarne samtalar och ställer frågor, men också utför en gemensam målinriktad aktivitet samt ger kontinuerlig uppmuntran till barnet och kontrollerar barnets uppmärksamhet. Petra beskriver att barnen också behöver utmanas i att välja aktiviteter som de vanligtvis inte skulle välja. Det går i linje
med både läroplanen (Lpfö 18) och det stöd som den vuxne utgör i barnets proximala utvecklingszon (Säljö, 2014; Nettelbladt och Salameh, 2013). Precis som Petra, Greta och Susanne beskriver så fungerar även ”dragarbarnen”, samt de barn med språkstörning som kommit längre i sin språkutveckling, som mer erfarna förebilder för sina kompisar som behöver stöd i samspel och kommunikation. Några av respondenterna trycker också extra på vuxentäthetens betydelse för att kunna vägleda barnen i leken och andra sociala sammanhang. Exempelvis berättar Petra att de har möjlighet att vara ett stöd-jag till barnen genom att förbereda dem samt ge dem korta och tydliga instruktioner vilket kan relateras till scaffolding inom sociokulturell teori (Säljö, 2014).
Likt resultatet som Hadley och Dickinson (2019) redovisar förefaller förskollärarna förespråka att vara lyhörda för barnens initiativ och respondera på det. Barnen tillåts göra egna val med uppmuntrande och stödjande vuxna nära tillhands samt att barnens intressen besvaras och tillvaratas i aktiviteter och lek. Det stämmer också väl överens med läroplanens ord om barns inflytande (Lpfö 18).
Oavsett om de intervjuade förskollärarna arbetar i en integrerad eller segregerad grupp så framhåller samtliga att barnen med språkstörning blir inkluderade genom att gå i språkförskola vilket bidrar till en känsla av sammanhang. Antonovsky (1991/2005) anser att hanterbarheten är beroende av begripligheten. Inför olika kravställningar behöver vi förstå vad kraven innebär för att kunna lita på att vi klarar dem. Om omgivningen upplevs som oförutsägbar är det svårt att känna den tilliten.
Enligt Lpfö 18 blir barnens lärande mångsidigt och sammanhängande genom ett temainriktat arbetssätt. Respondenterna poängterar att undervisningen i språkförskolan ska utgå från förskolans läroplan. Däremot väljer de teman och undervisningsinnehåll på lite olika sätt. Dels väljer de, med hänsyn till barns inflytande (Lpfö 18), tema utifrån det barnen visar intresse för. Både Lena, Petra och Susanne ger exempel på det. Och dels utgör läroplanen en grund i form av att olika läroplansmål lyfts ut och formar verksamheten, som Greta berättar. Precis som i Hadleys och Dickinsons (2019) studie beskriver både Carla och Susanne att de följer samma förutbestämda tema som övriga avdelningar men anpassar det utifrån barngruppen och kopplar till läroplansmålen.
Å ena sidan lyfts alltså barns inflytande som en faktor för val av tema och att läroplansmålen vävs in i det. Å andra sidan bestämmer läroplansmålen val av aktiviteter utan att de har ett tema som gemensam nämnare. Ett tredje sätt att se på saken är att temat redan är förutbestämt och formas efter barngruppens behov och förutsättningar. I Lpfö 18 beskrivs att barnen ska möta ämnen som språk, naturvetenskap, matematik, drama, skapande, digitalitet,
barnen möta dessa ämnen. Ett annat sätt att låta barnen få inflytande över sin dag är att de får välja aktiviteter utifrån ett schema. Barnen ska ges utrymme för egna initiativ, fantasi och kreativitet. De behöver kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen, både ute och inne. Genom att erbjuda barnen valmöjligheter så ökar barnens förutsättningar att bredda sina lekmönster och val av aktiviteter. Det är en viktig uppgift för förskollärare att vidga barnens upplevelser och uppfattningar om sina möjligheter.