Barnets sätt att fungera

Att leka, röra på sig, uttrycka sig med konstens medel och att utforska är karakteristis-ka sätt för barne t att fungera och tänkarakteristis-ka på. När barne t fungerar på ett sätt som är na-turligt stärks dess välbefinnande och uppfattning om sig själv och barnets möjligheter att känna sig delaktigt ökar.

Dessa barnets naturliga sätt att fungera bör beaktas vid planeringen och genomföran-det av verksamheten och i verksamhetsmiljön. De styr fostrarnas sätt att fungera med barnen och via dem sker även barnets språkliga utveckling och omsätts de omfattan-de innehållsmässiga inriktningar na i praktiken, dvs. omfattan-den matematiska, historisk-samhälleliga, estetiska, etiska och religions- och åskådningsanknutna inriktningen.

3.4.1. Den fostrande gemenskapen

Personalen inom småbarnsfostran bildar en mångprofessionell fostrande geme n-skap. I arbetet som fostrare är det viktigt att vara medveten om det egna yrkes-mässiga kunnandet och de värderingar och etiska principer som arbetet bygger på.

Att dokumentera, utvärdera och utveckla det egna arbetet hjälper fostraren att fun-gera på ett medvetet plan för att stöda barnets utveckling i enlighet med de förän-derliga behoven.

Med sin verksamhet skapar fostrarna möjlighet för barnen att ta till s ig mångsidiga erfarenheter som upprätthåller deras intresse samt ger med respekt för barnens individualitet barnen tid och utrymme för kreativ utforskning och förundran. Fost-rarna planerar verksamheten och skapar en miljö där barnets naturliga sätt att fun-gera beaktas och de innehållsmässiga inriktningarna kan omsättas i praktiken med lekens hjälp.

En fostrare förutsätts ha engagemang, lyhörd het och förmåga att reagera på bar-nets behov och känslor. Det är den vuxnas uppgift att systematiskt och medvetet iaktta barnets utveckling och beakta iakttagelserna när verksamheten planeras.

En för fostrarna och föräldrarna gemensam syn på vård, fostran och undervisning som en helhet styr verksamheten och skapar grunden för en högklassig verksam-hetskultur och fostringsgemenskap. Fostrarna möjliggör ett gott samarbetsklimat mellan barnet och den vuxna, där barnen kan känna tillhörighet och delaktighet i en trygg miljö där man respekterar och tar hänsyn till varandra. Fostrarna värnar om kontinuiteten i barnets vänskapsförhållanden och vård - och fostringsrelationer.

3.4.2. Inlärningsmiljön

Inlärningsmiljön utgörs av fysiska, psykis ka och sociala faktorer, som bildar en hel-het. Till den hör de utrymmen som har konstruerats för ändamålet, de psykis ka och social a omgivningar som ansluter sig till verksamheten, material och utrustning av olika slag, näromgivningen och naturen. En mångsidig och flexibel omgivning, där atmosfären är uppmuntrande och positiv, väcker barnets intresse, experimentlusta

och nyfikenhet och inspirerar barnet att styra in sin energi på verksamhet av olika slag och på att uttrycka sig.

En bra inlärningsmiljö tillåter barnet att testa sina idéer, använda sin fantasi och ut-trycka sina tankar och känslor på ett kreativt sätt, till exempel visuellt eller med hjälp av musik, rörelse och lek i en trygg, positiv och inspirerande atmosfär.

Att medvetet skapa ramar för inlärningsmiljön och upprätthålla och förnya den är en väsentlig del av småbarnsfostran. Miljön skall vara trygg och beakta faktorer i anslutning till barnets hälsa och övriga välbefinnande. När utrymmen för aktiviteter inomhus och utomhus planeras skall avseende fästas vid såväl b arnens ålder och utvecklingsnivå som vid olika lösningar som barnens lekar kräver beträffande tid, utrymme och utrustningsnivå. Barnen kan allt efter förmåga delta i det arbete som utförs för att upprätthålla och förnya inlärningsmiljön.

Vid utrymmesplaneringen skall olika slags och olika stora gruppers sätt att fung era beaktas i mån av möjlighet. En väl planerad inlärningsmiljö gynnar verksamhet i smågrupper, i vilka alla ges tid och möjlighet att delta i diskussionen och växelve r-kan.

En viktig del av småbarnsfostran består i att stärka barne ns lokala kulturidentitet och göra dem förtrogna med den egna livsmiljön. Det är viktigt att barnen lär sig att känna den mångsidiga kulturen (svenska/finska) i det område där det bor och lär sig uppfatta sitt hem och dess näromgivning som en del av sin hemkommun. I Sib-bo finns naturen och dess mångfald nära människan. Att göra barnen förtrogna med och få dem att känna sig hemma i naturen samt att lära dem att värna om na-turen hör till småbarnsfostrans central a uppgifter.

3.4.3. Barnets lek

Barnet leker inte för att lära sig utan lär sig då det leker. Lekens betydelse är leken själv – någon egentlig produkt blir inte kvar. Barnets spontana lek är ett naturligt sätt att lära sig olika saker som ansluter sig till barnets fysiska, emotionella, sociala och intellektuella utveckling. Ett mångsidigt lärande med hjälp av olika aktiviteter stöder barnets inlärningsförmåga, som väsentligt är beroende av barnets erfare n-hetsvärld och inlärningsmöjligheterna i den.

Lek är forskning och inlärning . I lekarna råder barnens spontana växelverkan, bar-nens egen humor samt lek- och aktivitetsgläd je. Den vuxna bör garantera möjlighet till lek och ge utrymme och tid för barnets lek. Den vuxna har en viktig roll då det gäller att utveckla leken på det pedagogiska planet, skapa ramar för miljön och stöda barnets verksamhet. Den vuxna skapar ramar för lekmiljön med beaktande av barnens ålder och utvecklingsskede samt aktuella intressen.

Leken är viktig för formningen och i formningen av barnets hela personlighet. I le-ken gestaltar barnet världen, lär sig att förstå olika situationer, upplever olika käns-lor djupt och äkta, såväl rädskäns-lor som glädje, samt lär sig att hantera sina känskäns-lor.

Leken ger barnet möjligheter att skapa relationer till omvärlden. Via leken prövar barnet sina gränser, tränar sina sociala färdigheter, lär sig samarb ete, vänjer sig med olika moral regler och samhällets normer. Leken är barnets sätt att anpassa sig till tryck från omgivningen och sig själv och söka kreativa lösningar till dem. I leken kan barnet öva olika färdigheter utan rädsla för att misslyckas.

När barnet växer utvecklas leken, och lekmotiven blir mångsidigare. I lekarna trä-nar barnet sådana viktiga livsfärdigheter som det just då har förutsättningar för. I leken betonas antingen fantasi eller regler.

I fantasilekarna ingår en viss lagbundenhet för att en gemensam illusion skall kun-na upprätthållas . I regellekarkun-na följs regler för att det skall var möjligt att tävla med varandra.

Barnets lekvärld är helgjuten, den förenar i sig kunskapsområdena och konstfor-merna. Verkligheten och fantasin garanterar tillsammans förutsättningar för en lust-fylld inlärning.

3.4.4. Fysisk aktivitet

Daglig, mångsidig fysisk aktivitet är nödvändig för en balanserad uppväxt, utveck-ling och hälsa hos barnet. Barnet behöver mycket självständig fysisk aktivitet, men det njuter också av ledda former av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet utvecklar rörel-sebehärskningen och de motoriska basfärdigheterna. Barnet får positiva erfare n-heter av delaktighet och blir medvetet om sig själv i förhållande till andra.

Då barnet rör sig får det träning och stimulans att handla självständigt, ta initiativ och att fungera tillsammans med andra. Barnet lär sig också att ge rum åt andra, vänta på sin tur, lyckas och misslyckas.

Via daglig fysisk aktivitet bekantar sig barnet med sin näromgivning, dess natur och förändringarna i den under de olika årstiderna. Genom upplevelser, erfarenhe-ter och lek skapas grunden för en bestående känslomässig relation till naturen och miljön och till fysisk aktivitet. Möjligheterna i närskogen utnyttjas till exempel med hjälp av skogsmulleverksamhet och barnets intresse för olika naturfenomen väcks.

Barnet lär sig att njuta av naturen och av fysisk aktivitet.

3.4.5. Barnets konstupplevelser och konstnärliga framställ-ning

En betydande del av barnets personlighetsutveckling sker via upplevelser, erfa-renheter och inlärning som har anknytning till olika konstområden. Barnet upp-muntras att använda sina egna iakttagelser, erfarenheter, känslor och fantasier.

Genom att göra bilder, förfärdiga föremål med händerna, musicera, dansa, drama-tisera och röra sig tränas barnets kreativitet, fantasi, tankefärdigheter och förmåga att uttrycka sig. Barnet motiveras av att lek, fantasi och uppfinnande ingår i arbetet.

En bra konstupplevelse kännetecknas ofta av entusiasm, fördjupning, målmedve-tenhet och gemensam tillfredsställelse över att ha lyckats. Det är den vuxnas upp-gift att genom kunnig handledning och mångsidig utrustning skapa sådana ramar för arbetet inom vilka en lugn process tryggas och resultaten lyfts fram.

Avsikten med konstnärlig verksamhet är att ge barnen erfarenheter av olika saker, öka deras kunskaper och ge näring åt fantasin samt att stöda dem att lära sig nya saker.

3.4.6. Barnet utforskar

Varseblivning är en viktig egenskap, som utvecklas i den tidiga barndomen. Var-seblivning är en självgående process: ju större varVar-seblivningsförmåga en männi-ska har, desto mera varseblir hon och förundrar sig över.

Barnets sätt att lära sig är att ställa frågor. Fostraren har en viktig uppgift i att vara närvarande, lyssna och vägleda barnet då det söker svar på sina frågor.

Den grundläggande nyfikenheten, viljan att lära sig nytt, viljan att växa och ta till sig nya saker, kunskaper och färdigheter, finns hos barne n själva. Vad barnen lär sig och hur de hanterar sina observationer beror på hurdana möjligheter de erbjuds för sitt utforskande.

Barn minns bättre sådan kunskap som de har skaffat genom direkta erfarenheter än sådan som de har skaffat genom att se på och benämna föremål. Barn är aktiva forskare som söker kunskap. De strävar efter att hitta en förklaring till det som de ser och upplever.

Barnets inlärning är inte bunden till tid och plats. Var och en har sina egna indivi-duella sätt att skaffa kunskap och lära sig. Kunskapssökning är förenad med käns-lor, upplevelser, fantas i, försök och reflektion samt diskussioner och dispyter.

För barnet är leken ett medel för utforskning och inlärning. Med lekens hjälp hante-rar barnet ny kunskap. I en intressant och motiverande verksamhet kan barnet fat-ta beslut och lösa problem.

Det är fostrarens uppgift att hjälpa och uppmuntra barnen genom att ordna en s å-dan omgivning för dem att de får egna, konkreta erfarenheter av omvärlden och av människorna, djuren, föremålen och händelserna i den. Fostraren skapar en atmo-sfär som utmanar och sporrar barnet att experimentera och söka förklaringar till olika saker.

Barnet bygger upp sin egen världsbild i nära växelverkan i en sporrande miljö.