SIBBO KOMMUNS
PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN
INLEDNING
Småbarnsfostran är förknippad med många situationer och händelser i barnets livsmiljö.
Det är föräldrarna som väljer vad för slags småbarnsfostran deras barn skall delta i.
Dagvården i sina olika former står för den största delen av småbarnsfostran utanför hem- met. Lagen om barndagvård ger varje barn subjektiv rätt till den småbarnsfostran som genomförs inom dagvården. Till småbarnsfostran inom dagvården hör vård, fostran och undervisning. Utgångspunkten är barnets och familjens behov och målet är att stöda bar- nets uppväxt, utveckling och inlärning.
Småbarnsfostran är en interaktions- och samarbetsprocess, där barnet genom spontan, upplevelsemässig och erfarenhetsbaserad verksamhet växer upp till en aktiv människa med hjälp av kontakter med gruppen och en målinriktade vägledning av vuxna.
Planen för småbarnsfostran grundar sig på Statsrådets principbeslut om riksomfattande riktlinjer för förskoleverksamheten (28.2.2002) och de av Stakes utarbetade grunderna för planen för småbarnsfostran (30.9.2003).
Sibbo kommuns plan för småbarnsfostran har utarbetats i samarbete med kommunens dagvårds- och förskolepersonal, olika samarbetspartner och privata dagvårdsproduce n- ter. Syftet med Sibbo kommuns plan för småbarnsfostran är att linjera upp de centrala principerna och de innehållsliga betoningarna inom småbarnsfostran.
Arbetsgruppen som har utarbetat planen för småbarnsfostran har haft följande medlem- mar: Anne Tallgren, Eija Nyberg, Maria Lydman, Maria Westermark, Marina Ylöstalo, Merja Siltala, Riitta-Kaisa Kosonen och Synnöve Hildén. Dagvårdschef Anne Rosqvist- Räty har varit gruppens ordförande och Erja Hyyryläinen dess sekreterare .
Arbetsgruppen har samlats regelbundet under arbetets gång. Dessutom har en del av medlemmarna deltagit i utbildning med anknytning till småbarnsfostran. Arbetsgruppen har även delat in sig i mindre grupper, som har producerat delar av planen, som sedan har behandlats i hela gruppen. Arbetet har varit en inlärnings- och tillväxtprocess, där en gemensam synpunkt på småbarnsfostran i Sibbo har formulerats. Planen för småbarns- fostran har varit ute för kommentarer på det kommunala dagvårdsfältet och hos dess nära samarbetspartner, och de värdefulla kommentarerna har beaktats i planen.
Vid sidan av Sibbo kommuns plan för småbarnsfostran utarbetar varje enhet som erbju- der dagvård en egen plan för småbarnsfostran, som kompletterar och preciserar kommu- nens plan. Familjedagvården gör upp en gemensam plan för småbarnsfostran, som täc k- er alla enheter och styr deras verksamhet.
Inom fostringsgemenskapen går personalen och föräldrarna in för att gemensamt eng a- gera sig i och stödja barnets uppväxt, utveckling och inlärning. Det är i först hand föräld- rarna och hemmet som har rätt att fostra barnen och det är också de som bär det primära ansvaret för fostran.
Småbarnsfostran, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen bildar med tanke på barnets utveckling en logiskt fortskridande helhet. Planen för småbarnsfost- ran är en viktig del vid utvecklingen av denna helhet. Småbarnsfostran baserar sig på ett livslångt lärande, där kontinuiteten till skolan är av väsentlig betydelse.
Det är en av fostrarens viktigaste uppgifter att värna om barnets självkänsla och glädje över att lära sig. En god social växelverkan samt diskussion och lyssnande mellan barnet och den vuxna är grunden för inlärning.
Sibbo 30.11.2004
INNEHÅLL
INLEDNING...1
1. Beskrivning av riktlinjerna och strategierna inom Sibbo kommuns småbarnsfostran... 4
2. Värden, verksamhetsidé och mål inom Sibbo kommuns småbarnsfostran ... 4
2.1. Värden ...4
2.2. Verksamhetsidé...4
2.3. Mål ...5
3. Genomförande av småbarnsfostran ... 6
3.1. Barnets välbefinnande är det centrala ...6
3.2. Vård, fostran och undervisning som helhet ...7
3.3. Språkets betydelse inom småbarnsfostran ...9
3.4. Barnets sätt att fungera...9
3.4.1. Den fostrande gemenskapen ...10
3.4.2. Inlärningsmiljön ...10
3.4.3. Barnets lek...11
3.4.4. Fysisk aktivitet...12
3.4.5. Barnets konstupplevelser och konstnärliga framställning ...13
3.4.6. Barnet utforskar...13
3.5. Innehållsmässiga inriktningar ...14
3.5.1. Matematisk inriktning ...15
3.5.2. Naturvetenskaplig inriktning...15
3.5.3. Historisk-samhällelig inriktning ...15
3.5.4. Estetisk inriktning ...15
3.5.5. Etisk inriktning...16
3.5.6. Religions-åskådningsanknuten inriktning...16
3.6. Skapande av samarbete och kontinuitet mellan småbarnsfostran, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ...16
4. Samarbete ... 17
4.1. Fostringsgemenskap ...17
4.2. Mångprofessionellt samarbete och nätverkssamarbete...18
4.3. Principer för uppgörandet av barnets individuella plan för småbarnsfostran och för uppföljningen av den...19
4.4. Utvärdering, utveckling och uppföljning av småbarnsfostran...19
5. Stöd för barn med särskilda behov ... 20
6. Småbarnsfostran för barn med olika språk- och kulturbakgrund ... 21
7. Språkbad... 22
1. Beskrivning av riktlinjerna och strategierna inom Sibbo kommuns småbarnsfostran
Verksamhetsformerna inom Sibbo kommuns dagvård är daghemsvård, familjedagvård, privat dagvård, lekverksamhet, öppen verksamhet samt stödformer som ger möjlighet att vårda barnet hemma.
En noggrannare sammanställning av riktlinjerna och strategierna inom Sibbo kommuns småbarnsfostran finns i en publikation om dagvården i Sibbo kommun, som blir färdig år 2005.
2. Värden, verksamhetsidé och mål inom Sibbo kommuns småbarns- fostran
2.1. Värden
I konventionen om barns rättigheter som tryggar barnens uppväxt och utveckling ställs barnets människovärde i främsta rum. I anslutning till det här grundläggande värdet anges fyra allmänna principer:
- förbud mot diskriminering och ett krav om att barnen skall behandlas jämlikt - barnets bästa
- barnets rätt att leva och att utvecklas harmoniskt - hänsyn till barnets åsikt.
Det viktigaste värdet i Sibbo kommuns småbarnsfostran är
o barnets rätt till en bra barndom.
Detta värde utgör grunden för följande värden:
o trygghet
o en lugn och avstressande miljö
o respekt för och omtanke om andra människor och naturen o tolerans .
2.2. Verksamhetsidé
Barnet har rätt till en bra barndom, där det ses som e n aktiv aktör. Barnet vägleds och stöds att aktivt delta i planeringen och genomförandet av verksamheten på ett sätt som passar dess utvecklingsnivå. Inom småbarnsfostran gläder man sig över den här
dagen och över varandra samt njuter av sina färdigheter och av att få pröva på nya saker med hjälp av lek, fysisk aktivitet, utforskning och upplevelser.
Föräldrarna har i första hand rätt att fostra sina barn och det är också de som bär det primära ansvaret för fostran. Verksamhetsidén för småbarnsfostran inom dagvården är att medvetet och jämlikt dela fostraruppgiften mellan föräldrarna och vårdpersona- len. På så sätt bildas en konsekvent helhet i småbarnsfostran, genom vilken barne n garanteras jämlika och individuella möjligheter att växa upp och lära sig.
Barndagvårdens verksamhetsidé är att utifrån familjernas behov erbjuda en kvalitativ och mångsidig dagvård på barnets modersmål (finska/svenska).
2.3. Mål
Målet för småbarnsfostran är att främja barnets utveckling och välbefinnande på ett övergripande plan samt att utveckla och främja fostrarnas yrkesmässiga kunnande och fördjupa deras förståelse och medvetande om vilken inverkan deras agerande har i arbetet som småbarnsfostrare.
Målet inom fostringsgemenskapen inom småbarnsfostran är föräldrarnas och personalens medvetna engagemang och gemensamma agerande för att stödja barnets uppväxt, utveckling och inlärning.
Sibbo kommun har ställt upp följande bindande mål för dagvården:
Bindande mål Eftersträvad nivå/uppföljningssätt
Alla barn under skolåldern erbjuds dag- vård och förskoleundervisning enligt behov.
Ingen akut kö finns, servicekön följs kontinuerligt upp. Efterfrågan styr utbu- det.
Ett heltäckande utvärderingssystem på enhets- och kommunnivå används inom dagvården.
Årliga kundenkäter. Rapportering då re- sultaten är klara.
Dagvårdsplatserna används ekonomiskt och ändamålsenligt.
Dagvårdsplatserna och deras använd- ning följs upp i samband med budget- uppföljningen.
3. Genomförande av småbarnsfostran
Sibbo kommuns plan för småbarnsfostran grundar sig på Statsrådets principbeslut om riksomfattande riktlinjer för förskoleverksamheten (28.2.2002) och de av Stakes utarbeta- de grunderna för planen för småbarnsfostran (30.9.2003).
Utgående från Sibbo kommuns plan för småbarnsfostran utarbetar varje enhet som ge r småbarnsfostran en egen plan för småbarnsfostran, i vilken följande delområden ingår:
o enhetens verksamhetsidé
o en beskrivning av enhetens inlärningsmiljö o fostringsgemenskap
o barnets individuella plan för småbarnsfostran o enhetens vård-, fostrings- och undervisningspraxis o enhetens samarbete och nätverksbildning
o enhetens säkerhetsplan o utvärdering
o dokumentering och uppföljning.
Familjedagvården utarbetar en gemensam plan för småbarnsfostran, som täcker alla e n- heter och styr deras verksamhet.
Innehållsförteckningen till dagvårdsenheternas plan för småbarnsfostran (bilaga 1).
3.1. Barnets välbefinnande är det centrala
Syftet inom småbarnsfostran är i främsta hand att främja barnets välbefinnande på ett övergripande plan. Fostraren skall slå vakt om barnets hälsa och funktionsförmåga och sörja för barnets grundläggande behov. Barnet upplever då att det respekteras, att det godkänns sådant som det är och att det uppmärksammas, vilket främjar en sund självkänsla hos barnet. Barnet vågar ge sig i kast med nya saker och lär sig so- ciala färdigheter samt lär sig också att uttrycka tillfredsställelse och glädje över att ha lyckats. Om fostraren bemöter barnet på ett sätt som präglas av respekt för barnets individuella behov, personlighet och familjekultur känner sig barne t jämlikt oberoende av sin bakgrund eller sitt etniska ursprung.
När barnet mår bra har det de bästa möjliga förutsättningarna att växa, lära sig och ut- vecklas. Det njuter av att umgås med andra barn och vuxna samt känner glädje och frihet att ge sig hän i olika aktiviteter i en stressfri och trygg atmosfär. Barnet intresse- rar sig för sin omgivning och kan rikta in sin energi på att leka, lära sig och möta ut- maningar i lämpliga doser i anslutning till olika vardagliga sysslor. Trygga människore- relationer och känslan av att höra till en grupp främjar barnets välmående.
3.2. Vård, fostran och undervisning som helhet
En syn som omfattar vård, fostran och undervisning som en helhet vägleder fostraren i fostringsarbetet, och fostraren blir medveten om barnets möjligheter att växa och lära sig.
Småbarnsfostran är en process, där vården och stödet för uppväxten och inlärningen smälter in i varandra.
Uppväxtmiljöns kvalitet, speciellt känsloklimatet och de sociala förhållandena, spelar en central roll i barnuppfostran. Dessa förverkligas såväl i barnens inbördes umgänge, i växelverkan mellan barnen och de vuxna som i de sociala situationerna mellan de vuxna. Fostran baserar sig på att förmedla sådana värden till barnen som har god- känts tillsammans med föräldrarna på ett sätt som förverkligar värdena i de vardagliga situationerna.
I verksamhetskulturen inom den fostrande gemenskapen i Sibbo kommun ingår föl- jande principer, som fostrarna genomför och beaktar i småbarnsfostran och i den miljö där småbarnsfostran ges:
Individualitet
o Barnet uppskattas som individ och godkänns sådant som det är.
o Det finns tid för andra / tid för att uppmärksamma barnet.
o Målen ställs på det personliga planet och den vuxna förbinder sig att främja uppnåendet av målen.
o Utmaningarna ökas g radvis i takt med att barnet lär sig nya färdigheter, dvs. var och en utvecklas i sin egen takt.
o Fostrarna är lyhörd a för barnets individuella behov.
o Barnet har tid att leka, lära sig och experimentera enligt sin ålder och ut- vecklingsnivå.
Trygghet
o Fostrarna sörjer för barnets fysiska och psykiska välmående, vilket främ- jar att en god självkänsla utvecklas och stärks hos barnet.
o Atmosfären är trygg, positiv och inspirerande.
o Verksamheten sker i smågrupper.
o Trygga människorelationer är grunden för god inlärning.
o Personalens engagemang i gruppens värden, mål och gemensamma regler skapar grund för uppkomsten av en gemensam verksamhetskul- tur, gemensamma värden och etiska principer inom den fostrande ge- menskapen.
o Man värnar om varaktiga vänskaps- och människoförhållanden mellan både de vuxna och barnen. Vårdens kontinuitet är viktig för barnets ut-
veckling och inlärning. Portfolierna är ett sätt att förmedla information mellan dagvårdsplatserna.
En lugn och avstressande miljö
o Barnet upplever att det får psykis kt stöd och känner lugnet och stressfri- heten i atmosfären.
o Barnet har tid att leka.
Inlärning
o Inom småbarnsfostran skapas en positiv inställning till inlärning.
o Barnet lär sig bäst när det är aktivt och intresserat – glädje över att lära sig och lyckas!
o Barnets naturliga nyfikenhet och inlärningslust väcks, upprätthålls och tillfredsställs.
o Utmaningarna ökas gradvis enligt ålder och färdigheter – var och en i sin egen takt.
o Barnet uppmuntras att ta egna initiativ så att det kan glädjas över sitt kunnande, men det får också hjälp vid behov.
o Vardagliga situationer utnyttjas pedagogiskt.
o Barn- och grupporienterad verksamhet planeras.
Multiprofessionalitet
o Styrkan är en mångprofessionell gemenskap, där det upplevs som viktigt att utbilda sig, utveckla det egna yrkesmässiga kunnandet och leva i nuet.
o Den fostrande gemenskapen är engagerad i fostrings- och undervis- ningsarbetet.
Nätverksbildning
o Viktig när det gäller att stöda och bistå barnets utveckling o Viktig för personalens yrkesmässiga utveckling
o Ett instrument för informationsdistribution o Möjliggör utbyte av verksamhetspraxis
o År 2004 inleddes projektet ”Livstråden” inom socialarbetet i Sibbo. Pro- jektet koordineras av socialarbetet och fokuserar på förebyggande famil- jearbete samt på familjearbete inom d et öppna barnskyddet. Samarbetet med dagvården omfattar informations- och utbildningsmöten.
3.3. Språkets betydelse inom småbarnsfostran
Sibbo kommuns vision:
”Sibbo är en självständig, tvåspråkig, naturnära och förnyelseinriktad kommun, där det är gott att leva, bo och arbeta.”
Tvåspråkigheten (de inhemska språken: finska/svenska) i Sibbo kommun är en rike- dom. Barnen har möjlighet att bekanta sig med det andra inhemska språket redan i sandlådan. Den tvåspråkiga omgivningen väcker barnets nyfikenhet att lära sig det främmande språket. Barnet uppmuntras och vägleds så att det småningom växer upp till en aktiv språkanvändare.
Fostraren fungerar som en språklig modell för barnet. Att inom dagvården få vård, fostran och undervisning på det egna modersmålet i språkligt rena grupper skapar grunden för en god inlärning. Att bemästra språket utgör en viktig grund för inlärnings- färdigheterna.
Fostraren stöder barnets individuella färdigheter samt observerar och främjar uppvak- nandet av barnets språkliga medvetenhet. En rik och mångsidig språkanvändning, bl.a. med hjälp av sagor, rim och ramsor, stöder utvecklingen av tankefunktionerna och kommunikationen. Den vuxna styr på så sätt barnets observationer, visar hur man handlar i olika situationer, beskriver och förklarar olika händelser och skapar en stimu- lerande och aktiverande uppväxtmiljö för barnet. Med hjälp av olika metoder inom litte- ratur och läsning lär sig barnet språkrytm och känslohantering samtidigt som det an- vänder sin fantasi.
Språket i anslutning till de dagliga rutinerna, de vuxnas egna berättelser och läsning av böcker för barnen samt den tid de vuxna ger för diskussion, förundran och tankeut- byte är grunden för utvecklingen av den språkliga kulturen och de språkliga färdighe - terna. Allt som upprepas är av betydelse för barnets språkutveckling. Allt detta har även betydelse för hur nyanserat barnet börjar använda sitt modersmål när det har lärt sig att tala. Att ge barnet en bra språkmodell, till exempel språkton, skapar grunden för barnets up pfattning om språkanvändning.
3.4. Barnets sätt att fungera
Att leka, röra på sig, uttrycka sig med konstens medel och att utforska är karakteristis- ka sätt för barne t att fungera och tänka på. När barne t fungerar på ett sätt som är na- turligt stärks dess välbefinnande och uppfattning om sig själv och barnets möjligheter att känna sig delaktigt ökar.
Dessa barnets naturliga sätt att fungera bör beaktas vid planeringen och genomföran- det av verksamheten och i verksamhetsmiljön. De styr fostrarnas sätt att fungera med barnen och via dem sker även barnets språkliga utveckling och omsätts de omfattan- de innehållsmässiga inriktningar na i praktiken, dvs. den matematiska, historisk- samhälleliga, estetiska, etiska och religions- och åskådningsanknutna inriktningen.
3.4.1. Den fostrande gemenskapen
Personalen inom småbarnsfostran bildar en mångprofessionell fostrande geme n- skap. I arbetet som fostrare är det viktigt att vara medveten om det egna yrkes- mässiga kunnandet och de värderingar och etiska principer som arbetet bygger på.
Att dokumentera, utvärdera och utveckla det egna arbetet hjälper fostraren att fun- gera på ett medvetet plan för att stöda barnets utveckling i enlighet med de förän- derliga behoven.
Med sin verksamhet skapar fostrarna möjlighet för barnen att ta till s ig mångsidiga erfarenheter som upprätthåller deras intresse samt ger med respekt för barnens individualitet barnen tid och utrymme för kreativ utforskning och förundran. Fost- rarna planerar verksamheten och skapar en miljö där barnets naturliga sätt att fun- gera beaktas och de innehållsmässiga inriktningarna kan omsättas i praktiken med lekens hjälp.
En fostrare förutsätts ha engagemang, lyhörd het och förmåga att reagera på bar- nets behov och känslor. Det är den vuxnas uppgift att systematiskt och medvetet iaktta barnets utveckling och beakta iakttagelserna när verksamheten planeras.
En för fostrarna och föräldrarna gemensam syn på vård, fostran och undervisning som en helhet styr verksamheten och skapar grunden för en högklassig verksam- hetskultur och fostringsgemenskap. Fostrarna möjliggör ett gott samarbetsklimat mellan barnet och den vuxna, där barnen kan känna tillhörighet och delaktighet i en trygg miljö där man respekterar och tar hänsyn till varandra. Fostrarna värnar om kontinuiteten i barnets vänskapsförhållanden och vård - och fostringsrelationer.
3.4.2. Inlärningsmiljön
Inlärningsmiljön utgörs av fysiska, psykis ka och sociala faktorer, som bildar en hel- het. Till den hör de utrymmen som har konstruerats för ändamålet, de psykis ka och social a omgivningar som ansluter sig till verksamheten, material och utrustning av olika slag, näromgivningen och naturen. En mångsidig och flexibel omgivning, där atmosfären är uppmuntrande och positiv, väcker barnets intresse, experimentlusta
och nyfikenhet och inspirerar barnet att styra in sin energi på verksamhet av olika slag och på att uttrycka sig.
En bra inlärningsmiljö tillåter barnet att testa sina idéer, använda sin fantasi och ut- trycka sina tankar och känslor på ett kreativt sätt, till exempel visuellt eller med hjälp av musik, rörelse och lek i en trygg, positiv och inspirerande atmosfär.
Att medvetet skapa ramar för inlärningsmiljön och upprätthålla och förnya den är en väsentlig del av småbarnsfostran. Miljön skall vara trygg och beakta faktorer i anslutning till barnets hälsa och övriga välbefinnande. När utrymmen för aktiviteter inomhus och utomhus planeras skall avseende fästas vid såväl b arnens ålder och utvecklingsnivå som vid olika lösningar som barnens lekar kräver beträffande tid, utrymme och utrustningsnivå. Barnen kan allt efter förmåga delta i det arbete som utförs för att upprätthålla och förnya inlärningsmiljön.
Vid utrymmesplaneringen skall olika slags och olika stora gruppers sätt att fung era beaktas i mån av möjlighet. En väl planerad inlärningsmiljö gynnar verksamhet i smågrupper, i vilka alla ges tid och möjlighet att delta i diskussionen och växelve r- kan.
En viktig del av småbarnsfostran består i att stärka barne ns lokala kulturidentitet och göra dem förtrogna med den egna livsmiljön. Det är viktigt att barnen lär sig att känna den mångsidiga kulturen (svenska/finska) i det område där det bor och lär sig uppfatta sitt hem och dess näromgivning som en del av sin hemkommun. I Sib- bo finns naturen och dess mångfald nära människan. Att göra barnen förtrogna med och få dem att känna sig hemma i naturen samt att lära dem att värna om na- turen hör till småbarnsfostrans central a uppgifter.
3.4.3. Barnets lek
Barnet leker inte för att lära sig utan lär sig då det leker. Lekens betydelse är leken själv – någon egentlig produkt blir inte kvar. Barnets spontana lek är ett naturligt sätt att lära sig olika saker som ansluter sig till barnets fysiska, emotionella, sociala och intellektuella utveckling. Ett mångsidigt lärande med hjälp av olika aktiviteter stöder barnets inlärningsförmåga, som väsentligt är beroende av barnets erfare n- hetsvärld och inlärningsmöjligheterna i den.
Lek är forskning och inlärning . I lekarna råder barnens spontana växelverkan, bar- nens egen humor samt lek- och aktivitetsgläd je. Den vuxna bör garantera möjlighet till lek och ge utrymme och tid för barnets lek. Den vuxna har en viktig roll då det gäller att utveckla leken på det pedagogiska planet, skapa ramar för miljön och stöda barnets verksamhet. Den vuxna skapar ramar för lekmiljön med beaktande av barnens ålder och utvecklingsskede samt aktuella intressen.
Leken är viktig för formningen och i formningen av barnets hela personlighet. I le- ken gestaltar barnet världen, lär sig att förstå olika situationer, upplever olika käns- lor djupt och äkta, såväl rädslor som glädje, samt lär sig att hantera sina känslor.
Leken ger barnet möjligheter att skapa relationer till omvärlden. Via leken prövar barnet sina gränser, tränar sina sociala färdigheter, lär sig samarb ete, vänjer sig med olika moral regler och samhällets normer. Leken är barnets sätt att anpassa sig till tryck från omgivningen och sig själv och söka kreativa lösningar till dem. I leken kan barnet öva olika färdigheter utan rädsla för att misslyckas.
När barnet växer utvecklas leken, och lekmotiven blir mångsidigare. I lekarna trä- nar barnet sådana viktiga livsfärdigheter som det just då har förutsättningar för. I leken betonas antingen fantasi eller regler.
I fantasilekarna ingår en viss lagbundenhet för att en gemensam illusion skall kun- na upprätthållas . I regellekarna följs regler för att det skall var möjligt att tävla med varandra.
Barnets lekvärld är helgjuten, den förenar i sig kunskapsområdena och konstfor- merna. Verkligheten och fantasin garanterar tillsammans förutsättningar för en lust- fylld inlärning.
3.4.4. Fysisk aktivitet
Daglig, mångsidig fysisk aktivitet är nödvändig för en balanserad uppväxt, utveck- ling och hälsa hos barnet. Barnet behöver mycket självständig fysisk aktivitet, men det njuter också av ledda former av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet utvecklar rörel- sebehärskningen och de motoriska basfärdigheterna. Barnet får positiva erfare n- heter av delaktighet och blir medvetet om sig själv i förhållande till andra.
Då barnet rör sig får det träning och stimulans att handla självständigt, ta initiativ och att fungera tillsammans med andra. Barnet lär sig också att ge rum åt andra, vänta på sin tur, lyckas och misslyckas.
Via daglig fysisk aktivitet bekantar sig barnet med sin näromgivning, dess natur och förändringarna i den under de olika årstiderna. Genom upplevelser, erfarenhe- ter och lek skapas grunden för en bestående känslomässig relation till naturen och miljön och till fysisk aktivitet. Möjligheterna i närskogen utnyttjas till exempel med hjälp av skogsmulleverksamhet och barnets intresse för olika naturfenomen väcks.
Barnet lär sig att njuta av naturen och av fysisk aktivitet.
3.4.5. Barnets konstupplevelser och konstnärliga framställ- ning
En betydande del av barnets personlighetsutveckling sker via upplevelser, erfa- renheter och inlärning som har anknytning till olika konstområden. Barnet upp- muntras att använda sina egna iakttagelser, erfarenheter, känslor och fantasier.
Genom att göra bilder, förfärdiga föremål med händerna, musicera, dansa, drama- tisera och röra sig tränas barnets kreativitet, fantasi, tankefärdigheter och förmåga att uttrycka sig. Barnet motiveras av att lek, fantasi och uppfinnande ingår i arbetet.
En bra konstupplevelse kännetecknas ofta av entusiasm, fördjupning, målmedve- tenhet och gemensam tillfredsställelse över att ha lyckats. Det är den vuxnas upp- gift att genom kunnig handledning och mångsidig utrustning skapa sådana ramar för arbetet inom vilka en lugn process tryggas och resultaten lyfts fram.
Avsikten med konstnärlig verksamhet är att ge barnen erfarenheter av olika saker, öka deras kunskaper och ge näring åt fantasin samt att stöda dem att lära sig nya saker.
3.4.6. Barnet utforskar
Varseblivning är en viktig egenskap, som utvecklas i den tidiga barndomen. Var- seblivning är en självgående process: ju större varseblivningsförmåga en männi- ska har, desto mera varseblir hon och förundrar sig över.
Barnets sätt att lära sig är att ställa frågor. Fostraren har en viktig uppgift i att vara närvarande, lyssna och vägleda barnet då det söker svar på sina frågor.
Den grundläggande nyfikenheten, viljan att lära sig nytt, viljan att växa och ta till sig nya saker, kunskaper och färdigheter, finns hos barne n själva. Vad barnen lär sig och hur de hanterar sina observationer beror på hurdana möjligheter de erbjuds för sitt utforskande.
Barn minns bättre sådan kunskap som de har skaffat genom direkta erfarenheter än sådan som de har skaffat genom att se på och benämna föremål. Barn är aktiva forskare som söker kunskap. De strävar efter att hitta en förklaring till det som de ser och upplever.
Barnets inlärning är inte bunden till tid och plats. Var och en har sina egna indivi- duella sätt att skaffa kunskap och lära sig. Kunskapssökning är förenad med käns- lor, upplevelser, fantas i, försök och reflektion samt diskussioner och dispyter.
För barnet är leken ett medel för utforskning och inlärning. Med lekens hjälp hante- rar barnet ny kunskap. I en intressant och motiverande verksamhet kan barnet fat- ta beslut och lösa problem.
Det är fostrarens uppgift att hjälpa och uppmuntra barnen genom att ordna en s å- dan omgivning för dem att de får egna, konkreta erfarenheter av omvärlden och av människorna, djuren, föremålen och händelserna i den. Fostraren skapar en atmo- sfär som utmanar och sporrar barnet att experimentera och söka förklaringar till olika saker.
Barnet bygger upp sin egen världsbild i nära växelverkan i en sporrande miljö.
3.5. Innehållsmässiga inriktningar
Inlärningen är aktiv då utgångspunkten är barnets intresse och lust att undersöka och experimentera. Den vuxna aktiverar barnen genom att arrangera miljön. Den fostran- de gemenskapen skall känna till hur barnets tillväxt normalt skall förlöpa och ha teore- tisk kunskap o m utvecklingen i de olika åldersstadierna och om didaktik.
Småbarnsfostrans centrala innehåll bygger på den helhet som följande inriktningar bildar:
• matematisk inriktning
• naturvetenskaplig inriktning
• historisk-samhällelig inriktning
• estetisk inriktning
• etisk inriktning
• religions-åskådningsanknuten inriktning .
Inom småbarnsfostran studerar barnen inte olika läroämnen och förväntas inte heller klara av innehållet i de olika inriktningarna. Innehållsområdena fungerar som arbets- redskap för fostrarna och inriktningarna bildar en ram för hurdana erfarenheter, situa- tioner och omgivningar fostrarna bör eftersträva, gestalta och erbjuda för att barnets uppväxt och utveckling skall framskrida på ett balanserat sätt. Det egentliga valet och gestaltningen av inriktningarna är miljö- och situationsanknutna.
Med begreppet inriktning vill man understryka att syftet inte är att barnet studerar in- nehållet i vissa läroämnen utan att barnet vägleds i de olika inriktningarna så att det så småningom tillägnar sig sådana medel och färdigheter som hjälper det att börja sätta sig in i, förstå och uppleva de mångfasetterade fenomenen i omvärlden.
Teman, fenomen och innehåll i de olika inriktningarna fogas till barnens närmiljö, var- dag och konkreta erfarenheter. Härvid är barnens egna intressen, behov och de lokala förhållandena av avgörande betydelse.
Språket är ett medel för kommunikation och växelverkan inom alla inriktningar. Därför är det ytterst viktigt att fostrarna i alla vård -, fostrings- och undervisningssituationer an- vänder ett så gott och exakt språk som möjligt.
3.5.1. Matematisk inriktning
Den matematiska inriktningen omfattar jämförelser, slutledningar och räkneuppgif - ter i lekrelaterade situationer med hjälp av material, föremål och redskap som bar- nen är förtrogna med från förut.
3.5.2. Naturvetenskaplig inriktning
Den naturvetenskapliga inriktningen betyder att barnen stiftar bekantskap med na- turfenomen, djur och växter under de olika årstiderna med hjälp av observationer, utforskning och experiment i sin näromgivning både inomhus och utomhus. Barnen fördjupar s ig i olika kausalitetssamband, som hjälper dem att bli förtrogna med och medvetna om naturens fenomen och de faktorer som påverkar dem.
3.5.3. Historisk-samhällelig inriktning
Den historis k-samhälleliga inriktningens syfte är att bekanta barnen med det för- flutna och nuet med hjälp av föremål och dokument, göra utflykter till historiska ob- jekt och samhällsobjekt i omnejden, lära sig lokala seder, lekar och sånger samt utnyttja far- och morföräldrarnas erfarenheter.
3.5.4. Estetisk inriktning
Den estetiska inriktningen är omfattande och mågfasetterad. Att observera, lyssna, uppleva och skapa gör en människa delaktig av den estetiska inriktningen, som också bygger på fantasi och intuition. Barnen bildar sig en uppfattning om skönhet,
harmoni, melodi, rytm, stil, spänning och glädje men också om deras motsatser.
Barnets värderingar, inställning och synsätt börjar formas. Identifikation är en viktig process inom inriktningen med tanke på det stöd som den erbjuder var och en i processen att växa som männis ka och att tillägna sig medmänsklighet.
3.5.5. Etisk inriktning
Den etiska inriktningen omfattar frågor i anslutning till värden och normer. I varda- gen uppstår det hela tiden situationer som kan begrundas utgående från vad som är rätt och fel, bra och dåligt, sanningsenligt och lögnaktigt. Även frågor som har att göra med rättvisa, jämlikhet, aktning och frihet är dagliga element i barnens vardag. Det är viktigt att barnet känner sig tryggt då det behandlar frågor som väcker rädsla, ångest och skuldkänslor. Barnet uppmuntras att prata om sina käns- lor.
3.5.6. Religions-åskådningsanknuten inriktning
Den religions-åskådningsanknutna inriktningen består av religiösa och andliga sammanhang och fenomen. Utgångspunkten är att bekanta barnet med dess egen religion och egna seder. Barnet ges en möjlighet att i stillhet förundra sig och be- grunda, att fråga och få förklaringar. Innehållet för varje barns del överenskoms med barnets föräldrar.
3.6. Skapande av samarbete och kontinuitet mellan småbarns- fostran, förskoleundervisningen och den grundläggande ut- bildningen
Småbarnsfostran bör vara intimt anknuten till både förskole- och nybörjarundervis- ningen. Samarbete mellan dessa tre verksamheter är viktigt för att barnets inlärning och utveckling skall bilda en fung erande helhet. De omfattande innehållsmässiga in- riktningarna i grunderna för planen för småbarnsfostran får en konsekvent fortsättning i de centrala ämnesområdena i grunderna för läroplanen för förskoleundervisningen och vidare i de läroämnen som undervisas i skolan.
Kontinuitet mellan småbarnsfostran och förskoleundervisningen och uppföljning av ut- vecklingen på individnivå eftersträvas med hjälp av individuella planer för småbarns- fostran, som görs upp för varje barn inom den kommunala småbarnsfostran i s amar-
bete mellan barnets vårdnadshavare och personalen inom småbarnsfostran. Den av- sändande parten ansvarar för att planen följer med barnet till förskoleundervisningen eller till en ny dagvårdsgrupp. Föräldrarna bör alltid ha vetskap om sådant som gäller deras barn. För att övergången från småbarnsfostran till förskoleundervisningen skall ske så flexibelt som möjligt kan till exempel introduktionsbesök eller möten mellan för- äldrarna och personalen ordnas.
Inom småbarnsfostran arbetar en ambulerande specialbarnträdgårdslärare och inom förskoleundervisningen en speciallärare i grupperna. Den ambulerande specialbarn- trädgårdsläraren och specialläraren besöker grupperna och kartlägger antalet barn som behöver särskilt stöd och behovet av stöd. Dessutom stöder och handleder de personalen då den har att göra med barn som är i behov av särskilt stöd.
Samarbetet mellan småbarnsfostran, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen är områdesanknutet. Skolorna väljer en eller flera kontaktlärare , som gör upp en samarbetsplan med dem som ansvarar för förskoleundervisningen i området.
Härigenom tryggas förutsättningarna för att dagvården och skolan följer e n enhetlig linje i sin verksamhet. I samarbetsplanen ingår t.ex. fadderverksamhet, elevgruppsby- ten, gemensamma evenemang, fester och utflykter.
Förskoleläraren och andra sakkunniga ger skolan en beskrivning av de barn som bör- jar i skolan för att deras skolgång skall börja så smidigt som möjligt.
4. Samarbete
I Sibbo kommun samarbetar dagvården med bl.a. rådgivningsbyrån, hälsovården, social- väsendet, bildningsväsendet och församlingen i frågor som gäller barnens och familjernas välmående. I samarbetet ingår ett feedbacksystem. Till exempel i samband med 5-års - granskningen ombeds föräldrarna att informera rådgivningsbyrån om barndagvårdspe r- sonalens observationer av barnet och rådgivningsbyrån ger med föräldrarnas samtycke på motsvarande sätt barnets dagvårdsplats information om barnet.
Ett syfte med samarbetet är att i ett så tidigt skede som möjligt känna igen de situationer då ett barn eventuellt behöver stöd i sin fostran, utveckling eller inlärning och i samarbete skapa en gemensam strategi för att stödja barnet.
4.1. Fostringsgemenskap
Då fostringsgemenskapen omsätts i praktiken är det viktigt att föräldrarna och perso- nalen gemensamt och medvetet engagerar sig i att stödja barnets fostran. Härvid uppstår en fostringsgemenskap där föräldrarnas och personalens olika sakkunskap och vetande förenas i en strävan efter att främja barnets allmänna välmåe nde. Det här
förutsätter inbördes tillit, jämlikhet och respekt. Inom fostringsgemenskapen spelar växelverkan och kvaliteten på växelverkan mellan familjerna och dagvårdspersonalen en viktig roll.
Fostringsdiskussioner utgör praxis inom fostran. Fostringsdiskussionerna, där perso- nalen tillsammans med föräldrarna utvärderar vården, fostran och undervisningen i förhållande till barnets inlärning, är den viktigaste delen av fostringsgeme nskapen.
Dagvårdspersonalen stöder genom sin sakkunskap föräldrarna i frågor med anknyt- ning till barnens fostran och utveckling. Hela den mångprofessionella dagvårdsperso- nalen deltar i samarbetet med familjerna.
När ett barn börjar i dagvården görs en individuell plan för småbarnsfostran upp för barnet tillsammans med föräldrarna. Kring denna plan, där barnets starka sidor, indi- viduella behov och egna intressen betonas, förs regelbundet fostringsdiskussioner med barnets föräldrar varje höst och vår. Som utgångspunkt för diskussionerna an- vänds blanketten ”Barnets individuella plan för småbarnsfostran”. Om det visar sig nödvändigt förs diskussionerna med kortare mellanrum och de uppgjorda fostrings- planerna uppdateras.
Syftet är också att i ett så tidigt skede som möjligt märka barnets individuella behov av stöd i fostran och förebygga svårigheter i anslutning till inlärningen och utvecklingen.
Föräldrarna bör ha möjlighet att påverka innehållet i enhetens plan för småbarnsfost- ran och delta i utvärderingen av den tillsammans med de andra föräldrarna. Utgångs- punkten är att personalen har en positiv inställning till att utveckla samarbetet och uppmuntrar föräldrarna att t.ex. tillsätta en föräldrakommitté.
4.2. Mångprofessionellt samarbete och nätverkssamarbete
Dagvården samarbetar med olika organisationer och andra aktörer i sin näromgivning.
I frågor som gäller barnens och familjernas välmående samarbetar social-, hälso- vårds-, idrotts-, kultur- och undervisningsväsendet samt församlingen med dagvården.
Inom dessa uppgiftsområden utgörs samarbetspartnerna av bl.a. rådgivningsbyrån, familjearbetarna, primärhälsovården (psykologerna m.fl.) hemservicen för barnfamiljer, socialarbetet för barnfamiljer, biblioteket (t.ex. konstutställningar, teater) och skolorna.
I framtiden kommer betydelsen av förebyggande socialarbete att poängteras.
4.3. Principer för uppgörandet av barnets individuella plan för småbarnsfostran och för uppföljningen av den
För varje barn som omfattas av den kommunala småbarnsfostran uppgörs en indivi- duell plan för småbarnsfostran i samråd mellan barnets vårdnadshavare och persona- len inom småbarnsfostran när barnet börjar i dagvård. I planen inskrivs gemensamt överensko mna mål för fostran och praktiska överenskommelser när det gäller barnets fostran. Måluppfyllelsen granskas och utvärderas minst en gång under verksamhets- året utgående från de observationer som har gjorts under året.
Barnets individuella plan för småbarnsfostran (bilaga 2) Välkomna att diskutera (bilaga 3)
4.4. Utvärdering, utveckling och uppföljning av småbarnsfostran
Barnets uppväxt och utveckling förutsätter e n kontinuerlig och målinriktad utvärdering av fostringspraxis och planerna. Utgående från informationen från utvärderingen ut- vecklas de värden, mål, innehåll och metoder som finns inskrivna i planen för små- barnsfostran. Med hjälp av utvärderingen klarläggs styrkorna och utvecklingsobjekten inom dagvårdsenhetens verksamhet. (Högström & Saloranta 2001)
Personalen på Sibbo kommuns dagvårdsenheter har möjlighet att delta i en plane- ringsdag om året. Under planeringsdagen uppställs mål för verksamheten och utvär- deras verksamheten. Då förs även pedagogis ka diskussioner och reflekteras över hur fostrings- och undervisningsarbetet har lyckats. På basis av utvärderingen dras slut- ledningar och utifrån dem utvecklas verksamhet för främjande av barnets välmående.
Som instrument för utvärderingen har dagvården i Sibbo kommun utvärderingssyste- met TAK till sitt förfogande. Detta system utvärderar verksamheten ur både barnets, verksamhetens och personalens synvinkel. Utvärderingen görs minst en gång om året.
Föräldrarnas deltagande i utvärderingen är en av de samarbetsformer med hemmen vars syfte är en gemensam utveckling av småbarnsfostran. Utvärdering tillsammans med föräldrarna förutsätter öppenhet och växelverkan.
Kvalitetsutvärdering är en fortlöpande process. Fakto rer med central inverkan på kvali- teten är verksamhetens kundorientering, personalens yrkesmässiga kunnande, en väl- fungerande arbetsgemenskap och ledningens eng agemang.
Genom att utvärdera utvecklas dagvårdspersonalen i sitt yrke. Vid sidan av utvärde- ringen av arbetsenhetens verksamhet är det också viktigt att utvärdera de n enskilda anställdas arbete.
När det gäller att utvärdera och utveckla den enskilda anställdas arbete har de årliga utvecklingssamtalen med den närmaste chefen en viktig roll. Utvecklingssamtal är en del av ledarskapet och deras syfte är att komma överens om mål för arbetet, utvärde- ra resultaten av arbetet och säkerställa kompetens utvecklingen. Utvecklingssamtalen gagnar ind ividens, arbetsenhetens och sålunda hela organisationens verksamhet och välmående. Sibbo kommun har som mål att utvecklingssamtal mellan cheferna och medarbetarna förs till 100 % varje år.
5. Stöd för barn med särskilda behov
I Sibbo ordnas vård, fostran och undervisning för barn med behov av särskilt stöd enligt integreringsprincipen, vilket innebär en strävan efter att i så stor omfattning som möjligt ordna vården, fostran och undervisningen i anslutning till den normala dagvården och att ett barn med särskilda behov får vård, fostran och undervisning tillsammans med de and- ra barnen.
Varje barn har rätt att vara annorlunda. Olika problem i anslutning till barnets uppväxt och inlärning förebyggs och sköts genom särskilt stöd. Målet är att stöda en fostran och ut- veckling som utgår från barnets och familjens egna behov och att stärka barnets själv- känsla. Barnet garanteras möjlighet till socialt deltagande i en grupp med jämnåriga.
När barnets behov av tidigt stöd bedöms är det föräldrarnas och personalens gemen- samma observationer av barnet som utgör grunden eller alternativt har barnet redan tidi- gare konstaterats vara i behov av särskilt stöd. Föräldrarna har alltid vetskap om allt som gäller deras barn.
Barnet kan under olika långa tidsperioder behöva stöd i sin fysiska, kunskapsmässiga, känslomässiga och sociala utveckling eller i sin färdighetsutveckling. Stödbehov kan ock- så uppstå i situationer där barnets uppväxtförhållanden äventyras eller inte tryggar bar- nets hälsa eller utveckling. Stödåtgärderna inleds genast när behovet av stöd konstate- ras.
Den ambulerande specialbarnträdgårdsläraren fungerar som sakkunnig när det gäller särskilt stöd inom småbarnsfostran. Hon vägleder personalen och skapar förutsättningar för att särskilt stöd skall kunna sättas in. Dessutom samarbetar hon intensivt med bar- nens föräldrar och andra sakkunniga. Ambulerande specialbarnträdgårdsläraren är den första som kontaktas när det konstateras att ett barn behöver särskilt stöd i sitt växande och sin utveckling. Föräldrarna vet alltid om när ambulerande specialbarnträdgårdslära- ren kommer för att följa upp ett barn eller en grupp.
I planen för småbarnsfostran (habiliteringsplanen) för ett barn med behov av särs kilt stöd inskrivs barnets starka sidor, stödbehovet, målen och metoderna i samråd mellan föräld- rarna, fostringspersonalen och ambulerande specialbarnträdgårdsläraren samt eventuella sakkunniga som arbetar med barnet. Ambulerande specialbarnträdgårdsläraren ser till att planen görs upp och följs upp regelbundet. Personalen i barnets grupp har ansvar för att planen genomförs.
Under vårddagen försiggår verksamheten i smågrupper och varje barn har en egen fost- rare. Utgångspunkten för e n målinriktad och planmässig verksamhet är att fostraren ko n- tinuerligt utvärderar och reflekterar över sitt arbete. Det är viktigt att hela gruppens fost- ringspersonal präglas av medvetenhet, engagemang och ansvarskänsla. Fostrarna beak- tar banens individualitet, unikhet, starka sidor och områden som bör stärkas. Barnet stöds att fungera i sin egen takt. En tydlig dagordning (= strukturerad dagordning), individuell verksamhet och smågruppsverksamhet, differentiering samt mångsidiga undervisnings- metoder stöder alla barns fostran.
Barn med behov av särskilt stöd beaktas vid behov i resurseringen av dagvårdsplatserna.
Ambulerande barnträdgårdsläraren gör en framställning om stödbehovet och dagvård s- chefen fattar det slutliga beslutet om stödets form.
Det är viktigt att överföra information när barnet byter grupp, börjar i förskolan eller i sko- lan. Det är alltid avsändarparten som svarar för informationsöverföringen.
En plan för utveckling av vården, fostran och undervisningen för barn med behov av sär- skilt stöd inom småbarnsfostran i Sibbo kommun är som bäst under beredning i en ar- betsgrupp som har tillsatts för ändamålet. Planen kommer bl.a. att innehålla anvisningar för hur personalen skall gå tillväga då det konstateras att ett barn i gruppen är i behov av särskilt stöd.
6. Småbarnsfostran för barn med olika språk- och kulturbakgrund
Den offentliga småbarnsfostran i Finland grundar sig på allmänna mål för småbarnsfost- ran och hänsyn till barnets kulturella bakgrund och modersmål .
Andelen b arn med olika språk- och kulturbakgrund inom dagvården i Sibbo är för närva- rande liten. Inom småbarnsfostran hör dessa barn till en barngrupp och utgör med de andra barnen en del av sin grupp, där deras sociala kontakte r stöds. Det är ytterst viktigt att samarbeta med föräldrarna då småbarnsfostran för dessa barn ordnas.
Barnets modersmål och kulturbakgrund beaktas och vid behov tryggas t.ex. möjligheten till tolkservice. Barnets uppmuntras att använda sitt eget modersmål. Ansvaret för att b e- vara och utveckla barnets eget modersmål och kultur ligger i främsta hand hos familjen.
Personalens kulturkännedom ökas vid behov. Detta förutsätter att personalen är öppen, accepterar olikhet och har god kulturförståelse. Det är viktigt att det råder en öppen och
accepterande atmosfär i arbetsgemenskapen, så att personalen och föräldrarna jämlikt och ömsesidigt kan diskutera behov hos barn från olika familjer och de mål som föräld- rarna har ställt upp för barnets fostran.
Även om könen har olika ställning i olika kulturer är utgångspunkten inom den finländska småbarnsfostran att flickor och pojkar är jämlika. Denna princip leder till att ett av målen är att få barnet att känna sig hemma i det finländska samhället och som en av dess med- lemmar.
7. Språkbad
I Sibbo inleddes språkbadsverksamhet år 1997. Språkbadsdagvård och språkbadsförsko- leundervisning ges i Leppätien päiväkoti i Nickby och Metsärinteen päiväkoti i Västerskog.
Språkbadsundervisni ng erbjuds på det andra inhemska språket (svenska) för barn vars modersmål är majoritetsspråket på orten (finska) från och med det år barnet fyller tre år.
Språket kan anses vara grunden för tänkandet. Genom förstaspråket lär barnet sig grun- den för både begreppssystemet och förmågan att uttrycka känslor. Hela den kognitiva ut- vecklingen grundar sig på språkutvecklingen. När barnet lär sig rikedomen och mångfal- den i det egna modersmålet kan det så småningom börja tillägna sig ett annat språk. Ett språkbadsdaghem är avsett för barn som inte har några problem med den språkliga ut- vecklingen. Språkbadet inleds då barnets modersmål skunskaper och den finska identite- ten redan är starka och barnet har goda färdigheter att lära sig ett nytt språk.
I Sibbo tillämpas s.k. tidigt fullständigt språkbad , där daghemmets hela personal konse- kvent talar endast svenska, men förstår barnets modersmål. Barnen kan fritt använda vartdera språket, men de uppmuntras att använda språkbadsspråket. Ordens och ut- tryckens betydelse förtyd ligas med miner, gester m.m. Sånger, ramsor, sagor och de var- dagliga praktiska situationerna skapar en naturlig miljö för barnets språktillägnande. Un- dervisningen är barncentrerad och består till stor del av aktiv verksamhet. Småningom övergår barnen spontant till att allt mera börja använda språkbadsspråket i daghemmet.
Ett regelrätt språkbad är ett tryggt och effektivt program, som beaktar barnet samt barnets identitet och modersmål.
I fostringsgemenskapen mellan p ersonalen och föräldrarna ingår ett medvetet engage- mang för språkbadsverksamheten och för att stöda barnets uppväxt-, utvecklings- och inlärningsprocesser. En positiv inställning och stöd från föräldrarnas sida är viktiga för barnet.
Daghemmen ger språkbad för 3–6-åringar. Förskoleundervisning för 6-åringar ingår i verksamheten. Efter daghemstiden börjar språkbadsgruppen i grundskolan, där språkbadet fortsätter ända till sjätte klassen. Leppätien koulu i Nickby fungerar som språkbadsskola. Möjligheten att fortsätta med språkbad i klasserna 7–9 är under beredning.
TILLÄMPNING AV SIBBO KOMMUNS PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN SOM ENHETENS PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN
Innehållsförteckning
1. ENHETENS VERKSAMHETSIDÉ - Primär uppgift
- Värden - Inlärningssyn
- Specialdrag, styrka, tyngdpunkter inom fostran
2. BESKRIVNING AV ENHETENS INLÄRNINGSMILJÖ - Miljö
- Fostrare
- Enhetens säkerhetsplan
3. FOSTRINGSGEMENSKAPEN - Planering
- Genomförande - Samarbetsformer
4. BARNETS INDIVIDUELLA PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN - Barnets egen individuella plan för småbarnsfostran
- Definiering av barnets individualitet, stödbehov och verksamhet - Fostringssamtal
- Genomförande av barnets individuella plan för småbarnsfostran
5. ENHETENS VÅRD, FOSTRAN OCH UNDERVISNING - Språk
- Barnets sätt att fungera: Lek, fysisk aktivitet, utforskning samt konstupplevelser och konstnärlig framställning
- Innehållsmässiga inriktningar: Matematisk, naturvetenskaplig, historisk-samhällelig, estetisk och etisk
- Planering av verksamhetsperioden
6. ENHETENS SAMARBETE/NÄTVERKSBILDNING
- Beskrivning av enhetens samarbete med utomstående aktörer: t.ex. skola, rådgiv- ningsbyrå, församling
- Beskrivning av samarbetet inom enheten och inom dagvården: t.ex. förskoleunder- visningen, de olika avdelningarna, familjedagvården
7. UTVÄRDERINGI
- Individrelaterad utvärdering (barnet) - Barnets självvärdering
- Grupprelaterad utvärdering (teamet)
- Utvärdering av hela enhetens verksamhet (personalen) - Föräldrarnas utvärdering
8. UPPFÖLJNING OCH DOKUMENTERING
Sibbo kommun BARNDAGVÅRDEN
Bästa föräldrar
Välkomna att diskutera
__________________________________________
barnets namn
vård och fostran
____________________________________
datum
Samarbete och växelverkan mellan hemmet och vårdplatsen är grunden för hela uppfostran.
Då vi samarbetar lär vi oss känna barnet på bästa möjliga sätt och verka för barnets bästa.
Information som gäller barnet är konfidentiell och dagvårdspersonalen har tystnadsplikt.
Vi önskar att ni på förhand funderar över följande saker, som vi kommer att ta upp vid diskussionen:
- lämning och hämtning av barnet på dagvårdsplatsen
- basvården (måltider, dagsvila och sömnbehov, på- och avklädning, utevistelse osv.) - barnets självständighet
- barnets känslor och karaktärsdrag (sättet att uttrycka känslor, rädslor, behovet av uppmunt- ran och stöd, sättet att möta besvikelser osv.)
- hänsynstagande till andra
- barnet som individ/medlem av en grupp (gränser, hur lösa konflikter, hurdant uppförande ni vill att barnet skall lära sig osv. )
- barnets intressen, färdigheter och hobbyer
- barnets utveckling (talet, tankeverksamheten, motoriken)
- barnets egna önskemål då det gäller vistelsen i dagvården, kamrater, lekar och att lära sig - vad ni önskar att barnet skall lära sig i vardagen inom dagvården
- vad ni vill berätta om familjens livsåskådning - samarbetet mellan dagvården och föräldrarna
Minneslista för personalen
Frågor att behandla vid diskussionen om barnets vård och fostran:
- lämning och hämtning av barnet på dagvårdsplatsen
- måltider (äter barnet morgonmål, eventuell specialdiet, måltidsvanor, favoritmat, vad behö- ver barnet hjälp med osv.)
- renlighet, hälsovård och hygienfostran (wc-ärenden, hur gå tillväga då barnet insjuknar, al- lergier, medicinering osv.)
- dagsvila och sömnbehov
- på- och avklädning (vad behöver barnet hjälp med, svettas/fryser barnet lätt, inne- och ute- kläder, regnkläder och skodon osv.)
- barnets självständ ighet
- barnets känslor och karaktärsdrag (sättet att uttrycka känslor, rädslor, behovet av uppmunt- ran och stöd, sättet att möta besvikelser osv.)
- hänsynstagande till andra
- barnet som individ/medlem av en grupp (gränser, hur lösa konflikter, hurdant uppförande vill ni att barnet skall lära sig osv. )
- barnets intressen, färdigheter och hobbyer
- barnets utveckling (talet, tankeverksamheten, fantasin, motoriken)
- barnets egna önskemål då det gäller vistelsen i dagvården, kamrater, lekar och att lära sig - vad önskar ni att barnet skall lära sig i vardagen inom dagvården
- vad vill ni berätta om familjens livsåskådning - samarbetet mellan dagvården och föräldrarna - barnets reservhämtare
- hur skall personalen agera om en olycka inträffar (meddela föräldrarna, hälsovårdscentralen läkare osv.)
