Att leka, röra på sig, att utforska, att undersöka och att uttrycka sig inom konstens olika områ-den är karakteristiska sätt för barnet att fungera och tänka. Barnets välbefinnande ökar och barnets uppfattning om sig själv och sina möjligheter att känna sig delaktigt stärks. När barnet fungerar på ett sätt som är naturligt uttrycker det samtidigt sina tankar och känslor. När fostrar-na umgås med barn, talar till dem och observerar barnens aktiviteter öppfostrar-nas en kafostrar-nal till bar-nets sätt att tänka.
När verksamheten planeras och verkställs beaktas barnets naturliga sätt att fungera. En plane-rad verksamhet styr den fostrande gemenskapens sätt att fungera. Språkets betydelse, olika innehålls mässiga inriktningar och barnets inlärning skall beaktas när ramarna läggs upp. Små-barnsfostran utvecklas på ett helhetsmässigt plan när man utvärderar barnets och den fostran-de gemenskapens sätt att fungera i barnets inlärningsmiljö.
3.7.1 Barnets lek
Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet
För barn är leken ett självändamål och de njuter av att leka. Barnen leker inte för att lära sig utan lär sig medan de leker. Leken är att betrakta som ett förhållningssätt snarare än aktivitet av ett visst slag. Barnens uppfattning om vad som är lek varierar också. Lek är till sin karaktär so-cial verksamhet: de andra barnen i gruppen inverkar i hög grad på lekens förlopp.
De minsta barnen leker gärna tillsammans med vuxna eller med ett äldre barn. I ett tidigt skede börjar barnen aktivt forska i föremålen omkring sig, vilket bidrar till att forma barnens fantasi-lekar. Då lösgör sig barnet från den rådande situationen och de rådande förhållandena och får de första impulserna på det abstrakta tänkandets område. Regellekar attraherar speciellt äldre barn.
I sina lekar använder barnen allt det som de har sett, hört och varit med om. Barnet härmar och skapar nytt när det leker. Element i den omgivande världen och inslag från barnets fantasivärld vävs samman i leken. Allt som leken uttrycker är betydelsefullt för barnet även om allt som är betydelsefullt för barnet inte uttrycks i barnets lekar.
Barnet leker inte för att lära sig men lär sig då det leker. Leken är barnets sätt att fungera. Kun-skapen om lekens olika utvecklingsskeden och lekkultur hjälper fostraren att skapa en bra och stimulerande lekmiljö. Leken utvecklar och hjälper barnet i bl.a. följande saker: motoriken, be-mästrandet av känslorna, fantasin, lärandet, sociala färdigheter, beaktandet av andra, tåla mot-gångar, genomgång av olika saker, växelverkan, språklig inlärning och att följa reglerna. Leken utvecklar också barnets tänkande.
Det lilla barnet leker i växelverkan med en vuxen eller med ett äldre barn. Utforskandet av sa-kerna i barnets omgivning övergår till fantasilek, vilket innebär början till fantasi och abstrakt tänkande. Äldre barn lockas av regellekar. I leken använder sig barnet av allt det sett, hört och upplevt.
För att kunna stöda barnets lek iakttar och specificerar fostraren leksituationerna; dokumenterar leksituationerna, barnets intressen och beaktar barnets behov. För att leken skall lyckas krävs för det mesta direkt eller indirekt vägledning.
Fostraren skapar, upprätthåller och förnyar medvetet lekmiljön så att den fyller behoven och ger konkreta redskap för leken. Det utvecklingsskede som barnet är i och barnets intressen beak-tas.
3.7.2 Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget
Det sätt på vilket fostrarna förhåller sig till ett lekande barn inverkar ofta på hur barnet upplever tillfredsställelse i sin lek. Omsorgsfull observation och förmåga att klassificera barnens olika lekar och de situationer som barn leker i förutsätts av fostrare. Sensitiva och engagerade fostra-re känner igen barnens initiativ, som de antingen ger uttryck för i ord eller på annat sätt. De förmår svara på barnens initiativ: barnen får den frihet som de behöver även om en lyckad lek ofta förutsätter indirekt eller direkt vägledning. Barnets ålder, förmåga att leka, lekens art och andra situationsbundna faktorer är bestämmande för om fostraren skall delta i leken eller var en utomstående betraktare. Den indirekta vägledningens syfte är att berika leken t.ex. med fanta-sier eller med redskap.
Fostrarna förstår gruppens betydelse som det element som möjliggör barnets spontana lek. De visar att de uppskattar barnens lek genom att lyssna till barnen, vilket innebär att de observerar hur leken framskrider och kommunicerar med barnen. Fostrarna bekantar sig också med den verklighet som barnets lek avspeglar genom att följa utvecklingen inom t.ex. barnens populär-kultur i vilken media numera har en framträdande roll.
Fostrarna kan klassificera lekarna utgående från barnens inlärning. De förstår lekens betydelse för barnens fantasi, för barnets förmåga att sätta sig in i en annan persons situation, för de so-ciala kontakterna, för språklig inlärning och för de fysiska aktiviteterna. Fostrarna är medvetna om och kan dra nytta av det sätt på vilket barnens lek relaterar till alla tänkbara funktioner som är viktiga för barnet. Samtidigt kan fostrarna ge plats för de spontana och tidvis t.o.m. våldsam-ma uppslag till olika lekar som barn vill leka.
Barnets inlärningsmiljö
Att medvetet skapa ramar för barnets lek och att upprätthålla och förnya barnets inlärningsmiljö är en väsentlig del av småbarnsfostran. Att forma inlärningsmiljön så att den berikar barnet grundar sig på fostrarnas sakkunnighet om lekens utvecklingsskeden och om lekens kulturella
aspekter. När inlärningsmiljön formas beaktar man också de varierande och aktuella teman som barnen intresserar sig för. Allt efter förmåga deltar barnen i det arbete som utförs för att upprätt-hålla och förnya inlärningsmiljön. Föräldrar kan med fördel också delta i det arbete som utförs för att skapa en stimulerande inlärningsmiljö för barnen.
När utrymmen planeras för aktiviteter inomhus och utomhus beaktas barnens ålder och utveck-ling och de olika lösningar som barnens lekar kräver med avseende på tid, utrymme och utrust-ningsnivå. Redskapen skall vara tillräckliga, mångsidiga och vid behov gå att forma. I mån av möjlighet byggs lekomgivningen ut så att den omfattar närmiljön och naturen.
3.7.3 Fysisk aktivitet
Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet
Daglig fysisk aktivitet är grunden för barnets välbefinnande och för en sund tillväxt. Fysisk aktivi-tet stimulerar barnets tankeverksamhet och barnet upplever glädje, uttrycker sina känslor och lär sig nytt. Fysisk aktivitet innebär också fart och upplevelser. Barnet vet var gränserna går när det blir svettigt och känner sig andfådd. Redan i tidig ålder läggs grunden till en livsstil som in-nehåller element av fysisk aktivitet.
Att röra på sig är ett naturligt sätt för ett barn att lära känna sig själv, andra människor och sin omgivning. En sund självkänsla hos barnet bottnar i barnets medvetenhet om sin egen kropp och hur kroppen går att bemästra.
Den fostrande gemenskapens roll i dagens samhälle
Barnet skall ges möjlighet att röra sig dagligen i den miljö där det vistas. Besluten inom den fostrande gemenskapen skall beakta barnets behov av att röra på sig. Omgivningen skall sporra till rörelse och motion. Hinder skall undanröjas i den miljö där barnet vistas och barnet skall lära sig hur man rör sig på ett tryggt sätt i den. Fysisk aktivitet skall vara en del av barnets vardag.
Barn som rör sig litet skall uppmuntras till ökad fysisk aktivitet.
Regelbunden, handledd fysisk aktivitet är viktig för barnets utveckling och motoriska inlärning som helhet. Viktigt är att fostrarna parallellt utnyttjar olika undervisningsmetoder. Vidare skall den motoriska utvecklingen hos varje barn följas upp regelbundet. När aktivitet på ett motoriskt plan införlivas i verksamheten och i undervisningen förbättras barnens möjligheter att lära sig.
När den fostrande gemenskapen gemensamt lägger fram olika möjligheter för hur verksam-hetskulturen kan gynna fysisk aktivitet av olika slag läggs grunden för undervisning av hög kvali-tet i hälsa och motion, vilket har positiva effekter på barnens inlärning.
Barnets inlärningsmiljö
En god inlärningsmiljö stärker barnets naturliga vilja att röra sig, väcker en vilja hos barnet att lära sig nya saker och sporrar barnet att utveckla sina egna färdigheter och att leka. Miljön skall erbjuda utmaningar i lämpliga doser i den här riktningen. Gården är en naturlig lekplats för bar-net och den skall aktivera barbar-net att leka. Barnen skall kunna använda de redskap som finns för spontana aktiviteter av olika slag, t.ex. lek och motion. De möjligheter till olika aktiviteter som den omgivande naturen och närområdet erbjuder skall också tas tillvara.
När lokaler planeras och används skall man satsa på flexibla lösningar. Ett lekande barn behö-ver utrymme. Även inomhus skall barnen erbjudas möjlighet till fartfylld rörelse, lek och spel.
Daglig fysisk aktivitet är en grund för barnets välbefinnande och sunda uppväxt. Barnet tänker, känner glädje, uttrycker sina känslor, får utlopp för sin energi och eventuella aggressioner och lär sig nytt då det rör på sig. Fysisk aktivitet innebär också fart och upplevelser, svett och and-fåddhet samt höjandet av kondition, balans och självkänsla. Redan under småbarnsfostran utvecklas ett rörligt och sunt levnadssätt. Genom att röra på sig bekantar sig barnet på ett natur-ligt sätt med sig själv, andra människor och sin omgivning. Barnets kroppsliga medvetenhet skapar grunden till en sund självkänsla. En regelbunden och mångsidig möjlighet till fysiska aktiviteter är nödvändigt för barnets tillväxt, utveckling och hälsa. Barnets fysiska kondition be-främjas och motoriska färdigheter utvecklas genom att barnet dagligen ges möjligheter till fysis-ka aktiviteter. Genom dagligen förekommande regelbundna fysisfysis-ka aktiviteter utvecklas barnets motorik, handfärdigheter, koordinationsförmåga, skapande, förmåga att uttrycka sig själv och sociala färdigheter.
Fostraren erbjuder barnet en möjlighet till dagliga fysiska aktiviteter, skapar en inspirerande miljö, tar bort eventuella hinder för fysisk aktivitet och lär barnet hur man kan röra på sig tryggt.
En regelbunden handledd rörelsestund har betydelse för barnets helhetsutveckling och motoris-ka träning. Barnets möjlighet till inlärning förstärks då motorismotoris-ka aktiviteter införlivas med verk-samheten och undervisningen. Det är viktigt att uppmuntra barn som rör lite på sig till fysiska aktiviteter.
En bra miljö för småbarnsfostran stärker barnets behov av att röra på sig, väcker barnets behov att lära sig nya saker och stimulerar barnet att utveckla sina färdigheter. Barnet behöver utrym-me och därför byggs utrymutrym-mena så att det är möjligt att modifiera dem. Barnet erbjuds också möjlighet till att röra på sig, leka och spela fartfyllt även inomhus.
3.7.4 Barnets konstupplevelser och förmåga att uttrycka sig
Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet
De grundläggande erfarenheterna av konst av olika slag får barnet i en inlärningsmiljö som gynnar musik, bildkonst, dans, drama och barnlitteratur i olika former. Barnens vilja att framstäl-la saker och bearbeta material med händerna skall också tas tillvara. Intensiteten och magin i barnets konstupplevelser gör att barnet stimuleras till aktivitet och rycks med. Den estetiska dimensionen i barnets sinnevärld gynnas när barnet framställer och upplever konst. Glädje i inlärningen, konstnärligt drama, former, ljud, färger, dofter, känslor och känsloyttringar aktiverar barnet. Det gör också kombinationer av olika impulser, som stimulerar barnets sinnen. I konsten kan barnet uppleva en fantasivärld i vilken allting är möjligt och där allt överensstämmer med sanningen även om så inte är fallet.
Konst innehåller också element av lagbundenhet som ansluter sig till den inlärning och övning som barnet ställs inför. Barnet njuter av konst, olika slags färdigheter och uttrycksförmåga både när det ensamt är aktör och deltar i produktioner av olika slag tillsammans med andra. Genom att ta del av konst och genom att utföra olika saker utvecklas barnet som individ och som en medlem av en grupp. De erfarenheter på konstens område som barnet får i sin tidiga barndom lägger grunden för barnets konstpreferenser senare i livet. I barndomen grundläggs också de val som barnet gör på konstens område och de kulturella värderingar som barnet tar till sig se-nare.
Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget
Den fostrande gemenskapen gör det möjligt för barnet att njuta av konstnärliga upplevelser.
Vidare stimulerar den barnets konstnärliga uttrycksförmåga allt medan barnets egna val och observationer respekteras. Fostraren ger barnets egen fantasi och egen skapande kraft utrym-me, tid och ro att utvecklas. Helhetsbetonad verksamhet blir möjlig när skapande idéer och glädje över att göra saker tillsammans styr verksamheten och personalens tidsanvändning.
Barnet skall erbjudas möjlighet att på ett mångsidigt sätt fungera på olika områden inom kons-ten och han eller hon skall få t.ex. måla, teckna, spela ett instrument, sjunga, bygga, medverka i skådespel, dansa, snickra, pyssla, sy, lyssna eller hitta på sagor och dikter.
Fostraren vägleder barnet i dess tekniska färdigheter och i träningen av tekniska färdigheter, i vilka man koncentrerar sig på de värdefulla mål som barnet har ställt upp för sig. Fostraren do-kumenterar barnens konstnärliga verksamhet och ställer ut barnens konstnärliga alster. Den fostrande gemenskapen skall på ett professionellt plan stödja olika aspekter av konstnärlig verksamhet bland personalen, t.ex. skapande verksamhet, spontanitet och mod att improvisera.
Konsten är för fostraren en kanal att utvecklas som människa och ett medel att ta till sig med-mänsklighet.
Barnets inlärningsmiljö
Inlärningsmiljön gör det möjligt för barnet att uppleva konst. Barnet skall ha tid och utrymme att fritt undersöka material av oliks slag, konstnärliga idéer och begrepp och på ett mångsidigt sätt utveckla sina färdigheter. De estetiska elementen i miljön kan som sådana vara en konstupple-velse för barnet. Inlärningsmiljön sporrar barnet att uttrycka sig konstnärligt och att bredda sitt kunnande.
Kvaliteten i det konstnärliga kunnandet breddas och utökas om samarbete etableras med kul-turverksamhet på lokal nivå eller med sakkunniga som arbetar med barnkultur. En fostrare som gläds och njuter av konst skapar en sporrande atmosfär i sin omgivning. Samtidigt blir det möj-ligt för barnen att lära sig olika sätt att ta till sig konst.
Barnets konstnärliga färdigheter uppstår i en omgivning som värnar om att barnet erbjuds möj-ligheter till att, på ett mångsidigt sätt, få fungera inom olika områden inom konsten; musiken, bildkonsten, dansen, drama, handens färdigheter samt i en omgivning som befrämjar litteratu-ren. Via konsten har barnet möjlighet att uppleva en fantasivärld där allting är möjligt och sant på lek. Barnet använder alla sina sinnen och då känslan av att ha lyckats infinner sig känner barnet glädje vilket stärker självkänslan.
I konsten ingår samma regelbundenhet som även ingår i barnets inlärning och färdighetsträ-ning. Genom att arbeta individuellt och genom att ta del av olika konstnärliga alster tillsammans med andra utvecklas barnet såväl som individ som en gruppmedlem.
Barnet har möjlighet att fungera mångsidigt: måla, teckna, spela, sjunga, bygga, visa teater, dansa, pyssla, sy och lyssna eller hitta på sagor. Fostraren handleder barnet i det tekniska utfö-randet och dokumenterar färdiga alster. Barnet lärs uppskatta såväl sina egna som andras konstnärliga alster genom att arbetena sätts fram. Det viktigaste i skapandet är processen, inte slutresultatet. Inom småbarnsfostran ges barnet tid och utrymme till att undersöka konstnärligt material, idéer samt begrepp och träna sina färdigheter mångsidigt.
3.7.5 Barnet utforskar
Erfarenheter som är värdefulla för barnet
En utforskande nyfikenhet präglar barnet ända från födseln. När barnet utforskar tillfredsställer det sin nyfikenhet och känner sig delaktigt i den omgivande världen och gemenskapen. Barnets egen erfarenhetsvärld och dess växelverkan med andra barn och vuxna samt näromgivningen sporrar barn i olika ålder att utforska på egen hand. Barnet upplever att dess utforskningar, frågor, grubblerier och verksamhet är betydelsefulla. För sig själv och tillsammans med andra kan barnet i lugn och ro utforska nya saker. Erfarenheterna av försök, av misstag och av nya aha-upplevelser upprätthåller och stärker barnets glädje över att lära sig.
Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget
Fostrarnas egna attityder och egen verksamhet skapar en inspirerande, öppen och sporrande atmosfär för barnets utforskning. Fostrarna gör det möjligt för barn att ta till sig mångsidiga erfa-renheter, som upprätthåller barnens eget intresse. Barnet skall ges tid att utforska och att ställa sig frågande till olika fenomen och företeelser. Genom att lära och undersöka tillsammans med barnen kan fostrarna vägleda och stimulera barnen i olika situationer som ansluter sig till vård, fostran och undervisning så att barnen vidgar sina intryck och söker förklaringar till olika feno-men i världen. Med sin egen verksamhet möjliggör och stimulerar fostrarna eget tänkande, egen problemlösning och fantasi hos barnen.
Barnets inlärningsmiljö
En positiv och inspirerande inlärningsmiljö är mångsidig och den stödjer barnets egen utfors-kande verksamhet. Den erbjuder barnet en riklig mängd material och redskap som väcker bar-nets intresse. Närmiljön och naturen är en väsentlig del av det som barnet utforskar. Miljön beri-kar också barnens och fostrarnas gemensamma verksamhet med olika kunskaps- och erfaren-hetsbaserade element. En mångsidig och flexibel inlärningsmiljö gör det möjligt för barnet att använda alla sina sinnen och hela sin kropp som medel för att utforska, utpröva och komma till nya insikter om omvärlden.
Ända sedan födseln är det naturligt för barnet att utforska omgivningen. Då barnet utforskar sin omgivning tillfredsställer barnet sin nyfikenhet och känner tillhörlighet med den omkringliggande världen och gemenskapen. Barnet känner att det är av betydelse att fundera, fråga och grubbla.
Glädjen som barnet upplever upprätthålls genom försök, misstag och insikt.
Fostraren skapar en inspirerande, öppen, skapande och uppmuntrande miljö samt en mångsi-dig inlärningsmiljö. Barnet uppmuntras i vård-, uppfostrings- och inlärningssituationer att funde-ra på och söka förklarningar till olika fenomen i världen. Genom sin egen verksamhet och sina egna attityder uppmuntrar och möjliggör fostraren barnet till att tänka själv, till problemlösning och fantasi.
Barnet erbjuds olika material och redskap som väcker intresset och barnet ges en möjlighet till att forska närmiljön och naturen. En mångsidig och flexibel miljö inom småbarnsfostran möjlig-gör barnets användande av alla sinnen och hela kroppen som redskap till att forska, försöka och förstå.