SJUNDEÅ KOMMUN
PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN I SJUNDEÅ KOMMUN
2012
Förord
Planen för småbarnsfostran i Sjundeå kommun baserar sig på de nationella grunderna för pla- nen för småbarnsfostran 2005. I planen för småbarnsfostran särskiljs de nationella grunderna från de mål och den innehållsmässiga orientering som lyfts fram i Sjundeå med hjälp av logon.
Chefen för småbarnsfostran har utsett en tvåspråkig arbetsgrupp som har ansvarat för proces- sen kring utarbetandet av planen för småbarnsfostran. Gruppen har letts av chefen för små- barnsfostran och har bestått av barnträdgårdslärare, barnskötare, daghemsföreståndare, plane- raren för småbarnsfostran och ambulerande specialbarnträdgårdslärare. Alla enheter inom småbarnsfostran har deltagit i arbetet på olika sätt antingen som medlem i arbetsgruppen, ge- nom att utföra observationer eller göra inlärningsuppgifter eller genom att delta i utbildningar och bekantningsbesök. Arbetsgruppen inledde sitt arbete våren 2009 och arbetet har fortgått i olika former ända till våren 2012 då planen för småbarnsfostran fick sin slutliga utformning. Ut- formningen är enhetlig med förskolans läroplan vilken trädde i kraft 1.8.2011. Tillsammans bil- dar de ett kontinuum för vår pedagogiska inlärning inom småbarnsfostran.
Planen för småbarnsfostran inom Sjundeå kommun är ett verktyg som används då man förverk- ligar småbarnsfostran målenligt och skapar gemensam förståelse för barnets uppväxt och inlär- ning med inriktning på mål och innehåll. Det unika barnet står alltid i centrum och vi strävar efter att stöda barnets uppväxt, utveckling och inlärningsförmåga på bästa möjliga sätt såväl indivi- duellt som i gemenskaplighet.
De gemensamma, pedagogiska diskussioner och resonemang kring våra sedvanor kring upp- fostring hör till de delar av processens som gett största utbyte. Våren 2012 har förmännen utbil- dats till fostringsgemenskapsutbildare och en betydande del av våra småbarnsfostrare har del- tagit i fostringsgemenskapsutbildning. Planen för småbarnsfostran baserar sig på fostringsge- menskap vilket innebär att vi får dela ert barns väg i vardagen under deras unika barndom.
Ett varmt tack till alla som deltagit i uppgörandet av planen för småbarnsfostran – såväl individer som arbetsenheter och Tina Nordman för översättningsarbetet.
Sjundeå 17.3.2012 Anu Vesiluoma
Innehåll
1 Grunderna för planen för småbarnsfostran...6
1.1 Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran...6
1.2 Dokumentation som styr småbarnsfostran ...7
1.3 Samarbete i olika nätverk ...8
1.3.1 Barn som vårdas på sjukhus... 9
2 Småbarnsfostran... 10
2.1 Vad är småbarnsfostran?... 10
2.2 Värdegrunden inom småbarnsfostran... 11
3 Genomförande av småbarnsfostran... 15
3.1 Barnets välbefinnande är det centrala... 15
3.2 Vård, fostran och undervisning som en helhet... 15
3.2.1 Fostringsgemenskap och verkställandet av denna ...16
3.3 Fostrarens roll inom småbarnsfostran... 16
3.4 Inlärningsmiljön... 17
3.4.1 Hållbar utveckling inom småbarnsfostran...19
3.5 Barnet gläds genom att lära sig... 20
3.6 Språkets betydelse inom småbarnsfostran... 21
3.6.1 Samarbetet mellan biblioteket, skolorna och dagvården i Sjundeå ...22
3.7 Barnets sätt att fungera... 23
3.7.1 Barnets lek ...23
3.7.2 Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget ...24
3.7.3 Fysisk aktivitet ...25
3.7.4 Barnets konstupplevelser och förmåga att uttrycka sig ...27
3.7.5 Barnet utforskar ...29
3.8 Innehållsmässiga inriktningar... 30
3.8.1 Matematiska inriktning ...31
3.8.2 Naturvetenskaplig inriktning...32
3.8.3 Historisk- samhällelig inriktining ...33
3.8.4 Estetisk inriktning...34
3.8.5 Etisk inriktning ...35
3.8.6 Religions- och åskådningsanknuten inriktning...35
3.8.7 De innehållsmässiga inriktningarna och de centrala ämnesområdena bildar en helhet ...36
4 Föräldrarnas roll i småbarnsfostran... 38
4.1 Fostringsgemenskap... 38
4.2 Föräldrarnas roll i planeringen av enhetens verksamhet och i utvärderingen av verksamheten... 39
4.3 Barnets individuella plan för småbarnsfostran och planens utvärdering... 39
5 Hur småbarnsfostran beaktar barn som behöver särskilt stöd... 40
5.1 Barnets behov av stöd och hur behovet bedöms... 40
5.2 Principerna för erbjudandet av stöd och stödåtgärderna inom småbarnsfostran... 40
5.3 Individualiserad småbarnsfostran... 41
5.4 Utbudet av stödtjänster inom småbarnsfostran... 42
6 Språkliga och kulturella synpunkter inom småbarnsfostran... 43
6.1 Barn med olika språk- och kulturbakgrund inom småbarnsfostran... 43
6.1.1 Småbarnsfostran för samiska barn...43
6.1.2 Småbarnsfostran för romska barn...44
6.1.3 Småbarnsfostran för barn som kommunicerar på teckenspråk ...44
6.1.4 Småbarnsfostran för barn med invandrarbakgrund...44
6.2 Språkbad, småbarnsfostran på ett främmande språk och småbarnsfostran som bygger på alternativ pedagogik... 44
6.2.1 Språkbad...44
6.2.2 Småbarnsfostran på ett främmande språk...45
6.2.3 Småbarnsfostran som bygger på alternativ pedagogik eller på alternativa filosofier om fostran...45
7 En plan för småbarnsfostran på kommunnivå... 46 7.1 Att göra upp en plan för småbarnsfostran på kommunnivå... 46 7.2 Innehållet i planen för småbarnsfostran på kommunnivå... 46 7.3 Innehållet i planen för småbarnsfostran på kommunnivå som en del av strävandena att utveckla verksamhetens kvalitet... 47
7.3.1 Utvärdering och utvecklandet av arbetsgemenskapen...47 KÄLLOR... 49
1 Grunderna för planen för småbarnsfostran
1.1 Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran
Grunderna för planen för småbarnsfostran är ett styrmedel på nationellt plan inom småbarns- fostran. Grunderna för planen förankras i Statsrådets principbeslut om riksomfattande riktlinjer för förskoleverksamheten 28.2.2002 som innehåller riktlinjer på området på nationell nivå och de centrala principerna liksom de tyngdpunktsområden som man i framtiden skall satsa på inom den småbarnsfostran som den offentliga sektorn arrangerar och övervakar.
Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran är att främja verkställandet av småbarns- fostran på samma grunder i hela landet, styra den innehållsliga utvecklingen på området och att skapa förutsättningar för att utveckla småbarnsfostrans kvalitet. Det sker genom att man fören- hetligar de arrangemang som behövs för att ordna småbarnsfostran.
Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran är att öka den yrkesinriktade medvetenhe- ten och kunskaperna hos de personer som arbetar på området och att öka föräldradelaktighe- ten i de tjänster som erbjuds på området. Vidare skall man fördjupa det mångprofessionella samarbetet mellan olika serviceformer vars syfte är att stödja barnet och familjen innan barnet blir läropliktigt. Tillsammans med grunderna för läroplanerna inom förskoleundervisningen och den grundläggande undervisningen bildar grunderna inom småbarnsfostran en helhet som på nationell nivå främjar barnens välbefinnande, tillväxt och inlärning.
Kommunerna har stora möjligheter att organisera tjänsterna inom småbarnsfostran så att de på bästa sätt passar familjerna. På grund av att kommunerna är olika är det viktigt att man i varje kommun ser över de kommunspecifika strategiska linjedragningarna inom småbarnsfostran. De här linjedragningarna beaktas när planerna för småbarnsfostran görs upp.
Grunderna för planen för småbarnsfostran styr alla verksamhetsformer inom den småbarnsfost- ran som den offentliga sektorn erbjuder och övervakar. Utgående från grunderna för planen för småbarnsfostran utvärderar kommunerna hur servicen inom småbarnsfostran har utfallit. Vidare skall kommunerna i sin egen plan konkretisera dels innehållet i småbarnsfostran, dels de verk- samhetssätt som olika verksamhetsformer på området omfattar.
Fostran är kulturellt bunden och ansluter sig till de ständiga förändringarna i samhället, vilket förutsätter att man kontinuerligt utvärderar och ställer upp nya mål för småbarnsfostran. Vidare skall man sträva efter nya sätt att verkställa småbarnsfostran på. Uppfostrans traditionella, idea- liskt utformade mål är att bidra till att förbättra samhället och världen. Grunderna för småbarns- fostran är ramar som diskuteras för att i sinom tid bli gemensamt överenskommen praxis och gemensamt överenskomna verksamhetsprinciper i kommuner och övriga verksamhetsenheter.
Beslutsfattandet på administrativ nivå är viktigt. Likaså är det viktigt att få de verksamhetsan- svariga personerna att engagera sig i planen. Detta garanterar att man arbetar processinriktat och att planen förverkligas.
1.2 Dokumentation som styr småbarnsfostran
Småbarnsfostran styrs av dokumentation som utarbetats på nationell nivå och kommunnivå. På kommunnivå är styrningen mångdimensionell och dokumentens namn varierar eventuellt från kommun till kommun. Styrningen på statlig och kommunal nivå bildar en processinriktad helhet.
STYRNING PÅ NATIONELL NIVÅ:
• Lagar och förordningar som omfattar barnens dagvård och förskoleundervisningen definierar genomförandet av småbarnsfostran och förskoleundervisningen, som är en del av småbarnsfostran..
•De riksomfattande riktlinjerna för förskoleverksamheten omfattar de centrala principerna i och utvecklingsarbetets tyngdpunktsområden inom den småbarnsfostran som den offentliga sektorn erbjuder och övervakar.
• Grunderna för planen för småbarnsfostran styr på nationell nivå småbarnsfostran, d.v.s.
anger dess innehåll och kvalitet. Vidare styr den kommunernas uppläggning av småbarnsfost- ran.
• Grunderna för förskoleundervisningens läroplan styr på nationell nivå förskoleundervis- ningen, d.v.s. anger dess innehåll och kvalitet. Vidare styr den uppläggningen av läroplanerna på lokal nivå.
STYRNING PÅ KOMMUNAL NIVÅ:
• Kommunernas riktlinjer och strategier inom småbarnsfostran kan vara en del av det barnpolitiska programmet i en kommun, eller så finns de i övriga dokument som omfattar barn och familjer. Dessa innehåller information om de centrala principerna för hur kommunen har lagt upp småbarnsfostran, vilka tyngdpunktsområden kommunen satsar på inom dess utveckling och det servicesystem som småbarnsfostran i en kommun bygger på.
•Grunderna för småbarnsfostran har en kommun gjort upp eller så har fl era kommuner gjort den tillsammans. Utgångspunkten är grunderna för planen för småbarnsfostran på nationell nivå. När man gör upp planen för småbarnsfostran beaktar man kommunens egna riktlinjer, strategier och mål samt definierar de innehållsmässiga målen för olika serviceformer.
•Kommunens läroplan för förskoleundervisningen samt kommunens och enhetens plan för småbarnsfostran löper parallellt och de länkas samman så att de bildar en fortlöpande helhet.
• Enhetens plan för småbarnsfostran är mera detaljerad än kommunens plan. I den fi nns utgångspunkterna för vården, uppfostran och undervisningen och hur de förverkligas i uppfost- ringsprinciperna i vardagen. Planen beskriver bl.a. regionens eller enhetens speciella drag och tyngdpunktsområden. Också de preciserade målsättningar som är resultatet av småbarnsfost- rans anpassning till olika serviceformer införs i enhetens plan.
• En plan för småbarnsfostran och en läroplan för förskoleundervisningen som omfattar barnet görs upp i samråd med föräldrarna. I varje enskilt fall styr de genomförandet av små- barnsfostran och förskoleundervisningen.
De nationella grunderna för planen för småbarnsfostran skiljer sig från grunderna för förskole- undervisningens läroplan såtillvida att grunderna för planen för småbarnsfostran är ett nationellt styrdokument, emedan grunderna för förskoleundervisningens läroplan är normativ och baserar sig på Lag om grundläggande utbildning. Bindande för den kommunala verksamheten inom småbarnsfostran är de linjedragningar och strategier som fastställts på nämndnivå.
Verksamheten inom småbarnsfostran i Sjundeå styrs även av andra dokument ss. LOST - samarbetsområdets gemensamma Plan för barn och ungas välmående, Sjundeå kommuns bildningsavdelnings Plan för hållbar utveckling (BILDN 15.12.2011) och Utvecklingsplan för samarbetet mellan biblioteket, skolorna och dagvården (BILDN 15.12.2011), småbarnsfostrans enheters trygghetsplaner, Sjundeå kommuns ekonomiska balanseringsprogram och Sjundeå kommuns läroplan för förskoleundervisningen(BILDN 16.6.2011)
1.3 Samarbete i olika nätverk
Småbarnsfostran av högtstående kvalitet förutsätter samarbete mellan olika parter. Hela det omfattande nätverk som barnen och barnfamiljerna bildar är utgångspunkten i det nätverks- samarbete som riktlinjerna inom småbarnsfostran tillämpas på. Vid behov grundas även regio- nala nätverk. Undervisnings-, social-, hälso-, kultur- och idrottssektorn är viktiga samarbetspar- ter liksom också privata serviceproducenter, församlingar, organisationer, kompetenscentrum inom det sociala området och läroinrättningar. Samarbetet skall grunda sig på gemensamt överenskommen praxis och godtagna principer. Arbetet i olika nätverk, samarbetets mål och de sätt på vilket samarbetet genomförs skall införas i kommunens och enhetens plan för små- barnsfostran.
Samarbetet med undervisningsväsendet går i främsta hand ut på att skapa och utveckla sam- arbetsformer och strukturer så att kontinuiteten i barnets fostran och undervisning tryggas. I samråd med spädbarnsrådgivningen skall man ta fram och utveckla ett system som gör det möjligt att följa upp barnets uppväxt och utveckling i samarbete med föräldrarna. Vid behov anvisas familjen tjänster av olika slag.
Ett av de viktigaste syftena med samarbetet i olika nätverk är att man i risksituationer kan ingri- pa i ett så tidigt skede som möjligt. Inom barnskyddet, familjearbetet, familjerådgivningen, hem- servicen och annan service inom socialsektorn bör man ha gemensamma riktlinjer och samar- betsformer som beaktar barnets bästa. Samma principer skall vara vägledande i situationer där myndigheterna besluter att ingripa.
Målet med nätverkssamarbetet är tryggandet av barnets uppväxt, utveckling och inlärning. Ett fungerande nätverkssamarbete stöder föräldraskapet och ökar familjernas välmående. I Sjun- deå jobbar man utgående från kundens behov i mångprofessionella nätverk som stöder barnet och familjen bl.a. i Gruppen för stöd för barnets utveckling och fostran (barnrådgivning, ambule- rande specialbarnträdgårdslärare, barnträdgårdslärare och vid behov socialväsendet samt habi- literande instanser). Andra samarbetspartners är förskoleundervisningen och grundläggande utbildningen, familjerådgivningen, barnskyddet, elevvården (rektor, daghemsföreståndare, skol- psykolog och skolkurator) samt med de finsk- och svenskspråkiga församlingarna.
Utvecklingen hos ett 4-årigt barn i dagvård bedöms i samarbete med dagvården med hjälp av LENE -metoden (Bedömning av barnets neurologiska utveckling) och 5-åringar bedöms med hjälp av KEHU - metoden (Bedömnings- och samarbetsmetod av femåringarnas utveckling).
NAPERO – metoden för utvärdering av 3-åringarnas utveckling tas i bruk år 2012.
Oron över barnets tillväxt och utvecklings tas till tals med föräldrarna och tillsammans funderar man på möjliga stödfunktioner och ser till att föräldrarna får de stödfunktioner som de behöver.
All kontakt inom nätverken sker med föräldrarnas tillstånd.
1.3.1 Barn som vårdas på sjukhus
När barnet vårdas på sjukhus säkerställer man genom samarbete mellan parter som erbjuder tjänster inom småbarnsfostran och sjukhuset eller någon annan inrättning kontinuiteten i små- barnsfostran så bra som möjligt och utgående från barnets behov. Speciellt skall man bevara de trygga mänskliga relationer som barnet har och etablera dylika kontakter. Barnets kontakter till vårdande, vuxna personer och andra barn upprätthålls. Samarbetet med föräldrarna får ökad betydelse.
Vid småbarnsfostran på sjukhus eller annan inrättning följs de riksomfattande riktlinjerna för förskoleverksamhet och grunderna för planen för småbarnsfostran i den utsträckning det är ändamålsenligt.
2 Småbarnsfostran
2.1 Vad är småbarnsfostran?
Småbarnsfostran är växelverkan mellan vuxna och barn i de livsmiljöer som barnen är en del av och tar del i. Småbarnsfostran främjar balanserad tillväxt, utveckling och inlärning hos barnet.
Det krävs nära samarbete mellan föräldrar och professionella fostrare, eller med andra ord fost- ringsgemenskap, för att skapa en helhet som är meningsfull ur barnets synvinkel.
Vård, fostran och undervisning som den offentliga sektorn ordnar, övervakar och stödjer är olika element inom småbarnsfostran. Den är planlagd och målinriktad och sker i växelverkan med andra. Barnets självständiga lek har en viktig funktion i sammanhanget. Man utgår från en hel- het som beaktar barnets tillväxt, utveckling och inlärning, vilka förankras i tvärvetenskaplighet och forskning på fördjupad nivå om metoder inom pedagogiken, speciellt forskning i småbarns- fostran.
Yrkeskunnig personal är en viktig resurs inom småbarnsfostran. Med tanke på småbarnsfostran av hög kvalitet är det viktigt att den fostrande gemenskapen och varje enskild fostrare har gedi- get, yrkesinriktat kunnande på sitt område och likadan medvetenhet.
Småbarnsfostran ordnas enligt landsomfattande riktlinjer. Daghemsverksamhet, familjedagvård och olika slag av öppen verksamhet, t.ex. lekverksamhet, är de viktigaste serviceformerna inom småbarnsfostran. De mest framträdande serviceproducenterna är kommuner, organisationer, privata serviceproducenter och församlingar. Förskoleundervisning är planmässigt upplagd undervisning och fostran som barnet får ett år före det blir läropliktigt. Småbarnsfostran, försko- leundervisningen som en del av småbarnsfostran och den grundläggande undervisningen bildar med tanke på barnets utveckling en fortlöpande helhet. Läropliktiga barn, som använder sig av tjänster inom småbarnsfostran, omfattas också av småbarnsfostran.
Småbarnsfostran innebär vård, fostran och inlärning där familjerna och fostrarna tillsammans bildar en fostringsgemenskap och verkar med barnets bästa som mål.
Till Sjundeå kommuns tjänster för småbarnsfostran hör daghemsvård, familjedagvård, privat dagvård samt morgon- och eftermiddagsvård. Även hemvårdsstödet och det kommunala tilläg- get hör till småbarnsfostrans tjänster.
Föräldrarna väljer de tjänsteformer inom småbarnsfostran som de önskar för sitt barn. I Sjundeå kan man välja kommunal alternativt privat dagvård. Den privata dagvården stöds med en kom- munal servicesedel. Föräldrarna kan välja att sköta sitt barn hemma och beviljas hemvårdstöd samt det kommunala tillägget till hemvårdsstödet av FPA.
Föräldrarna har rätt att få en dagvårdsplats åt sitt barn enligt familjens behov, antingen i form av heldagsvård, deltidsvård eller förskoleundervisning som kompletteras med dagvård. Finsk- eller svenskspråkig dagvård ordnas i daghemmen samt inom familjedagvården.
I samband med bildandet av daghemsgrupper värderas varaktigheten i människorelationer och betydelsen av syskonrelationer. Ett betydande kvalitetskriterium för bildandet av daghemsgrup- per är antalet relationer med växelverkan inom gruppen. Det strävas efter att antalet relationer med växelverkan är så lågt som möjligt och därför gynnas att barnantalet i grupper för över 3- åringar är 14 istället för den traditionella 21.
2.2 Värdegrunden inom småbarnsfostran
Centrala, internationella avtal om barns rättigheter, nationella bestämmelser och övriga styrdo- kument på området formar värdegrunden i småbarnsfostran i Finland.
I konventionen om barns rättigheter ställs barnets människovärde i främsta rum. I anslutning till det här grundläggande värdet anges fyra allmänna principer:
– förbud mot diskriminering och ett krav om att barnen skall behandlas jämlikt – barnets bästa
– barnets rätt att leva och att utvecklas harmoniskt - barnets åsikt skall beaktas.
De viktigaste principerna inom småbarnsfostran, d.v.s. principerna som konkretiserar barnens rättigheter, går att härleda i de grundläggande rättigheterna i Finland, i övriga rättsnormer och i bestämmelser på lägre nivå. Barnet har rätt till
– trygga människoförhållanden
– att växa upp, utvecklas och lära sig i trygga förhållanden
– en trygg och hälsosam miljö i vilken det är möjligt för barnet att leka och fungera på ett mång- sidigt sätt
– att bli förstådd och uppmärksammad enligt sin ålder och utvecklingsnivå – få specialstöd i den mån som sådant behövs
– egen kultur, eget modersmål, egen religion eller livsåskådning.
Värdegrunden för Sjundeå kommuns småbarnsfostran baserar sig på kommunens vision och värden.
I Sjundeå kommuns vision erfars Sjundeå som en naturnära, till sin levnadsmiljö trygg, på ett levande sätt tvåspråkig kommun i närheten av ett metropolområde. Den erbjuder invånarna, personalen och företagarna hållbar och kvalitativt bra miljö att bo och verka i.
Sjundeå kommuns värden är:
hållbar utveckling och ansvarighet
tolerans och trygghet
kompanjonskap och inriktning på invånarna
Värden som särskilt styr småbarnsfostran:
individualitet, delaktighet och uppväxt till gemenskaplighet
respekterandet och uppmärksammandet av andra
tvåspråkighet och mångkulturalismen samt tolerans
lek och glädje
Barnets uppväxt- och inlärningsstig byggs upp i tätt samarbete med småbarnsfostran och för- skoleundervisningen.
2.3 Fostringsprinciper
Barndomen har ett värde i sig, vilket man bör betona inom småbarnsfostran. Vidare är det vik- tigt att måna om barndomstiden och att stödja barnet i dess utveckling som människa. Vissa övergripande principer för fostran styr uppläggningen av småbarnsfostran.
Fostrarnas uppgift är att sörja för att följande tre principer som går att tillämpa på mänsklig till- växt på en allmängiltig nivå vägleder småbarnsfostrans inriktning
– att främja personligt välbefinnande
– att stärka beteendeformer och verksamhetssätt som beaktar andra personer
– att stegvis öka barnens självständighet
Barnets personliga välbefinnande stärks när dess individualitet beaktas. När barnets välbefin- nande stärks på ett personligt plan skapas en grund för varje enskilt barn att fungera och ut- vecklas enligt individuella förutsättningar.
Att stärka beteendemönster och verksamhetssätt som beaktar andra personer innebär som uppfostringsprincip att varje barn lär sig att beakta och bry sig om andra. Barnet förhåller sig positivt till sig själv och till andra människor samt olika kulturer och omgivningar. Småbarnsfost- ran skapar också förutsättningar att utforma ett bra samhälle och en gemensam värld.
Syftet med att gradvis öka barnets självständighet är att hjälpa barnet att enligt sina förutsätt- ningar ta hand om sig själv och sina närmaste samt att fatta beslut och träffa val som inverkar på barnets liv. Barnet tillåts känna glädje över att kunna ta hand om sig själv och det får lita på sitt eget kunnande. Barnet ges möjlighet att lära sig ta egna initiativ. I samband med detta bör barnet dock hela tiden ha tillgång till den omsorg och trygghet som det behöver.
3 Genomförande av småbarnsfostran
3.1 Barnets välbefinnande är det centrala
Syftet inom småbarnsfostran är i främsta hand att främja barnets välbefinnande. När barnet mår bra har det de bästa möjliga förutsättningarna att växa, lära sig och att utvecklas. Det njuter av att umgås med andra barn och vuxna och känner glädje och kan ge sig hän i olika aktiviteter i en lugn och trygg atmosfär. Barnet intresserar sig för sin omgivning och riktar in sin energi på att leka, att lära sig och att utvecklas i takt med nya utmaningar i samband med vardagens sysslor.
I syfte att främja barnets välbefinnande skall man slå vakt om barnets hälsa och funktionsför- måga. Vidare skall man trygga barnets grundläggande behov. Barnet upplever då att det re- spekteras, att det godkänns sådant som det är och att det uppmärksammas, vilket främjar en sund självkänsla hos barnet. Barnet vågar ge sig i kast med nya saker och lär sig sociala fär- digheter. Om personalen bemöter barnet på ett sätt som respekterar barnets individuella
behov, personlighet och familjekultur så känner sig barnet jämlikt oberoende av kön eller sin sociala och kulturella bakgrund eller etniska ursprung.
Varaktiga och trygga förhållanden främjar barnets välbefinnande. Barnets relationer till föräld- rarna, fostrare och andra barn skall också tillgodoses: då upplever barnet tillhörighet
En trygg uppväxtmiljö som strävar till att främja barnets välmående byggs upp med hjälp av bestående människorelationer, en barncentrerad pedagogik, konsekventa uppfostringsprinciper och en varm atmosfär. Barnet bemöts som en individ men växer upp till gemenskaplighet.
3.2 Vård, fostran och undervisning som en helhet
Småbarnsfostran verkställs som en helhet i vilken vård, fostran och undervisning binds sam- man. De här dimensionerna inom småbarnsfostran betonas på olika sätt hos barn i olika åldrar.
Deras betydelse varierar också i olika situationer. Ju yngre barnet är desto större del av växel- verkan mellan fostraren och barnet äger rum i vårdsituationer. Fostrings-, undervisnings- och vägledande situationer har också stor betydelse både för barnets allmänna välbefinnande och barnets inlärning.
En god vård utgör grunden för all verksamhet inom småbarnsfostran. Grundbehoven hos barnet tillfredsställs och ett välskött barn kan rikta sitt intresse på andra barn, sin omgivning och på verksamhet av olika slag. Ju yngre barnet är desto mera behöver det en vuxen persons omsor- ger.
God vård, fostran och undervisning bildar en helhet som främjar en positiv jaguppfattning hos barnet. Barnets förmåga att uttrycka sig och kommunicera gynnas också liksom barnets förmga att tänka. Barnets dag byggs upp av olika vardagsanknutna situationer, som utgör en klar och vid behov också en flexibel grund för barnets dygnsrytm. Vårdsituationerna och övriga situatio- ner som bygger på växelverkan är viktiga i barnets tillvaro med tanke på barnets uppväxt och
inlärning. De små arbetsuppgifterna och barnets egen lek är viktiga element. Fostrarna ansva- rar för att barnet dagligen i olika situationer ges möjligheter till inlärning och fostran.
3.2.1 Fostringsgemenskap och verkställandet av denna
Fostringsgemenskap innebär att föräldrarna och personalen medvetet och gemensamt binder sig till att stöda barnets uppväxt, utveckling och inlärning. Fostringsgemenskapen bygger på principer som lyssnande, respekterande, tillit och dialog. I fostringsgemenskapen fäster man uppmärksamhet vid hur föräldrarna kunskap om barnet blir hörd, emottagen, diskuterad och delad i en dialog med en yrkesmänniska. De vuxna som står barnet nära utvecklar sina färdig- heter att lyssna till barnet.
Fostraren är den som inleder arbetet till en aktiv fostringsgemenskap.
När beslut om dagvårdsplats är fattat tar fostraren från daghemmet eller familjedagvården kon- takt med barnets hem. Då kommer man överens om när barnet ska börja i dagvården, bekanta sig med vårdplatsen samt om en för barnet lämplig träningsperiod.
Då dagvården inleds på ett tryggt sätt skapar det grunden till att det uppstår en fostringsgemen- skap och möjliggör barnets deltagande i småbarnsfostran samt förskoleundervisningen. Även i fostringsgemenskapen är det av yttersta vikt att stärka barnets relation till dem som fostrar bar- net i första hand ,föräldrarna, och för stödandet av hemmets fostringsuppgift. En trygg och stark relation till föräldrarna möjliggör skapandet av en andrahands stark relation bl.a. barnets fostra- re.
Om familjen så önskar bekantar sig fostrarna gärna med barnet i barnets eget hem. Om barnet bekantar sig med fostraren i en bekant och trygg hemmiljö ger det god beredskap till att börja dagvården och skapar en trygg grund för skapandet av nya förhållanden med växelverkan. Be- kantningstillfället kan, om familjen så önskar, även ske i daghemmet eller familjedagvården. I samband med bekantningstillfället lyssnar personalen till föräldrarnas önskemål och förvänt- ningar samt diskuterar familjens syn på fostran, mål samt uppfostringsmetoder.
I samband med bekantningen önskar man att föräldrarna kan berätta om barnet – bl.a. om hur- dan person barnet är, vad barnet är intresserat av och vad barnet tycker om. Allt det som främ- jar barnets början i dagvården och som ger fostraren mera kunskap om barnet är av betydelse.
3.3 Fostrarens roll inom småbarnsfostran
Den yrkesverksamma personalen inom småbarnsfostran bildar en mångprofessionell fostrande gemenskap, vars verksamhet grundar sig på värderingar och verksamhetssätt, som dels är gemensamma, dels har formulerats i olika styrdokument. Den fostrande gemenskapens över- läggningar om värderingar och verksamhetssätt skapar en gemensam verksamhetskultur. Vik- tigt är att fostraren är medveten om sin egen fostrarroll och de värderingar och etiska principer som fostrarrollen bygger på. Att reflektera över och utvärdera det egna arbetet hjälper fostraren att på ett medvetet plan fungera etiskt och i överensstämmelse med professionella verksam- hetsprinciper.
Fostraren skall känna engagemang i sitt arbete. Känslighet och förmåga att reagera på barnets känslor och behov krävs också. Fostrarna gör det möjligt att i en gemenskap med fullvuxna och barn skapa en tillitsfull atmosfär i vilken barnen kan känna tillhörighet och delaktighet. Fostrarna värnar om kontinuiteten i barnets vänskapsförhållanden. Samma gäller barnets vård- och fost- ringsrelationer.
En medveten fostran och undervisning gör att fostrarna och den fostrande gemenskapen ställs inför val. Fostrarnas uppgift är att planera verksamheten och att erbjuda barn en miljö som av- speglar dels det sätt som är karakteristiskt för ett barn att fungera på, dels ger uttryck för vissa inriktningar som man på förhand gjort upp ramarna för. En syn som bygger på att vård, fostran och undervisning är en helhet vägleder fostraren i fostringsarbetet. Fostraren är medveten om barnets möjligheter att växa och lära sig. Fostraren uppmuntrar barnet till initiativrikedom så att barnet gläds över sitt kunnande och över att det vid behov får hjälp av vuxna. Fostrarna överför till barnet ett kulturarv och erfarenheter från tidigare generationer. Omgivningen och gemensam verksamhet är därför viktiga. Barnet delges också sådan information som olika vetenskapsgre- nar ger upphov till.
Fostrarna respekterar de erfarenheter och åsikter som barnet, barnets föräldrar och fostrarna själva har. De respekterar principerna för fostringsgemenskap.
Den kunskap och erfarenhet som yrke och utbildning ger skapar en grund för kunnande. Den fostrande gemenskapen dokumenterar, utvärderar och strävar kontinuerligt efter att utveckla sin verksamhet. Fostrarna upprätthåller och utvecklar sitt yrkeskunnande och är medvetna om de föränderliga behoven inom småbarnsfostran. De tillämpar teknologins landvinningar samt beaktar nyttan och möjligheterna av informations- och kommunikationsteknologi.
En bra fostrare respekterar barnet och beaktar barnets behov och känslor. En bra fostrare är trygg och erbjuder sin famn, värme samt närhet. En bra fostrare verkar målmedvetet och pro- fessionellt i fostringsgemenskapen tillsammans med barnets föräldrar och strävar till att stöda barnets tillväxt, utveckling och inlärning.
Genom att utvärdera sin egen verksamhet, samla in kunskap och färdigheter och fortbilda sig och genom att ha en kontinuerlig växelverkan med barnet, vårdnadshavarna och sina gelikar växer man upp till en god fostrare. En god fostrare är tolerant, öppen för nya saker och tar hand om sig själv.
3.4 Inlärningsmiljön
Barnets inlärningsmiljö är av en helhet med fysiska, psykiska och sociala element. Speciella utrymmen, näromgivningen och de psykiska och sociala omgivningar som ansluter sig till verk- samheten i olika situationer hör till inlärningsmiljön. Material och utrustning av olika slag räknas också hit. När miljön planeras så att den är flexibel går den att anpassa efter föränderliga be- hov. En mångsidig och flexibel omgivning som sporrar barnet att lära sig väcker intresse, expe- rimentlusta och nyfikenhet. Barnet styr då in sin energi på verksamhet av olika slag och på att uttrycka sig. Omgivningen berikar barnens och fostrarnas gemensamma verksamhet med kun- skap, färdigheter och erfarenheter av olika slag.
När inlärningsmiljön planeras skall man beakta både funktionella och estetiska synpunkter. En fungerande omgivning är trivsam och sporrar barnet att leka, utforska, röra sig, agera och ut-
trycka sig på många olika sätt. Barnen kan tas med i planeringen av utrymmen och redskap som en del av förverkligandet av olika innehåll och teman.
Atmosfären i inlärningsmiljön skall vara positiv. En trygg miljö är anpassad efter barnets hälsa och övriga välbefinnande. Olika gruppers sätt att fungera och växelverkan mellan barnen och fostrarna fungerar bättre om man har planerat utrymmena så att de är ändamålsenliga. En väl- planerad inlärningsmiljö gynnar verksamhet i små grupper där alla har möjlighet att delta i diskus- sionen och växelverkan.
Till den psykiska miljön hör trygghet, gränser, en godkännande, vänlig och tillåtande atmosfär, glädje, kärlek och närhet. Den psykiska miljön är inte brådskande, den är utvecklande, skapan- de och mångsidig. Barnen ges tid att göra i lugn och ro, att vara, lyssna och visa känslor.
Till den sociala miljön hör olika relationer med växelverkan (mellan vuxna och barn samt mellan barnen), en öppen, ärlig och tillitsfull atmosfär.
Den fysiska miljön innefattar inomhus- och utomhusutrymmen samt närmiljön. Det är viktigt att tillgodose barnets behov och trygghet. En mångsidig och modifierbar inlärningsmiljö uppmuntrar barnet till att leka, röra på sig, upptäcka och lära sig. Den fysiska miljön är estetisk och ger möj- ligheter till att verka i små grupper. Barnets egna intressen och idéer styr planeringen och ge- nomförandet av inlärningsmiljön
Den omkringliggande naturen och den kulturhistoriskt värdefulla miljön erbjuder barnet en möj- lighet till att utvidga sin uppfattning om närmiljön, hemkommunen och samhället genom att hög- akta traditioner. Den tvåspråkiga miljön uppskattas och värnas om och man är mån om svenska språkets ställning.
Barnets psykiska inlärningsmiljö är trygg och i centrum står en ömsesidig respektfull växelver- kan och uppskattning samt godkännandet av varandras olikheter. Atmosfären uppmuntrar och stimulerar barnet och får var och en att känna sig värdefull och viktig såväl som individ som medlem i en gemenskap. Via sina relationer med växelverkan bygger barnet upp sin jagbild i förhållande till andra och tillägnar sig attityder, värden och normer.
3.4.1 Hållbar utveckling inom småbarnsfostran
Inom småbarnsfostran i Sjundeå inbegrips de innehållsmässiga orienteringarna i planen för småbarnsfostran och teman sammankopplas med vardagliga ting. I vardagen och närheten finns barnets värld och man kan träna alla färdigheter för levnadskonsten i samband med de vardagliga funktionerna och genom att bekanta sig med näromgivningen, Erfarenheter, upple- velser och inlärda färdigheter sammankopplas med var och ens eget liv.
Arbetet med hållbar utveckling inom småbarnsfostran spelar en betydande roll då det gäller miljöfostran. Småbarnsfostraren skapar möjligheter för barnen att delta och påverka. Den håll- bara utvecklingen bör tas i beaktande i all verksamhet inom småbarnsfostran och barnen bör beredas möjlighet att lära sig sådana levnadsvanor som sparar på och skyddar miljön eftersom de kommer att behöva den konsten i framtiden. Genom att göra saker, få erfarenheter och följa med växer barnen naturligt in i det miljötänkande som den hållbara utvecklingen står för. Då barnen uppskattas som kunniga och värdefulla aktörer känner de att de tas på allvar och blir hörda – de känner att de kan och vill vara med och bära ansvar. Speciellt då det gäller små barn innebär den hållbara utvecklingen mycket konkreta frågor såsom t.ex. att sköta om sin kamrat, att undersöka näromgivningen och att lära sig mera hållbara vardagsrutiner. I och med arbetet för hållbar utveckling kan man förbättra välmågan, samhörigheten, trivseln och trygghe- ten inom småbarnsfostran.
3.5 Barnet gläds genom att lära sig
Barnet är till sin natur nyfiket: det vill lära sig nytt, dröja kvar vid och upprepa det som det redan har lärt sig. Att lära sig är för barnet en helgjuten upplevelse. Barnet övar upp och lär sig olika färdigheter och när barnet ställs inför nya sammanhang använder det alla sina sinnen för att kunna ta det nya till sig. I växelverkan med omgivningen och människorna inlemmar barnet kunskap och situationer i sin egen erfarenhetssfär, sina känslor och begreppssystem. Barnet lär sig bäst när det är aktivt och intresserat. När barnet fungerar på ett meningsfullt och betydelse- fullt sätt blir det möjligt för barnet att uppleva glädje över att lära sig och lyckas.
Trygga människorelationer är grunden för god inlärning och en positiv attityd till inlärning. När fostraren är engagerad i sitt arbete, d.v.s. medverkar till barnets fostran och inlärning, registre- rar fostraren barnets känslolägen och emotionella välbefinnande. Fostraren lyssnar till barnet, ger barnet möjlighet att ta initiativ, välja det sätt att göra saker på som passar barnet bäst, ut- forska, göra slutledningar och uttrycka sina tankar. Inom småbarnsfostran skapar man ett posi- tivt förhållningssätt till inlärning.
Mångsidiga och stimulerande miljöer inom småbarnsfostran erbjuder barnet en glädjefull inlär- ning och betydelsefulla erfarenheter, stunder av framgång samt upplevelser. Glädjen av att lära sig upplever barnet genom att leva, vara, undersöka, pröva, öva, fundera, beundra, smaka och lukta. Fostraren erbjuder barnet en trygg miljö där varje barns individuella behov och intressen står i centrum. Fostraren strävar till att befrämja att det uppstår glädje av inlärning i barnets fostrings- och inlärningssituationer.
3.6 Språkets betydelse inom småbarnsfostran
Ett litet barn är ända från början intresserat av sin omgivning och bildar sig en uppfattning om den omgivande världen och sin egen plats i den. Språket är av central betydelse i det här sam- manhanget. Språket är det betydelsebärande elementet när barnet utvecklar sina tankefunktio- ner och sin kommunikation. När barnet växer upp och dess tankefunktioner utvecklas ytterligare betonas språkets uppgift: språket anknyter till problemlösning, logiskt tänkande och fantasin.
Förmågan att bemästra språket är en förutsättning för inlärning.
I den tidiga barndomen har leken och sagorna en speciell betydelse för språkets utveckling hos barnet. De inverkar också på hur barnet formar sin världsbild. Att lära sig ett språk är alltid en skapande och personlig process med inslag av upprepning. Ett barn lär sig kulturbundna och sociala vanor och kommunikationsmodeller i sin kontakt med vuxna och andra barn.
I den tidiga barndomen ger barnet uttryck för sina intentioner på ett helhetsbetonat sätt med hjälp av gester, miner och rörelser. Ett litet barn behöver en fostrare som känner till barnets individuella sätt att kommunicera. Fostraren lever sig in i och reagerar på barnets kontaktinitiativ och uppmuntrar barnets vilja till växelverkan. Samtidigt stärker fostraren barnets positiva jagbild och barnets vilja att bli godkänt. Så småningom lär sig barnet att klassificera fenomen med hjälp av begrepp och det lär sig att förstå fenomenens inbördes förhållanden. Barnet lär sig att ställa frågor och att svara på frågor.
I samband med de dagliga rutinerna lär sig små barn ett språk som ansluter sig till olika situa- tioner. De egna erfarenheterna, speciellt leken, får en framträdande plats i språkinlärningen.
Med hjälp av språket formar barnen lekens syfte. Leken formas efter språket och barnet lär sig att använda språket i kontaktskapande syfte.
Ett barn har en naturlig benägenhet att leka med språket. Ramsor och nonsensord hjälper bar- net att få ett grepp om språkets formbundenhet. Barnets språkkognition övas upp. Barnen gillar också berättelser. Barnets egna, uppdiktade berättelser och skapande verksamhet i största allmänhet, t.ex. utgående från fostrarens sagor och berättelser, ökar barnets tillit till sina egna färdigheter och till att kontinuerligt uttrycka sig själv. Olika slag av litteratur platsar från första början i barnens värld. Litteratur introducerar den omgivande världen för barnet på ett mångsi- digt sätt. Barnet övas upp inför den rikedom som språket bär på och barnets förmåga att lyssna tränas upp.
Fostraren styr barnets observationer, visar hur man handlar i olika situationer och beskriver och förklarar olika händelser. Barnet erbjuds olika modeller för att lära sig språket och olika be- grepp. Fostraren använder ett språk som barnet förstår. Barnet behöver en stimulerande och aktiverande uppväxtmiljö som stödjer språkets utveckling. Språket utvecklas i en miljö där bar- net får ta del av både talspråk och skriftspråk. Barnets känslighet och förmåga att förstå ordlös och symbolisk kommunikation respekteras, stöds och stärks.
Språket är av central betydelse i det sätt att agera som är typiskt för barn. Barnet behöver språ- ket i sin verksamhet och språket utvecklas genom lek, rörelse, undersökning och genomkonst- relaterade upplevelser och konstbaserad uttrycksförmåga
Språket är ett verktyg för kommunikation, växelverkan, tänkande och för att kunna uttrycka sig själv. Alla ska ges en möjlighet att bli hörda och förstådda.
Sjundeå är en tvåspråkig kommun där barnen i sin språkmiljö hör både det finska och det svenska språket. Utvecklandet av barnets språkliga färdigheter stöds genom att barnets språk- och uppväxtmiljö ordnas på barnets modersmål.
3.6.1 Samarbetet mellan biblioteket, skolorna och dagvården i Sjundeå
I samarbete med kommunens bibliotek utvecklas barnet till en ivrig biblioteksanvändare. I Sjun- deå har det uppgjorts en särskild plan för samarbetet mellan biblioteket, skolan och dagvården (SIVLTK 15.12.2011). Som utgångspunkt är att varje barn inom dagvården får komma på ett guidat biblioteksbesök en gång i året. Målet med biblioteksbesöket är att barnet bekantar sig med barnavdelningen och -böckerna samt med hur man ska behandla materialet och uppföra sig i biblioteket.
Barn under 3 år lär sig hur man uppför sig i biblioteket, gör en biblioteksrunda och lär sig hur man ska behandla böckerna. Barn i 3-5 års ålder lär sig hur man ska uppföra sig i biblioteket, hur man lånar och returnerar böcker samt hur man frågar bibliotekspersonalen till råds. Barnen bekantar sig med bilder - och faktaböcker samt med olika evenemang som ordnas i biblioteket ss. sagostunder. Barngrupperna inom småbarnfostran kan delta i svensk- och finskspråkiga sagostunder som ordnas en gång i månaden.
Småbarnsfostran ordnar olika utställningar och förevisningar över barnens arbeten. Biblioteket informerar om sina utställningar till de olika enheterna inom småbarnsfostran.
3.7 Barnets sätt att fungera
Att leka, röra på sig, att utforska, att undersöka och att uttrycka sig inom konstens olika områ- den är karakteristiska sätt för barnet att fungera och tänka. Barnets välbefinnande ökar och barnets uppfattning om sig själv och sina möjligheter att känna sig delaktigt stärks. När barnet fungerar på ett sätt som är naturligt uttrycker det samtidigt sina tankar och känslor. När fostrar- na umgås med barn, talar till dem och observerar barnens aktiviteter öppnas en kanal till bar- nets sätt att tänka.
När verksamheten planeras och verkställs beaktas barnets naturliga sätt att fungera. En plane- rad verksamhet styr den fostrande gemenskapens sätt att fungera. Språkets betydelse, olika innehålls mässiga inriktningar och barnets inlärning skall beaktas när ramarna läggs upp. Små- barnsfostran utvecklas på ett helhetsmässigt plan när man utvärderar barnets och den fostran- de gemenskapens sätt att fungera i barnets inlärningsmiljö.
3.7.1 Barnets lek
Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet
För barn är leken ett självändamål och de njuter av att leka. Barnen leker inte för att lära sig utan lär sig medan de leker. Leken är att betrakta som ett förhållningssätt snarare än aktivitet av ett visst slag. Barnens uppfattning om vad som är lek varierar också. Lek är till sin karaktär so- cial verksamhet: de andra barnen i gruppen inverkar i hög grad på lekens förlopp.
De minsta barnen leker gärna tillsammans med vuxna eller med ett äldre barn. I ett tidigt skede börjar barnen aktivt forska i föremålen omkring sig, vilket bidrar till att forma barnens fantasi- lekar. Då lösgör sig barnet från den rådande situationen och de rådande förhållandena och får de första impulserna på det abstrakta tänkandets område. Regellekar attraherar speciellt äldre barn.
I sina lekar använder barnen allt det som de har sett, hört och varit med om. Barnet härmar och skapar nytt när det leker. Element i den omgivande världen och inslag från barnets fantasivärld vävs samman i leken. Allt som leken uttrycker är betydelsefullt för barnet även om allt som är betydelsefullt för barnet inte uttrycks i barnets lekar.
Barnet leker inte för att lära sig men lär sig då det leker. Leken är barnets sätt att fungera. Kun- skapen om lekens olika utvecklingsskeden och lekkultur hjälper fostraren att skapa en bra och stimulerande lekmiljö. Leken utvecklar och hjälper barnet i bl.a. följande saker: motoriken, be- mästrandet av känslorna, fantasin, lärandet, sociala färdigheter, beaktandet av andra, tåla mot- gångar, genomgång av olika saker, växelverkan, språklig inlärning och att följa reglerna. Leken utvecklar också barnets tänkande.
Det lilla barnet leker i växelverkan med en vuxen eller med ett äldre barn. Utforskandet av sa- kerna i barnets omgivning övergår till fantasilek, vilket innebär början till fantasi och abstrakt tänkande. Äldre barn lockas av regellekar. I leken använder sig barnet av allt det sett, hört och upplevt.
För att kunna stöda barnets lek iakttar och specificerar fostraren leksituationerna; dokumenterar leksituationerna, barnets intressen och beaktar barnets behov. För att leken skall lyckas krävs för det mesta direkt eller indirekt vägledning.
Fostraren skapar, upprätthåller och förnyar medvetet lekmiljön så att den fyller behoven och ger konkreta redskap för leken. Det utvecklingsskede som barnet är i och barnets intressen beak- tas.
3.7.2 Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget
Det sätt på vilket fostrarna förhåller sig till ett lekande barn inverkar ofta på hur barnet upplever tillfredsställelse i sin lek. Omsorgsfull observation och förmåga att klassificera barnens olika lekar och de situationer som barn leker i förutsätts av fostrare. Sensitiva och engagerade fostra- re känner igen barnens initiativ, som de antingen ger uttryck för i ord eller på annat sätt. De förmår svara på barnens initiativ: barnen får den frihet som de behöver även om en lyckad lek ofta förutsätter indirekt eller direkt vägledning. Barnets ålder, förmåga att leka, lekens art och andra situationsbundna faktorer är bestämmande för om fostraren skall delta i leken eller var en utomstående betraktare. Den indirekta vägledningens syfte är att berika leken t.ex. med fanta- sier eller med redskap.
Fostrarna förstår gruppens betydelse som det element som möjliggör barnets spontana lek. De visar att de uppskattar barnens lek genom att lyssna till barnen, vilket innebär att de observerar hur leken framskrider och kommunicerar med barnen. Fostrarna bekantar sig också med den verklighet som barnets lek avspeglar genom att följa utvecklingen inom t.ex. barnens populär- kultur i vilken media numera har en framträdande roll.
Fostrarna kan klassificera lekarna utgående från barnens inlärning. De förstår lekens betydelse för barnens fantasi, för barnets förmåga att sätta sig in i en annan persons situation, för de so- ciala kontakterna, för språklig inlärning och för de fysiska aktiviteterna. Fostrarna är medvetna om och kan dra nytta av det sätt på vilket barnens lek relaterar till alla tänkbara funktioner som är viktiga för barnet. Samtidigt kan fostrarna ge plats för de spontana och tidvis t.o.m. våldsam- ma uppslag till olika lekar som barn vill leka.
Barnets inlärningsmiljö
Att medvetet skapa ramar för barnets lek och att upprätthålla och förnya barnets inlärningsmiljö är en väsentlig del av småbarnsfostran. Att forma inlärningsmiljön så att den berikar barnet grundar sig på fostrarnas sakkunnighet om lekens utvecklingsskeden och om lekens kulturella
aspekter. När inlärningsmiljön formas beaktar man också de varierande och aktuella teman som barnen intresserar sig för. Allt efter förmåga deltar barnen i det arbete som utförs för att upprätt- hålla och förnya inlärningsmiljön. Föräldrar kan med fördel också delta i det arbete som utförs för att skapa en stimulerande inlärningsmiljö för barnen.
När utrymmen planeras för aktiviteter inomhus och utomhus beaktas barnens ålder och utveck- ling och de olika lösningar som barnens lekar kräver med avseende på tid, utrymme och utrust- ningsnivå. Redskapen skall vara tillräckliga, mångsidiga och vid behov gå att forma. I mån av möjlighet byggs lekomgivningen ut så att den omfattar närmiljön och naturen.
3.7.3 Fysisk aktivitet
Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet
Daglig fysisk aktivitet är grunden för barnets välbefinnande och för en sund tillväxt. Fysisk aktivi- tet stimulerar barnets tankeverksamhet och barnet upplever glädje, uttrycker sina känslor och lär sig nytt. Fysisk aktivitet innebär också fart och upplevelser. Barnet vet var gränserna går när det blir svettigt och känner sig andfådd. Redan i tidig ålder läggs grunden till en livsstil som in- nehåller element av fysisk aktivitet.
Att röra på sig är ett naturligt sätt för ett barn att lära känna sig själv, andra människor och sin omgivning. En sund självkänsla hos barnet bottnar i barnets medvetenhet om sin egen kropp och hur kroppen går att bemästra.
Den fostrande gemenskapens roll i dagens samhälle
Barnet skall ges möjlighet att röra sig dagligen i den miljö där det vistas. Besluten inom den fostrande gemenskapen skall beakta barnets behov av att röra på sig. Omgivningen skall sporra till rörelse och motion. Hinder skall undanröjas i den miljö där barnet vistas och barnet skall lära sig hur man rör sig på ett tryggt sätt i den. Fysisk aktivitet skall vara en del av barnets vardag.
Barn som rör sig litet skall uppmuntras till ökad fysisk aktivitet.
Regelbunden, handledd fysisk aktivitet är viktig för barnets utveckling och motoriska inlärning som helhet. Viktigt är att fostrarna parallellt utnyttjar olika undervisningsmetoder. Vidare skall den motoriska utvecklingen hos varje barn följas upp regelbundet. När aktivitet på ett motoriskt plan införlivas i verksamheten och i undervisningen förbättras barnens möjligheter att lära sig.
När den fostrande gemenskapen gemensamt lägger fram olika möjligheter för hur verksam- hetskulturen kan gynna fysisk aktivitet av olika slag läggs grunden för undervisning av hög kvali- tet i hälsa och motion, vilket har positiva effekter på barnens inlärning.
Barnets inlärningsmiljö
En god inlärningsmiljö stärker barnets naturliga vilja att röra sig, väcker en vilja hos barnet att lära sig nya saker och sporrar barnet att utveckla sina egna färdigheter och att leka. Miljön skall erbjuda utmaningar i lämpliga doser i den här riktningen. Gården är en naturlig lekplats för bar- net och den skall aktivera barnet att leka. Barnen skall kunna använda de redskap som finns för spontana aktiviteter av olika slag, t.ex. lek och motion. De möjligheter till olika aktiviteter som den omgivande naturen och närområdet erbjuder skall också tas tillvara.
När lokaler planeras och används skall man satsa på flexibla lösningar. Ett lekande barn behö- ver utrymme. Även inomhus skall barnen erbjudas möjlighet till fartfylld rörelse, lek och spel.
Daglig fysisk aktivitet är en grund för barnets välbefinnande och sunda uppväxt. Barnet tänker, känner glädje, uttrycker sina känslor, får utlopp för sin energi och eventuella aggressioner och lär sig nytt då det rör på sig. Fysisk aktivitet innebär också fart och upplevelser, svett och and- fåddhet samt höjandet av kondition, balans och självkänsla. Redan under småbarnsfostran utvecklas ett rörligt och sunt levnadssätt. Genom att röra på sig bekantar sig barnet på ett natur- ligt sätt med sig själv, andra människor och sin omgivning. Barnets kroppsliga medvetenhet skapar grunden till en sund självkänsla. En regelbunden och mångsidig möjlighet till fysiska aktiviteter är nödvändigt för barnets tillväxt, utveckling och hälsa. Barnets fysiska kondition be- främjas och motoriska färdigheter utvecklas genom att barnet dagligen ges möjligheter till fysis- ka aktiviteter. Genom dagligen förekommande regelbundna fysiska aktiviteter utvecklas barnets motorik, handfärdigheter, koordinationsförmåga, skapande, förmåga att uttrycka sig själv och sociala färdigheter.
Fostraren erbjuder barnet en möjlighet till dagliga fysiska aktiviteter, skapar en inspirerande miljö, tar bort eventuella hinder för fysisk aktivitet och lär barnet hur man kan röra på sig tryggt.
En regelbunden handledd rörelsestund har betydelse för barnets helhetsutveckling och motoris- ka träning. Barnets möjlighet till inlärning förstärks då motoriska aktiviteter införlivas med verk- samheten och undervisningen. Det är viktigt att uppmuntra barn som rör lite på sig till fysiska aktiviteter.
En bra miljö för småbarnsfostran stärker barnets behov av att röra på sig, väcker barnets behov att lära sig nya saker och stimulerar barnet att utveckla sina färdigheter. Barnet behöver utrym- me och därför byggs utrymmena så att det är möjligt att modifiera dem. Barnet erbjuds också möjlighet till att röra på sig, leka och spela fartfyllt även inomhus.
3.7.4 Barnets konstupplevelser och förmåga att uttrycka sig
Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet
De grundläggande erfarenheterna av konst av olika slag får barnet i en inlärningsmiljö som gynnar musik, bildkonst, dans, drama och barnlitteratur i olika former. Barnens vilja att framstäl- la saker och bearbeta material med händerna skall också tas tillvara. Intensiteten och magin i barnets konstupplevelser gör att barnet stimuleras till aktivitet och rycks med. Den estetiska dimensionen i barnets sinnevärld gynnas när barnet framställer och upplever konst. Glädje i inlärningen, konstnärligt drama, former, ljud, färger, dofter, känslor och känsloyttringar aktiverar barnet. Det gör också kombinationer av olika impulser, som stimulerar barnets sinnen. I konsten kan barnet uppleva en fantasivärld i vilken allting är möjligt och där allt överensstämmer med sanningen även om så inte är fallet.
Konst innehåller också element av lagbundenhet som ansluter sig till den inlärning och övning som barnet ställs inför. Barnet njuter av konst, olika slags färdigheter och uttrycksförmåga både när det ensamt är aktör och deltar i produktioner av olika slag tillsammans med andra. Genom att ta del av konst och genom att utföra olika saker utvecklas barnet som individ och som en medlem av en grupp. De erfarenheter på konstens område som barnet får i sin tidiga barndom lägger grunden för barnets konstpreferenser senare i livet. I barndomen grundläggs också de val som barnet gör på konstens område och de kulturella värderingar som barnet tar till sig se- nare.
Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget
Den fostrande gemenskapen gör det möjligt för barnet att njuta av konstnärliga upplevelser.
Vidare stimulerar den barnets konstnärliga uttrycksförmåga allt medan barnets egna val och observationer respekteras. Fostraren ger barnets egen fantasi och egen skapande kraft utrym- me, tid och ro att utvecklas. Helhetsbetonad verksamhet blir möjlig när skapande idéer och glädje över att göra saker tillsammans styr verksamheten och personalens tidsanvändning.
Barnet skall erbjudas möjlighet att på ett mångsidigt sätt fungera på olika områden inom kons- ten och han eller hon skall få t.ex. måla, teckna, spela ett instrument, sjunga, bygga, medverka i skådespel, dansa, snickra, pyssla, sy, lyssna eller hitta på sagor och dikter.
Fostraren vägleder barnet i dess tekniska färdigheter och i träningen av tekniska färdigheter, i vilka man koncentrerar sig på de värdefulla mål som barnet har ställt upp för sig. Fostraren do- kumenterar barnens konstnärliga verksamhet och ställer ut barnens konstnärliga alster. Den fostrande gemenskapen skall på ett professionellt plan stödja olika aspekter av konstnärlig verksamhet bland personalen, t.ex. skapande verksamhet, spontanitet och mod att improvisera.
Konsten är för fostraren en kanal att utvecklas som människa och ett medel att ta till sig med- mänsklighet.
Barnets inlärningsmiljö
Inlärningsmiljön gör det möjligt för barnet att uppleva konst. Barnet skall ha tid och utrymme att fritt undersöka material av oliks slag, konstnärliga idéer och begrepp och på ett mångsidigt sätt utveckla sina färdigheter. De estetiska elementen i miljön kan som sådana vara en konstupple- velse för barnet. Inlärningsmiljön sporrar barnet att uttrycka sig konstnärligt och att bredda sitt kunnande.
Kvaliteten i det konstnärliga kunnandet breddas och utökas om samarbete etableras med kul- turverksamhet på lokal nivå eller med sakkunniga som arbetar med barnkultur. En fostrare som gläds och njuter av konst skapar en sporrande atmosfär i sin omgivning. Samtidigt blir det möj- ligt för barnen att lära sig olika sätt att ta till sig konst.
Barnets konstnärliga färdigheter uppstår i en omgivning som värnar om att barnet erbjuds möj- ligheter till att, på ett mångsidigt sätt, få fungera inom olika områden inom konsten; musiken, bildkonsten, dansen, drama, handens färdigheter samt i en omgivning som befrämjar litteratu- ren. Via konsten har barnet möjlighet att uppleva en fantasivärld där allting är möjligt och sant på lek. Barnet använder alla sina sinnen och då känslan av att ha lyckats infinner sig känner barnet glädje vilket stärker självkänslan.
I konsten ingår samma regelbundenhet som även ingår i barnets inlärning och färdighetsträ- ning. Genom att arbeta individuellt och genom att ta del av olika konstnärliga alster tillsammans med andra utvecklas barnet såväl som individ som en gruppmedlem.
Barnet har möjlighet att fungera mångsidigt: måla, teckna, spela, sjunga, bygga, visa teater, dansa, pyssla, sy och lyssna eller hitta på sagor. Fostraren handleder barnet i det tekniska utfö- randet och dokumenterar färdiga alster. Barnet lärs uppskatta såväl sina egna som andras konstnärliga alster genom att arbetena sätts fram. Det viktigaste i skapandet är processen, inte slutresultatet. Inom småbarnsfostran ges barnet tid och utrymme till att undersöka konstnärligt material, idéer samt begrepp och träna sina färdigheter mångsidigt.
3.7.5 Barnet utforskar
Erfarenheter som är värdefulla för barnet
En utforskande nyfikenhet präglar barnet ända från födseln. När barnet utforskar tillfredsställer det sin nyfikenhet och känner sig delaktigt i den omgivande världen och gemenskapen. Barnets egen erfarenhetsvärld och dess växelverkan med andra barn och vuxna samt näromgivningen sporrar barn i olika ålder att utforska på egen hand. Barnet upplever att dess utforskningar, frågor, grubblerier och verksamhet är betydelsefulla. För sig själv och tillsammans med andra kan barnet i lugn och ro utforska nya saker. Erfarenheterna av försök, av misstag och av nya aha-upplevelser upprätthåller och stärker barnets glädje över att lära sig.
Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget
Fostrarnas egna attityder och egen verksamhet skapar en inspirerande, öppen och sporrande atmosfär för barnets utforskning. Fostrarna gör det möjligt för barn att ta till sig mångsidiga erfa- renheter, som upprätthåller barnens eget intresse. Barnet skall ges tid att utforska och att ställa sig frågande till olika fenomen och företeelser. Genom att lära och undersöka tillsammans med barnen kan fostrarna vägleda och stimulera barnen i olika situationer som ansluter sig till vård, fostran och undervisning så att barnen vidgar sina intryck och söker förklaringar till olika feno- men i världen. Med sin egen verksamhet möjliggör och stimulerar fostrarna eget tänkande, egen problemlösning och fantasi hos barnen.
Barnets inlärningsmiljö
En positiv och inspirerande inlärningsmiljö är mångsidig och den stödjer barnets egen utfors- kande verksamhet. Den erbjuder barnet en riklig mängd material och redskap som väcker bar- nets intresse. Närmiljön och naturen är en väsentlig del av det som barnet utforskar. Miljön beri- kar också barnens och fostrarnas gemensamma verksamhet med olika kunskaps- och erfaren- hetsbaserade element. En mångsidig och flexibel inlärningsmiljö gör det möjligt för barnet att använda alla sina sinnen och hela sin kropp som medel för att utforska, utpröva och komma till nya insikter om omvärlden.
Ända sedan födseln är det naturligt för barnet att utforska omgivningen. Då barnet utforskar sin omgivning tillfredsställer barnet sin nyfikenhet och känner tillhörlighet med den omkringliggande världen och gemenskapen. Barnet känner att det är av betydelse att fundera, fråga och grubbla.
Glädjen som barnet upplever upprätthålls genom försök, misstag och insikt.
Fostraren skapar en inspirerande, öppen, skapande och uppmuntrande miljö samt en mångsi- dig inlärningsmiljö. Barnet uppmuntras i vård-, uppfostrings- och inlärningssituationer att funde- ra på och söka förklarningar till olika fenomen i världen. Genom sin egen verksamhet och sina egna attityder uppmuntrar och möjliggör fostraren barnet till att tänka själv, till problemlösning och fantasi.
Barnet erbjuds olika material och redskap som väcker intresset och barnet ges en möjlighet till att forska närmiljön och naturen. En mångsidig och flexibel miljö inom småbarnsfostran möjlig- gör barnets användande av alla sinnen och hela kroppen som redskap till att forska, försöka och förstå.
3.8 Innehållsmässiga inriktningar
Barn lär sig hela tiden i varierande miljöer och situationer. När barnen fungerar i växelverkan med miljön och människor gestaltar och behandlar barn information med hjälp av de begrepps- strukturer som det har. Barnen lär sig aktivt. Fostran bygger alltid på vissa värderingar, som kommer till uttryck exempelvis i de val som man har gjort när man har byggt inlärningsmiljön.
Bland den brokiga mängd aktiviteter som barn hänger sig åt är det viktigt att uppnå en balans i utvecklingen så att fostraren har en tydlig bild av hur varje enskilt barns tillväxtprocess framskri- der. Småbarnsfostrans olika beståndsdelar går att granska med utgångspunkt i olika former för mänsklig förståelse, kunskap och mänskliga erfarenheter. Formerna är många och de komplet- terar varandra. Nedanstående referensram syftar till att säkerställa att den uppfattning som barnet bildar sig om sin omvärld är så mångsidig, helgjuten och helhetsbetonad som möjligt.
Småbarnsfostrans centrala innehåll bygger på den helhet som inriktningarna nedan bildar:
– matematisk inriktning – naturvetenskaplig inriktning – historisk-samhällelig inriktning – estetisk inriktning
– etisk inriktning
- religions- och åskådningsanknuten inriktning
Med en inriktning som ett begrepp vill man understryka att syftet inte är att barnet studerar in- nehållet i vissa läroämnen. Barnet vägleds i de olika inriktningarna så att det så småningom tillägnar sig sådana medel och färdigheter som hjälper det att börja begrunda, förstå och upple- va omvärldens mångfasetterade fenomen. Varje inriktning anknyter på sitt eget sätt till kritiskt tänkande och besitter egna medel att uttrycka sin egen skaparkraft på och egna metoder att träna upp barnets fantasi med. Vidare har respektive inriktning egna lösningsmodeller i syfte att förädla känslorna och rikta in mänsklig verksamhet. Med en inriktning som begrepp betonar man också att dess innehåll väljs och gestaltas i sista hand vid tillfällen som är miljö och situa- tionsanknutna. Den fostrande gemenskapen skall känna till den nivå som barnen befinner sig på enligt ålder och utvecklingsnivå. Vidare skall personalen känna till barngruppen och verk- samhetsmiljön och – förhållandena för att kunna välja och omsätta inriktningarna i praktiken.
När fostrarna gör rätt slags bearbetning av inriktningarna är följden i bästa fall att barnen får upp ögonen för de grundläggande sätt på vilka mänskliga erfarenheter gestaltas och förklaras som ett resultat av en historisk utvecklingsprocess.
Teman, fenomen och innehåll i de olika inriktningarna fogas till barnens närmiljö, vardag och konkreta erfarenheter så att barnen kan observera olika saker och bilda sig en egen uppfattning om dem. Material för det här ändamålet går att hämta t.ex. på bibliotek, teatern och utställning- ar. Dagens informationsteknologi med sina olika tillämpningsområden erbjuder också tillgång till mångsidigt material.
När man väljer enskilda, konkreta inriktningar är det av avgörande betydelse vad barnen intres- serar sig för och hurdana behov de har samt vilka de lokala förhållandena är. Inom småbarns- fostran studerar inte barnet innehållet i olika inriktningar i den meningen att en avklarad kurs är målet. Inga prestationskrav ställs på barnet. Inriktningarna ger personalen ramar för hurdana erfarenheter, situationer och omgivningar de vuxna bör söka, omarbeta och erbjuda för barnens och barngruppernas verksamhet och inlärning.
Språket är ett medel för kommunikation och växelverkan inom alla inriktningar. Därför är det ytterst viktigt att fostrarna i alla vård-, fostrings- och undervisningsanknutna situationer använ- der ett så gott och exakt språk som möjligt och att barnen får bekanta sig med nya begrepp.
Småbarnsfostrans innehållsmässiga inriktningar är en del av barnets miljö och vardag och bil- dar ramarna till verksamheten och inlärningen inom uppfostringsgemenskapen
De olika inriktningarnas teman, företeelser och innehåll anknyts till barnets närmiljö, vardag och konkreta erfarenheter så att barnet kan göra iakttagelser och bilda sig sina egna uppfattningar.
En avgörande roll för valet av enskilt innehåll har barnets egna intressen, behov och lokala kul- turförhållanden
3.8.1 Matematiska inriktning
Den matematiska inriktningen grundar sig på jämförelser, slutledningar och räkneuppgifter i ett slutet begreppssystem. Inom småbarnsfostran lär sig barnen att göra jämförelser, dra slutsatser och räkna i vardagliga lekrelaterade situationer med hjälp av konkreta material, föremål och redskap som barnen är förtrogna med från förut och som intresserar dem.
I vardagssituationer, lek och spel möter barnet matematiska utmaningar, utvecklar sitt tänkande samt logiska slutledningsförmåga. Barnet uppmuntras till att framföra egna lösningsmodeller och motivera dem.
I vardagssituationer såsom i matsituationen, i påklädningssituationen och då barnet rör sig ute på gården bereds barnet tillfällen till att räkna, klassificera och förklarandet av begrepp. De rätta
och mångsidiga lek-, redskaps- och materialval stöder utvecklingen av barnets matematiska tänkande.
3.8.2 Naturvetenskaplig inriktning
Med hjälp av observationer, utforskning och experiment stiftar barnen bekantskap med fenome- nen i den levande naturen. Teman inom den här inriktningen, som bygger på en mångfald fe- nomen, djur- och växtarter under olika årstider, finns i barnets näromgivning både inomhus och utomhus. Experimentella metoder karakteriserar den naturvetenskapliga inriktningen. I kontrol- lerade förhållanden fördjupar man sig i olika kausalitetssamband, som hjälper barnet att så småningom få ett grepp om naturens fenomen och de faktorer som påverkar dem
Sjundeås rika kultur- och naturmiljö erbjuder barnet mångsidiga möjligheter till att bekanta sig med naturen och dess landskap, skönhet, växter, djur, årstidsväxlingar och väderförhållanden.
Inom småbarnsfostran gör man utfärder till närmiljön där barnet lär sig att njuta av naturens skönhet, dess färger, dofter, smaker och ljud.
Barnet lär sig att observera och undersöka olika fenomen, organismer och växter och deras egenskaper i naturen. Inom småbarnsfostran tillägnar man sig attityder, vanor och verksam- hetsmodeller som skyddar naturen.
3.8.3 Historisk- samhällelig inriktining
Tillsammans med barnen bygger man inom den historisk-samhälleliga inriktningen upp en bild av det förgångna liksom av nutiden. Det sker med hjälp av föremål och dokument. Objekt och sevärdheter i närmiljön och i hembygden presenteras i ett nytt tidsperspektiv och får nya bety- delser. Också äldre personer, barnens föräldrar och barnen själva anlägger eventuellt ett syn- sätt på svunna tider och bidra med brobyggande verksamhet till fenomen och händelser i nutid.
Inom småbarnsfostran skapar man perspektiv till det förgångna i barnets uppväxt-, kulturella och historiska miljö. Tillsammans med barnet utforskar man den egna familjen, närmiljön och Sjundeås historiska förflutna och målet är att barnet hittar sin egen plats i den finskt -historiska kulturen.
3.8.4 Estetisk inriktning
Den estetiska inriktningen är omfattande och mångfasetterad. Att observera, lyssna, uppleva och skapa gör en människa delaktig av den estetiska inriktningen, som också bygger på fantasi och intuition. Barnen bildar sig en uppfattning om skönhet, harmoni, melodi, rytm, stil, spänning och glädje men också om deras motsatser. Barnets värderingar, inställning och synsätt börjar formas. Identifikation är en viktig process inom inriktningen med tanke på det stöd som den erbjuder var och en i processen att växa som människa och att tillägna sig medmänsklighet.
Inom småbarnsfostran erbjuds barnet njutningar via upplevelser och erfarenheter med hjälp av fysiska aktiviteter, dans, musik, litteratur, bildkonst och handens färdigheter. Även teater och drama ger upplevelser och erfarenheter i barnets vardag.
