5. Barns rätt att bli hörda
5.2 Barnkonventionen artikel 12
5. Barns rätt att bli hörda
5.1 Introduktion till kapitel 5
Barns rätt att bli hörda är en tydlig påvisning om att barns ställning i samhället bör tas på allvar. Kapitlet avser bland annat att bredda kunskapen om rättigheten, ställa den i relation till andra rättigheter i barnkonventionen samt att peka på vissa
tillämpningssvårigheter.
5.2 Barnkonventionen artikel 12
5.2.1 Allmänt om artikeln
Barnkonventionens artikel 12 stadgar att:
1. Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
Den åsiktsfrihet som uttrycks i artikelns första stycke möjliggörs genom andra stycket, som tillerkänner barn rätten att bli hörda. Artikel 12 är en av de fyra artiklar103 som utgör barnkonventionens huvudprinciper, och som är vägledande för hur övriga artiklar ska läsas och tolkas.104 Artikeln avser att tydliggöra barnet som rättighetsbärare, inte bara av rättigheter som barnet tillhandahålls genom en vuxen, eller som utgår ifrån barnets sårbarhet och behov av skydd, utan som tar sikte på barnets deltagande.105 Termen ”deltagande” används inte uttryckligen i konventionen, men har fäste i doktrinen.106 Krappmann menar att just ”deltagande” är en passande benämning på konventionens föresats att inkludera barn i beslut som rör barnet självt. 107 Krappmann anser vidare att artikel 12 ”most clearly expresses the concept of the child underlying the entire Convention”, och att denna rättighet är ett uttryckligt ställningstagande mot tidigare rådande uppfattningar om att barn är inkompetenta, sårbara och ansvarslösa,
kort sagt ofullständiga människor.108
Artikel 12 har ingen given åldersgräns, men riktar sig till barn som är i stånd att uttrycka sina åsikter, vilket kan tyckas begränsa tillämpningen. Barnrättskommittén framhåller emellertid att det inte föranleder att konventionsstaterna ska utgå ifrån att barn inte kan uttrycka sina åsikter, tvärtom förordas inställningen att barn i regel har
denna förmåga.109 Ett fullständigt genomförande av rätten att bli hörd kräver att alla
möjligheter till kommunikation beaktas, däribland icke-verbal kommunikation, kroppsspråk, eller mer kreativa uttryckssätt som teckning eller målning. Rätten att bli hörd förfaller alltså inte för ett barn som exempelvis på grund av ålder eller funktionsnedsättning inte fullt ut kan uttrycka sig verbalt. Det är heller inte nödvändigt att barnet har kunskap om alla aspekter i den aktuella situationen, men barnets förståelse måste sträcka sig så långt att det kan bilda åsikter i frågan. Med mognad menas ”barns kapacitet att uttrycka sina åsikter på ett rimligt och självständigt sätt”, och ska bedömas
utifrån barnets individuella förmåga.110 Beijer och Liefaard menar att kriteriet om ålder
103 De övriga huvudartiklarna är artikel 2,3 och 6.
104 Allmänna kommentarer(12), p. 68.
105 Allmänna kommentarer (12), p. 18.
106 Se exempelvis Krappmann, s. 501.
107 A.a. s. 502.
108 A.a. s. 501 och 502.
109 För detta och följande se Allmänna kommentarer(12), p.20 och 21.
och mognad i artikeln och kommitténs syn på hur detta ska tolkas öppnar för en
dynamisk tillämpning av artikeln.111
5.2.2 Artikel 12 och andra rättigheter enligt barnkonventionen
Av de förarbeten som legat till grund för barnkonventionens nuvarande lydelse kan man utläsa att barns rätt att bli hörda enligt artikel 12 har utvecklats från, och i nära samband
med, intresset av att tillvarata barnets bästa.112 Det föreligger alltså ingen motsättning
mellan artikel 12 och artikel 3, som stadgar att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Även artikel 3 utgör en av konventionens huvudartiklar. Den ena artikeln fastställer målet att uppnå det bästa för barnet, den andra innehåller
metoden för detta; att barn blir hörda.113 Kommittén poängterar de potentiella negativa
konsekvenser som kan följa på att barn hörs på ett okänsligt sätt, och förordar därför att
rätten att bli hörd utövas på ett sätt som skyddar barnet fullständigt.114. Man utgår
exempelvis från att ett barn inte kan höras på ett effektivt sätt om omgivningen är
hotfull, fientlig, okänslig eller olämplig för barnets ålder. 115 Beijer och Liefaard menar,
även om det inte uttalas explicit från barnrättskommitténs sida, att det utifrån intresset av barnets bästa emellertid kan vara berättigat att avstå från att höra ett barn inför
domstol. 116
I artikel 5 regleras den rätt till respekt för det ansvar, rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets föräldrar och vårdnadshavare. Föräldrar och vårdnadshavare ska, på ett sätt som står i överrensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga, ge råd och lämplig ledning då barnet utövar sina rättigheter enligt konventionen. I takt med att barnets kunskap och förståelse ökar utvecklas
föräldraansvaret till att bli en kommunikation på lika villkor.117 Artikel 12 är tänkt att
stimulera artikel 5: barnets åsikter måste beaktas när det är i stånd att bilda egna åsikter. Rätten att bli hörd innebär ingen skyldighet utan en valmöjlighet för barnet att uttrycka sina åsikter. Barn har alltså rätt att avstå från att utöva sin rättighet, men måste
111 Beijer och Liefaard, s. 76.
112 Krappmann, s. 503.
113 Allmänna kommentarer(12) p. 21 och 74.
114 Allmänna kommentarer(12), p. 21.
115 Allmänna kommentarer(12), p. 34.
116 Beijer och Liefaard, s. 78.
informeras och handledas om situationen i sådan utsträckning att barnets bästa tas till
vara.118
Den möjlighet som ska beredas barnet att få sina åsikter hörda, kan tillgodoses dels genom att barnet själv hörs, dels genom att barnets åsikter förmedlas av en särskild
företrädare eller via ett offentligt organ. 119 Företrädaren kan vara en av barnets
vårdnadshavare, en advokat eller en socialarbetare. Helst ska barnet emellertid höras direkt, utan mellanhänder. Kommittén understryker att det i exempelvis brottmål föreligger en risk för intressekonflikter mellan barnet och dess mest uppenbara företrädare, föräldrarna. I de situationer där barnets åsikter kommer till uttryck genom en företrädare, som inte är barnets föräldrar, är det därför viktigt att företrädaren på ett tydligt sätt representerar barnets intresse och inte föräldrarnas eller samhällets eventuella agendor.
5.3 Rätten att bli hörd enligt andra regleringar
5.3.1 FN:s sociala och ekonomiska råds riktlinjer
I sina riktlinjer i punkten 20 uppmanar Rådet medlemsstater följande:
”Proffessionals should make every effort to enable child victims and witnesses of crime to express their views and converns related to their involvement in the justice process.”
Det förtydligas att barn härigenom ska ges möjlighet att utrycka sina åsikter och känslor inför deltagandet i processen, på vilket sätt de önskar vittna, och att dessa synpunkter ska tas i beaktande.
Rådets riktlinjer behandlar också andra rättigheter som har stark koppling till barns rätt att bli hörda. Några av dessa har redan nämnts i avsnitt 3.3, men därtill kommer
bland annat rätten till information och rätten till effektiv assistans.120 Barnet, dess
föräldrar och dess andra eventuella företrädare, ska ges information om processens gång i stort, dess aktörer samt vikten och följden av ett vittnesmål. Den assistans som förordas barn ske genom professionell hjälp, vilken dels ska underlätta för barnet att vittna dels tillse att barnet inte utsätts för fler ingripanden än vad som är nödvändigt.
118 Allmänna kommentarer(12), p. 16.
119 För detta och följande se Allmänna kommentarer(12), p. 35-37.