Oaktat att barnkonventionens politiska dimension kan uppfattas som problematisk i juristutbildningen och oberoende av att svensk rätt i många fall går, minst, lika långt som barnkonventionen, kan konventio- nen fungera som ett pedagogiskt verktyg. I min pedagogiska verksamhet hänvisar jag i läroböcker och föreläsningar till barnkonventionen. Under seminarier om barnrättens rättskällor diskuterar vi exempelvis samspelet mellan internationella och nationella rättskällor. Här uppmärksammas särskilt hur barnkonventionen fått genomslag i svensk lagstiftning och rättstillämpning. På ett praktiskt plan undersöker vi på vilka områden det föreligger diskrepans mellan barnkonventionens påbud och barns situation i Sverige. Här jämför vi de offi ciella svenska rapporterna till FN:s kommitté för barnets rättigheter med Rädda Barnens s.k. skuggrap- port, bl.a. uppmärksammar vi invandrarfl ickors situation.
Ofta använder jag också barnkonventionens artiklar som ett avstamp för att ge studenterna en fi ngervisning om varför en specifi k rättsregel fi nns till. Ett exempel är barnkonventionens artikel 7. Artikel 7 stadgar att ett barn har rätt att så långt som möjligt få vetskap om sina föräldrar och att bli omvårdad av dem. En sådan hänvisning underlättar förståel- sen av den svenska föräldrabalkens regler, vilka stadgar att föräldraskap ska fastställas men inte ger svar på frågan varför det är viktigt att så sker. På liknande sätt kan artikel 8 om barnets rätt till identitet, namn och släktförhållande användas för att förklara den svenska namnlagens syfte. Artikel 5 om föräldrars ansvar för sina barn och artikel 18 om föräldrars gemensamma ansvar för sina barn belyser den svåra balansgången mellan vårdnad om barn som en samarbetsform mellan föräldrar respektive ett ”kvitto” på föräldraskap.
Andra artiklar leder till mer komplexa frågeställningar när de används som pedagogiska verktyg. Ett exempel är artikel 14 i barnkonventionen om barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Hur
ska vi förstå sambandet mellan barnets rättigheter enligt artikelns första stycke, där det stadgas att barnet har rätt till just tankefrihet, samvets- frihet och religionsfrihet, och artikelns andra stycke vilket stadgar att: ”Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavarnas rättigheter och skyldigheter att, på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling, ge barnet ledning då det utövar sin rätt”? Och hur ska vi tolka artikelns tredje stycke: ”Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den all- männa säkerheten, ordningen, folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter”?
Här blir barnkonventionens betydelse i juristutbildningen snarast att visa på barnrättens komplexitet och vilken grannlaga uppgift det är att balansera makt och rätt i ett demokratiskt samhälle. Barnkonventionen pekar vidare på ett behov av att diskutera grundläggande värderingar i utbildningen – och att ge studenterna verktyg för att hantera sådana vär- deringar i sin senare yrkesutövning. Här kan barnkonventionen också ses som en väckarklocka som påminner om att rättsordningens uppgift är att tillhandahålla regler anpassade för alla – stora som små, män som kvin- nor, rika som fattiga etc. Studenternas reaktion varierar från student till student. I de fl esta fall reagerar de med intresse och uppskattar det ”bre- dare” angreppssätt som barnkonventionen möjliggör.
Utopia
I ett något annorlunda perspektiv illustrerar barnkonventionen Costas Douzinas tes om mänskliga rättigheter som ett uttryck för en utopisk längtan efter ett samhälle där ingen är förnedrad eller ringaktad.23 Som
Douzinas konstaterar har idén om mänskliga rättigheter – för barn och vuxna – triumferat som en princip för mänsklig samvaro under det sista århundradet. Men parallellt med att principen om mänskliga rättigheter för alla har vunnit ett globalt erkännande ökar övergreppen mot männis- kor. En förklaring till denna paradoxala utveckling är att den ursprungliga drömmen om det goda samhället, som kravet på mänskliga rättigheter står för, har gått upp i rök. Drömmen har förhandlats, dokumenterats och byråkratiserats och förlorat mening och innebörd. Drömmaren själv har vaknat upp till en ny värld, en värld där drömmar förvandlats till krav på
rättigheter. Rättigheter som alltför ofta kan kritiseras för att vara konfl ikt- drivande och formulera ologiska och motsägelsefulla mål.24
Slutligen kan påminnas om att det faktum att barnkonventionen läm- nar tydliga spår i svensk rätt inte hindrar att oklarhet råder om hur t.ex. principen om barnets bästa ska tolkas. Här krävs ytterligare forskning för att vi ska få en mer fullständig bild av hur barnkonventionen ska förstås och för att undervisningen om barnkonventionen ska kunna sägas vila på vetenskaplig grund.
Referenser
Alston P. (ed.., The Best Interests of the Child, Clarendon Press, 1994. An-Naim A.A. Cultural Transformation and Normative Consensus on the Best Interests of the Child, I: Alston, P. (ed.), The Best Interests of the
Child, Clarendon Press, 1994.
Bring O. & Mahmoudi S. Sverige och folkrätten, Norstedts Juridik, 1998.
Douzinas C. ”Human Rights and Postmodern Utopia” Law and Critique
11, s. 219–240, 2000.
Gras J. Monitoring the Convention on the Rights of the Child, The Faculty of Law of the University of Helsinki & The Erik Castrén Institute of In- ternational Law and Human Rights, 2001.
Schiratzki J. Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige – en rättsvetenskaplig
undersökning, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Skriftse-
rien nr 63, 2000.
Schiratzki J. Muslimsk familjerätt, Norstedts Juridik 2001. Schiratzki J. Barnrättens grunder, Studentlitteratur, 2002. SOU 1997:116. Barnets bästa i främsta rummet.