I denna artikel har vi försökt beskriva den undervisning vi bedriver om barnkonventionen vid Högskolan i Borås, undervisningens betydelse och dess utvecklingspotential samt dess betydelse för att stödja studenternas yrkesutövning. Vår beskrivning är ett exempel på hur man kan arbeta med barnkonventionen i högre utbildningar, det fi nns naturligtvis fl era.
Kursens uppläggning är givetvis präglad av våra respektive bakgrunder, kompetenser samt sammansättningen av studentgruppen och deras in- tressen och behov.
Att ha en kurs om barnkonventionen som sträcker sig över en längre tid anser vi har varit väsentligt. På så sätt får studenterna möjlighet att fördjupa sig i grunderna samt tid och tillfälle att bearbeta, tillämpa och ta till sig kunskapen på ett annat sätt än om man bara har en enstaka föreläs- ning i en kurs. Vi anser att idealsituationen vore att först ha en grundläg- gande kurs om barnkonventionen i relevanta utbildningar för att sedan låta konventionen komma in som en röd tråd i kommande kurser under utbildningen. Omfattningen beror naturligtvis på vilken yrkesutbildning det handlar om.
Vad fi nns det då för utvecklingspotential för en kurs som denna? Vi ser fl era. En skulle vara en fortsättningskurs där man går vidare och fördjupar sig inom området. Vi har upplevt tiden som en bristvara beträffande samt- liga moment i undervisningen. Då det handlar om ett stort och komplext område fi nns behov av fördjupning. Det har framkommit synpunkter om att det borde fi nnas en fortsättning på kursen:
”Mycket intressant innehåll och problematiserat på ett bra sätt. Jag har fått
refl ektera kring barnkonventionen, som används på ett slentrianmässigt sätt FN-dagen varje år. Bra att kursen sträcker sig över ett år, då förändringstan- kar tar tid. (…) funderar om det inte borde fi nnas en fortsättning.”
Ytterligare utvecklingspotential vore att nå fl er yrkesgrupper och på så sätt utvidga kursens innehåll och inriktning. En annan är givetvis att kursen på något sätt ska ingå i lärar- och förskollärarprogram och andra utbild- ningar på högskolan.
Vidare skulle man kunna utveckla ett samarbete med skolor, förskolor och andra verksamheter som kan bidra med sina kunskaper och färdighe- ter. I detta sammanhang är det också viktigt att poängtera nödvändighe- ten av mer forskning inom området, såväl teoretisk som praktisk.
Att studenterna fått stöd i sin yrkesutövning framkommer tydligt. Kursen har även haft betydelse för dem som privatpersoner. Två studenter uttrycker det på följande sätt:
”Man får ett bättre förhållningssätt (…). Man refl ekterar oftare nu över sitt
”Jag får nya infallsvinklar och är ständigt sugen på att diskutera värdegrunds-
frågor. Och även i familjen ger barnkonventionen tankeställare.” 43
Enligt studenterna fi nns det ett stort och generellt behov att få kunskap om dessa frågor som de ständigt konfronteras med i sin vardag. Vi avslutar denna artikel med ytterligare några synpunkter från en av våra studen- ter:
”Detta är en kurs som alla borde gå, speciellt alla som arbetar med barn men
även som medmänniska är dessa tankar grundläggande. Hur annorlunda skulle inte varje människas liv vara om vi alla vore väl insatta i värdegrunds- tankarna. (…) Nu ser jag med ännu klarare ögon på barnens behov (…).”
Förverkligandet och implementeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige innebär bland annat att målformuleringar, attityder och arbetssätt inom verksamheter som berör barn och ungdomar behöver ses över och förändras, vilket ställer krav på nya kunskaper och färdig- heter. Implementeringen av barnkonventionen är en pågående process, vilket innebär att en kurs som Värdegrunden, barnkonventionen och de-
mokrati måste förändras allt efter kunskapsutvecklingen. ”All kunskap är
preliminär, ofullständig och subjektiv. Så vitt man vet.” 44
Referenser
Barnombudsmannen. Med barnkonventionen som karta och kompass i kom-
muner och landsting. Stockholm. Kommentus förlag. 2001a.
Barnombudsmannen. Barnets bästa – från vision till verklighet. Stock- holm. Barnombudsmannen och Fritzes offentliga publikationer. 2001b. Bartley, Kristina och Hanson, Susanna. Barnomsorg i tiden. Sociologiska institutionen. Göteborgs universitet. Monografi nr 53. 1994.
Bartley, Kristina. Barnpolitik och barnets rättigheter. Sociologiska institu- tionen. Göteborgs universitet. Monografi nr 67. 1998.
Bartley, Kristina & Hællquist, Maria. Barnkonventionen och Tjosanhejsan. Stenungsund. Hællquist & Röstlund förlag. 1999.
Bartley, Kristina. Förankring av barnkonventionen i Västsverige. En utvär- dering av ”Dags för barnkonventionen i Västsverige”. Institutionen för pedagogik. Högskolan i Borås. (Opublicerat.) 2000.
Bartley, Kristina. ”FN:s konvention om barnets rättigheter. Om perspektiv
och innehåll med relevans för skolan.” I: Utbildning & Demokrati. Tid-
skrift för didaktik och utbildningspolitik. Volym 10 nummer 2. 2001. Pedagogiska institutionen. Örebro universitet. 2001.
Bartley, Kristina. ”Värdegrunden och FN:s konvention om barnets rätt-
tigheter.” I: Värdegrunden rapport 4. Barnets rättigheter Värdegrunden.
Göteborgs universitet. 2002.
Bartley, Kristina & Ravini, Victor. ”Pengarna måste komma fram till
barnen ... En jämförelse av barnkonventionen i Rumänien och Sverige.”
I: Värdegrunden rapport 4. Barnets rättigheter, Värdegrunden. Göte- borgs universitet. 2002.
Bolstad, August. Handbok i lärande. Hur du lär ut för att andra ska lära
in. Lund. Studentlitteratur. 1998.
Borås Tidning. Ingemar Brink. ”Värdefull värdegrund i nya högskolekur-
ser.” 2002-06-02.
Elheim, Carl. Vad är Håltakonventionen? Informationsskrift.
Elheim, Marita. En presentation av ”Barnkonventionen/värdegrundsprojektet
på Ale gymnasium”. 1999–2001. Informationsskrift. 2002.
Henriksen, Jan-Olav och Vetlesen, Arne Johan. Etik i arbete med män-
niskor. Lund. Studentlitteratur. 2001.
Larsson, Hans-Albin. Erövra demokratin. Stockholm. SNS förlag. 2000. NOPUS-rapport 2001:21. Hur gör vi med barnkonventionen i Norden? NOPUS i Finland, Vasa. 2000.
Orlenius, Kennert. Värdegrunden – fi nns den? Stockholm. Runa Förlag. 2001.
Rasmusson, Bodil. Låt oss vara med! Barn om barndom i en modern förort. Stockholm. Kommentus förlag. 1999.
Salamancadeklarationen och Salamanca + 5. Svenska Unescorådets skrift- serie. Nr 1/2001. Utbildningsdepartementet. Stockholm.
Save the Children Sweden & Unicef. Children´s rights, turning principles
into practice. Stockholm. Rädda Barnen. 2000.
Schiratzki, Johanna. Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige – en rättsve-
tenskaplig undersökning. Juridiska fakulteten. Stockholms universitet. Nr
63. Skriftserien. 2000.
Skolverket. Överenskommet! Fem internationella överenskommelser som ligger till grund för de nya läroplanerna. Stockholm. 1999.
Utbildning & Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik. Volym 10 nummer 2. 2001. Pedagogiska institutionen. Örebro universi- tet.
Utrikesdepartementet. Thomas Hammarberg. Mänskliga rättigheter.
Konvention om barnets rättigheter. Stockholm. 2000.
Utbildningsdepartementet. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleväsendet, förskoleklassen och fritidshemmen. Lpo 94 Anpassad att
också omfatta förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm. 1998. Utbildningsdepartementet. Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Stockholm. 1998.
Utbildningsdepartementet. Proposition 1999/2000:28. Studentinfl ytande
och kvalitetsutveckling i högskolan. Stockholm.
Värdegrunden rapport 1. (Red. Andersson, Bo.) Samhällets demokratiska