Syftet med metoden
Alla pedagoger är positiva till lekens betydelse för barn. Därför tror de också på lekarbetet som metod. Några pedagoger anser att de kommer nära barnet i lekarbetet. Barnet får arbeta med sig själv, lyfts som person och upplever att det har en betydelse. Barnet kan också i lekarbetet vara sig själv. De får uppleva att ingen ställer för höga krav och ingen skäller för ”fel” det gjort.
Lekarbetet är ett sätt att hjälpa barn som inte kan leka att komma igång att kunna det. Så enkla medel som lekarbete kan hjälpa barn vidare i sin utveckling (LAF 3).
Pedagogerna har olika beskrivningar på vad lekarbetet har för syfte för barnen. Det som påta- las av de flesta pedagogerna är att syftet med lekarbetet är att stärka barnet i deras sociala samspel och lära dem förstå leksignalerna.
Barn som inte lärt sig de sociala spelreglerna och inte kan leksignalerna lär sig de under tiden de har lekarbete (LAG 4).
En pedagog påtalar att denne vill stödja barn som har svårigheter och av den anledningen tap- pat sin lust att gå i skolan. Det är viktigt att barnen hittar tillbaks till lusten igen anser hon och då är lekarbete en väg. Pedagogen fortsätter att hänvisa till grundaren av lekarbetsmetoden Kerstin Gildebrand som lär ha sagt att när turtagningen kommit igång har undret skett.
Det är en helt fantastiskt upplevelse när jag som pedagog blir inbjuden i leken av ett barn och vi kan turas om att t.ex. rulla boll till varandra. Jag får piggar på kroppen när jag tänker på det. Tänk ett barn som är helt avskärmat och bara leker med sig själv och så plötsligt händer det att man får vara med och leka säger hon. (LAG 6).
Lekarbetarens ramar
- hela tiden grunden i ryggraden - lekarbetet är strikt efter ramarna
- lekarbetsmetoden sätter en struktur på vad jag som pedagog får göra och inte får göra.
- Det finns regler för hur man talar till barnen och hur man bemöter dem och hur man bekräftar dem. Så allt det måste jag hålla mig till. Annars är det inte något lekarbete
Undantag finns dock säger en del av pedagogerna. Det kan bero på att barn är tysta och behö- ver ett extra ledande ord i bekräftelsen som ”ringer du till mig?” Blir svaret nej fortsätter inte pedagogen samtalet. Det finns även barn som inte vill bli bekräftade hela tiden vad de säger. Det måste också respekteras och pedagogen får vara sparsam med kommentarer. En pedagog svarade ett barn när denne undrade varför hon hela tiden kommenterade vad det gjorde i leken så här:
För det du gör är faktiskt så viktigt. Då ser pedagogen riktigt hur barnet växte (LAF 1).
Alla pedagogerna är överens att barnen själv bestämmer över lek och skapandematerialet. De möter barnet efter deras eget behov och initiativ. Pedagogen bestämmer dock över om det är lek eller inte lek som barnet gör. Är det inte lek stoppas det.
Lekarbetsmetod som val
Pedagogernas orsak till valet kan vara att de tror på lekens betydelse i barns utveckling och därför är lekarbetsmetoden ett bra alternativ. Behöver barnet stöd ska alla hjälpas åt. Lekarbe- te är en del av stödet anser de.
En liten del här och en liten del där gör barns helhet (LAG 6). En annans förklaring till lekarbete som ges är att
Orsaken till att barn saknar lekkoderna är deras passiva TV-tittande och datorspel. Leken får inte stor plats utan försvinner. Därför tror jag att lekarbetsmetoden behövs. Den är guld värd (LAG 4).
Pedagogernas urval
Det är alltid pedagoger som arbetar med barn i klassen eller barngruppen som upplever oro för ett barn. Då kontaktas det specialpedagogiska teamet. Dit kan höra rektor, psykolog, kura- tor, skolsköterska eller specialpedagog. Andra pedagoger har endast en specialpedagog eller rektorn att diskutera med. Här kan teamet föreslå lekarbete som åtgärd. Även lekarbetspeda- gogen kan tillfrågas.
Först blev jag tillfrågad om jag kan tänka mig att arbeta med lekarbete med just detta barn (LAG 6). De flesta lekpedagoger ansåg att de fick vara med i urvalet av barn men anser att:
Alla ska hjälpas åt att hitta lösningar för barnet och då är lekarbetet en väg. Därför anser jag att jag aldrig kan välja bort barn eller säga nej till något barn (LAF 2).
På några förskolor och skolor upplevs att de finns fler barn som är i behov av lekarbete än som kan bli erbjudna. Det kan bero på att pedagogen sin tjänst inte kan ta ansvar för fler lek- barn.
Veckan har bara fem dagar och jag har andra arbetsuppgifter också (LAG 6).
Jag vill inte arbeta med lekarbete mer än ca en tredjedel av min tjänst. Det är psykiskt jobbigt att ansvara för lekarbetet själv. Det är mycket runt lekarbetet som t.ex. städning, dokumentation och möte med både föräldrar och pedagoger (LAF 1).
Det kan även bero på att chefen inte vill att pedagogerna ska ta mer tid i anspråk till lekarbete. Jag får av ledningen inte ta för mycket tid av min tjänst till lekarbete ( LAG 4).
När det finns fler barn som anses vara i behov av lekarbete görs urvalet på olika sätt. En vari- ant på en förskola beskrivs så här:
Vi diskuterar vilka barn som kan anses vara i störst behov av lekarbete. Vi brukar ta äldsta barnet först för att kunna förbereda dennes skolgång. Även vilket stöd barnet har hemma i familjesituationen. (LAF 1).
En annan pedagog svarade:
Vi prioriterar barn som har svårt med koncentrationen och där barnet socialt ständigt kommer i konflikt ( LAG 5 ).
Föräldrarnas delaktighet
När teamet är överens om att lekarbete är ett bra alternativ som åtgärd informeras föräldrarna om metoden och lekrummet visas. Pedagogen börjar aldrig lekarbete med ett barn innan för- äldrar och barn först har godkänt det.
Jag visar upp lekrummet och leksakerna för föräldrarna innan påbörjat lekarbete. Jag berättar också vilken roll jag har och att det inte är som när jag är förskollärare på avdelningen. Det blir på ett annat plan och med en annan metod. Därefter börjar barnet hos mig (LAF 2).
Det kan också gå till så här:
Jag visar runt i lekrummet och visar leksakerna. Vi tittar på en kort film på någon minut som jag har gjort om hur lekarbetet går till. Därefter diskuterar jag med föräldrarna om de tror att lekarbete är något för deras barn. Får jag ett ok brukar vi hämta barnet så att det tillsammans med föräldern får titta på lekrummet (LAF 1).
Alla pedagoger upplever att de oftast har bra kontakt med föräldrarna. Ett par av dem har vid något tillfälle upplevt att de inte varit positiva till lekarbete men trots detta tackat ja. De andra har inte upplevt detta.
Helt klart blir det skillnad om barnet upplever att föräldern inte är positivt till lekabete (LAG 5). Det blir inget bra om barnet känner att föräldern inte tror på lekarbete (LAG 4).
Kön och uppväxtbakgrund
Tabell 1. Antal pojkar och flickor i relation till härkomst
Kön Flickor Pojkar
Svensk bakgrund 6 9
Invandrarbakgrund 0 2
Summa 6 11
Jag blev inspirerad av Borgs uppsats (2001) som undersökte könsfördelning och uppväxtbak- grund hos barn i lekarbete. Min fundering var om resultatets svar skulle ha förändrats på ca tio år. Min studie är betydligt mindre än hennes men svaren går dock ändå att jämföra.
I min studie tillhör barn kategorin invandrarbakgrund endast om minst en förälder talar annat modersmål. Inte de barn som är födda i Sverige och endast talar svenska i hemmet även om föräldrarna har annat än svenskt ursprung.
Ovanstående tabell visar att fortfarande är det som Borg (2001) också kom fram till att det är dubbelt så många pojkar som flickor som deltar i lekarbete. Även om de flesta kommuner jag använt mig av i min undersökning har invandrarfamiljer bosatta i kommunen så är det endast två barn med invandrarbakgrund som har lekarbete. I och för sig har jag inte valt de invandrartäta områdena i kommunerna utan valet av lekarbetspedagoger har styrt. Den speci- alpedagog som just nu inte arbetar aktivt med lekarbete arbetar i en F-9 skola i ett invandrar-
betsmetoden. Där har det blivit en anmärkningsvärd förändring på tio år. Lekarbetsmetoden verkar inte ha så stor plats i skolan idag. Jag hade även svårt att finna aktiva lekarbetspedago- ger inom skolan.
Delanalys
Syftet med metoden enligt Westman (www.learbetspedagogik.se/metod) är att barn får hjälp av en vuxen att utveckla leken så att de på bästa sätt sedan klarar av att leka och lära i grupp. De intervjuade pedagogerna beskriver att barnen genom lekarbete lär sig de sociala samspels- reglerna och leksignalerna. De får göra detta i en lugn miljö utan för höga krav och misslyck- ande. Strandberg (2006) beskriver Vygotskijs teorier med att barnen utvecklar sin självkon- troll när de har vuxna som hjälper dem att sätta gränser. Det lär sig barnen i lekarbetet. Peda- gogen i skolan stärker barnen i skolarbetet och de får lusten och tron tillbaks igen att de är bra och duger som de är. Pedagogernas ramar i lekarbetet sätter också tydliga gränser och struk- tur på vad barnet får göra respektive inte får göra.
Alla pedagoger är överens med Sandén (2005) att barnet själv bestämmer över leken och det skapande materialet. Det finns regler för hur pedagogen talar till barnen och hur de bemö- ter dem. Pedagogen bekräftar barnet genom att kommentera vad barnet gör i lekarbetet. Peda- gogen är inte med i leken om inte denne blir inbjuden av barnet. Jag anser att pedagogerna utför metoden så exakt efter litteraturen så att det ofta är svårt att skilja på vad de säger i in- tervjun och vad jag själv läst.
Det är alltid pedagoger som arbetar i barngruppen som uttrycker sin oro för barnet. Peda- gogerna diskuterar förslag på insatser för barnet på barnkonferens. Blir förslaget lekarbete kontaktas föräldrarna. De börjar aldrig lekarbete med ett barn innan föräldrarna först har god- känt det.
Pedagogerna berättar om lekarbetsmetoden och vad den går ut på. Om föräldern svarar ja är det barnets tur att bli tillfrågad. Det följer vad Sandén (2009) också anser. Föräldrarna är ofta positiva till lekarbete anser både pedagoger och Bengtsson (1999). Alla pedagoger upple- ver oftast att de har bra kontakt med föräldrarna. Det är viktigt fortsätter Bengtsson med en bra relation till föräldrar. Det är ofta de som ser framstegen först på barnet.
Hälften av pedagogerna anser att de av ekonomiska skäl inte har möjlighet att utföra lekarbete med alla barn som behöver det medan hälften anser att de har möjligheterna men inte själv ser sig kunna ta fler lekbarn. Bengtsson (1999) anser att det är viktigt att informera
och visa på att det går att hjälpa barnet och att därigenom få ledningen att prioritera lekar- betsmetoden.
Pedagogerna anser också precis som Gildebrand (www.lekarbetspedagogik.se/metod) att viktiga begrepp i Lekarbetsmetoden är att barnet arbetar med sig själv under trygga förhållan- den med en stödjande vuxen. Barnen som personer får upplevelsen att de duger som de är.