Lekarbetsmetoden fungerar för de flesta
Pedagogerna är överens om att metoden fungerar på alla barn mellan ca tre år och upp till tolv år. Den ena pedagogen som arbetar med de äldre barnen har även blivit tillfrågad att lekarbeta med barn på högstadiet.
Leken är ju barnets språk (LAG 5).
Det blir trygghet mellan mig och barnet i lekrummet (LAF 2).
Barnen håller reda på vilken dag de ska ha lekarbete och även tiden. Det är viktigt att pedago- gerna berättar i god tid om de vet att tiden av olika anledningar inte kan bli av. Barn som fått lekarbete är barn som har svårt med samspelet med andra barn och vuxna och som har kam- ratsvårigheter av någon anledning. Både utagerande barn och tysta obekräftade barn som näs- tan inte syns.
Det har visat sig i utredningar som gjorts att barn som har lekarbete kan koncentrera sig bättre (LAG 6).
Två av pedagogerna har arbetat med invandrarbarn med traumaupplevelser. Barnet har ofta med sig hemska upplevelser som kan behövas bearbetas. Familjen vill gärna glömma de trå- kiga upplevelserna men det gör inte barnen. Då kan de levandegöra detta i leken.
Jag har allt från blivit skjuten till att fått lära mig säkra ett vapen.. En gång i tjugo minuter satt barnet och plockade kulor från min rygg (LAF 1).
Barnet sydde en hel dockklänning för hand. Barnet visste inte om det skulle våga prova något nytt. Hon sneglade hela tiden på nya saker (LAG 4).
om lekarbete med invandrarbarn kan vara ännu ett sätt att lära barnen svenska som andra språk som ”Du tar den röda bollen. Du kastar den gula bollen osv.” Det är mycket få barn pedagogerna anser att lekpedagogmetoden inte fungerat på. Lekpedagogerna gav exempel på några tillfällen:
Barnet var väldigt glad för att komma till lekarbetet men efter en tid ville han inte komma för dörren stängdes och det gillade inte barnet. Det var situationen i ett stängt rum som inte var bra (LAF 2). Ett barn som var utagerande som började på lekarbetet men det hade för stora andra problem som behövdes nystas upp (LAF 1).
Det var ett barn som hade lekarbete efter skolans slut. Mamman ville inte att det skulle läggas på skoltid. Det blev inte bra för barnet frågade hela tiden efter mamma och kunde inte få ro att leka. Slutligen när hon fick mobiltelefon ringde hon till mamma. Det var jag missnöjd med (LAG 4). Beträffande pojkar och flickor lyser visst rollmönster igenom. Någon pedagog anser att det tar längre tid att upptäcka flickorna för de visar sina bekymmer på ett annat sätt. De är oftast inte utagerande och tar därför inte så stor plats. De flesta pedagogerna upplever att flickor oftare leker med dockorna, lagar mat och bjuder på fika. Flickorna upplevs också mer än pojkar leka rollekar och bjuder in till att leka t.ex. doktor. Pojkarna upplevs ha mer aggressiva lekar och även de ”svarta lekarna” som ondska krig och död. De kan också börja sparka boll i lekrum- met säger en av pedagogerna och anser det viktigt att i detta fall vara tydlig med vad lekarbete går ut på. Hon menar att göra en ny introduktion och visa på vad det finns för alternativ i lekarbetet.
En annan pedagog anser också att pojkar även ofta leker i dockskåpet och flickorna med bilar. Den pedagogen som arbetar med de äldre barnen säger att:
Det barnet inte vågar prova när alla kompisar ser på är de trygga och vågar prova på här inne i lekarbetet. I lekarbetet blir inte barnet dömt för vad det gör (LAG 6).
Två av pedagogerna upplever ingen skillnad mellan pojkar och flickors lek. Hälften av barnen leker utifrån barnets egen ålders utveckling. När det gäller den andra hälften svarar pedago- gerna att de går ner i ålder. Ju äldre barnen blir desto oftare svarar pedagogerna att de i lekar- betet går ner åldersmässigt i leken. En av pedagogerna påpekar att hon tror att anledningen till detta är att barn tidigare i ålder inte klarat av den sociala leken med andra barn och därför blivit utstötta. Med en trygg vuxen går de tillbaka åldersmässigt och leker vad de missat.
Tänk när en12-åring står och låtsas göra mat och bjuder mig på det. Det kan de göra här utan att det är pinsamt. Utanför skolan tar de fram de tuffa sidorna igen (LAG 6).
En femåring stod vid åtta lektillfälle och hällde sand från den ena formen till den andra. Såsom en tvååring gör. När hon gjort detta fortsatte hon vidare utvecklingsmässigt (LAF 1).
Upplevda effekter av barns lekarbete
Alla pedagoger anser att de upplever större eller mindre effekter av lekarbete. Oftast på längre sikt men även den dagen de varit på lekarbete kan upplevas att barnen är lugnare. Barn upp- levs också stärka sin självkänsla och växer som människa i lekarbete. Barn går minst en ter- min i lekarbete.
Man måste vara uthållig som lekpedagog (LAF 2).
Alla pedagoger upplever att lekarbetet gagnar barnen i skolan och att de upplevs gladare posi- tivare både till skolarbetet och i kamratrelationen. I skolarbetet upplevs barn vara mer aktiva under lektionerna. De upplevs kunna uttrycka sig och berätta på ett sätt som det inte kunnat göra innan. Barnet kan även koncentrera sig bättre på lektionerna. Barnen kan ta med sig erfa- renheterna från lekarbetsstunden på rasterna och klara av konflikter bättre. En av pedagogerna beskrev om ett invandrarbarn som från början inte hade det svenska språket och var rädd och otrygg att prova nya saker.
När hon efter tre terminer blivit mer öppen och vågat gå över alla sakerna i rummet var barnet färdig med sitt lekarbete. Socialt hade barnet fått många kompisar (LAG 4).
Alla förskolorna har märkt att kamratrelationen i leksituationerna har blivit bättre. Barnet hade lärt sig bjuda in i leken bättre. Något barn har också språkligt utvecklats. Även stunder då barnet kan koncentrera sig har ökat.
Det är inte konstigt att man tror på lekarbetet när alla gjort framsteg (LAF 3).
Barnets delaktighet och upplevelse av pedagogens roll
När föräldrarna har gett sitt samtycke till lekarbete är det barnets tur att bli tillfrågat. Alla lek- pedagoger i undersökningen är överens om att barnen är delaktigt i beslutet om lekarbete. Vill inte barnet kan det inte bli något lekarbete.
Pedagogerna är också helt överens att barn själv i stort sett styr lekarbetet. Så länge barnet leker bestämmer det helt och hållet vad det vill göra. Är det inte lek så säger pedagogerna till.
när barnet har hakat upp sig på något material och inte kommer vidare eller att ge en replik för att barn ska återgå till lek. Förstår barnet inte inviten avslutar pedagogerna utan kommentar.
Jag fäster blicken på ett annat material för att försöka få barnet att bli intresserad av det (LAG 6). Om barnet kastar en boll i luften men inte direkt till mig kan jag fånga den med orden oj, nu kastade du till mig. Då ser jag om barnet förstår turtagningen (LAG 4).
Alla pedagoger berättar för barnen om vilka regler som gäller för dem vid lekarbete. Några pedagogers åsikter är att de får upplevelsen att barn känner sig trygga och glada tillsammans med pedagogen i lekarbetet. Andras åsikter är att det inte är något problem att som pedagog ha två roller. Barnen ”köper” metoden.
Jag gör klart för barnet att jag inte är den vanliga förskolläraren och att jag inte berömmer barnet. Det går bra för barnet men det känns konstigt för mig (LAF 3).
Framförallt att barnet är tryggt tillsammans med mig i lekarbetet (LAG 4).
Avslutning av lekarbetet
Hälften svarar att de inte upplevt att barnen inte ville komma till lekarbetet. Om det skulle hända är det frivilligt för barnet och då tvingas barnet inte att gå dit. Det är deras tid till lekar- bete som de får bestämma över själv. Pedagogen går tillbaka och väntar i lekarbetsrummet. Kommer inte barnet så är det barnet som bestämt det. Då får de hoppa över det.
När barnet hellre väljer att stanna i klassrummet hos sina kompisar kommer det från barnet och då är det dags att avsluta (LAG 5).
Det är barnet som bestämmer. Det är deras lekarbete och deras stund till detta (LAG 6).
De flesta pedagogerna svarar att de avslutar när barnet väljer kompisarna före lekarbetet. En av pedagogerna talar också med avdelningspersonalen och om de anser att barnet klarar sig bra i barngruppen är det dags att avsluta.
Alla pedagogerna gör en utvärdering tillsammans med föräldrarna. Ett par av pedagoger- na följer formulären för utvärdering av lekarbete andra lämnar över material om lekarbetsti- den. Det kan vara allt från teckningar och fotografier till lekmönster. Andra pedagoger samlar material i barnens individuella utvecklingsplan.
Föräldrasamverkan
Nästan alla pedagoger är överens om att de flesta föräldrars intresse inte är så stort över hur det går för deras barn i lekarbetet. Föräldrar hör sällan av sig självmant utan kommer när de blir kallade på möte.
Jag har gett ut mitt privata telefonnummer så att föräldrarna kan ringa om de undrar över något om lekarbetet. Det har aldrig hänt att de ringt (LAF 2).
En annan förälder visade dock stort intresse och önskade veta vilket material som de använde i lekarbetet.
Jag vill skaffa sakerna hemma så att mitt barn skall känna sig bekväm med materialet när det kommer till dig i lekarbete (LAF 1).
De samtal som förs spontant mellan föräldrar och pedagogen sker vid hämtning och lämning. Pedagogerna berättar aldrig vad barnet gjort i lekarbetet. Vid förfrågan visas endast lekmönst- ret där de ser vilka saker de använt under lekarbetet.
Jag berättar om lekarbetet när föräldrarna frågar men jag berättar inte vad barnet gör eller säger där (LAF 2).
Någon pedagog träffar barnets föräldrar var tionde vecka för att utvärdera lekarbetet.
Vi diskuterar om föräldrarna fortfarande upplever det positivt med lekarbete och om de tycker att vi ska fortsätta (LAG 6).
Delanalys
Pedagogernas övertygelse att leken har stor betydelse för barn är en förutsättning för att de ska tro på och använda sig av Lekarbetsmetoden. Eriksson enligt Hwang & Nilsson (2000) anser jag stödjer lekarbetet genom att de skriver att barn leker sig igenom kriser medan vuxna talar sig igenom obehagliga händelser.
Metoden är ett sätt att stödja barn mellan tre år och tolv år som har svårt med lekkoderna. Någon av pedagogerna har åsikten att det även upp i högstadiet går att arbeta med metoden. Samtliga anser att det i stort sett gagnar alla barn. Barnen är enligt pedagogerna måna om sin tid. De håller reda på och kommenterar vilken dag och vilket klockslag de ska ha lekarbete.
Därför är det också viktigt för pedagogerna att hålla tider och att i god tid säga till barnen om ändring måste ske.
Alla pedagoger anser precis som Westman (www.lekarbetspedagogik.se) beskriver i må- let för lekarbete att de upplevt mindre eller större effekter på barns lekarbete. Barnen har stärkt sig avseende självkänsla och växt som människor. Kamratrelationerna har blivit bättre. Otrygga barn har växt och blivit starkare. Språkligt har barnen blivit bättre. Okoncentrerade barn kan koncentrera sig längre stunder. Här märker lärare också skillnad i skolarbetet. De anser att barnen efter en tids lekarbete är tryggare i skolan, mer aktiva under lektionerna och även här kan uttrycka sig bättre språkligt. Positivt är att läraren märker skillnad på barnet efter en tids lekarbete. Det är bara frågan om barn kan utvecklas tillräckligt. Min tanke går till Vy- gotskijs ”Den proximala utvecklingszonen” som innebär att barn endast når till en viss nivå av kunskaper själv och att de sedan behöver hjälp att utvecklas tillsammans med något annat barn. Kan verkligen barnet själv finna denna utvecklingszon på egen hand utan att få ett aktivt stöd från den vuxne eller ett barn? Enligt pedagogerna i denna studie är svaret på min fråga definitivt ett ”ja”. I stort sett alla barn som varit föremål för lekarbetsmetoden har ju enligt deras bedömning gjort stora framsteg.
En av pedagogerna säger att det inte är konstigt att hon tror på metoden för alla barn hon haft i lekarbete har gjort framsteg. Det positiva med lekarbete är de barn som ständigt blir utanför gemenskapen får en tillfällig fristad där de upplever sig kompetenta och duktiga. Det kan både vara barn och vuxna som inte orkar med barnet i barngruppen. I lekarbetet har bar- net en pedagog som har full fokus och sätter ord på vad det gör. Barnen blir hela tiden bekräf- tade av en vuxen. Barn bestämmer i lekarbetet. Många barn har aldrig tidigare upplevt att de klarar av detta.
Barn gör inte som vi säger utan som vi gör anser Vygotskij enligt Strandberg (2006). Med det menar han att barn lär sig leken i sampel med andra barn. Negativt i Lekarbetsmetoden är att barnet leker själv och den vuxne endast är en passiv åskådare. Min fråga är om de inte be- höver leka på lika villkor för att lära sig turtagning i leken? Pedagogerna i studien anser inte det och själv behöver jag mer praktiskt erfarenhet för att kunna besvara frågan.
Under viktiga begrepp i lekarbetet skriver Sandén (1999) om Gildebrands åsikt om barns regression. Det stämmer överens med vad intervjupersonerna också påtalar om att framförallt de äldre barnen går tillbaka i leken till en åldersmässigt lägre nivå. Även bland de äldre märk- tes att de njöt av att leka lekar som inte var accepterade utanför lekrummet.
sandkakor som rätter. Det stärker Erikssons teori enligt Hwang och Nilsson (2000) som be- skriver att pojkars lek var mer rörligt och händelserik än flickors som lekte lugna familjelekar.
Om barnet erbjuds att börja lekarbete måste det självmant tacka ja. Barnet blir aldrig tvingat att ha lekarbete. Pedagogen berättar alltid för barnet vad som förväntas av dem i lekarbetet. De berättar även vilken roll pedagogen har i lekarbetet. Barnet bestämmer själv vad de vill leka och med vilka leksaker. Så länge det är lek bestämmer barnet helt och hållet vad det vill göra. Det är också barnet som kan bjuda in pedagogen i leken för att delta. Vill inte barnet vid något enstaka tillfälle ha lekarbete så tvingas det inte. Det är barnets lekstund och det är barnet som bestämmer över tiden. Pedagogen väntar i lekrummet på barnet om det skulle ångra sig.
När barnet oftast har tankarna hos kompisarna eller väljer kompisarna före lekarbetet är det dags att avsluta. Barn som erbjuds lekarbete är enligt pedagogerna främst barn som har svårt med det sociala samspelet. De har svårt att förstå leksignalerna och har därför svårt att leka med andra barn. Det är antingen de utagerande barnen eller de tysta obekräftade barnen. Andra barn som pedagogerna mött är barn med traumaupplevelser främst invandrarbarn. Pe- dagogerna anser även att barn till missbrukarfamiljer och barn med olika språkproblem kan bli hjälpta av Lekarbetsmetoden.
Sandén (2005) anser att kontakten med föräldrarna borde utvecklas. Hon anser att det borde vara tätare träffar än vad pedagogerna har idag. Bjud in föräldrarna tillsammans med barnet, skriver hon, så att barnet kan berätta lite mer vad de gör. Då kan de berätta vad de själv vill. Det är en bra idé anser jag för de yngre barnen har lättare att komma ihåg och för- klara vad de gjort om de får möjlighet att praktiskt visa det själv. Pedagogerna upplever att föräldrarna inte har så stort intresse för hur det går för barnet i lekarbetet. De föräldrar som pedagogen träffar spontant vid hämtning och lämning kan lätt berätta hur det varit. Annars upplevs att föräldrarna endast visar intresse för deltagande vid avdelningspedagogernas plane- rade sammankomster.
Diskussion
Att jämföra med lekarbete i förskola och skola var en av mina tankar. Jag har förstått av resul- tatet att metoden används i stort sett likvärdigt i förskolan och skolan. Lekmaterialet är det- samma. Det enda lekmaterial som skiljer sig i min undersökning är att i skolan har en av pe- dagogerna riktiga verktyg och trämaterial som barnet kan använda. Hur barn lekte var också snarlikt. Pedagogen som arbetar med de äldsta barnen bevittnar hur de går ner i åldern och leker lekar som i min tanke tillhör yngre barn. I förskolan märks också skillnader hur barn leker åldersmässigt men inte så märkbart. Det är ju i sig inte så konstigt eftersom förskolebarn inte åldersmässigt har kommit så långt i leken.
De intervjuade pedagogerna i skolan anser att barnen efter en tids lekarbete är tryggare i skolan, mer aktiva under lektionerna och även kan uttrycka sig bättre språkligt. Bland försko- lebarn har märkts att kamratrelationen i leksituationerna har blivit bättre. Barnet hade lärt sig bjuda in i leken bättre. Något barn har också utvecklats språkligt. Även stunder då barnet kan koncentrera sig har ökat. Det är samma konsekvenser av lekarbetet men uttrycks på olika sätt. Här visar pedagoger på att metoden ger framgång. Sandéns och Elfvings undersökning i Häggström (1999) visar samma resultat.
Westman som intervjuades av Lööv (2000) i tidningen Skolledaren nr 9/2000, ansåg att leken var underskattad och att den höll på att ytterligare förlora mark och status i skolan. Den blev något lyxigt och ganska oviktigt. Jag är beredd att hålla med. Det var för mig svårt att hitta lekarbetare inom skolan. Jag frågade även de som arbetade i skolan om de kände fler lekpedagoger som arbetade i skolan. De visste fler som arbetat men var inte säkra på om de fortfarande gjorde det. Vad beror detta på? Kan det som Borg (2001) antar ha att göra med att skolan kopplas ihop med ett föråldrat synsätt på vad barn gör i skolan och på vilket sätt inlär- ning ska ske. Jag håller med Borg i hennes resonemang. Skillnaden mellan läroplanen för skolan Lpo 94 och förskolans Lpf 98 är att leken i skolan inte får stor plats. I resultatet fram- går också att förutsättningen för att få bedriva lekarbete är att rektorn är positiv till det. Hur många rektorer vet om metoden? Det var bara en pedagog som på förslag från rektorn hade fått gå utbildningen. De flesta av de andra pedagogernas rektorer var positiva när pedagogen själv föreslagit utbildningen.
I förskolan är lek en förutsättning för att följa läroplanen. Det märktes också tydligt när jag skulle finna lekpedagoger att intervjua. Där fanns ett stort urval med positiva pedagoger
sämre ekonomi prioriterade lekarbete. De anser att det är viktigt för barnen när behov hos dem finns.
Lekarbete är en pedagogisk metod som bygger på lekens betydelse för barns utveckling anser Sandén (2005). Den är viktig för både barns behov av att leka och lekens betydelse för barnets utveckling.
I resultatet framgick också att metoden fick en terapeutisk effekt på barnet när det är själv i lekrummet. Elfving och Sandén (Lärartidningen 92:33) håller med.
Debatten om lekarbete mellan dessa två och Bonnedal och Fredriksson handlade om hu- ruvida lekarbete är psykoterapi som i så fall endast psykologer får utföra. Där beskrev Elfving och Sandén skillnaden med att i lekarbete återberättar pedagogen endast barnets lekhandling medan i psykoterapi ställer terapeuten frågor till barnet och speglar vad de säger, påpekar vad barnet sagt och även återspeglar barnets känslor. De skapar ett titthål i barnets själ.
Ett annat sätt att ge stöd till barn är vad Wetso (2006) kallar lekprocess. Den utgår precis som Lekarbetsmetoden från det pedagogiska perspektivet och tron på barnets förutsättning att med en vuxens stöd aktivera en lärandeprocess. Det skiljer sig från varandra genom att i lek- processen strävar pedagogen att fungera som medlärande och i lekarbete är pedagogen passiv i leken om inte barnet bjuder in. I lekprocessen påverkar den vuxne medvetet barnet genom att aktivt svara på dialog och samspel. Allt ifrån nya ord till symboliska handlingar och teman