Bedömningsmatriser som tillämpning vid bedömning

Likt lärarintervjuerna framgår det i elevintervjuerna att det främst är Zahras elever som arbetar med bedömningsmatriser. De använder matriserna vid självbedömning, som sedan kopplas samman med Zahras bedömning. Zahras elever ser bedömningsmatriser som något mycket positivt. De berättar att de alltid får vara med och bestämma vad som ska stå i bedömningsmatrisen och på så sätt också vet vad som förväntas av dem. Konrad betonar att ”Jag skulle inte känt mig säker på vad jag lärt mig om jag inte fått se en bedömningsmatris”, vilket även Parr och Timperly (2010) lyfter fram när de skriver att eleverna bör vara medvetna om vilka mål som ställs för att de ska veta vad läraren förväntar sig av dem.

Även Katjas elever nämner bedömningsmatriser, men att det inte är något de själva arbetar med utan får ta del av det vid utvecklingssamtalen. Cassandra, en av Katjas elever, pratar om att hon gärna skulle vilja bedöma sig själv men att något hjälpmedel skulle kunna underlätta det. Hon säger själv ”Jag tror också det hade kunnat vara lättare om det stod kanske på tavlan, eller något, vad man skulle titta på eller så, så man inte glömmer något”. Utifrån hennes resonemang blir det tydligt att ett stöd behövs för att man ska kunna minnas vilka mål och kriterier som finns för de olika uppgifterna. Det betonar även Parr och Timperly (2010) när de skriver att eleverna måste ges stöttning av lärare med riktning mot lärandemålen för att främja deras eget lärande. Eleverna från årskurs 2 nämner inte begreppet bedömningsmatriser men säger att det nog hade varit lättare att se om de fått med allt i sin egen text om de fått en lista av deras lärare med vad som skulle finnas med. De drar även denna parallell till när de ibland får läsa deras kamraters texter eller lyssna till kamraternas texter. Till skillnad från lärarnas svar vill både eleverna i årskurs 2 och årskurs 3 på Centralskolan ta del av bedömningsmatriser och menar att det skulle vara ett bra hjälpmedel.

5.2.3. Återkoppling som tillämpning vid bedömning

Samtliga elever framhåller att återkoppling är något de arbetar med vid bedömning. De får främst sin återkoppling muntligt av läraren, men ibland även skriftligt. Eleverna från Kajsas klass betonar att de även får kommentarer på enskilda lappar istället för i texten

eller skrivboken, då det inte uppskattas av alla i klassen. Liam, Lottas elev, poängterar att det brukar vara olika skriftliga kommentarer och menar att det skulle vara tråkigt och onödigt att läsa om det alltid stod samma saker hela tiden. Grettve, m.fl. (2014) skriver att eleverna måste kunna använda återkopplingen som stöd till vidareutveckling för att de ska kunna se det som positivt. Samtliga elever menar att den återkoppling de får är tillräcklig för att de ska veta vad som är bra och vilka utvecklingsbehov som finns. Återkoppling är något samtliga ser som en viktig del för deras utveckling. Även fast det framgår att eleverna främst får muntliga kommentarer är det ändå majoriteten av eleverna som uttrycker att de hellre vill ha skriftlig respons på sina prestationer. De framhåller att det blir tydligare och hjälper dem att komma ihåg. Liam säger även ”Ifall jag skrivit en text och så tycker hon att den är bra men hon skriver inte ’Okej du måste verkligen tänka på att när du skriver måste det hänga ihop’ utan bara skriva bra då vet jag inte vad jag behöver ändra kanske”. Likt det Liam pratar om, menar även Hattie (2009) att återkopplingen inte ska handla om att belöna eleverna utan att den ska bidra med information kring uppgiften. Att bara skriva ”Bra” ger inte eleverna någon insyn i vad som är bra eller vad som bör utvecklas. Hon poängterar även att feedback är det som ska få eleverna att utvecklas och vilja fortsätta lära sig. Westlund (2010) belyser detsamma och menar att feedback som ”Bra jobbat!” eller ”Bra kämpat!” inte gynnar elevernas fortsatta lärande då återkopplingen inte visar på hur eleven ska förbättra sig. Trots att det förekommer, både i lärarintervjuerna och elevintervjuerna, att dessa kommentarer är vanliga vid återkopplingen anser eleverna själva att återkopplingen ger dem tillräckligt med information om vad som var bra och vad som kan bli bättre. Lundahl (2014) poängterar att feedbacken kan få negativa konsekvenser om den inte används i syfte att utveckla eleverna. Meningen med återkopplingen är att den ska hjälpa eleverna att nå kunskapsmålen och inte bara belysa det eleverna inte klarat av (Lgr11 2011).

Sammanfattningsvis är det ingen betydande skillnad mellan återkopplingen mellan de fyra lärarna och de olika eleverna. Den utgör en viktig del i bedömningssammanhang menar eleverna. Samtliga lärare förespråkar en muntlig respons trots att majoriteten av eleverna hellre vill få den skriftligt, dock på en enskild lapp.

5.2.4. Kamrat- och självbedömning som tillämpning vid bedömning

Eleverna från Lotta och Kajsas klasser berättar att de vid bedömning arbetar med Two

som använder Two stars and a wish ställer sig positiva till det och poängterar att det är viktigt att man inte säger taskiga saker och att det är något som synliggör vad de behöver träna mer på. Eleverna från Lövdalsskolan brukar få läsa varandras texter för att se om de har med alla ord som Zahra har sagt att de ska få med. De berättar även att de brukar få skriva kommentarer till deras texter. Tyra, som går i Zahras klass, säger ”Roligt när man får kritik på vad man har gjort”. Liknande för samtliga elever är att de ställer sig positiva till kamratbedömning så länge den ges på ett snällt och framåtsyftande sätt. Eleverna berättar även att de inte tycker det är svårt att bedöma sina kamraters texter när dem vet vad dem ska kolla efter. Lundahl (2014) lyfter fram, i samstämmighet med Black, Harrison m.fl. (2003) att kamratbedömningar inte bara främjar elevernas kamrater utan även den egna självbedömningen. Genom att eleverna får möjlighet att kolla på andras arbeten blir de mer uppmärksamma på vad de ska undvika och på så sätt utvecklas det egna lärandet.

Utifrån intervjuerna kan vi se att endast eleverna från Lövdalsskolan får möjlighet att läsa varandras texter och ge återkoppling på dessa. Alla elever i intervjustudien ställer sig positiva till kamratbedömning och skulle vilja arbeta med det utom två. De två eleverna, som är skeptiska till kamratbedömning, går i Lottas klass och berättar att de hellre vill att läraren läser och ger kommentarer för att det ska bli rätt och för att det ska gå snabbare. Tuva, som går i Katjas klass, resonerar på följande sätt kring kamratbedömning ”Ja, jag tycker faktiskt att det hade varit bättre att man ibland lämnade det till en kompis istället för bara till fröken. Jag tycker att det är lite tråkigt om bara vår lärare ska få rätta. Det är kul om vi också får rätta”. När vi frågar eleverna om de tror att det hade varit svårt att rätta kamraternas texter och se vad som behöver utvecklas får vi delade åsikter. En del elever, både från årskurs 2 och 3, menar att de tror att det hade varit svårt att se vad som är rätt eller fel. De elever som var skeptiska till kamratbedömningen uttrycker dock att de inte tror att det skulle varit svårt men vill hellre att läraren ska göra det för att det ska bli rätt. Vid förslag kring användningen av checklistor för att förenkla elevernas bedömning ställer sig alla positiva till och säger att det hade gjort det enklare att veta vad de ska kolla efter i varandras texter.

Sammantaget blir det tydligt att samtliga elever ser positivt på kamratbedömning, så länge den sker på ett trevligt sätt, samt att eleverna gärna vill ha ett stöd eller tydligare instruktioner på vad de ska bedöma i varandras texter. Det var ingen märkbar skillnad mellan de respektive skolorna eller årskurserna.

När det gäller självbedömning kan vi utifrån intervjuerna med eleverna se att endast eleverna från Lövdalsskolan kontinuerligt arbetar med självbedömning med hjälp av bedömningsmatriser. Alla elever berättar att de tycker att det är svårt att bedöma sig själva för att de inte riktigt vet var de ska placera sig själva i bedömningsmatriserna, trots att de arbetat med det sedan årskurs 1. Tyra säger ”Jag är inte så bra på det, jag sätter mig längst ner, jag är inte så bra på att bedöma mig själv”. Hon är inte ensam om att ha de här funderingarna. Alla elever från Zahras klass uttrycker att de tycker det är bra att de får bedöma sig själva men att det kan vara svårt att bestämma var man ligger kunskapsmässigt ibland.

Vid samtal med eleverna från Centralskolan, som inte använde sig av självbedömning, uttrycker de att de tror att det skulle vara svårt att bedöma sig själva på grund av att man inte själv skulle se sina egna fel. Tre av elever från Aminas klass förespråkade inte bedömningen av de egna texterna. Fanny menar att ”Det är bättre att fröken gör det” och Bella höll med. De tycker att det är bättre att Amina kollar igenom deras texter så de inte har glömt punkt och stor bokstav eller liknande. Även Vincent säger ”Nej, aldrig i livet” när vi frågar om han skulle vilja bedöma sina egna texter. Han förklarar för oss att han inte vet hur han ska bedöma sin egen text. Vidare fortsätter han sitt resonemang kring varför han inte vill arbeta med självbedömning och säger

Om jag ska bedöma mig själv och jag har stavat fel på något ord men det känns som att jag stavat rätt när jag tittar igenom det då märker jag inte det. Det är därför jag inte tycker det är roligt att bedöma mig själv. Jag vill hellre att någon vuxen ska bedöma mig så det blir rätt. Eller kanske någon kompis ifall den kan.

Jönsson (2014) hänvisar till Dochy, Segers och Slujimans (1999) och Topping (2003) som visar att användningen av självbedömning påverkar elevernas självförtroende och ansvarstagande gällande studierna positivt. Genom att arbeta med självbedömning får eleverna insikt i olika strategier som underlättar det egna lärandet och ger dem en djupare förståelse för vad de klarar av i olika situationer och vad de behöver utveckla. Cassandra från Katjas klass menar att ”Jag tror också det hade kunnat vara lättare om det stod kanske på tavlan eller något vad man skulle titta på eller så, så man inte glömde något”. När vi frågar samtliga elever om de tror att det hade blivit enklare att bedöma sina egna texter med hjälp av checklistor och stöd från lärare är alla positiva till det och menar att det skulle underlättat.

Sammanfattningsvis ser självbedömning olika ut på de två skolorna. Eleverna på Lövdalsskolan berättar att de kontinuerligt arbetar med självbedömning, till skillnad

från eleverna på Centralskolan. Samtliga elever framhåller att de tycker, eller tror, att det är svårt att bedöma sina egna prestationer men att stöd i form av matris eller checklista skulle förenkla det. Vi kan även konstatera att alla elever inte är ense om att självbedömning är något positivt. Tre av eleverna ser hellre att deras lärare rättar deras texter istället för att de själva riskerar att missa något fel.