Involvering och förväntningar i bedömningssituationer

Beträffande involveringen av eleverna i bedömningsprocessen är det en stor skillnad mellan de två skolorna men även mellan de fyra klasserna. Eleverna från Lövdalsskolan framhåller att de är väl delaktiga i bedömningsprocessen, både vad gäller den egna bedömningen och vad som förväntas av dem i de olika arbetsområdena. Eleverna från Lövdalsskolan, vars lärare är Zahra, nämner att de alltid får se en pedagogisk planering och bedömningsmatris över vad de ska arbeta om, där de tillsammans med Zahra får bestämma hur de ska arbeta för att nå målen samt vilka mål som är relevanta. Eleverna framhåller att den pedagogiska planeringen ger en bra översikt och att denna översikt är betydande för deras prestationer. De tror att de hade haft det svårare att förstå samt prestera lika bra som de gör, om de inte fått ta del av de pedagogiska planeringarna.

Eleverna från Centralskolan får inte ta del av pedagogiska planeringar och bedömningsmatriser, på samma sätt som elever på Lövdalsskolan, men ansåg sig ändå veta vad som förväntades av dem. De betonade emellertid att det var förbestämt av läraren vad de skulle göra. Eleverna på Centralskolan nämner inget om pedagogiska planeringar utan istället deras lärares genomgångar. Aminas elever menar att genomgångarna hjälper dem att förstå men att de önskade att de även visste vad som skulle ske dagen efter så att det inte alltid var någon ”överraskning”, som de själva uttrycker det. Eleverna visar tydligt att de förespråkar en mer involvering i bedömningssituationer och planeringar, vilket även den tidigare forskningen tar upp som viktigt för elevernas fortsatta lärande (Se Parr & Timperly 2010; Jönsson 2013). Fanny, Aminas elev, tillägger att hon tror att det skulle vara enklare om de visste innan vad som förväntades av dem så att de visste vad de skulle göra. Likt Aminas elever, berättar även Lottas elever att de får reda på det mesta under genomgången och vet vad som förväntas av dem.

Katjas elever instämmer i att   de vet vad som förväntas av dem i olika

bedömningssituationer. De berättar att Katja ibland läser högt ur läroplanen (Lgr11 2011) för att förtydliga vad de ska lära sig innan de slutar årskurs 3, vilket de tycker är

bra. Två av Katjas elever tillägger dock att de gärna skulle vilja få ta del av de pedagogiska planeringarna för att få en bättre överblick och kunna ta ett eget ansvar för sitt lärande. De poängterar att de pedagogiska planeringarna blir mer synliga under utvecklingssamtalen, men Cassandra menar att ”Det hade varit lättare om vi fått se dem innan tror jag för då hade vi vetat vad vi ska lära oss så hade man själv kunnat kolla också om man verkligen lärt sig allt”. Tuva håller med och tillägger ”Jag tror också att det hade varit bra. Att man kunde ha ett sånt papper hemma för att se vad man behövde öva mer på, så kunde man öva själv”. Cassandra resonerar ytterligare och säger

Ja, och sen kanske man hade kunnat få ett papper för varje år där det stod vad man ska kunna i svenska som man kunde ha hemma så man kunde se själv och bocka av det man tyckte att man kunde och sen öva mer på det andra. Så man verkligen visste vad man skulle kunna innan det året var slut, så det inte blir att man kommer efter med något. Så man vet att måste sköta sig och ta eget ansvar liksom.

Hennes resonemang visar väl på att hon vill involveras mer i sitt eget lärande och går att knyta till det mål som framgår i läroplanen (Lgr11 2011) angående att eleverna skall ges möjlighet att utveckla ett större ansvar för sitt lärande och förmågan att bedöma sig själva. Det blir tydligt att efterfrågan om pedagogiska planeringar och bedömningsmatriser finns där när vi talar med eleverna från Centralskolan och att eleverna på Lövdalsskolan värdesätter deras möjlighet till involvering i bedömningen. Även då eleverna anser att de vet vad som förväntas av dem finns där en betoning på en önskan om att få en ta del av pedagogiska planeringar och bedömningsmatriser för att kunna ta ett eget ansvar över sitt lärande.

5.3. Sammanfattning av resultat

Syftet var att undersöka hur verksamma lärare ser på bedömning och arbetar med det i svenskundervisningen i årskurs 2 och 3 samt hur elever i dessa årskurser upplever bedömning och om de involveras i den. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att lärarnas syn på bedömning är tämligen likartad men att lärarnas sätt att arbeta med bedömning skiljer sig markant, både från lärare till lärare men även från skola till skola. De tre lärarna på Centralskolan arbetar till största del lika med bedömning medan Zahra på Lövdalsskolan väljer att arbeta på ett annat sätt. Den stora skillnaden i arbetssätten handlar om elevernas involvering i bedömningen. Lärarna väljer att kommunicera de förväntningar som finns utifrån kriterier och mål till eleverna på olika sätt och i olika utsträckningar. Det blir mer påtagligt att involverandet av eleverna i

bedömningssituationer blir mer aktuellt i årskurs 3 än i årskurs 2. Elevernas ålder ses mer som ett hinder i den lägre årskursen. Trots att lärarna arbetar på olika sätt kan vi se att alla lärare ställer sig positiva till bedömning.

Det positiva ställningstagandet till bedömning syns även i elevintervjuerna, så länge bedömningen fokuserar på vad som är bra och vilka utvecklingsbehov som finns och inte endast på felen. Eleverna beskriver hur de arbetar med bedömning genom återkoppling, kamrat- respektive självbedömning. Elevernas syn på arbetet med bedömning stämmer till största del överens med lärarnas, dock uttrycker de en annan vilja än vad lärarna gör. Viljan handlar om involveringen i bedömningssituationer. Eleverna vill involveras betydligt mer än vad de redan gör, vilket lärarna varken nämner eller verkar ha insikt i. Det är främst på Lövdalsskolan som eleverna anser sig vara tillräckligt involverade i bedömningen och veta vad som förväntas av dem. Eleverna från årskurs 3 på Centralskolan uttrycker denna avsaknad som ett möjligt komplement till att kunna ta eget ansvar för sitt lärande.