Ensamkommande barn
Regeringens proposition ”Mottagande av ensamkommande barn”(2005/06:46) har valt att ange målgruppen enligt följande:
”Med ensamkommande barnavses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i förälders ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.”
Barnen i fråga är oftast pojkar i åldrarna mellan 15-17 år och andelen barn som är under sex år är ganska liten. Under 2000-talet var de ensamkommande barnen i Sverige från hela 56 skilda länder. Mellan åren 2007-2008 var majoriteten av barn som anlände från Irak men denna målgrupp stagnerade mer och mer under år 2009 (Migrationsverket, 2008 d). Därefter ersattes de irakiska barnen med andra barn från Afghanistan och Somalia och dessa två folkslag utgör än idag år 2013 den största delen av invandringen (Migrationsverket, 2012 c).
Migration
Begreppet ”migration” handlar om förflyttningar, antingen från ett land som kallas för emigration eller till ett annat land som kallas för immigration. En invandrare kan därför även kallas för en utvandrare beroende på utifrån vilken synvinkel han eller hon beskådas. Ordet migration innefattar all typ av förflyttning. Med andra ord innebär migration allt som rör sig en förflyttning oavsett om den är påtvingad eller frivillig. En påtvingad förflyttning kan bero på krig, oroligheter och dylikt medan den frivilliga flyttningen kan handla om bättre jobb, giftermål med mera (Migrationsverket, 2008 d).
Permanent uppehållstillstånd - (PUT)
När en person får asyl i Sverige får han eller hon i med andra ord permanent uppehållstillstånd som vanligen förkortas ”PUT”. Ett permanent uppehållstillstånd ger individen rätt att bosätta sig i Sverige för evligt om denne är intresserad av detta. Enligt den svenska lagen kan även en person tilldelas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd såsom ett arbetstillstånd med begränsning sex månader. Under Kosovokriget fick 3700 personer tidbegränsade uppehållstillstånd i elva månader (Fälldin & Strand, 2010).
Dublinförordningen
I Sverige trädde Dublinkonventionen i kraft den 1 oktober år 1997 och den 1 september år 2003 ersatte Sveriges regering Dublinkonventionen med
Dublinförordningen. Idag har förordningen samma betydelse som den svenska lagen. Dublinförordningens huvudsyfte handlar om att individen inte ska kunna söka asyl i flera länder samtidigt och därmed bli skickad från land till land utan att något av länderna tar ansvar för ärendet. Vidare syftar förordningen till att ett asylärende ska prövas i ”rätt” land och med detta menas att landet som individen först anlände till och sökte asyl ska pröva ärendet. Utredning och bedömning ska därför göras utifrån respektive lands lagar. Ett ensamkommande barn som
- 58 -
anländer till Sverige kan därför bli tvunget att lämna landet och skickas tillbaka till det första landet han eller hon sökte asyl i med hänvisning till
Dublinförordningen (Migrationsinfo, 2013 b).
Samverkan
Eftersom att det är så många olika verksamheter och organisationer som är involverade barnens liv är det ytterst viktigt att samarbetet parterna mellan fungerar bra. Enligt litteraturen ”Handlingsutrymme, utmaningar i socialt arbete” skriven av Svensson m.fl. (2008) poängterar författarna vikten av ett gott
samarbete. Författarna menar att dynamiken som finns i samspelet mellan individer finns också i samspelet mellan organisationer. Skillnaden är att samverkan förklaras som ett istället för ett samspel. Skribenterna tydliggör att i dagens samhälle är dessa begrepp ofta positivt laddade (a a). Socialarbetarna har ett ansvar och en funktion att samarbeta och samverka med andra myndigheter och organisationer (Hjortsjö, 2005). I Svenska akademins ordbok (2007) definieras ordet samarbete som att arbeta tillsammans eller att anstränga sig gemensamt för en ömsesidig uppgift. Samverkan har däremot en större
övergripande mening där innebörden är att flera parter samverkar för att uppnå ett och samma mål.
Myndigheter
Överförmyndarnämnden
Eftersom att barnet befinner sig i Sverige utan vårdnadshavare tillsätter
överförmyndarnämnden en god man som ansvarar för bland annat den juridiska delen i barnets liv. Det är viktigt att tillägga att en god man ska förordnas så snabbt som möjligt för barnets bästa. God man i sin tur ser till så att barnet får relevant information kring sin situation och det är även god man som hjälper barnet i kontakt med de olika myndigheterna. God man har hand om barnets ekonomi men i hänsyn till barnets ålder och mognad anpassas detta
ansvarsområde. Förhoppningen är att det ensamkommande barnet ska lära sig mer och mer att ansvara över alla bitar för att i slutänden bli en så självständig individ som möjligt. Denna process kan ta olika lång tid beroende på personen i frågas förmåga att klara sig själv (Schéele & Stranberg, 2010).
Migrationsverket
Migrationsverket är den myndighet som har hand om ett ensamkommande barns asylprocess. Med detta innebär det att migrationsverket har mandatet att
bestämma ifall ett barn uppfyller rekvisiten att få PUT (permanent
uppehållstillstånd) och därav få stanna i Sverige. Migrationsverkets arbete utgår på samma sätt som socialtjänstens av olika lagar och regler som de måste förhålla sig till i sin bedömning om ungdomen ska få erhålla PUT (SOU 2006:114).
Socialtjänsten
I stora drag har socialtjänsten hand om barnets boende, skola och hälsa. Med detta innebär det att det är socialsekreterarna på verksamheten för ensamkommande barns uppgift att se till så att det ensamkommande barnet får en lämplig boendeform där exempelvis boendepersonal kan tillgodose barnets behov. Det finns en del barn som anländer till Sverige redan i ung ålder och
- 59 -
förhoppningen att dessa barn ska placeras på jourhem eller familjehem. Ett jourhem är ett hem som ska fungera som en ”mellanlandning” till det att ansvarig socialsekreterare har funnit ett lämpat familjehem. I brist på utredda jour eller familjehem kan det tyvärr bli så att barnet till en början får bo på ett HVB boende men detta ligger i socialsekreterarens yrkesansvar att försöka undvika. Viktigt att tillägga är att socialsekreterarnas lösningar ska vara individualiserade och varje barns insatser ska därför anpassas utifrån barnets behov. Det ligger även i socialsekreterarnas arbetsuppgift att se till att barnet får gå i skola så snabbt som möjligt för att barnet ska kunna integreras i det svenska samhället och språket. Det sista ansvarsområdet som socialsekreterarna har är att de ska värna om barnets hälsa (SOU 2011:64).
Socialsekreterarna ska bedöma, utifrån sin profession, ifall barnet är i behov av andra insatser än de ovannämnda. Insatser som socialsekreterarna exempelvis kan bevilja enligt 4:1 SoL är en remittering till BUP (barn och ungdomspsykiatri), TKT (teamet för tortyr och krigsskadade) och andra öppenvårdsinsatser. Det är viktigt att tillägga att som socialsekreterare har ett myndighetsansvar och
socialsekreterarens handlingsutrymme ska utgå från olika lagar och regler som det svenska samhället styrs av. En socialsekreterare kan även bedöma att ett LVU (lagen om vård av unga) är nödvändigt i en situation. Detta är en lag som skiljer sig markant från Socialtjänstlagen då den inte baseras på individens frivillighet. En socialsekreterare har därför ett handlingsutrymme där bland annat SoL och LVU ligger till grund för arbetet på verksamheten för ensamkommande barn (a a).