Informanternas målgruppsbeskrivning

Under samtliga intervjuer framgick det att majoriteten av de ensamkommande barnen har sitt ursprung från Afghanistan, Somalia och delar av Nordafrika.

- 31 -

Barnen som invandrat till Sverige utan vårdnadshavare är vanligen pojkar i

åldrarna mellan 15-17 år. Målgruppen som Malmö stad arbetar med omfattas dock även av barn i alla åldrar och kön. Flertalet av barnen befinner sig därför under tonårsperioden. Rädda Barnens rapport av Brendler- Lindqvist (2004) visar att problematiken med de ensamkommande idag är densamma som under 1930 - 1940 talet med mottagandet av de judiska och finska barnen. Vi kan utifrån våra informanter fastställa att inströmningen idag endast skiljer sig mellan kultur, ursprung och ålder.

En större del av våra informanter konstruerar en bild av barnen som en sårbar grupp och anser därför att de är i behov av mycket stöd och insatser. Det framgår mer kontinuerligt av vilka stöd och insatser som socialarbetarna anser är

lämpligast för barnen, under titeln integrationsprocessen i detta kapitel. Vidare menar informanterna att barnen befinner sig i en väldigt känslig period då de har flytt sitt hemland utan vårdnadshavare samt att de saknar det sociala nätverket bestående av familj, släkt och vänner i det nya landet. Även Brendler- Lindqvist (2004) diskuterar att den mest sårbara tiden i barnens liv är då de anländer till Sverige. Studien visar att övergången mellan nytt språk, kultur, regler och normer kan vara otroligt påfrestande för de ensamkommande barnens situation.

Informanterna tar även upp och diskuterar detta som en påverkande faktor för barnens liv i Sverige. Aschers (2009) studie har påvisat att de ensamkommande barnen redan i ung ålder tvingas agera självständigt och moget eftersom att de ställs inför olika prövningar såväl i hemlandet som under flykten. Bryman (2011) förklarar att forskare generellt sätt presenterar sin forskning utifrån en specifik bild som de själva har skapat. Det är på grund av denna tolkning som forskningen inte ska uppfattas som slutgiltig. Utifrån det konstruktivistiska synsättet kan bilden av en sårbar målgrupp inte fastställas även om en del forskare väljer att belysa detta (Bryman, 2011).

6.1.1 Barn som ”alla andra barn” i Sverige

Boendestödjare A väljer att likställa målgruppen med andra svenska tonåringar där barnen har samma behov av stöd och uppmuntran i vardagen. Informanten menar att de ensamkommande barnen ställer sig inför liknande frågor samt försöker skaffa sig uppfattningar om diverse saker på samma sätt som de integrerade barnen i samhället. Även skapandet av identitet, tonårsbesvär samt förhoppningar om livet är närbesläktade med alla andra barn. Informantens definition av de ensamkommande barnen skiljer sig från den ”problematiska” livssituationen som olika forskare väljer att beskriva, exempelvis Aschers beskriving av de ensamkommande barnen som en sårbar målgrupp. Ett av flera tankesätt inom konstruktivismens syn på inlärning av kunskap, är människans egna personliga erfarenheter. De personliga erfarenheter som den enskilda individen har genomgått utgör den egna insiktstolkningen av omgivningen och samhället i stort (Berger & Luckmann, 1998). Boendestödjare B konstruerar en ett synsätt där de ensamkommande barnen likställs med andra svenska barn i

samhället och den konstruktion av kunskap som uttalas betraktas enligt Berger och Luckmann (1998) som en personlig förklaring av erfarenheter.

Som nämnt i avsnitt fyra ”teoretisk utgångspunkt” ges motiveringen att normer i samhället är det som formar både hur vi handlar i olika situationer men också hur vi beskriver dessa situationer. (Svensson, 2007). Av boendestödjare A och

- 32 -

socialsekreterare 1 påstås att ålder är en viktig del i arbetet med de

ensamkommande barnen då de befinner sig i olika faser i livet på samma sätt som andra barn genomgår. Målgruppen beskrivs som en blandad grupp där det finns en stor variation gällande bakgrund och tidigare erfarenheter. Socialsekreterare 1 berättar att en del barn kan ha upplevt svåra traumatiska situationer såsom högt antal dödsfall i familjen och avsaknad av bostad samt trygghet. Andra barn kan istället komma till Sverige från högutbildade familjer, ha skolbakgrund, eller arbetserfarenhet men saknar istället rättigheten att leva fritt i hemlandet. På grund av detta är det alltid lika farligt att prata om barnen som en ”målgrupp” där alla har upplevt samma och som är i behov av samma stöd och insatser. De

beskrivningar som ovanstående socialarbetare formulerar är skapade utifrån det svenska samhället och synen på socialt arbete. Normer, med utgångspunkt i det konstruktivistiska synsättet, formar hur socialarbetarna ser på barnens ålder som en viktig faktor i det sociala arbetet och därmed tillämpningen av stöd och insatser. Även om barnen faller under målgruppen ”ensamkommande barn” bör det alltid göras en individuell bedömning av barnets mående och situation. Ett väldigt litet barn behöver en annan typ av omsorg och stöd från omgivningen än en person som är närmare myndighetsåldern i Sverige. Olika arbetsmetoder beroende på ålder konstrueras utifrån dessa reflektioner.

”Som jag ser det är målgruppen inte direkt utsatta då de är högst kapabla människor som lyckats ta sig till Sverige. Det är helt klart kombination.” Socialsekreterare 1

Samtliga socialarbetare utgår från en individuell beskrivning av varje enskilt barn. Säljö (2003) förklarar utifrån det konstruktivistiska perspektivet att människan konstruerar sina kunskaper utifrån sin uppfattning av den sociala verkligheten han eller hon lever i. Vidare menar Meeuwisse och Swärd (2002) att normer är

påverkande faktorer till konstruktionen av, i detta fallet ensamkommande barn. Samhällets rådande normer har en inverkan på hur en socialarbetare tolkar de ensamkommande barnens verklighet (a a). Boendestödjare A påpekar att det är viktigt att behandla målgruppen likvärdigt med andra barn i Sverige för att de ska få en känsla av hur det verkliga livet är. Informanterna problematiserar barnens vardag och menar att en del barn lever i en bubbla där de saknar uppfattning om hur andra barn lever i Sverige. De värderingar som informanten tydliggör kan tolkas utifrån hur de normerna i samhället och den synen på socialt arbetet som finns.

”En tolvåring måste förstå att inte alla barn går på bio eller hittar på en aktivitet varje dag i veckan.” Boendestödjare A

6.1.2 En utsatt målgrupp

Som ovan nämnt är beskrivningen av människans verklighet individuellt konstruerad (Säljö, 2003). Det som är verklighet för en människa behöver inte innebära att det är verklighet för en annan (Berger & Luckmann, 1998). En tydlig skillnad mellan informanternas målgruppsbeskrivning kan vi se då boendestödjare B och socialsekreterare 2 istället väljer att beskriva barnen som en, utan tvekan, utsatt grupp på flera olika sätt. Boendestödjare B förklarar vidare att de är en målgrupp som är otroligt krävande som även är i behov av insatser och stöd från många olika håll. Brendler- Lindqvist (2004) understryker tyngden av att barnen

- 33 -

ska kunna få det stöd och hjälp de är i behov av för att ha möjligheten att skapa en fungerande liv i Sverige. Ascher (2009) talar även om hur viktigt det är att stöd och insatser beviljas i rätt tid. Han talar i sin forskning både om beviljandet av insatser men även hur viktigt det är att det finns insatser att bevilja inom de ledande aktörerna. Utifrån boendestödjare Bs tolkning handlar barnens utsatthet främst om bristande socialt nätverk, språk och identitetsskapande. Barnen lever i en ständig oro och ovisshet där de inte vet ifall de är berättigade permanent uppehållstillstånd och därmed får rätten att stanna kvar i Sverige.

Socialsekreterare 1 och boendestödjare Bs uttalande kan likställas med Aschers (2009) tolkning av barnens utsatthet som främst grundar sig i långvariga

asylprocesser med en ovisshet över sin situation som dominerar tillvaron. Vidare talar boendestödjare B om att barnens tid i Sverige till en början är en relativt känsloladdad period där oklarheter kring barnets situation dominerar. Barnens känslor är direkt kopplade till yttre omständigheter och detta kan boendestödjare B se i sitt arbete med barnen. Informanten menar att detta yttrar sig genom att barnens mående varierar starkt där den ena dagen är olik den andra. En mardröm eller ett kort samtal från hemlandet kan påverka och forma barnets vecka där stress, ängslan och ångest kan vara uppkomna känslor. Av denna anledning där osäkerhet överskuggar barnens tillvaro anser boendestödjare B att det är svårt att förbise dessa faktorer och se de ensamkommande barnen som vilka barn som helst.

”Barnen ifrågasätter ofta vitsen med att gå i skolan och lära sig det svenska språket när de inte vet vart deras framtid ligger och jag förstår dem.” Boendestödjare B

Samtidigt som boendestödjare B förklarar att barnen är en utsatt grupp som är i behov av insatser och stöd poängterar informanten att en del barn sällan är tacksamma för de insatser som läggs in i arbetet med dem. Detta handlar främst, enligt informanten, om att de tidigare inte har blivit sedda och hörda och när de anländer till Sverige där landet arbetar mycket efter barnets behov i centrum blir de genast formade efter detta och kan uppfattas som ”bortskämda” eller

”otacksamma”. Asylprocessen, förordnandet av god man och tilldelad

socialsekreterare är faktorer som barnet själv inte har möjlighet att påverka vilket i sin tur skapar motsättningar då de upplever en okontrollerbar vardag.

Boendestödjare B menar att dessa aspekter kan leda till att barnen väljer att klaga på grundläggande bitar i vardagen såsom mat och bristande aktiviteter då

resterande omständigheter inte är påverkningsbara. Som nämnts i teoridelen är uppfattningen av verkligheten en lärandeprocess där människan ständigt

konstruerar sociala problem och lösningar (Sahlin, 2002). Med utgångspunkt i den konstruktivistiska ontologin tydliggörs hur boendestödjare B konstruerar ett problem samt spekulationer kring orsaker till problemet med barnen definierade som en utsatt grupp.

Sammanfattningsvis definieras de ensamkommande barnen enligt ovanstående socialarbetare och även av andra forskare som en utsatt målgrupp på grund av ett flertal omständigheter. Svensson (2007) förklarar att normalitet och avvikelse finns i de flest sociala förhållanden som människan har, och vad som är ”normalt” blir tydligt när det som är ”avvikande” framkommer i ett sammanhang.

- 34 -

och ser på målgruppens situation som ”avvikande” till en viss del. De konstruerar därför en bild av barnen som en ”utsatt målgrupp”.

6.1.3 Otydlig bild av barnens förflutna

Boendestödjare A betonar vikten av att inte utgå från att alla ensamkommande barn har haft en svår flykt. Målgruppen bör därför inte ses som offer utan varje individ har en egen berättelse. Vidare talar informanten om att boendestödjare sällan vet mycket om anledningar till barnens flykt och hur resan har varit. Boendestödjare A tror dock att flickor och pojkar behandlas olika under flykten men att resan och dess destinationer nog är sig ganska lik. Enligt Elmeroth och Häge (2009) behandlar push- och pull effekts modellen två olika inriktningar som gör att människor väljer eller tvingas att lämna sina hemländer. Utifrån modellen som presenteras i bakgrundskapitlet kan det finnas flera olika orsaker till barnens flykt och socialarbetarna konstruerar därför en otydlig bild av hur barnens

förflutna kan se ut. Modellen ger en väldigt tydligt bild av de anledningar till flykt som finns, dock kan vi inte utifrån berörda socialarbetares reflektioner konstatera att de endast finns två olika anledningar till flykt.

”Det är väldigt individuellt hur vi resonerar kring barnens behov, tidigare erfarenheter eller över deras mående överlag. Varje barns historia och är olik en annan.” Socialsekreterare 2

En annan aspekt som boendestödjare C menar, är att en av anledningarna till dess bristande kunskap om barnens förflutna kan vara att en del av boendena är

transitverksamheter där barnen inte är tänkta att bo under en längre period. Barnen i sig räknar inte med att bo på transitverksamheten mer än en månad och har därför svårt för att öppna sig och skapa band till boendestödjarna.

Boendestödjarna i sig utgår inte heller från att barnen ska stanna under en längre tidsaspekt och har på grund av detta ingen möjlighet att arbeta behandlande med barnen. Vidare förklarar boendestödjare A att barnen öppnar sig istället med sina externa samtalskontakter och behovet av att arbeta behandlande med målgruppen minskar därför bland boendestödjarna.

Normer, normalitet och avvikelser som även tidigare beskrivits under detta avsnitt av informanternas målgruppsbeskrivning, kan utifrån dessa noteras att rådande normer med inriktning på det sociala arbetet påverkar men även formar

socialarbetarnas syn på vad som är ”normalt” och vad som är ”avvikande”. Vidare formar det även synen på vilka stöd och insatser som är lämpliga och mindre lämpliga i förhållande till de ensamkommande barnens livssituation.

6.2 Integrationsprocessen

Under följande rubriker beskrivs skydds- och riskfaktorer som kan komma att påverka integrationsprocessen i det svenska samhället. Detta sker som i det övriga resultatet, utifrån socialarbetarnas utsagor och reflektioner om de ensamkommande barnens livssituation.

Diaz (1997) definierar integrationsbegreppet som när en individ uppnår samma villkor och förutsättningar som infödda svenskar i samhället. Samtliga

informanter är även här eniga om att integrationsprocessen med de

- 35 -

Till en början är det viktigt att hjälpa barnen med basala saker såsom att få kontakt med hälso- och sjukvården och andra samhällsorgan, lära sig det svenska språket och överlag utveckla en trygg vardag som bland annat innefattar sociala

relationer. Då många av barnen saknar ett nätverk bestående av familj, släkt och vänner anser socialarbetarna att det är ytterst viktigt att redan från början bygga upp ett nätverk som kan utgöra en trygghet för barnet. Socialarbetarna menar även att integrationen i det nya samhället är i en ständig process där nya hinder och möjligheter skapas. För att kunna tackla detta är det viktigt att barnet har en trygg bas där han eller hon upplever sig ha en meningsfull tillvaro. Konstruktionen av barnens verklighet görs utifrån socialarbetarnas tolkningar och reflektioner av det dem möter i sin vardag. De skydds- och riskfaktorer som tolkats utifrån samtliga informanters arbete med barnen kommer att beröras mer djupgående i kommande underrubriker.

”Integrationsprocessen handlar mycket om att värna och uppmuntra till vänner utanför boendet. Boendet arbetar mycket för att barnen ska skapa sig en identitet bortom boendet där de kan se sig själva i andra sammanhang och kontext.” Boendestödjare A

Boendestödjare C talar även om att integration är en process för barnen där de skapar sin egen identitet i det svenska samhället. Integration innebär för

informanten att de ensamkommande barnen får möjligheten att lära sig de sociala koderna, att lära sig det svenska språket men även att kunna skapa sig andra relationer med personer som inte befinner sig i samma situation och är

ensamkommande barn. Informanten problematiserar en del av barnens tillvaro och uttalar sig om att de lever i en egen ”värld” utanför samhället. Barnen vill gärna beblanda sig med andra barn från samma land och som befinner sig i samma situation.

”Det är inte negativt att man vill umgås och skapa relationer med personer av samma ursprung eller situation, det förstår jag och det fungerar som ett stöd för barnen, men det kan bli problematisk i längden. Integrationsprocessen blir på så sätt långvarig.”.

Boendestödjare C 6.2.1 Skyddsfaktorer

En skyddsfaktor är ett brett begrepp som används inom socialt arbete för att tydligöra skyddsaspekterna för en individ och därmed skydda den enskilde personen i fråga från problem genom olika insatser (Denvall & Vinnerljung, 2006). Under nedanstående rubriker kommer lämpliga skyddsfaktorer utifrån socialarbetarnas egna reflektioner att presenteras.

Samtal

En genomgående röd tråd hos informanterna är att den mest centrala insatsen som barnen är i behov av är externa samtal med kvalificerade personer. Informanterna upplever att de barn som varit med om svåra upplevelser är i stort behov av samtal med psykolog eller kurator för att klara av att bearbeta dessa situationer.

Nordström m.fl. (2011) förklarar att barnen kan känna oroskänslor för att de ska fängslas, kidnappas eller utsättas för annan typ av utnyttjande under flyktens väg. Traumatiska känslor som uppkommit i samband med negativa, otrygga och svåra

- 36 -

förhållanden under flyktens väg kan därför leda till att barnets mående försämras, vilket i sin tur kan komma att uttryckas på olika sätt i framtiden (a a).

Informanterna bekräftar även detta och anser att en möjlighet till samtalskontakt utanför boendet kan medföra att barnet lättare kan tackla sina svårigheter i

tillvaron. Att prata om känslor och tidigare upplevelser kan både hjälpa och stärka barnets position i samhället.

”En del är främmande för samtal, andra är villiga att ta emot den hjälpen som erbjuds. Det är dock viktigt att de som är i behov av traumabehandling får det, så att de inte hittar egna sätt att hantera och döva sin ångest.” Socialsekreterare 1

Boendestödjare B och socialsekreterare 2 menar att det i dagsläget är många barn som är i behov av prata med en kurator eller psykolog vilket leder till att de kuratorer och psykologer som finns i Malmö blir högt belastade. Långa väntetider och korta samtal begränsar därför möjligheten för barnen att få komma ut och prata med en kvalificerad person och få sina behov tillgodosedda. Informanten konstaterar att Malmö stad är tvungna att prioritera samtalskontakt med barn som har antingen självskadebeteende eller varit utåtagerande. Detta tror informanten kan vara en av flera bidragande orsaker till att en del av barnen med avsikt väljer att handla på detta sätt. I analog med Kukla (2000) lägger det konstruktivistiska perspektivet fokus på uppkomsten av ett problem, vilka uppfattningar som finns kring det samt vilka ingripanden som vidtas i samhället. Socialarbetarna ovan konstruerar ett socialt problem utifrån de ensamkommande barns situation där behovet av en samtalskontakt kan ses som en potentiell lösning. Socialarbetarna konstruerar ytterligare en dimension av det sociala problemet där fokus ligger på hög arbetsbelastning inom samtalsstyrkan är en påverkande faktor till ett avsiktligt försämrat mående bland barnen.

Informanten ger förslag på potentiella lösningar som kan hjälpa barnen att få snabbare tillgång till samtalskontakt vid behov. Svårhanterliga uppkomna

situationer är oftast i behov av akut hantering vilket försvåras då långa väntetider orsakar att barnen inte får den bearbetning de är i behov av vid den specifika tidpunkten. Informantens förslag är att rekrytera psykologer eller kuratorer i personalstyrkan som kan finnas på boendet ett antal timmar i veckan. Detta för att barnen ska ha möjligheten att få hjälp med hanteringen av de uppkomna

situationerna direkt. Von Glasersfeld (1995) uttrycker att problem och andra hinder inte löses med hjälp av att en individ lär sig de ”korrekta” svaren och lösningarna utan problem ska först betraktas som ens egna för att bättre kunna får en förståelse för dem. Även motivation och målsättningar i arbetet är två viktiga punkter som lyftes upp för att individen på egen hand ska finna en lösning och därmed uppnå tillfredsställelse. Boendestödjare B spekulerar i olika lösningar som kan fungera utifrån sin observation i sitt arbete med barnen. Informantens lösning kan komma att kopplas till Von Glaserfelds (1995) ovannämnda punkter.

Boendestödjare Bs målsättning att barnen ska må bra leder till en konstruktion av egna lösningar. Vidare talar informanten om tyngden i att det inte alltid är

nödvändigt med samtal med kvalificerade personer utan de vardagliga samtalen är minst lika viktiga för att förbättra barnens mående. Boendestödjare B menar att barnet är i behov av vardagligt kontinuerliga dialoger med sin omgivning då det skapar känslor av behövdhet och sammanhang. Ett återuppkommande resonemang

- 37 -

som boendestödjare B lyfter fram är att de ensamkommande barnen inte bör jämföras med andra barn då det sociala nätverket som utgör en trygghet i barnets utvecklingsfas är ofullständigt.

”Det man inte borde glömma är att de ensamkommande barnen inte har mamma och pappa att vända sig till vid behov. Tänk själv hur ofta man frågar sina föräldrar om råd.” Boendestödjare B

Att samtal konstrueras som en skyddsfaktor i barnens liv kan även här kopplas till det konstruktivistiska synsättet där ontologin går ut på att olika tolkningar av