Begreppslig divergens

Vidare i utformningen av ramverket ställer de Webers tankegångar om rationalitet och makt mot Giddens struktureringsteori. Här jämställs Webers tankar om representation, rationalitet och makt rakt med Giddens signifikans, legitimitet och dominans. Legitimitet jämställs med rationalitet, signifikans med representation och dominans med maktbegreppet. Aktiva mänskliga agenter kan sedan stärka eller förändra dessa strukturer. Ingen djupare problematisering kring konsekvenserna av detta görs, man presenterar inte heller innehållet i respektive begrepp så som man valt att tolka dem vilket tvingar läsaren att själv göra dessa tolkningar och finna ett problemfritt sätt att jämka Giddens med Weber.

26

Något annat man avser att hämta och använda är Giddens dualitetsperspektiv (”duality of structure”). Dualitetsperspektivet definieras enligt forskarna som ”social systems are the

outcomes of the knowledgeable, reflexive actions of human agents over time and space”

(Dillard et al, 2004, s. 523). Som exempel tar de upp hur resurser, i form av exempelvis organisationskartor och kontakt, kan ses som uttryck för regler som människan använder för att utöva makt och därigenom påverka det sociala systemet genom att befästa egna värderingar och syn på handling. Mer generellt menar man att struktureringsteorin kan förklara hur själva institutionaliseringsprocessen går till. Man beskriver i sitt ramverk institutionaliseringsprocessen som att ”innovatörer” skapar ny praxis vilket sedan resulterar i att antingen den nya praxisen inte uppmärksammas och därmed försvinner eller att den nya praxisen godkänns av kollektivet och institutionaliseras som ny praxis. Vad som utmärker dualitetsperspektivet i detta ramverk är kopplingen av struktureringsteorins resonemang till de institutionella resonemangen kring nivåer. Detta medför, enligt dem, att agenten handlar olika/har olika intressen utifrån vilken nivå man befinner sig, vilket i sin tur påverkar hur förändringen triggas och sker. I förlängningen bör detta också kunna antas påverka synen på ekonomistyrsystemet och hur det relaterar till handling – utan att ta hänsyn till nivåresonemanget bör man enligt Dillard et al. riskera att dra felaktiga slutsatser kring hur relationer mellan beteende och ekonomistyrning ser ut.

3.3.3 Ahrens & Chapman, 2007b

I detta avsnitt redogör vi kort för Ahrens & Chapmans konceptuella verk Theorizing Practice in Management Accounting Research. Syftet med artikeln är att skapa en tydlig approach gällande hur man kan förstå ekonomistyrning med hjälp av PT (practice theory) baserat på resonemangen i Schatzkis (2002) mer generella approach till hur man kan använda ’notions of arrays of activity’ för att förstå hur organisationers medlemmar aktivt omformar ekonomistyrsystem genom att dra på dem som en delad resurs (Schatzki, 2002, genom Ahrens & Chapman, 2007b). Man menar att aktiviteter genererar praxis. ”Situating the interrelationships between technical and

interpretive accounting processes in the wider field of organizational practices we elaborate the ways in which management control systems as structures of intentionality both shape and are shaped by

shared norms and understandings.(s.1)” Även här finns en bild av ekonomistyrsystemet som

skapare av normer och värderingar och drivare av beteende. Det framgår också att det finns någon typ av dynamik mellan praxis, här definierat som bestående av handling, och någon typ av delade normer och förståelse. Innebörden i handling såväl som strukturbegreppet återfinns således men inom PT vill man inte längre göra denna distinktion uttryckligen vilket skapar den sammanblandning som illustreras av modellen till höger. Däremot tycks det finnas en typ av dynamik som leder till att innebörderna i begreppen återfinns och anses vara omöjliga att anse som separat förekommande. Således finns ändå dualitet, så som vi valt att definiera perspektivet i metoddiskussionen om detsamma, även inom PT. Det som diskuteras som problematiskt i termer av sammanblandning av begreppen struktur och handling i andras sätt att betrakta handling och struktur (se 3.3.4 Englund & Gerdin, 2008a för en djupare reflektion

Figur 3.1 Sammanblandning av strukturbegreppen. Egen

27

i frågan) blir här en typ av icke-fråga. Finns ingen uppdelning finns heller ingen relation mellan begreppen och dess innebörder – frågan är då om det är möjligt att säga något om vad som orsakar handling och vad som utgör handling. Dessa båda bör vara parallella inom PT. Synen på struktur och handling så som de traditionellt definierats har ifrågasatts av denna typ av teoretiker till den grad att de menar att begreppen som sådana inte längre har en plats i teorin;

Debunking the hold that powerful structures were supposed to have on the functioning of accounting has a distinguished story ... Organisational members may well be aware of the limitations of accounting and reporting practices. Nevertheless they draw on them, for example, to discharge formal obligations, communicate with colleagues, pursue informal objectives, avoid switching costs etc. (Ahrens & Chapman, 2007, s.2)

Även synen på handling och relationen till struktur antas vara annorlunda; ”Accounts of order

and agreement that refer to practice presume not passive actors but active members, members who reconstitute the system of shared practices by drawing upon it as a set of shared resources. (Barnes, 2001, s.17f. genom Ahrens & Chapman, 2007, s.3) Genom detta sätt att

resonera är det kontexten som hamnar i fokus. Practice eller praxis definierar man som:”the

understandings and traditions of social groups as well as their aspirations and pressing problems.” (Ahrens & Chapman, 2007, s.3).

3.3.4 Englund & Gerdin, 2008a

Forskarna för här en diskussion som syftar till att skapa ordning i hur man bör tolka relationen mellan struktur och handling utifrån struktureringsteorins syn på dualitet. Giddens grundpelare ’duality of structure’ beskrivs som en syn på struktur som både medel för och resultat av handling vilket får till följd att strukturella egenskaper inte finns utanför handling som sådant utan är en del av dess produktion och reproduktion (Giddens, 1984, s.374, genom Englund & Gerdin, 2008a). Detta får konsekvenser för hur man kan se på dualitet – här förutsätter agency och struktur varandra samtidigt som de ses som bärare av skilda egenskaper – handling sker alltid i en viss del av tid och rum och utförs av ett subjekt medan struktur inte har någon specifik plats i tid och rum och inte kan länkas till ett enskilt subjekt (Englund & Gerdin, 2008a). Denna grova beskrivning används dock av olika forskare på lite olika sätt vilket får olika teoretiska och metodologiska konsekvenser.

Resultatet av dessa olika sätt att betrakta relationen mellan handling och struktur leder till att man antingen ser ekonomistyrsystem som ett medium för handling eller som handling i sig självt. Vissa använder sig av Giddens syn på relationen mellan handling och struktur och ser därför på ekonomistyrsystem som medlande koncept – ’modalities’. Systemet som modalities innebär att det anses bestå av regler och resurser som agenter utnyttjar för att handla – således blir ekonomistyrsystemet något som genererar handling. Andra forskare menar att regler och rutiner är vad som utgör ekonomistyrsystemet och att de går att se, samt att de utgör återupprepande handling och mönster i interaktion i en viss kontext (Burns & Scapens, 2000

Figur 3.2 Omedveten sammanblandning av strukturbegreppen. Egen

28

genom Englund & Gerdin, 2008a). Således går man ifrån synen på att medlande koncept skall syfta till att generera handling och att de istället simultant ses som struktur och handling – såväl som att de därigenom blir observerbara. Detta är något som enligt Englund & Gerdin snarare är förenligt med Barley & Tolbert (1997) och deras användning av ’scripts’ istället för Giddens ’modalities’. Förekomsten av dessa båda ses av författarna som problematisk främst på grund av att det leder till olika teoretiska konsekvenser vilket i sin tur kan leda till att innehållet i medlande koncept blir fragmenterat och att resultat från olika struktureringsteoretiskt kopplade studier blir svåra att relatera till varandra. Den stora skillnaden är att användandet av ’scripts’ endast leder till en studie i vad som faktiskt sägs och görs – inte vad som ligger bakom detsamma. Användandet av ’modalities’ leder istället till att man inte kan säga något om vad som faktiskt sägs och görs utan endast vad som genererar handling.

3.3.5 Lounsbury, 2008

Lounsbury tar sin utgångspunkt i en vilja att överbrygga fokus inom neoinstitutionell teori från isomorfism till en förståelse för handling och heterogenitet i organisationer. Framför allt vill man göra detta med hjälp av så kallad ”practice theory” (Elaboreras i 3.3.3 Ahrens &

Chapman, 2007).

Synen på institutionens kraft att på ett fundamentalt plan forma beteende i organisationer (Dobbin, 1994, genom Lounsbury, 2008) kan ses som ett tecken på strukturcentrerad teori – men när denna syn relateras till handling så som man gör i artikeln dyker ett dualitetsperspektiv upp, om än där formen för dualiteten tycks innefatta ett förhållande där normer och värderingar har överhanden. Lounsbury hävdar att; ” ... most institutionalists

conceptualize practice as a kind of institution – sets of material activities that are fundamentally shaped by broader cultural frameworks such as categories, classifications, frames and other kinds of ordered belief systems. (2008, s.356)” Och dessutom;”This is an ontological position that understands the world as always in flux and that the seeds of new practice creation lie in the everyday activities of actors (2008, s.356)”. Genom att practice

och institutions likställs och anses såväl påverka som påverkas av agenters beteende tycks man ha tagit steget mot att se ett dynamiskt förhållande mellan handling och struktur. Även synen på förändring och kontinuitet formas genom en syn på stabilitet som något som är ett krävande socialt åstadkommande endast möjliggjort av pågående arbete. Handling anses sedermera baseras på ett antal olika rationaliteter. Liknande insikter som de som Lounsbury nu förespråkar anses ha funnits inom institutionell teori långt tidigare; ”techical properties of

outputs are socially defined and do not exist in some concrete sense that allows them to be empirically found (Meyer & Rowan, 1977, s.354, genom Lounsbury, 2008, s.351) … recovery of those insights has been long overdue (Lounsbury, 2008, s.351)”. Samtidigt återfinns ett

medhåll med Bourdieus syn på människan som agent;

... samhällsvetenskapens sanna objekt är inte individen ... det är fältet som är primärt och måste vara i fokus ... individer existerar som agenter - inte individer, aktörer eller subjekt – som är socialt betingade som aktiva och agerande i fältet genom det att de innehar de nödvändiga egenskaperna för att vara effektiva – att generera effekter – i fältet. Det är kunskap om fältet inom vilket de utvecklas som bäst låter oss förstå rötterna till deras

29

likheter, deras åsikter eller position i fältet från vilken deras syn på världen skapas. (Bourdieu & Wacquant, 1992, s.107 genom Lounsbury, 2008, 355. Egen översättning)

Det tycks vara så att ”agendan med agenten” skiljer sig åt i det här dualitetsperspektivet jämfört med andra – man är egentligen inte intresserad av att förstå handling i andra avseenden än att det kan hjälpa till att förklara och förstå det verkliga intresseområdet – praxis och institutioner – men man inser att denna förståelse kräver agerande av individer – här som agenter. De båda går inte längre att hålla isär. Dessutom lägger man inte mycket vikt vid den enskilde individens makt att ensam generera förändring – någon typ av kollektivt agerande och mobiliserande av resurser måste till. Även förekomsten av olika fält tolkar vi som ett antagande om att handling skiljer sig åt i olika fält och att det går att se mönster mellan sådana. Kanske är detta varför man formulerar sig enligt följande när man diskuterar paradoxen; ”... if insitututions are defined by their stability, how is it possible to explain

change?(s.356)” och i sin tur hävdar att det ramverk som tagits fram i artikeln har ett värde i

termer av att det ”... probe the relation of practices to logics and to track the dynamics that

result in the creations of new practices and logics.(s.357)” Däremot, då Lounsbury inte

explicit fokuserar på ekonomistyrning och inte heller för någon diskussion kring hur hans resonemang kan kopplas till någon viss definition/reflektion kring detsamma, lämnar det öppna dörrar för tolkning.

3.3.6 Kilfoyle & Richardson, 2011

Kilfoyle & Richardssons (2011) publicerade nyligen en genomgång av hittills framställd budgetlitteratur och fann att den går att dela in i fyra kategorier. 1) Agencyorienterad litteratur antas vara baserad på agentens/människans fria vilja. 2) Strukturorienterad litteratur förutsätter istället att agenten/människan lyder under institutionaliserade värden och normer

(är determinerad). 3) Dualism - litteratur som försöker kombinera ovanstående samtidigt som

respektive ontologi bibehålls (alltså att man både kan ha fri vilja och vara determinerad vid olika tillfällen). Slutligen diskuterade man perspektivet dualitet som söker komma ifrån

uppdelningen mellan agency och struktur. För att anse sig ha anlagt ett dualitetsperspektiv är

alltså nyckeln att varken handling eller struktur kan ses som separata och ensamt stående utan generera(n)de av varandra. En modell kan förtydliga innebörden i begreppen och hur de skiljer sig åt: Figur 3.3 Fyra kategorier av perspektiv i litteraturen. Egen bearbetning.

30

Forskarna diskuterar hur s.k. handlingscentrerad teori (baserad på fri vilja) och strukturcentrerad teori (baserad på att agenten determineras av strukturer) tidigare av många ansetts som omöjliga att föra samman inom den forskning som studerar budgetering. Syftet med artikeln är dock att diskutera sig runt denna uppdelning genom att argumentera för hur man kan nå fram till en syntes - dualitet. För att åstadkomma detta kan man antingen se handling och struktur som inbördes och oundvikligen sammanhängande alternativt välja bort fokus på handling och struktur och istället välja att se praxis och varande. Handling och praxis lämnas utrymme för flera tolkningar genom att man bjuder in flera olika teorier och uppmanar till någon form av syntes – här är man dock mindre benägna att själva sätta ned fingret på hur definitioner bör se ut vilket också lämnar en del utrymme för tolkning. Explicit uttryckt om handling är dock ett fokus på institutionella entreprenörer som anses förmögna att, genom förståelse för ett antal strukturer/logiker och med hjälp av ett antal resurser, producera ny praxis. Man menar också att det finns fog för att anta att ett antal rationaliteter och praxis på olika nivåer kan kombineras med förståelse för historia, personlig kunskap och erfarenhet i organisationer.

The existence of multiple structures or institutional logics provides a way of empowering agents to act as institutional entrepreneurs without theoretical refuge in exogenous shocks or by requiring that the change agent be socially marginal ... as a prerequisite to participating in structural change ... the active reproduction of structure in budgeting represents a skilled production by knowledgeable agents. This perspective allows a change in budgeting practice to be endogenous. (Kilfoyle & Richardson, 2011, s.195)

Kilfoyle & Richardson tycks använda den institutionella entreprenören som både driven av sådana utlösare av förändring som anses komma utifrån såväl som inifrån det sociala system där denne befinner sig. Varför denne skulle vilja medverka i strukturell förändring diskuteras dock inte vilket lämnar utrymme för tolkning av andra forskare. Hur man skall översätta en del av diskussionen i artikeln till en kontext där man intresserar sig för ekonomistyrning som någonting större än budgetering blir naturligtvis även upp till den som läser deras diskussion – (se 3.3.7 Englund & Gerdin, 2011 nedan). Det finns således ett värde i att reflektera kring i vilken utsträckning även andra ekonomistyrfenomen kan förstås utifrån ett dualitetsperspektiv och vad detta perspektiv kan innebära.

3.3.7 Englund & Gerdin, 2011

Inom ramarna för den starkt struktureringsteoretiskt kopplade litteraturen har Englund och Gerdin tagit fram ett ramverk för att analysera ”The paradox of embedded agency”. Syftet är att presentera ett dualitetsperspektiv som kallas ’a flat and local ontology’. De vill med detta ramverk utvidga Kilfoyle & Richardsons diskussion kring dualitet, som de menar är allt för låst kring fokus på institutionella entreprenörer (se 3.3.7 Kilfoyle & Richardson, 2011), med ytterligare potentiella källor till den omdebatterade paradoxen. Dessa har man ställt upp i en fyrfältsmatris:

31

Denna matris fyra fält innefattar endogena (inneboende)/exogena (utomstående) faktorer som triggar strukturell förändring i relation till sociala system och kontrasterar detta med huruvida det från agentens sida är medveten/omedveten handling som kan anses vara en drivande kraft mot strukturell förändring. Handling är här baserad på individens förmåga att kritiskt reflektera kring såväl medvetna som omedvetna resultat av rådande sociala regler och man anses ha förmågan att anamma dessa regler på olika sätt över tid. Ibland till den grad att de modifieras/kombineras med andra sociala regler på ett sätt som gör att handlingen som utförs sker i syfte att möta personliga intressen eller en individuell politisk agenda. Inte alltid med endast avsiktliga konsekvenser. Synen på dualitet och medlande koncept som samma författare diskuterade 2008 (se 3.3.4 Englund & Gerdin, 2008a) bör rimligen anses vara densamma som då. Det sociala system som är i fokus beskrivs utifrån Giddens begreppsapparat som ett ’focal social system’. Vad de exakt menar med ’the focal social system’ och dess gränsdragningar är dock svårt att utläsa i artikeln, i någon utsträckning tycks man mena att gränsdragningarna för det man anser vara ett system är subjektiva och i hög utsträckning upp till den forskare som vill använda modellen.

I sina reflektioner gällande Kilfoyle & Richardsons dualitetsperspektiv diskuterar man hur social struktur och dualitet (duality of structure) definieras. I likhet med Englund & Gerdins tidigare diskussion 2008 (3.3.4 Englund & Gerdin, 2008a) ifrågasätter de hur man i Kilfoyle och Richardson artikel benämner social struktur. De menar att K&R’s skildring av rutiner kan leda till olika tolkningar. De visar hur man dels, utifrån artikeln, kan tolka rutiner som formella uttalanden och riktlinjer vilka exempelvis kan kodas och ta form i exempelvis budgetmanualer och planeringar, med andra ord hur praktiken rent principiellt bör fungera. Ett annat sätt att utifrån artikeln tolka rutiner är att det representerar de principiella riktlinjerna som sådana, vilka inte nödvändigtvis behöver finnas på pränt. Som mera generella principer kan de därmed användas olika utifrån olika kontexter, vilket bör skapa en större variation av praxis. Enligt det dualitetsperspektiv som Gerdin & Englund, utifrån Giddens, förespråkar är det endast sociala strukturer som kan generera mänsklig handling (Englund & Gerdin 2011) Det blir därmed en viktig distinktion mellan de två tidigare nämnda tolkningar att i det sista fallet är rutiner en del av den sociala strukturen. Den första tolkningen ser istället rutiner såsom kodade tolkningar av sociala strukturer, vilket Giddens anser inte bör räknas som vad

32

man inom struktureringsteorin benämner som strukturer. Eftersom endast strukturer förmår generera handling krävs att man klarar att se de normer som inte har någon specifik plats i tid och rum och inte kan länkas till ett enskilt subjekt (=struktur) och som sedermera både möjliggör och begränsar aktörers handlingsutrymme.

En annan viktig punkt som särskiljer deras tankebanor från många av de institutionella teoretiker som vi tagit upp är just deras syn att allt socialt är per definition inneboende i människan och därför finns inga externa sociala strukturer. Således tar man avstånd från tankarna kring olika institutionella nivåer såsom mikro, mesa och makro som tagits upp tidigare i detta papper. Forskarna hävdar följande; ”It is difficult to see how we as researchers

may identify more general structural patterns across space and time unless we observe and analyze local practices. In fact, it could be argued that there is nothing else ‘out there’ to investigate. (s.584)” Kopplingen till ekonomistyrsystemet blir således en annan än den som

antar att det finns olika beteende och resonemang på någon sorts nivåer i den sociala miljön, mer om detta under kapitel 4.

Författarna efterfrågar att framtida forskning bör söka fler potentiella källor till strukturell förändring. Bland annat riktar man denna kritik mot tidigare studier:

... critical events are typically treated as ‘given’, thereby suggesting that ‘exogenous shocks’ work as independent forces acting from behind the scene. As suggested by the flat and local duality perspective … attention should be devoted to the complex micro-processes in which knowledgeable actors socially construct such external events to make them ‘critical triggers’ of management accounting change in the first place. (Englund & Gerdin, 2011, s.590)

33

4. Skapande av analysverktyget – analys 1

Under ovanstående kapitel har presentationer av ett antal sätt att förstå dualitet tagit form. Nedan kommer en analys genomföras där fokus ligger på innehållet i dessa vilket både bör förtydliga vad respektive verk handlat om och visa de faktorer och argument som kan