Der Begriff der Weltanschauung

Hudal inleder det här kapitlet med, att ta upp de språkliga problem som finns med begreppet Weltanschauung. Begreppet i sig finns inte i alla språk, utan en del språk måste använda sig av omskrivningar. Begreppet, som enligt Hudal först användes av Goethe, även om det fick sin betydelse först med Schelling, är populärt, men används ofta felaktigt och är inte

detsamma som världsbild. Han tar också upp hur begreppen världsåskådning och religion förhåller sig till varandra. Han anser att kristendomen som uppenbarelse inte är en

världsåskådning i egentlig anda, då den när den förkunnar världens uppkomst och

försyndelse inte vill förmedla en världsåskådning i fysisk anda. Man kan inte heller enkelt jämföra begreppen, då det finns en världsåskådning som redan från början skulle utesluta religionen, nämligen materialismen. Socialismen har övertagit begreppet världsåskådning även om den egentligen bara vill skapa en nyordning i samhället och avstår från att förklara kosmos uppkomst. Till slut indelar Hudal världsåskådningarna i en liberal-borgerlig, en konservativ-demokratisk, en socialistisk-proletariatisk och en frireligiös. Han menar dock, att man för att nå klarhet måste skilja på filosofiska och politiska världsåskådningar, fastän de ofta får sitt innehåll av varandra.

När det gäller den språkliga problematik som finns kring begreppet Weltanschauung, är Hudals uppfattning snarlik den jag tidigare har tagit upp. När det sedan kommer till hur religion och världsåskådning förhåller sig till varandra, går däremot våra definitioner isär. För Hudal verkar det vara så att religionen, eller kanske snarare katolicismen, intar en särställning, som står över alla andra åskådningar och ideologier. Enligt den diskussion jag tidigare fört skulle materialismen, om den utesluter religionen, vara en s. k. politisk religion. Frågan är också vilken betydelse han ger socialismen? Socialismen, i bemärkelsen snarlik vår svenska socialdemokrati, uppstod egentligen som en maktkamp inom kommunistiska partier, där skiljelinjen, förenklat, gick mellan om man ville förändra samhället med revolution eller genom reformer. Jag antar dock, att begreppet är relativt väl etablerat i mitten av 1930-talet och Hudals påstående om att socialismen endast vill skapa en

nyordning i samhället ser jag som ett tecken på att så är fallet. Den indelning han gör i fyra typer av världsåskådningar förklaras tyvärr inte närmare, utan jag måste lämna dem därhän. När det gäller hans indelning i filosofiska och politiska världsåskådningar skulle jag vilja tolka dem så, att med filosofisk världsåskådning är det detsamma som det begrepp jag kallar för världsåskådning och att Hudal med politisk världsåskådning syftar till det jag ovan benämner ideologi eller världsbild. Inom det som av Hudal benämns filosofisk

världsåskådning skulle då katolicismen inneha en särställning som gör att den och dess sanning inte kan ifrågasättas. Det skulle också innebära att all annan filosofisk

världsåskådning är felaktig. Det skulle i så fall också stämma överens med den definitionen jag använt mig av ovan, då världsåskådningar svårligen kan kombineras, utan att det då istället uppstår en ny världsåskådning.

Hudal anser, att det nationalsocialistiska partiprogrammet innebär att

nationalsocialismen är politisk åskådning, då det utgår ifrån kristendomen som något givet och som politiken måste räkna med, utan att därigenom ta ställning till vilken av de två kristna konfessionerna som är riktig. Däremot blir det problematiskt då vissa ledande nationalsocialisters skrifter leder till begreppsförvirring, vilket leder till spänning och

samvetskonflikt för kristna. Dessutom motsäger de då också partiprogrammet, som tydligen är den skrift som tydligast definierar vad nationalsocialism är enligt Hudal. Föga förvånande är de flesta exemplen på flertydlighet från Rosenbergs uttalanden. Hudal citerar ett tal från 22/1, 1934 som i sin tur har citerats i Völkische Beobachter: ,,Die NSDAP. hat immer erklärt, daß sie jedes echte religiöse Bekenntnis, das nicht den germanischen Werten wiederspricht, anerkenne und zu schützen gewillt sei.“, „Wir müssen jedem

Nationalsozialisten als Persönlichkeit das Recht zusprechen, zu den einzelnen Fragen unserer Zeit so Stellung zu nehmen, wie es ihm sein Gewissen gebietet.“, „Die

nationalsozialistische Partei hat nicht um religiöse Dogmen gekämpft und wird nicht um diese kämpfen.“ och „Jede Weltanschauung ist genau so starkt wie der Wille ihrer Träger, sie zu verteidigen.“¹²⁵ I motsats till dessa uttalanden uttryckte han sig i sin uppsats ”Der Kampf um die geistige, kulturelle Gestaltung” i Völkische Beobachter 31/12, 1934:

Die nationalsozialistische Revolution hat ihren Sinn durch die Weltanschauung und Opfer erhalten; sie kann auf ihre Weltanschauung nicht verzichten und sich nur mit Staatspolitik benügen, sondern die Staatspolitik ist hier die innerpolitische Sicherung für die Ausgestaltung der nationalsozialistischen Kerngedanken. Die Einheit von Weltanschauung, Volk und Staat ist das unabänderliche Ziel der nationalsozialistischen Bewegung, gestern, heute und morgen.¹²⁶

Hudal ser en fara i att man ständigt växlar mellan betydelser hos ett begrepp som är oföränderligt. Talar någon om nationalsocialismen som en filosofisk världsåskådning, så motsäger denne sitt partiprogram, som är skrivet i politisk anda och företräder en politisk världsåskådning. Det är denna politiska världsåskådning som är nationalsocialismens riktiga anda, enligt Hudal. Det tragiska här är att det är precis tvärtom. Historien har visat, att nationalsocialismen är vad Hudal anser vara en filosofisk världsåskådning.

Hudal avslutar detta kapitel med att lägga fram sina principer för vad en

världsåskådning innebär: Den måste utgå ifrån helheten och istället för att leda till analys och splittring skall den leda till syntes och totalitet. Kristendomen är till för alla, vilket också ordet katolicism säger. Det kan därför inte finnas någon annan egentlig världsåskådning i filosofisk kulturell anda, annat än som en ersättningsreligion. Varje världsåskådning kräver i slutändan en totalitet över livet, då det handlar om att kunna besvara fråga om det mänskliga livets ursprung och mål på enhetligt sätt och denna slutsats skall vara väl genomtänkt. Enligt en kristen lära kan en äkta världsåskådning endast fås genom religionen och måste sålunda omfatta Gud och världsalltet. Människan får inte fastna vid folk och stat eller enbart inom det politiska området. Hudal säger: ”Der Christ sagt: ich kann für Volk und Staat sterben, aber ich darf beide auf dem Umwege einer neuen Weltanschauung nicht zur Religion machen.”127

(Jag har ingen aning om varifrån Hudal har fått det här citatet och har aldrig hört Jesus citeras på detta vis tidigare!) För Hudal innebär detta att han kan bekänna sig till den tyska folkstammen och en viss social etik på grund av en äkta kärlet till ”Boden und Volk”, men han kan inte erkänna nationalsocialismen som världsåskådning i ordet

ursprungliga betydelse, att låta dem ersätta Gudstron. Kristna och kloka statsmän vet, att det vore riktigare att tala om nationalsocialismen som en politisk världsbild och inte som en världsåskådning, då det senare innefattar så mycket mer och inbegriper det religiösa. En politisk världsbild förutsätter inte nödvändigtvis en religiös bindning. Hudal anser, att man bör undvika att förvärldsliga religionen, men också undvika att göra religion av

nationalsocialismen. Det skulle dessutom motsäga partiprogrammet.

Det är passager som den ovan just beskrivna, som får mig att ana att Hudal ger uttryck för ett önsketänkande och här finns också hans stora kärlek till Tyskland uttalad. Det är också möjligt att det handlar om en okunskap, när det gäller förståelsen av hur mycket man förstod av vad nationalsocialismen var, eller kanske kom att bli. Det Hudal varnar för, och vill undvika, är det som vi idag ser som nationalsocialism. En världsåskådning måste inte omfatta Gud, den kan lika gärna omfatta förnekandet av en Gud i kristen bemärkelse. Nationalsocialismen behövde ingen bindning till någon religion eftersom den var en religion i sig.