Behov av och förslag för utökat innovationsstöd

lämna förslag till förändringar av innovationsstödet vid universitet och högskolor i syfte att stödet ska vara ändamålsenligt, välfunger-ande och av lämplig omfattning, är en frågeställning som är uppdelad i två uppgifter. Den ena uppgiften handlar om att diskutera vilka behov som finns vid landets högskolor, hos berörda studenter och anställda vid högskolorna, och att sedan baserat på dessa behov lämna förslag till förändringar. Den första frågeställningen besvaras i 5.2.1 och den andra i avsnitt 5.2.2.

5.2.1 Svårt att göra en behovsanalys på individnivå

Det har inom ramen för utredningen inte varit möjligt att genomföra en behovsanalys av innovationsstöd vid landets högskolor eller hos berörda studenter och medarbetare vid högskolorna. Även om resurserna hade funnits för en ingående behovsanalys så ställer sig utredningen frågande till hur en sådan analys hade kunnat se ut.

Utredningens datainsamling (se kapitel 2) visar på att varje högskola skapar sin egen efterfrågan. De högskolor som uppvisar goda resultat är också de som bedriver ett aktivt främjande av nyttiggörande. Det skulle därmed inte vara möjligt att göra en behovsanalys genom kon-takter med målgruppen, eftersom de som inte kommit i kontakt med stödet ofta inte känner till att det finns eller vilken nytta det skulle kunna innebära för den personen. Vid flera av mötena med högsko-lorna har studenter och forskare deltagit som berättat om hur inno-vationsstödet fungerat för dem (eller inte). Den tydligaste bilden för utredningen efter dessa möten är att idéutvecklingen ofta har tagit tid, krävt omfattande resurser och stort personligt engagemang hos flera personer. Några slutsatser om behov på en mer strukturerad nivå har emellertid inte kunnat dras mer än att det vid de högskolor där nyttiggörandet av ledningen och anställda bedöms som viktigt och där innovationsstödet synes mer känt, studenter och forskare synes mer insatta i hur nyttiggörandet kan ske.

SOU 2020:59 Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar

Efterfrågan av stöd har använts för att förstå behovsbilden

I stället för att försöka mäta behovet har utredningen försökt besvara frågan genom att titta på nyttiggörandestödets resultat. Utgångs-punkt för analysen har varit Figur 3.3: Överblick av det högskole-nära innovationssystemet. I föreliggande analys har utredningen tittat närmare på innovationskontorens och holdingbolagens behovsbild.

Innovationskontoren erhåller varje år cirka 107 miljoner kronor i anslag (se avsnitt 3.8). Den uppföljning som finns sker genom att högskolorna följer upp tre indikatorer i högskolornas årsredovisning enligt förordningen (2015:139) om fördelning av statliga medel för innovationskontor vid universitet och högskolor (Innovationskon-torsförordningen):

• Antal idéer som har kommit in för prövning eller rådgivning från forskare respektive studenter samt information om hur en idé definieras och avgränsas.

• Antal idéer som går vidare till så kallad verifiering från forskare respektive studenter samt information om hur verifiering defi-nieras och avgränsas.

• Antal idéer som har gått vidare till inkubatorer.

Statistik för dessa indikatorer redovisas i betänkandets avsnitt 3.6 Eftersom förordningen inte definierar vad en idé är för något är det upp till varje högskola att själva att definiera vad en idé är. Det med-för att jämmed-förbarheten blir lidande, särskilt vad gäller antal idéer som kommit in för prövning. Som framgår i avsnitt 3.6 samlar vissa hög-skolor in uppgifter om idéflödet från studenter och andra inte.

Enligt 6 § i samma förordnings ska det ske en utvärdering vart fjärde år. Det har inte skett utöver det arbete Vinnova gjorde 2015. Utred-ningen konstaterat att högskolor som strukturerat främjar nyttig-görande på det sätt som ovan beskrivits också har ett högre idéflöde än de högskolor som inte har det. Särskilt märks det vid jämförelse mellan de högskolor som inte är universitet. Till exempel bedriver Högskolan Skövde sedan längre tid tillbaka ett brett arbete med nyt-tiggörande. Högskolan Dalarna står i begrepp att starta arbetet med nyttiggörande men har inte arbetat med det under en tid. Detta åter-speglas också i högskolornas idéflöde och bekräftar utredningens antagande om att varje högskola skapar sin egen efterfrågan.

Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar SOU 2020:59

140

Åtta kategorier som bör följas upp och utvärderas

I kapitel 6 föreslår utredningen att högskolornas stöd ska följa upp och utvärderas. För ändamålet har utredningen utgått från HEInnovates modell för att utvärdera och följa upp en högskolas förmåga att nyttiggöra⁶. HEInnovates modell innehåller åtta kate-gorier, vilka redovisas i listan nedan. Modellen HEInnovate är fram-tagen av Europeiska Kommissionen (DG EAC) i samverkan OECD (OECD LEED Forum). Modellen måste anpassas så att den går att genomföra givet uppdragets tillgängliga resurser men följande kate-gorier bör beaktas i utvärderingen.

1. Ledarskap och styrning: Högskolans ledarskap är avgörande för att utveckla en kultur för nyttiggörande. Nyttiggörandeaspekten behöver ingå i högskolans styrdokument och även vara en priori-terad fråga för högskolans ledning. En bedömning av högskolans styrdokument, ledning och stöd i organisationen innebär en kva-litativ bedömning.

2. Organisatorisk kapacitet (finansiering, människor och incita-ment): Om det väl finns styrdokument och engagemang från styrelsen och rektor och den övriga ledingen vid högskolan (se punkt a), så måste resurser tillgängliggöras för att strategierna ska genomföras. Det handlar vidare om att en högskola ska rekrytera personer som har kompetens att utveckla dessa frågor samt även att det ska finnas incitament för forskare att arbeta med nyttig-görande.

3. Undervisning och lärande om entreprenörskap: Att undervis-ning och lärande om entreprenörskap erbjuds på alla nivåer i hög-skolans utbildningar. I senare del i betänkandet lämnar utred-ningen ett förslag om att inrätta ett nationellt center för entre-prenörskap, liksom ett särskilt stöd för utbildning kopplat till immateriella rättigheter.

4. Förbereda och stödja entreprenörer: Högskolor i Sverige ska betrakta och uppmuntra företagsbildande eller annan typ av verk-samhet som en möjlig karriärväg efter avslutande studier. För att detta ska ske bör samtliga högskolor erbjuda ett stöd (likt det

6 HEInnovataes modell för utvärdering kan laddas ner från deras hemsida: https://

heinnovate.eu/en/training-materials.

SOU 2020:59 Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar

som innovationskontoren gör i dag riktat mot ett kommersiellt nyttiggörande) till studenter, doktorander och forskare.

5. Digital omvandling och kapacitet: Digitaliseringen av hög-skolornas verksamhet ska stödja nyttiggörandet. Högskolan ska kunna erbjuda verktyg för undervisning och inlärning. Digi-taliseringen ska kunna användas för idéutveckling och verifiering.

6. Kunskapsutbyte och samarbete: Denna kategori handlar om hög-skolornas förmåga att samarbeta och utbyta kunskap med det övriga samhället. Det kan handla om att kunskap från högskolan bidrar till att utveckla den sociala, kulturella och ekonomiska ut-vecklingen. Indikatorer kan inkludera samarbetsavtal, uppdrags-utbildning, interaktion med personer utanför högskolan samt integration av samhället i stort för att utnyttja nya kunskaper.

Här beskrivs och analyseras samarbetet med regionerna och hög-skolans roll i det regionala eller nationella innovationssystemet samt högskolans samarbete med inkubatorer och teknikparker.

7. Den internationaliserade högskolan: Här handlar det om att högskolan integrerar internationalisering i alla delar av verksam-heten så att det bidrar till ett vidgat perspektiv kring styrning och förvaltning. Möjliga indikatorer för att mäta grad av internatio-nalisering inkluderar stöd för internationell rörlighet och hög-skolans förmåga att locka till sig internationell och entreprenör-skapsinriktad personal.

8. Effektmätning: Att kunna förstå orsakssambandet mellan aktivi-teter och resultat är avgörande för att kunna styra stödet för nyttiggörande. I dag genomför högskolorna ofta mätningar på hur deras verksamhet bidrar till att skapa nya företag eller om-fattningen av immateriella rättigheter. Det är viktigt att ha ett bredare angreppssätt och försöka skapa en förståelse för hur nyttiggörandet bidrar till att skapa exempelvis ökad kompetens i samhället och hur högskolans forskning kan bidra till ett mer hållbart samhälle.

Den åttonde kategorin i modellen, effektmätning, handlar om hög-skolornas egen datainsamling och ska inte blandas ihop med utvärderingen som ska ske vart fjärde år. Uppföljningen har till syfte

Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar SOU 2020:59

142

att stödja högskolan i sina beslutsprocesser och ge det en bild av vilka aktiviteter som bidrar till att skapa vilka effekter.

5.2.2 Utredningens modell för implementering innebär förändringar av stödet på olika nivåer

Frågans andra del, om att utredningen ska lämna förslag på nyttig-görandestödets utformning och omfattning presenteras i betänk-andets förslagskapitel (kapitel 6–9). För att strukturera förslag för nyttiggörandets omfattning och utformning har utredningen tagit fram en implementeringsmodell i fyra steg. Varje steg åtföljs av olika förslag. Den föreslagna modellen för implementering återfinns i avsnitt 7.1.