Stödet uppvisar brister i ändamålsenlighet

För att besvara frågeställningen i direktivet har utredningen tagit av-stamp i propositionen Ett lyft för forskning och innovation år 2008 genom vilken kravet på högskolorna att nyttiggöra resultat från forskningsverksamhet infördes, samtidigt som innovationskontoren blev ett nytt verktyg för bland annat detta. I propositionen framförs således bland annat att högskolor med innovationskontor ska upp-fylla följande:

• Att några universitet skulle bygga upp särskilda servicefunktioner för forskare som uppnått eller närmar sig forskningsgenombrott.

• Innovationskontoren ska samverka med övriga högskolor så att forskning vid dessa högskolor ges ett likvärdigt stöd.

• På alla högskolor bör finnas tillgång till viss kompetens med upp-gift att arbeta med innovation, dvs. kartlägga forskningsresultat som kan ha kommersiellt intresse och ge en grundläggande hjälp till de berörda forskarna att få kontakter med de rätta instanserna, till exempel ett innovationskontor.

Dessa frågeställningar ligger till grund för den analysram som utvär-deringen har tagit fram för att besvara frågan (se nedan). Till punkt ett ovan har utredningen valt att bredda stödfunktionerna och bedöma om högskolorna även erbjuder fungerande stödfunktioner till studenter och samtliga medarbetare.

För att bedöma ändamålsenligheten i stödfunktioner resoneras kring frågan om rätt saker görs. Igen hämtas ledning från 2008-års forskningsproposition, som utförligt utvecklade vad högskolorna

SOU 2020:59 Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar

förutsattes göra inom ramen för sitt nyttiggörandearbete. Den exakta innebörden återges i avsnitt 3.6. Utredningen har studerat om högskolorna gör de aktiviteter som omnämns i propositionen eller inte, hur omfattande de görs och hur framgångsrikt arbetet bedrivs.

För att bedöma effektiviteten utgår utredningen från frågan om stödet sker på rätt sätt. Effektiviteten bedöms genom en jämförande analys utifrån de siffror som högskolor, innovationskontor och holdingbolag rapporterat in till utredningen.

Analysram för frågeställning om ändamålsenlighet och effektivitet

Frågeställning Metod Bedömning

Har innovationskontoren byggt upp särskilda servicefunktioner för medarbetare och studenter vid den egna högskolan?

Sker det en samverkan med övriga högskolor så att medarbetare och studenter kan erbjudas ett likvärdigt stöd

Finns det grundläggande kompetens på samtliga högskolor kopplat till innovation och

nyttiggörande

Att ställa frågan om det finns en person på samtliga högskolor som har ett ansvar för detta

Delvis uppnått

Bedöms stödfunktionerna vara ändamålsenliga –

genomförs rätt saker? Kartlägga vilka

stöd-funktioner som erbjuds Delvis uppnått Bedöms stödfunktionerna vara effektiva-

genomförs stödfunktionerna på rätt sätt? Jämföra

stödfunktion-ernas resultat Ej uppnått

Under våren har utredningen genomfört möten, på plats eller i Stockholm, med 38 olika högskolor (samtliga statliga högskolor och ett urval av enskilda högskolor). Till det har utredningen genomfört ett stort antal möten med fackförbund, branschorganisationer, intresseorganisationer, statliga myndigheter och företrädare för samtliga regioner i landet. Under våren har möten genomförts med utredningens två referensgrupper och den interdepartementala expert-gruppen. Datainsamling och metod beskrivs i betänkandets andra kapitel.

Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar SOU 2020:59

130

Högskolorna har byggt upp särskilda stödfunktioner för nyttiggörande Gällande analysramens första frågeställning (om det byggts upp sär-skilda servicefunktioner) så är svaret otvivelaktigt att detta har gjorts.

Landets 13 innovationskontor (se kapitel om innovationslandet Sverige avsnitt 3.3.1) har byggt upp särskilda funktioner för att främja och utveckla nyttiggörande.

Det finns brister i samverkan

Innovationskontoren vid Uppsala universitet, Kungliga tekniska hög-skolan, Chalmers tekniska högskola och Lunds universitet, ska enligt regleringsbrevet för anslaget 2:64 anslagsposten 20 ge stöd till sär-skilt utpekade högskolor, för att de ska bygga upp egen innovations-kontorskompetens. Utredningen har följt upp hur stödet fungerar och hur det är formaliserat. Till stöd för arbetet har från de huvud-ansvariga högskolorna hämtats in avtal om samarbete mellan högsko-lor, underlag utvisande intäkters- och kostnaders fördelning och en redovisning av skälen till dessa kostnader. Intäkterna bestäms i regleringsbrevet.

Det är utredningens bedömning att det finns stödfunktioner på plats, men att de högskolor som saknar eget innovationskontor ofta uppfattar att de inte har tillgång till likvärdigt stöd. Detta var en bild som också framkom i Vinnovas utvärdering av innovationskontoren år 2015 och som således bekräftas här. Tabell 3.8 visar idéflödet vid landets högskolor. Där framkommer det att det finns högskolor som nästan helt saknar idéflöde. Orsaken till detta har utredningen inte undersökt, men konstaterar att idéflödet vid de högskolor som har innovationskontor ofta är väsentligt större jämfört med de högsko-lor som saknar innovationskontor.

Sammantaget är det utredningens bedömning att dagens modell med särskilt utpekade högskolor som genom sina innovations-kontor ska ge stöd till andra högskolor för deras innovationsarbete, har potential att fylla avsedd funktion och bygga innovationsstöds-kapacitet. Samarbetsformerna och fördelningen av kostnaderna inom ramen för samarbetena gör dock att det inte blir riktiga samarbeten och att de högskolor som ges stöd, uppfattar sig vara av mindre vikt såväl från regeringens sida som de stödjande högskolorna. Detta trots att någon sådan avsikt inte finns.

SOU 2020:59 Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar

Skillnad i kompetens mellan landets högskolor

Frågeställningen om det finns grundläggande kompetens på samtliga högskolor är en fråga som inte enkelt låter sig besvaras. På de större högskolorna, särskilt de med innovationskontor, så finns det per-soner som har arbetat med frågan under en längre tid på ett struk-turerat sätt. Vid några av landets övriga högskolor finns personer som utsetts till att ta ansvar för innovationsstödet (eller motsvarande) och där utredningen har intrycket att det finns en medvetenhet om nyt-tiggörandekravet och vad det innebär men att resurserna för ett full-gott genomförande saknas. Hos många av de stora högskolorna och nya universiteten har stiftelsens arbete med så kallade KK-miljöer hjälpt högskolorna att fokusera sin verksamhet och bygga nyttiggörandekapacitet både knuten till dessa miljöer men även i viss mån till högskolan i sig. Detta märks väldigt tydligt till exempel på Högskolan i Halmstad, Malmö universitet, Högskolan i Skövde och Mälardalens högskola. Överlag bedöms de högskolor som arbetat med KK-miljöer vara vana vid att koncentrera administrativa stöd-resurser och att bygga fokuserad nyttiggörandekapacitet, på ett sätt som utredningen inte funnit hos andra. Vid en tredje grupp av hög-skolor (flertalet av höghög-skolor med enskild huvudman, i stort sett samtliga statliga högskolor med olika kulturella inriktningar och några mindre andra högskolor med statlig huvudman) saknas tydlig kontaktperson eller funktion med ansvar för innovationsstöd eller motsvarande men det finns en medvetenhet om att nyttiggörande-kravet finns och ett arbete pågår med att utveckla nyttiggörandet Dock oftast utan att kommersialisering avses ske. Bedömningen blir därför att det att i viss mån finns grundläggande kompetens på landets högskolor kopplat till innovation och nyttiggörande.

Flera högskolor har ändamålsenliga stödfunktioner

Enligt modellen kan en högskola arbeta inom åtta olika områden för att främja innovation och nyttiggörande. Utifrån den kartläggning som utredningen gjort, arbetar högskolorna i varierande grad med nyttiggörande. Utredningen bedömer att högskolorna arbetar med rätt processer och att det finns en kunskap om vad som kan göras för att öka högskolans nyttiggörande.

Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar SOU 2020:59

132

Däremot finns det stora skillnader i vilken utsträckning som hög-skolorna arbetar med tillgängliga verktyg. Attitydpåverkan används här som exempel (se avsnitt 3.4.1). Utredningen anser att studenters och anställdas inställning till nyttiggörande är en förutsättning för att högskolorna ska kunna skjuta fram sina positioner inom innova-tion och nyttiggörande. En högskola som arbetar brett med attityd-påverkan kommer också att kunna visa ökad implementering av sin forskning i samhället. Med en positiv syn på entreprenörskap och nyttiggörande kommer fler idéer från studenter, medarbetare och forskare in till innovationskontoren. Det kommer också att leda till att dessa söker andra vägar att nyttiggöra sina idéer (och därmed kanske inte registreras hos högskolan), vilket på det hela gynnar upp-komsten av fler innovationer. Sett till tillgängliga resultat för landets innovationskontor och holdingbolag gör utredningen bedömningen att input (attitydpåverkan) får genomslag på output (se effektlogik avsnitt 3.5).

Effektiviteten varierar kraftigt

Frågan om stödets effektivitet handlar om högskolorna och holding-bolagen gör sakerna på rätt sätt. Denna fråga har utredningen bedömt genom en jämförande analys mellan högskolornas stöd för nyttiggörande. I utredningens kartläggning av högskolornas stöd för nyttiggörande är idéflödet den indikator med vilken utredningen kan bedöma om innovationskontoren varit framgångsrika i sitt arbete.

Rent utvärderingstekniskt är detta otillräckliga indikatorer för att avgöra om en högskola varit effektivt eller inte. Sett till perioden åren 2017–2019, uppvisas de högskolor som har innovationskontor i genomsnitt ett mer än tio gånger så högt idéflöde jämfört med de högskolor som inte har ett innovationskontor (tabell 3.9). Utred-ningen gör bedömUtred-ningen att den stora skillnaden kan förklaras av högskolornas storlek, deras inriktning, olika tolkning av hur en idé ska rapporteras samt det strukturerade arbetet med nyttiggörande.

En jämförelse av högskolor som liknar varandra ifråga om storlek och inriktning visar att de högskolor som arbetar strukturerat med nyttiggörande uppvisar ett avsevärt mycket högre idéflöde – något som talar för att arbete med nyttiggörande gör skillnad. Jämförande av högskolor som arbetar med nyttiggörande är vanskligt eftersom

SOU 2020:59 Utredningens analys utifrån direktivets frågeställningar

det råder en begreppsförvirring av vad en idé eller innovation är för någonting. För att på ett rättvist sätt kunna jämföra högskolornas innovationsarbete efterlyser utredningen en strukturerad utvärdering, någonting som också förs fram som förslag av utredningen i avsnitt 7.2.