Behovet av effektiva marknader

Idag är efterfrågan på kommunikationstjänster alltmer ”bursty” dvs. ryckig och osäker. Gamla teletjänster (telefoni) var lätta att göra prognoser för medan dagens trafik är mer varierande och efterfrågan beror på delvis andra faktorer

snabb och flexibel vilket ställer krav på att marknadsmekanismerna fungerar effektivt (McKnight, 98). Marknader för kapacitet existerar redan idag i form av olika ihopkopplingsavtal39. mellan operatörer (som diskuterades tidigare). Dessa avtal löper under lång tid och karakteriseras ofta av omfattande

förhandlingar och beror på förhandlingsstyrkan mellan operatörerna, dessa marknader är således inte speciellt effektiva. Samtidigt finns behov av effektiva marknader för kapacitet så att operatörer kan undvika

över/underkapacitet, säkra kapacitetsbehovet olika lång tid framåt, skaffa en säkerhetsbuffert, sprida risker mm (McKnight, 98). Effektiva marknader (bl.a. spot och terminsmarknader) för kapacitet saknas men är under utveckling

(Persson, Telia). Osäkerheten kring framtida behov av nätkapacitet gör att

operatörer behöver kunna prognostisera framtida användande och baserat på detta köpa kapacitet olika långt fram i tiden. Om kapacitetsanvändandet snabbt ändras finns ett behov av en spotmarknad där operatörer snabbt kan köpa extra kapacitet (som blir dyrare om efterfrågan ökar och operatörer med långa kontrakt på kapacitet kan göra vinster).

Huruvida det uppstår effektiva marknader för kapacitet beror till stor del på den tekniska infrastrukturen i näten, speciellt behövs det öppna gränssnitt mellan olika aktörer i nätinfrastrukturen som möjliggör en disintegrering av dessa aktörer (Lehr & Mcknight, 98).

39

En annan marknad för kapacitet finns också i form av NAP (Nework Access Points) där alla operatörer, avsett storlek, kan koppla ihop sig. NAPs drivs både privat eller av staten och får sin trovärdighet genom att inte äga eget nät dvs. inte konkurrera med operatörerna som vill koppla ihop sig.

Effektiva marknader kräver också att operatörer kan utnyttja alternativa vägar för informationen att färdas i många olika operatörers nät i realtid dvs. det krävs ”dynamic routing” (Lehr & McKnight, 98).

För att kapacitetsmarknader ska vara användbara för operatörer krävs att operatörer lätt kan koppla ihop sina nät, helst i realtid och att ihopkopplingen inte har begränsningar i end to end QoS (dvs. inga geografiska eller

kvalitetsmässiga begränsningar). Kapacitet för trafik som inte är speciellt känslig för förseningar (merparten av dagens Internettrafik) är speciellt lämplig att tillhandahållas av många olika aktörer och att handlas på en marknad (Lehr & McKnight, 98).

8 Analys

Hur påverkar en öppen standard arkitektur vilken typ av aktörer som finns på marknaden och vilket utbyte dessa har av varandra? I detta kapitel görs en analys av vilka affärsmodeller som kan uppstå som utnyttjar en öppen standard arkitektur.

I empirin redovisades och diskuterades vilka aktörer som finns idag och vilket utbyte dessa har av varandra. Jag redovisade också

hur branschen förändras och vilka nya aspekter som uppstår som kan vara relevanta för hur en öppen standard arkitektur kan utnyttjas och vilka affärsmodeller som kan uppstå. Det är viktigt att ha i åtanke att jag som

systemanalytiker analyserar aspekter som har funnits relevanta. Dessa är dock ett fåtal aspekter av många möjliga i det som utgör verkligheten och det kan naturligtvis finnas andra aspekter som också är relevanta för denna

undersökning som inte tas upp här.

Som diskuterades i referensramen lämpar sig komplexa ”varor” att vara integrerade inom en och samma organisation medan homogena varor med fördel kan hanteras av en marknad. I fig. ett delades routerns funktioner in i tre nivåer - applikationer, kontroll och växling. Tanken med standarden är att ”minsta gemensamma nämnaren” i kommunikationen dvs. växeln ska vara så homogen som möjligt och kunna delas av många aktörer. Tanken är också att applikationerna, tillämpningarna ska kunna skräddarsys efter kundens behov dvs. kunna tillåtas vara så specifika som möjligt. Specifika applikationer, skräddarsydda efter olika behov kan tänkas vara mer komplexa varor. Det

nödvändiga utbytet i framtagandet av komplexa varor arrangeras bäst i hierarkier (De Witt & Meyer, 98). Naturligtvis kommer det även att finnas många homogena applikationer som tillgodoser allmänna behov men en av de stora fördelarna med MSF är att applikationerna även kan skräddarsys efter specifika behov. Kontrollfunktionerna kan tänkas tillgodose både allmänna eller mer specifika behov beroende på kunden och vilka applikationer som efterfrågas. Många applikationer kräver liknande typer av kontrollogik som då kan anses vara övervägande en homogen produkt.

Transaktionskostnadsteorin, som diskuterades i referensramen, föreslår att komplexa, specifika och kritiska applikationer hanteras internt inom ett och samma företag. Homogena funktioner hanteras bäst av marknader.

Växelfunktionen och mycket av kontrollfunktionaliteten kommer med detta resonemang att hanteras av marknader. En stor nätoperatör har svårt att hantera specifika behov hos alla kunder på ett ekonomiskt effektivt sätt (bl.a. vad gäller utnyttjande av skalekonomi). Detta föreslår att nätoperatören, den som äger och hanterar ett fysiskt nät, först och främst är en grossist dvs. säljer homogena ”varor” i stor volym. Nätoperatören hanterar därmed växling och ospecifika kontrollfunktioner. Dessa grossistoperatörer kan tänkas sälja olika typer av administrerad kapacitet i sina partitioner på en börs för nätkapacitet. På denna börs kan man tänkas handla med tex. kapacitet i ett visst logiskt nät. Handelsobjektet kan vara kontrakt för kapacitetsutnyttjande av ett visst

nät/partition med vissa egenskaper tex. ett IP640 _{nät med universell}

terminering. Dessa kontrakt kan handlas av många aktörer vilket leder till jämvikter med optimala priser och ett optimalt utnyttjande av nätkapaciteten.

40