15 Informationsutbyte i brottsbekämpande verksamhet
15.1 Behovet av ett effektivt informationsutbyte mellan
143 Prop. 2016/17:91 sökningar. Dessa tjänstemän får fram flera uppgifter vid sina sökningar
på namn eller andra direkta personuppgifter, t.ex. i flera olika uppgifts-samlingar om viss brottslighet eller vissa kriminella grupperingar. Vilka kategorier av tjänstemän som ska tilldelas denna särskilda behörighet och hur många tjänstemän det kan bli fråga om beror på hur Tullverket organiserar sin brottsbekämpande verksamhet. Det bör kunna vara fråga om allt ifrån ett fåtal utpekade personer till samtliga personer på en enhet som har till uppgift att hantera t.ex. underrättelseverksamhet som avser särskilt allvarlig brottslighet. Det bör meddelas föreskrifter om vilka närmare kvalifikationskrav m.m. som bör ställas på dessa tjänstemän och på att Tullverket dokumenterar vilka tjänstemän som har beviljats denna utökade möjlighet att vid sökning ta fram uppgifter.
I likhet med vad som gäller enligt polisdatalagen och kustbevak-ningsdatalagen bör det i den nya lagen tas in en upplysning om den behörighet som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har att meddela ytterligare föreskrifter kring sökandet i gemensamt tillgängliga uppgifter. Regleringen avser dels en upplysningsbestäm-melse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar som sökning får äga rum, dels en bestämmelse om att regeringen kan meddela ytterligare föreskrifter om begränsningarna. I båda fallen utgörs stödet för detta av 8 kap. 7 § regeringsformen.
Lagförslag
Förslaget genomförs genom 3 kap. 6 och 7 §§ i den nya lagen.
15 Informationsutbyte i brottsbekämpande verksamhet
15.1 Behovet av ett effektivt informationsutbyte mellan svenska brottsbekämpande myndigheter
Regeringens bedömning: En effektiv brottsbekämpning förutsätter att de brottsbekämpande myndigheterna kan utbyta information på ett rationellt sätt.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Rikspolisstyrel-sen och Ekobrottsmyndigheten, framhåller behovet av att de brottsbe-kämpande myndigheterna kan utbyta information på ett effektivt sätt.
Skälen för regeringens bedömning: Samarbetet mellan brottsbekäm-pande myndigheter har blivit allt viktigare i det brottsförebyggande och brottsutredande arbetet. Ett effektivt och framgångsrikt arbete mot allvar-lig och organiserad brottsallvar-lighet förutsätter att man kan dra nytta av den samlade kunskap om brott och brottslingar som finns inte bara inom Tullverkets brottsbekämpande verksamhet utan också hos andra
Prop. 2016/17:91
144
heters brottsbekämpande verksamheter. Informationsutbyte har även betydelse för bekämpning av mängdbrottslighet.
Uppdelningen av den brottsbekämpande verksamheten på olika myn-digheter har i stor utsträckning kommit att påverka möjligheterna till informationsutbyte, bl.a. eftersom det kan råda sekretess mellan myndig-heterna. Detta har visat sig begränsa effektiviteten i brottsbekämpningen.
Av samma skäl som det är viktigt att man inom Tullverkets brottsbekäm-pande verksamhet på ett effektivare sätt kan tillgodogöra sig den infor-mation som finns inom den egna organisationen, är det viktigt att nyttig-göra informationen i samarbete med andra brottsbekämpande verksam-heter. Ett förbättrat informationsutbyte gör det möjligt att utnyttja de samlade resurserna mer effektivt och ökar förutsättningarna för att brott i större utsträckning kan klaras upp snabbt och att felaktiga brottsmiss-tankar kan avföras från utredning. Behovet av informationsutbyte mellan de brottsbekämpande verksamheterna är särskilt stort när det gäller att kartlägga och begränsa organiserad brottslighet, men det finns även behov av samarbete och informationsutbyte i kampen mot annan allvarlig eller systematisk brottslighet.
Det pågår ett fortlöpande arbete med att utveckla system för informa-tionsutbyte inom och mellan brottsbekämpande verksamheter, bl.a. inom ramen för det samverkansarbete som rättsväsendets myndigheter bedriver och som syftar till att utveckla det elektroniska informationsflödet genom hela rättskedjan (Ju2012/6639). Flera utredningar har också under senare år betonat att det måste skapas förutsättningar för ett förbättrat utbyte av information mellan de brottsbekämpande myndigheterna (se t.ex.
betänkandena SOU 2002:113, SOU 2005:117, SOU 2006:18 och SOU 2011:80). Den gemensamma uppfattningen hos dessa utredningar har varit att den brottsbekämpande verksamheten hos en myndighet ska kunna lämna information till sådan verksamhet hos en annan myndighet, om den senare myndigheten behöver informationen i sin brottsbekäm-pande verksamhet.
I t.ex. avsnitt 6.2 och 10.3 berörs det myndighetsöverskridande arbetet mot organiserad brottslighet. Genom nyligen genomförda lagändringar har det också blivit enklare att utbyta information vid samverkan mot organiserad brottslighet: Lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet innehåller sekretessbrytande bestämmelser som gäller vid särskilt beslutad samverkan mellan myn-digheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet av i lagen närmare angivet slag, se propositionen Informationsutbyte vid samverkan mot organiserad brottslighet (prop. 2015/16:167).
Det är också en allmän strävan inom EU att öka informationsutbytet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. I det nyligen antagna dataskyddsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, lyfts också fram att det är viktigt att medlemsstaterna säkerställer att behöriga myndigheters utbyte av personuppgifter inom unionen, när sådant utbyte krävs enligt unions-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt, varken begränsas eller
145 Prop. 2016/17:91 bjuds av skäl som rör skyddet för fysiska personer med avseende på
behandlingen av personuppgifter (artikel 1).
Å ena sidan innebär ett förbättrat informationsutbyte ett ökat flöde av uppgifter mellan myndigheter vilket kan skapa större risker för intrång i den personliga integriteten, särskilt om de uppgifter som behandlas är av känsligt slag eller används utan hänsyn till det sammanhang i vilket de samlades in. Även insamling och utbyte av förhållandevis harmlösa uppgifter kan, om de skapar en totalbild av en enskild persons förhåll-anden, riskera att leda till intrång i den personliga integriteten.
Vid informationsutbyte mellan brottsbekämpande verksamheter hos myndigheter bör å andra sidan beaktas att de myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet har likartade regler om sådan verksamhet och att alla myndigheter tillämpar samma grundläggande regler för brotts-utredning. Vidare har uppgifter som rör brott och brottsbekämpning i princip samma sekretesskydd hos alla berörda myndigheter. Skyddet vid behandlingen av personuppgifter är också likartat. Även om det kan finnas nackdelar med ett ökat informationsflöde mellan de brotts-bekämpande myndigheterna väger fördelarna över. De integritetsrisker som kan finnas vägs in när bestämmelserna utformas och när myndig-heter beviljas direktåtkomst.
Det ligger i sakens natur att informationsutbytet till stor del avser uppgifter som omfattas av sekretess, eftersom åtskilliga av de uppgifter som behandlas inom den brottsbekämpande verksamheten skyddas av någon typ av sekretess. En grundläggande förutsättning för att uppgifter ska få lämnas till en annan myndighet är att sekretess inte hindrar att uppgifterna lämnas ut. Detta gäller oberoende av om det rör sig om elektroniskt lagrade uppgifter eller uppgifter på papper. I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns det ett antal bestämmelser som innebär att sekretess inte hindrar utbyte av uppgifter mellan nationella brottsbekämpande myndigheter. Enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Frågan om nya sådana bestämmelser bör införas berörs bl.a. i avsnitt 15.5.4.
Informationsutbytet mellan brottsbekämpande myndigheter sker i dag till stor del manuellt. Uppgifter kan lämnas både i pappersform och elektroniskt, t.ex. via e-post. I viss utsträckning förekommer elektroniskt utlämnande genom att mottagaren ges rätt att själv söka efter information som den utlämnande myndigheten har tillgång till (direktåtkomst).
En ordning som innebär att informationsutbytet i huvudsak sker genom manuell behandling skapar praktiska problem, särskilt som brottsbe-kämpningen bedrivs dygnet runt. Uppgifter som en tjänsteman behöver omedelbart för att kunna genomföra en tjänsteåtgärd måste vara lätt tillgängliga även utanför vanlig kontorstid.
Det finns alltså ett stort och växande behov av ett effektivt informa-tionsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Detta behov måste kunna tillgodoses genom ökad användning av elektronisk kommu-nikation. Den nya lagen bör därför underlätta sådant informationsutbyte och bidra till att utveckla samarbetet med andra brottsbekämpande myndigheter, samtidigt som den värnar om enskildas integritet.
I följande avsnitt presenteras överväganden och förslag avseende bl.a.
metoder för utlämnande, frågor om sekretess och uppgiftsskyldighet.
Prop. 2016/17:91
146