Berömma eller bedöma?

Positiva bedömningar som motsägs av det man kan iaktta på videoinspelningen, kategorinivå 3, är en liten del av alla uttalanden, men samtidigt den del som på många sätt är intressantast. Varför slänger elever ur sig alla snälla saker om kamrater och gruppen i stort, fast det är tydligt att allt är taget ur luften? Ett par förklaringsmodeller har skymtat förbi i tidigare avsnitt. Under kategorin Övning framkom att flera elever insett vikten av att vara ärlig i sin kritik mot varandra, för att övandet ska vara effektivt. Men med det grupptryck som finns, krävs mod av en högstadieelev att påpeka brister i andras/ensemblens spel, speciellt om man inte känner sig säker själv i situationen – varken musikaliskt eller socialt. Motsatsen till detta mod stavas ofta beröm, man håller inne med kritik och säger något menlöst snällt istället. I den kvantitativa analysen, visade en grupp sig ha en tydlig överrepresentation av just sådana här uttalanden. Gruppen är den enda som var könshomogen, en killgrupp, och dessutom den enda konstellation där alla är kompisar även utanför skolan. I det läget går bekräftelse och kompisanda före ärlighet och utvecklingsvilja. Ju mer homogen en grupp är, desto mindre är viljan till ifrågasättande och självrannsakan, det är musikensembler inget undantag ifrån. En kulturell förklaring kan annars vara att den svenska konflikträdslan och snällismen, som är orsak nog till att hellre berömma än att bedöma. Eller som jag fick höra som barn: Har du inget positivt att säga, så säg det inte här...

I avsnitt 2.3 tog jag upp Säljö och Martons debatt om vad det egentligen är forskaren analyserar och tolkar in i intervjusvaren. Det som fenomenografer som Marton kallar en beskrivning av en

uppfattning, menar istället den sociokulturellt präglade Säljö ska ses diskursivt och tolkas utifrån samtalssituationen. När det gäller just kategorinivå 3, berömmande uttalanden så är jag benägen att ge Säljö rätt. Dessa yttranden säger mer om gruppdynamiken än om de musikaliska prestationerna som de utgör sig för att bedöma. Om jag som forskare analyserar dem på samma sätt som

kategorinivå 1- bedömningar leder analysen snett. Jag ger i de följande styckena exempel på hur detta beröm istället kan kategoriseras och tolkas.

4.8.1 ”…alltså de låter ju väldigt bra tillsammans…eller?"

Berömma en kompis

Beröm över den egna insatsen i form av självbedömningar är obefintliga. Enda exemplet är en elev som ger sig själv "anti-beröm", det vill säga klankar ner på sig själv utan att det finns något större stöd för det på inspelningen:

23: "Ja men jag spelar ju inte rätt, alltså jag spelar ju fel..." J: "Inte hela tiden..."

23: "Jo"

J: "På inga villkor..."

23 "(Fniss)... men ja spelade typ D när jag skulle spela typ nåt annat, jag vet inte..."

Nä, ska det berömmas gäller det främst kamraterna eller gruppen i stort:

”Han följer ackordbytena helt korrekt skulle jag säga…”

Dessa två bedömningar gäller dels en keyboardspelare som på videon ständig ses tappa bort sig, dels en trummis som helt tvingas förlita sig till kompisar och mig som lärare för att komma igenom låten. Intressant är också övriga gruppens bejakande av uttalandet i det sista citatet. I andra grupper var det tack och lov inte alltid lika samstämmigt när någon fällde beröm utan täckning:

29: "alltså de låter ju väldigt bra tillsammans… eller?" (30:”Nä!”)

J: ”Varför gör de de…”

29: "eller de låter inte alls bra tillsammans egentligen…(Fniss)"

Ibland blir berömmet inte uttalat, utan mer "katten runt gröten". Den musikaliske ledaren i en grupp kunde inte låtsas som att allt var perfekt, men istället för att prata klarspråk om vad som behöver förbättras, vecklar han in sig i förmildrande omskrivningar:

"ibland blir de osäkerhet i bandet om vi ska följa basen eller trummisen... de kan komma osynkat ibland. Nu vet jag inte vems fel... eller vad man ska säga... de e, men eh... de e aldrig bara ens fel, då kan den andre vara lyhörd å vänta in eller hur det nu kan va..."

”Ja… Jag tycker också att han e… han gör de väldigt bra men…(Fniss) han kan e… när, just när vi spelar i refrängen å vi kör den där… (sjunger refrängrytm), så känns de som att 8 e lite osäker… (8:”De e jag!”)

4.8.2 "Vi har en magisk sån...connection"

Gruppberöm

Den vanligaste formen av beröm var gruppbedömningar av typen "Hurra, vad vi är bra". Många gånger är det rätt luddigt och svårt att koppla till någon särskild del av låten:

34: ”Positiv energi… alla e glada, vi har trevligt å… mysig stämning…” 31: “Alla kan de dom ska spela…”

En del berömmande uttalanden har viss verklighetsanknytning, om än överdrivna och skruvade till närmast oigenkännlighet. Elever dras ibland med i en frikyrkokänsla, till kompisars leenden:

“Vi har en magisk sån… connection, till exempel så jag kollar på 18, 18 på 20, 20 på 17, jag på 19 – så alla e typ… (fniss)… som ett helt mönster, bara connectat…”

”Jag har inte haft den lätta vägen att lära mej det, men jag har haft mitt stöd av gruppen som har hjälpt mej väldigt mycket, de måste jag erkänna…”

4.8.3 "hon e fullärd"

Beröm till duktig elev

Problemet att komma med tankar om musikalisk utveckling sätts på sin spets när eleverna ska ge kamratbedömningar till någon som redan är rätt duktig på sitt instrument. Det kvantitativa tänket från avsnitt 4.7.8.1 återkommer, att man kan ju inte mer än att spela hela tiden och spela rätt:

”E de så bra, så finns de inte så mycket ju…” J: ”Trummisen slutligen, va gör hon bra här?” 12: ”Allting…”

Figur 4.20 Cirkelogrammet, en rekapitulation.

Bristen på erfarenhet och förståelse av vad "utveckla musicerandet” kan innebära konkret, gör att bedömning lätt glider över i meningslöst beröm:

"Jag tycker hon e fullärd”

Förutom att den duktiga eleven här går miste om viktig feedforward, skapar situationen en

bekräftelse på att det finns de som kan och de som inte kan. Hon kan inte spela bra, hon är något. En syn på musikalitet som etsat sig hårt fast i medvetandet på många svenska skolelever genom åren, med dålig självkänsla som följd för alla de som inte är. Hur man kan komma runt detta tar jag upp i mina avslutande kapitel.