Metodologi

I detta avsnitt kommer jag att redogöra för och motivera de metodval jag gjort när jag samlat in mitt datamaterial. Jag kommer också problematisera begreppen forskningsintervju och uppfattning.

3.1.1 Den kvalitativa forskningsintervjun

För att få kunskap om elevers kvalitetsuppfattningar kring ensemblespel har jag valt att göra kvalitatitiva intervjuer med niondeklassare. Kvalitativa intervjuer är användbara ur ett

fenomenografiskt forskarperspektiv, eftersom de syftar till att undersöka hur personer beskriver tankar och känslor kring ett fenomen, olika uppfattningar. Forskare skiljer sig i hur de använder och tolkar intervjusvar, beroende på kunskapssyn och intervjumetoder. I sin liknelse "malmletaren och resenären" försöker Kvale förklara olika syn på intervjukunskap (Kvale, 2009). Malmletaren utgår från att kunskapen finns i materialet och väntar på att vaskas fram av forskaren vid analysen. Resenären ser istället både intervjun, och analysen av den, som en resa där forskaren är delaktig i kunskapandet och både påverkar och påverkas. Kvale delar i sin tur in resenärer i turister som induktivt letar sig fram i forskarprocessen och skapar sammanhang allteftersom, och pilgrimer som redan innan resan har ett tydligt mål med sitt resande, alltså forskande. I denna liknelse hör jag liksom de flesta fenomenografer till pilgrimernas skara.

Jag har resenärens syn på kunskap: Kunskap kommer fram vid intervjun i samspelet mellan forskare och informant, genom beskrivningar av uppfattningar som i sin tur är ett samspel mellan informant och fenomenet. Resenären kan också genom samtalet leda andra till ny förståelse och insikt, till att de under sitt berättande börjar reflektera över och ifrågasätta vad som tidigare framstått som självklart. Likt pilgrimen är målet för mina forskningsintervjuer klart från start: att hitta en så stor bredd på olika uppfattningar om ett fenomen som möjligt och att därefter kategorisera

informanternas uppfattningar.

När forskning bygger på intervjuer kan det som jag belyst i teorikapitlet finnas en risk att det blir intervjusituationen som analyseras och inte de uppfattningar som den har för avsikt att utforska (Säljö, 1997). Det är lätt hänt att fenomenografen ger sken av att beskriva personers uppfattningar om fenomenet, medan det i verkligheten bara handlar om att kategorisera språkliga beskrivningar av det. Detta ser jag som en viktig invändning. Min uppsats bygger på intervjuer och det finns en risk att det är intervjusituationen som analyseras och inte de uppfattningar som den har för avsikt att utforska. I mitt material finns bland annat många intervjusvar som istället för uppfattningar kan tolkas som fina fraser, att informanterna inte bedömer, utan berömmer. Jag kommer därför vara mycket försiktig i min text med hur jag använder ordet uppfattning, oftast väljer jag istället ord som beskriver eller säger. Dessutom kommer jag i min analys komplettera med sociokulturella perspektiv för att komma åt underliggande tolkningsmöjligheter.

Ur ett sociokulturellt perspektiv finns det också kritik att somliga fenomenografiska studier blir kontextlösa (Säljö, 1997). Forskningsresultat som fås fram i laboratoriemiljö, eller åtminstone är lyfta

från det undersökta fenomenets normala sammanhang, kan vara vanskliga att tolka och tillämpa. En konsekvens av denna kritik är att jag velat forska om skolan i skolan i en så autentisk situation som möjligt. Jag har därför valt att använda elevernas eget konkreta ensemblemusicerande i klassrummet som utgångspunkt, intervjuat dem i deras kompisgrupper och i deras vanliga skolmiljö, musiksalen. Syftet är att koppla intervjuerna så långt det går till den verkliga klassrumssituation som min forskning är tänkt att belysa. Mitt mål med uppsatsen är att få kunskap om elevers

kvalitetsuppfattningar utifrån deras musicerande i musiksalen. Ska musikundervisningen kunna dra nytta av de kunskaper jag får fram, är det viktigt att elevernas intervjusvar kommer ur en kontext som är så autentisk som möjligt, i den miljö där forskningsresultaten ska tillämpas. Resonemanget har många beröringspunkter med autentiska bedömningar som jag redogjort för i inledningskapitlet (Jönsson, 2010). Sådana bedömningar får enligt Jönsson inte bara högre validitet genom att de verkligen mäter det de ska mäta. De blir även mer användbara och tillämpbara genom att de tillkommit i sin verkliga kontext. Dessa tankar har styrt min studies design.

3.1.2 Videoinspelningar och stimulated recall

Videoinspelningar är ett tekniskt hjälpmedel som kan understödja forskningsresultat kring

återkoppling och självbedömning. Enligt Hattie (2009) kan det vara en av de effektivaste faktorerna för att öka lärandet. Genom att spela in undervisningssekvenser, diskutera/reflektera kring dessa och därefter hitta nya vägar till bättre undervisning kan lärande hos både elever och lärare öka

dramatiskt. Jönsson har i Sverige gjort videoinspelningar av lärarstudenter som de sedan själva fått analysera. De lyckas utifrån detta förbättra sin förmåga till självbedömning och reflektion, men också sin undervisningsskicklighet (Jönsson, 2008). Själv har jag i många sammanhang använt

videoinspelningar både som svensklärare, musiklärare och praktikhandledare och sett vilket kraftfullt verktyg det kan vara. Jag har provat det i syfte att få elever att förbättra muntliga presentationer och ensembleuppspel eller att diskutera mobbingsituationer och ordningsproblem i klassrummet. När vi tog fram bedömningsstödet i musik för Skolverket, vilade mycket av våra resultat just på dialoger kring videoinspelningar. För eleven är det ett fantastiskt hjälpmedel att få syn på sina egna förmågor och utvecklingsbehov – om du som lärare sköter återkopplingen på ett pedagogiskt genomtänkt sätt. I min mastersuppsats har jag därför valt att använda videoinspelningar av informanternas egna ensemblespel som utgångspunkt för samtal kring vad musikalisk kvalitet och utveckling kan innebära, en sorts stimulated recall. Det är en vanlig metod vid forskning om hur lärare/studenter tänker i undervisningssituationer, där man genom videoinspelningar försöker få informanterna att minnas hur de tänkte i den aktuella situationen (Haglund, 2003). Min avsikt har dock inte varit att komma fram till hur eleverna tänkte eller kände vid inspelningsögonblicket. Stimulated recall blir här en metod för att se hur elever bedömer vid en fingerad ensemblesituation, som så mycket som möjligt liknar en riktig lektion. Viktigt att notera är att videoinspelningarna endast fungerar som inspiration för samtalet. De är inte menade som facit där eleverna ska hitta "rätt" saker. Då hade jag förvandlat mig till malmletare för att tala med Kvales ord. Jag är en pilgrim!