Besöksnäringen före Corona

Före Corona-pandemin hade aktörerna välfungerande verksamheter, där hotellen hade en bra beläggning och eventaktörerna hade bokade event, samt ett idrottsslutspel att genomföra. Detta stärker besöksnäringens betydande roll för utveckling av platser, vilket stärks av Holloway och Humphreys (2020) påstående att besöksnäringen är en global näring, som utvecklar platser och bidrar till ekonomisk tillväxt. Besöksnäringen är således av central karaktär för att skapa ekonomisk tillväxt på en global nivå, vilket stämmer med Holloway och Humphreys (2020) argumentation.

Produktions- och konsumtionskedjan hänger således ihop på en global nivå, där turismen är styrd av beroendet mellan olika länder, enligt Daniels och Jones (2012). Dessa argument stärks av hur läget var för besöksnäringens aktörer i studien i staden före Corona-pandemin, med välfungerande verksamheter som bidrog till stadens besöksnäring. Det handlade även om att marknadsföra staden och locka besökare till den, vilket stärker att det ses ett samband med Holloway och Humphreys (2020) argument, att besöksnäringen är en central näring av betydelse för platser. En av aktörerna hade dessutom flera resor inbokade till Europa, som skulle ske med buss i vår och sommar. Detta påstående stärker mobilitetens betydelse för besöksnäringen, vilket Holloway och Humphreys (2020) förtydligar, att mobiliteten är en självklarhet för att besöksnäringen ens ska kunna ske.

5.2 Aktörernas förberedande arbete för en kris.

Ritchie et.al (2011) benämner kriser som oväntade händelser, som det anses finnas en nödvändighet att planera inför, eftersom kriser många gånger innebär stora ekonomiska förluster för enskilda aktörer inom besöksnäringen. Dock var ingen av studiens aktörer förberedda på Corona-pandemin, vilket gör att Ritchie et.als (2011) påstående att kriser ska planeras inför inte stämmer överens med aktörernas verklighet gällande krisplanering. Det fanns dock hos ena aktören flera krishanteringsdokument, men ej för en pandemi, vilket stämmer överens med vad Gössling et.al (2020) benämner, att det ej har funnits strategier mot pandemiers risker i besöksnäringens krisplanering. Dock argumenterar Beirman (2018) för att pandemier måste ingå i besöksnäringens

45 krisplanering, då det är av betydande för destinationen och besöksnärings aktörerna. Detta stämmer ej mot vad Prayag (2018) argumenterar, att det är snarare av intresse att studera besöksnäringens motståndskraft mot kriser, än att involvera riskerna mot kriser i krisplaneringen.

Som Prayag (2018) också nämner, blir kriser mer hanterbara för aktörer att klara, om de har högre motståndskraft mot dessa. Då kriser och katastrofer ökar världen över argumenterar Prayag (2018), snarare för studier om motståndskraft än en krisplanering. Detta kan kopplas till vad Gössling et.al (2020) menar att världen också är mer sårbara mot kriser på grund av mobiliteten och urbaniseringen världen över, vilket ställer fokus på att hantera dessa.

5.3 Corona-pandemins effekter för besöksnäringen

En av de huvudsakliga effekterna som våra aktörer märkte av när staten införde restriktioner i pandemins spår, var att alla fick avbokningar som strömmade in. Det upplevdes som ett katastrofalt läge, där allt avbokades på två dygn. Detta möjliggör för att sambandet stämmer som Ritchie (2009) nämner, att turismsystemet och aktörerna inom besöksnäringen, är beroende av varandra och hela systemet hänger ihop. Det måste som Holloway och Humphreys (2020) nämner finnas öppna gränser för att turismsystemet ska fungera. Bryts en del, fallerar hela systemet. Detta möjliggör för att koppla ett samband mellan turismsystemet och vad som skedde för studiens intervjuade aktörer, när staten införde förbud mot att resa och mot folksamlingar mer än först 500 personer, för att sedan förbjuda mot mer än 50 personer. Dessa restriktioner gjordes enligt Doherty (2013) med syftet att minska smittspridningen av Corona. Detta resulterade i att kongresser ej kunde genomföras längre och människors möjlighet att resa blev begränsad, varpå aktörerna upplevde avbokningar och evenemang. Sambandet mellan besöksnäringen och nödvändigheten att planera för en pandemi, nämner Ritchie et.al (2011) eftersom att skapas stora ekonomiska effekter hos aktörer i besöksnäringen, när turismsystemet inte längre är sammanlänkat.

5.4 Lösningar inom besöksnäringen

Den pågående pandemin, menar Gössling et.al (2020) har bidragit till att aktörer har kommit på nya lösningar, vilket medfört ett annat sätt att arbeta inom turismbranschen. Detta är något som går att utläsa bland studiens aktörer, vilka har fått lagt om sitt sätt att arbeta, och ställt om verksamheten. Det har gjorts omstruktureringar hos aktörerna, där det sker samarbeten över avdelningarna och effektivisering av arbetet. Hjalager (2010) argumenterar för att genomföra institutionella förändringar som innefattar interna samarbeten, eftersom det bidrar till företagets

46 handlingskraft och anpassningsförmåga. Handelskammaren Värmland (2020) nämner att deras uppfattning är att företagen arbetar nu under pandemin med att effektivisera sina verksamheter, vilket ses hos flera av studiens aktörer, som har lagt om sitt sätt att arbeta för att bli mer effektiva.

Det handlar om att ställa om, boka om och planera fram nya lösningar. Detta stämmer överens med vad Hall (2008) menar, att det krävs genomförbara lösningar hos företag. Detta kan ses genom att studiens aktörer har börjat med bland annat take-away, anordnade staycation för värmlänningar och har producerat en digital lösning för möten och konferenser. Vilket kan ses samband med vad Knox (2016) argumenterar, att företag kan under en kris behöva omorganisera sig och finna lösningar, för att klara rådande omständigheter. Detta kan ses genom att de flesta av studiens aktörer, även som ett sätt att överleva pandemin har korttids-permitterat och varslat personal, eftersom verksamheternas intäkter och arbetsuppgifter har minskat. Vilket gör att det ses ett samband med Region Värmlands (2020) argument gällande svenska statens betydande roll i pandemin, där korttids-permittering möjliggör för aktörerna att få en stor del av den anställdes lön betald av staten. Regeringen (2020) nämner att de möjliggjort för denna korttids-permittering, med syfte att företag ej ska behöva säga upp personal. Detta stämmer överens med vad statistiken från Tillväxtverket belyser, att KTA (korttids-permittering) ansökningar från 7 april-18 maj år 2020, bestod av ökade ansökningar, där Stockholms län sågs ligga i topp och Västra Götaland på andra plats gällande ansökningar. Även Värmlands läns ansökningar ökade och låg på ca 2,2% av de totala KTA ansökningarna inom samma tidsperiod. Sambandet mellan att aktörerna använder sig av korttids-permitteringar av personalen, stärks av statistiken från Tillväxtverket. Detta eftersom staten införde möjligheten till korttids-permittering från 7 april, vilket också ses ett samband med minskade varsel, vilket skulle kunna påvisa styrkan av korttids-permittering för företagen och statens möjliggörande av detta. Statistiken från Arbetsförmedlingen visar också att hotell- och restaurangbranschen under mars månad år 2020, stod för nästan 35,5% av alla inkommande varsel.

Näringen var också störst gällande varsel i april månad, dock utgjorde dessa varsel inte lika stor del av totalen som föregående månad, och minskade till att motsvara ca 21,3% av totala varsel. Detta skulle kunna kopplas till att det möjliggjordes för korttids-permitteringar, vilket staten gjorde, som Regeringen (2020) också nämner, för att företagen på så vis ej skulle behöva varsla eller säga upp personal.

5.5 Kommunen och statens roll

Aktörerna i studien upplever statens och kommunens roll aningen olika, de flesta har tagit del av statens tillförordnade krispaket för företag under pandemin. Region Värmland (2020) nämner att

47 staten bland annat har infört skattelättnader för företag, korttids-permittering av anställda och hyresnedsättningar. Holloway och Humphreys (2020) menar att om ett land är beroende av turismen, så ses också ett högre statligt inflytande, vilket kan ses genom att staten bidrar ekonomiskt till företag om det är nödvändigt. Aktörerna i denna studie nämner att de fått vissa lättnader och att samarbetet med kommunen under pandemin fungerar väl. Dock menar en av aktörerna att de som privat företag ej förväntar sig något ekonomiskt stöd från kommunen. Men som Holloway och Humphreys (2020) nämner, så bidrar besöksnäringen till ekonomisk tillväxt, varpå samarbetet mellan offentlig och privat sektor är av intresse för staten. För att företagen ska överleva pandemin har det, vilket nämns av Regeringen (2020) tillsatts krispaket i syfte att aktörerna ska klara rådande omständigheter.

5.6 Vikten av samarbete inom besöksnäringen

Besöksnäringen är en bransch där samarbete och samspel rörande resurser är av stor vikt, detta redovisas av Bourdieu (1986) som menar att ekonomiskt kapital inte räcker som resurs för att aktörer ska kunna påverka sin handlingskraft. Det sociala kapitalet i form av samarbeten och nätverk, skapar en kunskapsbas och fungerar som källa till kreativitet, vilket innebär att det sociala kapitalet är en stark resurs. Detta kan kopplas till att tre av studiens aktörer ingår som medlemmar i stadens hotellgrupp, där de träffas och stöttar varandra, samt bollar idéer. Bland aktörerna finns även samarbete med flera hotell, restauranger, handeln samt andra eventbolag och institut. Det förekommer även samarbete med andra destinationer, kommunen och olika värmländska småaktörer, vilket visar på samband att samtliga aktörer anser att samarbete är av stor vikt inom branschen, trots att de är konkurrenter, så ser de varandra som kollegor. Vikten av samarbete understryks även av Hall (2008) som behandlar att problemlösningar måste utformas så att andra aktörer kan beröras i frågan och att det finns ett ömsesidigt samarbete mellan aktörer inom besöksnäringen. Det finns en helhetsbild bland aktörerna att en välmående destination gynnar dem alla, vilket kan kopplas till Ritchie (2009) som menar att lokala aktörer, styrande och näringsliv skapar resurser genom att samarbeta, vilket i sin tur gynnar destinationen. Svensson och Syssner (2019) delar Ritchies synsätt, och menar att en samlad destination gynnas av att offentliga aktörer tar mer ansvar över besöksnäringen.

48