Hur beskriver lärare att de praktiserar arbetssättet kooperativt lärande för att stärka

6.2.1 Samarbete och relationer

På frågan vilken betydelse kooperativt lärande har för ett samarbetande klassrum beskriver majoriteten av lärarna att samarbete och relationer är de viktigaste byggstenarna inom metoden. Bland annat nämner L5 att elever utvecklar sin sociala kompetens i ett kooperativt klassrum eftersom det under lektionerna förväntas att alla elever ska delta aktivt i

lärprocessen. På så sätt menar L5 att klassrumsmiljön skickar tydliga signaler till elever att det är demokratiska normer som råder i klassrummet:

I mitt klassrum hänger det en plansch som representerar Y:et i det kooperativa arbetet. Bredvid Y:et hänger det en annan plansch med de fem grundprinciperna som ska påminna elever om varför vi arbetar med kooperativt lärande i

undervisningen. I undervisningen samtalar vi ofta kring vikten av att kunna samarbeta, visa varandra respekt och stötta varandra i inlärningen genom att ge varandra konstruktiv feedback.

Även L6 beskriver att kooperativt lärande praktiseras för att fokusera på elevers

samarbetsförmågor och detta genom att elever ofta får träna på att interagera och samtala med varandra. Karakteristisk för kooperativt lärande är, enligt L6, att använda de kooperativa

35 strukturerna i undervisningen och för att därigenom bland annat bidra till att stärka relationer och positiva samarbeten elever emellan:

Mina elever samarbetar oftast med sin axelkompisar vilket gör att jag kan utgå från många utav strukturerna spontant utan att behöva planera för det. Det sker naturligt eftersom eleverna alltid arbetar i par.

Samtidig lyfter L5 vikten av att strukturerna i kooperativt lärande bidrar till att skapa ett positivt samarbetsklimat så att stödjande interaktioner mellan elever kan ske:

Målet är att kooperativt lärande i någon form ska genomsyra all undervisning på ett lustfyllt sätt som gynnar elevers lärande. Strukturerna fyller just det syftet att de bidrar till att öka elevers motivation att lära. Jag är långt ifrån fullärd men lär mig allt oftare att använda kooperativt lärande på ett effektivt sätt som gynnar elevers lärande och språkutveckling.

Samtidig som L5 beskriver vikten av att tillämpa strukturerna i undervisningen, lyfter även övriga lärare som dagligen arbetar med kooperativt lärande att de genom att använda de kooperativa strukturerna har lektionsplaneringarna underlättats. Lärarna berättar att

strukturerna brukar tillämpas i alla ämnen, och att de därigenom blivit ett invant, tryggt och återkommande moment för eleverna.

6.2.2 Interaktion

Majoriteten av lärarna återkommer ständigt till att de praktiserar kooperativt lärande genom att bygga undervisningen på interaktion och samarbete. Vidare lyfter lärarna att metoden används för att uppmuntra elever att stötta varandra i lärprocessen, genom att låta elever agera läranderesurser åt varandra. Således menar L4 att elever lär sig interagera med varandra genom att samtala, och att elever därigenom får möjlighet att utveckla sitt språk. Vissa elever har en lång startsträcka menar L4 och tillägger:

Även elever som till en början sitter tyst när lärgruppen interagerar med varandra, interagerar genom att de observerar hur de andra elever beter sig och hur de löser uppgiften. Vilket i sin tur skapar en samhörighetskänsla och signalerar till de övriga i lärgruppen att acceptera passiviteten som därigenom ger elever med sociala utmaningar stöttning i lärprocessen.

36 Vidare poängterar L4 att kooperativt lärande praktiseras för att resonera med gruppen om tolerans och att olikheter elever emellan är en styrka. Alla elever behöver mer eller mindre stöttning vilket är naturligt. Det viktigaste enligt L4, är att nyttja metoden så att alla elever kan vara delaktiga i ett givet sammanhang, istället för att behöva exkludera vissa elever för att behoven är olika. L4 har många elever med sociala svårigheter i sin klass, men upplever att elever interagerar fungerande när kooperativa strukturer används. Elever visar förståelse och stöttar varandra i inlärningen. L2 tillägger att vissa elever med sociala utmaningar upplever att kooperativt lärande är ett krävande arbetssätt eftersom metoden utgår från sociala relationer, men att det inte är ett hinder. L2 menar att det är nödvändigt att även elever med sociala utmaningar får utveckla språk- och samarbetsfärdigheter:

Även dessa elever måste få träna sina sociala förmågor genom samarbete. Det är en viktig förmåga som behövs i framtiden. Alla måste få träna på att vara sociala, och kommunicera. kooperativt lärande är bra för språk och för att utveckla kunskap. Det är 99% positivt.

Till skillnad från L2 menar L3 att det finns en risk att kooperativt lärande kan framkalla en negativ känsla hos elever med sociala svårigheter.

Att dela in elever i lärgrupper är den största utmaningen i kooperativt lärande. Man vill ju att lärandet ska bli bra för alla, och att elever med sociala svårigheter ska känna sig inkluderade. Jag brukar tänka att det är en vinst för lärgruppen om de får med alla i lärprocessen, samtidig som arbetssituationen ska fungera för alla elever.

Även de elever som behöver extra anpassning. Vid behov delar jag in lärgrupper på fem för att kunna modifiera när vissa elever inte orkar arbeta med sin lärgrupp under en hel lektion.

L3 menar således att vissa elever upplever att klassrumsmiljön blir rörig när kooperativt lärande praktiseras. L3 beskriver att detta ibland leder till att elever inte klarar av att koncentrera sig under en längre tid. Dock påpekar L3 att kooperativt lärande går ut på att anpassa lärandesituationen utifrån den enskilda elevens behov genom att till exempel ge eleven extra stöttning. Läraren beskriver att denna brukar komma överens med eleven om att denna kan gå till ett lugnare rum vid behov och när arbetsmiljön blir för påfrestande. Elever med sociala svårigheter behöver ofta mer tid. L3 menar att det ibland är nog så lärorikt för eleven att interagera med lärgruppen genom att endast betrakta samspelet mellan andra elever.

På så sätt menar L3 att eleven deltar på egna villkor vilket skapar en inkluderande lärmiljö.

37 6.2.3 Lärarens förhållningssätt

I resultatet av undersökningen framkommer det att sex av nio lärare väljer att tillämpa kooperativt lärande i undervisningen varje vecka. Bland annat framkommer det att lärarens förhållningssätt till kooperativt lärande är avgörande för hur ofta lärare väljer att tillämpa metoden i undervisningen. Majoriteten av lärarna nämner att de valt att arbeta med metoden eftersom de anser att arbetssättet gynnar elevers samarbetsförmågor. Genom att praktisera metoden får elever träna sina sociala förmågor genom att nå uppsatta sociala mål samtidig som de kooperativa strukturerna används för att skapa en kontinuitet i lektionsplaneringen. De lärare som tillämpar kooperativt lärande dagligen är L4, L5, L6 och L9 samtidig som L5 framhåller att lärare behöver ha kunskap om kooperativt lärande och förståelse för

grundprinciperna. Vidare tillämpar L2 kooperativt lärande ungefär tre gånger per vecka och uppger att tidsaspekten är en huvudanledning till att kooperativt lärande inte tillämpas dagligen:

Att implementera kooperativt lärande i elevgruppen tar tid, vilket är naturligt. Det är många olika moment som eleverna ska hantera och inlärning bör på så sätt få ta tid om de ska kunna befästa de olika strukturerna.

L1 anser att det tar tid att förstå hur metoden fungerar i praktiken och tillämpar således metoden en gång varje vecka, medan L7 är den enda som inte alls tillämpar metoden i undervisningen. På frågan om kooperativt lärande kan tillämpas i alla ämnen menar L4 att strukturer brukar användas i alla ämnen och att dessa underlättar utformningen av

lektionsplaneringarna. L4 gillar framförallt att arbeta med kooperativa strukturer i

matematikämnet eftersom de är relevanta för inlärningen, men också för att utveckla viktiga matematiska förmågor som bland annat bygger på bygger på kommunikation och

resonemang:

Matematiklektionerna bygger på att eleverna interagerar och samtalar med varandra för att befästa kunskap. Eleverna kommunicerar med varandra vilket gynnar språkutvecklingen således att eleverna blir vana att reflektera och argumentera tillsammans när de arbetar med strukturerna.

38 Även L8 använder kooperativa strukturer och tycker att de är anpassningsbara, vilket skapar utrymme för spontanitet av sociala samspelet i klassrummet. Läraren beskriver att detta kan bidra till att främjar elevers lärande och språkutveckling:

Jag använder ofta någon struktur under lektionerna. Eftersom strukturerna är enkla att tillämpa i undervisningen behöver jag inte alltid följa en viss planering utan plockar in en struktur lite nu och då.

Sammanfattningsvis menar åtta av nio lärare att de genom att använda kooperativa strukturer får en bra variation i undervisningen, vilket de kan se som gynnande för elevers

språkutveckling och motivation. Lärarna nämner bland annat sex strategier som de alla menar har störst effekt på elevers lärprocess: EPA-modellen, karusellen, kloka pennan, fråga-fråga-byt, huvuden ihop och fråga mera. Vidare resonerar lärarna att strukturerna är speciellt språkutvecklande eftersom de aktiverar samtliga elever i att utveckla samarbets- och språkförmåga, ansvarskänsla, samt förståelse och respekt. L4 ger förslag på elva strukturer men föredrar att planera lektionerna utifrån vissa strukturer:

Karusellen, par på tid och lära av varandra är strategier vi använder mycket under lektionerna. Alla elever förväntas bidra genom att de tilldelas olika arbetsuppgifter.

Om samarbetet inte fungerar går det inte att utföra uppgiften. När eleverna arbetar med strategin karusellen fördelas arbetet således att en skriver och en pratar, sedan turas de om. Par på tid aktiverar eleverna genom att en börjar prata i en minut sedan fortsätter nästa elev.

Övriga lärare lyfter tre till fyra strukturer som de använder i undervisningen och som de ser gynnsamma för språkutveckling. L6 förklarar att alla strukturerna är lika viktiga för elevers språkutveckling:

Jag anser att var och en utav strukturerna skapar goda förutsättningar för eleverna att inhämta kunskap genom att samarbeta med varandra och processa kunskap

tillsammans.

L3 tillägger att de flesta elever lyckas vara med på övningarna, under förutsättning att läraren planerar för vilken struktur som passar bäst för den aktuella gruppen. L1 beskriver precis som L3 att elevers lust att lära ökar när de arbetar med strukturer som anpassas efter elevgruppen:

39

Jag gillar utformningen av strukturerna på så sätt att det i instruktionerna framgår tydligt hur arbetet mellan eleverna ska fördelas. Enkla övningar ger eleverna tid och utrymme att ägna sig åt att samtala tillsammans under lärprocessen.

Således upplever L3 att strukturerna gynnar elevers inlärning och språkutveckling. Även L2 och L3 beskriver att deras upplevelse av kooperativt lärande är att samtliga elever blir aktiva när de samarbetar. L3 beskriver sina tankar kring strukturerna:

Eleverna diskuterar och reflekterar tillsammans genom att sätta ord på hur de tänker.

Elevers reflektioner är faktisk nyckeln till att inlärningen befästs och att språket utvecklas.

Sammanfattningsvis nämner åtta av nio lärare att strukturerna är självskrivna i undervisningen eftersom de underlättar för både elever och lärare.

40