Lärares förhållningssätt

Lärare som tillämpar kooperativt lärande i undervisningen förklarar att de anser att metoden främjar elevers samarbetsfärdigheter genom att elever hjälps åt och får stötta varandra i lärandet. Samtidigt beskriver L4 tankar om att det är viktigt att arbeta kontinuerligt med kooperativt lärande i undervisningen och för att elever därigenom ska bli förtrogna med metoden:

Arbetsmetoden är ett invant moment i undervisningen och därför en naturlig del av elevers klassrumsklimat.

Vidare nämner samtliga lärare att det föreligger skilda åsikter och om kooperativt lärande och kring metodens effekt på elevers lärande och språkutveckling. Bland annat nämner L4 att de allra flesta av de lärare som testat att undervisa i

kooperativt lärande inser vinsten med arbetssättet:

Ju fler som börjat undervisa i kooperativt lärande, desto fler börjar gilla det. Det som dock hindrar lärare från att undervisa i kooperativt lärande är att många lärare är rädda för att tappa kontrollen eftersom metoden strävar efter att göra eleverna självständiga genom att behöva ta eget ansvar för sitt och andras lärande. Det är en av huvudanledningarna till att lärares synen på kooperativt lärande är negativt.

Många av mina kollegor har varit emot att testa kooperativt lärande, men har idag en mer positiv inställning. Även fritids har börjat arbeta med kooperativt lärande, genom att träna elevers samarbetsfärdigheter.

Lärarna understryker att kooperativt lärande är ett relativt nytt arbetssätt som kräver både engagemang och nyfikenhet hos den enskilde läraren. Majoriteten av lärarna berättar att de självmant har sökt information om kooperativt lärande genom bland annat sociala medier, litteratur och fortbildning. En möjlig orsak till att vissa lärare väljer att inte tillämpa

kooperativt lärande i undervisningen är, enligt L2, L3, L4 och L8, att dessa lärare har för lite

32 kunskap om metoden och dess effekt på elevers lärande och språkutveckling. L3 ger konkreta exempel på hur lärares förhållningssättet kring kooperativt lärande varierar i arbetslaget:

Det finns skillnader på hur mycket kooperativt lärande tillämpas i de olika klassrummen. Rektorn i vår verksamhet har beslutat att alla lärare i F-3 ska arbeta med kooperativt lärande och använda dess strukturer i undervisningen. Arbetslaget får handledning varje sjätte vecka. En ny struktur i kooperativt lärande presenteras under varje träff. Utifrån en given struktur planerar lärarna en egen lektion och redovisar sedan sina lektioner i kooperativt lärande för övriga i arbetsgruppen.

Vidare begrundar L3 sitt val av att arbeta med kooperativt lärande med att elever får bidrar lika mycket under arbetsprocessen, samtidig som elever lär sig att stötta och uppmuntra varandra, vilket läraren menar kan bidra till ett fördjupat lärande.

L3 föredrar därför att arbeta med metoden ofta, gärna dagligen, men framhåller att det tar tid att planera dessa lektioner:

Jag vet, enligt forskning, att kooperativt lärande är gynnsamt både för elevers inlärning och samarbetsförmågor samtidig som eleverna gillar att arbeta med strukturerna. Dock går det år en hel del tid att planera dessa lektioner då jag inte är van att undervisa i kooperativt lärande. Förutom tidsbrist som en orsak, tycker jag att det svåraste med metoden är att dela in eleverna i grupper för att lärandet ska bli så effektivt som möjligt.

L8 berättar att intresset för att arbeta med metoden kooperativt lärande växte i takt med att nyare forskning pekat på att metoden har positiva effekter på elevers lärande och

språkutveckling. L8 lyfter även att det finns tydliga samband mellan kooperativt lärande och formativ undervisning genom att båda sätten innebär att lärarna låter den information som de får från elever påverka undervisningen, vilket väckte lärarens intresse för metoden. Allt eftersom kunskapen om metoden ökat har L8 blivit mer positiv till arbetssättet. Läraren började därmed implementera metoden gradvis i den egna undervisningen:

Jag har arbetat mycket med formativ “undervisning” under mina år som lärare. När jag började fatta tycke för kooperativt lärande, för ungefär tre år sedan, kändes det som ett naturligt steg för mig att övergå till arbetsmetoden kooperativt lärande. Jag ville utmana min ledarkompetens och samtidig prova nya arbetssätt som gynnar och utvecklar elevers lärande och språkutveckling. Därför valde jag att inrikta mig på

33

just kooperativt lärande då det finns så mycket forskning och färdigt planerat material.

Sju av nio lärare beskriver att de är positiva till att tillämpa kooperativt lärande i

undervisningen, samtidig som två utav lärarna ifrågasätter metoden. En förklaring till detta menar L1 är att det tar för mycket tid att börja planera lektioner på ett helt nytt sätt. Även L2 nämner att det finns för lite tid för att ändra sina rutiner och lektionsplaneringar:

Mina kunskaper kring kooperativt lärande behöver utvecklas eftersom jag behöver träna på att applicera metoden i undervisningen vilket är mitt individuella mål.

Dessutom menar L1 och L7 att.de generellt inte har varit särskilt nyfikna på att tillämpa metoden i undervisningen. L1 och L7 lyfter betydelsen av att det i klassrummet bör finnas tydliga ordningsregler och att de därför planerar undervisning som innebär att elever arbetar enskilt eller på sin höjd i par, eftersom de anser att detta är mest gynnsamt för elever. Till skillnad från L7 har L1 den senaste tiden börjat ändra sin inställning till kooperativt lärande då övriga lärare i arbetslaget förespråkar metoden. Deras engagemang har enligt läraren resulterat i en ökad förståelse för metoden samtidig som lärarens förhållningssätt här gått från att vara kritisk, till att se fördelar med arbetssättet. L7 har dock fortfarande ett bristande intresse för kooperativt lärande och menar bestämt att kooperativt lärande inte är särskilt effektivt arbetssätt:

Jag är fortfarande av den uppfattning att elevers språkinlärning gynnas bäst av att de arbetar ensam. I annat fall menar jag att eleverna blir distraherade och fokus riktas mot annat än skolarbetet.

Vidare lyfter L7 att orsaken till att det inte har varit aktuellt att implementera kooperativt lärande i undervisningen beror på bland annat bristande intresse och arbetsro. Vidare beskriver L7 att det bristfälliga intresset kring kooperativt lärande beror på att det inte finns tillräckligt med vetenskapliga belägg för att välja kooperativt lärande framför den

undervisningsformen läraren bedriver i dag:

Jag vill helst inte tillämpa metoden i undervisningen, men eftersom kooperativt lärande numera ingår i läraruppdraget är det inte helt uteslutet att börja använda några strukturer ibland.

Oavsett lärarnas syn på kooperativt lärande beskriver samtliga nio lärare tankar om att

metoden kan praktiseras i alla skolämnen. L3 menar att till exempel att kooperativt lärande är

34 exceptionellt för matematikämnet och ger konkreta exempel på hur kooperativt lärande kan användas under matematiklektionerna:

Eleverna diskuterar och resonerar genom att sätta ord på sina tankar. Elevers samarbetsförmågor är nyckeln till att en inlärning sker. Under matematiklektionerna arbetar eleverna först individuellt. Sedan jämför de parvis varandras arbeten genom att förklara och reflektera kring olika lösningar som ökar förståelsen för det inlärda.

Eleverna befäster på så sätt sina kunskaper genom att bland annat muntlig förklarar hur de tänker genom att integrera med andra elever.

Lärarnas beskrivningar av kooperativt lärande visar att de sammantaget har ett gemensamt förhållningssätt till metoden. Majoriteten nämner att kooperativt lärande anses gynna elevers utveckling av språket förutom L2 och L7 som menar att det traditionella sättet är mest produktivt i undervisningen.

6.2 Hur beskriver lärare att de praktiserar arbetssättet kooperativt lärande