Nedan beskrivs gällande rätt och den praxis som utvecklats i för förslagen relevanta delar när det avser arbetslöshetsförsäkringen, inkomstförsäkringar, omställningsförsäkringar och
anställningsskyddsregelverket.
Arbetslöshetsförsäkringen
Detta avsnitt innehåller en genomgång av arbetslöshetsförsäkringen (lag 1997:238 om
arbetslöshetsförsäkring); nuvarande regelverk, bevekelsegrunder och återbetalningsskyldighet.
Bakgrund
Om möjligheten att kvarstå i anställning under tvist försvinner skulle det, i fall då a-kassan bedömer att arbetstagaren skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, dvs i någon mening själv orsakat arbetslösheten, innebära att arbetstagaren vid uppsägningstidens utgång saknar möjlighet att få sin ersättning från något trygghetssystem (utöver eventuellt försörjningsstöd) under
avstängningstid om drygt två månader. Den arbetstagare vars anställning avslutats trots att det vid en rättslig överprövning visar sig att laga skäl för detta saknats mister sin möjlighet till försörjning och kan i det fallet komma att få kompensation för de inledande månaderna av arbetslöshet först något år eller mer efter det att anställningen upphörde i det fall denne inte lyckats få en ny anställning i direkt anslutning till anställningens upphörande
Arbetslöshetsförsäkringen består av en grund- och en inkomstbortfallsförsäkring. I nuläget är omkring 7 av 10 medlemmar i en a-kassa, sett till arbetskraften mellan 16-64 år (IAF:s årsstatistik för 2018). 2015 höjdes den högsta dagpenningen (för första gången på 13 år) från 680 till 910 kronor.
Därmed kan de som har inkomster upp till ca 25 000 kronor i månaden få 80 procents ersättning vid arbetslöshet, cirka 14 500 kr efter skatt. Efter 100 ersättningsdagar sänks den högsta dagpenningen till 760 kronor. För deltidsarbetslösa finns ytterligare begränsningsregler. För den arbetstagare som saknar medlemskap i en a-kassa kan det finnas möjlighet att får grundersättning om maximalt 365 kr per ersättningsdag från Alfa-kassan.
76
Karenstid vid arbetslöshet uppgår till 6 dagar för vilka dagpenning annars skulle utgått (normalt veckodagar). Ersättning lämnas under längst 300 dagar (450 dagar om den sökande har barn under 18 år). Därefter kan i vissa fall aktivitetsstöd bli aktuellt om AF bedömer att den sökande kvalificerat sig för det och annars är alternativet vid fortsatt arbetslöshet försörjningsstöd.
Regler och praxis av betydelse i försäkringen
43 b § En sökande ska stängas av från rätt till ersättning i 45 ersättningsdagar….
2. på grund av otillbörligt uppförande skilts från sitt arbete.
Den som skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande ska stängas av enligt bestämmelsen. I förarbetena har nämnts att arbetsrättens regler är lämpliga som grundval för bedömningen av vad som utgör otillbörligt uppförande. Onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet, frånvaro utan giltig anledning och vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning har angetts som
exempel på omständigheter som kan grunda avstängning (prop. 1973:56 s. 76 samt prop. 2012/13:12 s. 92). Begreppet otillbörligt uppförande har i praxis och doktrin (Anna Christensen, Avstängning från arbetslöshetsersättning, 1980, s. 385 ff.) ofta kopplats till den arbetsrättsliga bedömningen av om en uppsägning är sakligt grundad.
Bestämmelsen träffar normalt den som blivit avskedad, men också i flertalet fall den som blivit uppsagd på grund av personliga skäl. Enbart den omständigheten att den enskilde skilts från arbetet på grund av personliga skäl räcker knappast som underlag för a-kassan för att stänga av den enskilde.
Däremot kan en uppgift om att den enskilde blivit uppsagd av personliga skäl föranleda utredning hos a-kassan om de närmare orsakerna bakom uppsägningen.
I Kammarrätten i Jönköpings dom den 12 januari 2016 i mål nr 3392-14 hade den enskilde skilts från sin anställning på grund av skäl som hänförde sig till henne
personligen. Arbetsgivaren hade specificerat ett antal händelser till stöd för detta. Den enskilde bestred arbetsgivarens uppgifter. Kammarrätten påtalade bl.a. att frågan om saklig grund för uppsägningen i sig inte var prövad då parterna hade förlikts efter den arbetsrättsliga förhandlingen och där det av protokollet framkom att parterna inte var överens om grunden, men att uppsägningen skulle bestå. Det faktum att
arbetsgivarens uppsägning hade skett med hänvisning till personliga skäl innebar enligt kammarrätten inte att kriterierna för att tillämpa en avstängning med
hänvisning till otillbörligt uppförande hade uppnåtts. Den enskilde befriades således från avstängning.
Uppsägningar av personliga skäl kan även i många fall ha sin grund i omständigheter som – även om de skulle bedömas utgöra saklig grund för att avsluta anställningen – inte kan anses utgöra ett otillbörligt uppförande från den enskildes sida. I fall där anställningen har avslutats av hälsoskäl kan det t.ex. knappast anses röra sig om ett otillbörligt uppförande. Det är dock tänkbart att det kan finnas undantagssituationer då den enskilde på grund av, eller delvis på grund av, sitt hälsotillstånd betett sig på ett sätt som skulle kunna betraktas som otillbörligt i försäkringens mening, och det skulle då vara det olämpliga beteendet och inte sjukdomen som utgör det otillbörliga uppförandet. I kammarrättspraxis har det några gånger prövats situationer då den enskilde inte klarat av sitt arbete på ett tillfredsställande sätt och därför skilts från arbetet. I vart fall så länge den enskilde gjort sitt bästa har den enskildes oförmåga inte betraktats som ett ”otillbörligt uppförande”.
Se t.ex. Kammarrättens i Göteborgs dom den 25 oktober 2013 i mål nr 1473-13, där den enskilde hade arbetat som lokalvårdare och skildes från arbetet bl.a. efter att upprepade gånger ha fått underkända resultat vid kvalitetsmätningar och efter att hon inte alltid hade följt arbetsgivarens hygienregler. A-kassan stängde av henne från arbetslöshetsersättning med hänvisning till att hon betett sig otillbörligt. Även Förvaltningsrätten i Karlstad ansåg att hon hade agerat otillbörligt genom att brista i
77
förhållande till arbetsgivarens kvalitets- och hygienrutiner och ändrade således inte a-kassans beslut. Kammarrätten i Göteborg ansåg däremot att annat inte framgått än att den enskilde efter egen förmåga hade utfört sitt arbete så gott hon hade kunnat. Det framkom av utredningen att hon bl.a. hade generella inlärningssvårigheter och svårt att klara tempot i ett reguljärt arbete. Kammarrätten uttalade att oförmåga att prestera enligt arbetsgivarens krav inte kunde ses som vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning. Hon ansågs inte ha agerat otillbörligt och skulle inte stängas av från arbetslöshetsersättning.
Jfr Kammarrätten i Göteborgs mål 1057-1058 -15, där en tandläkare som agerat på ett sådant sätt att han miste sin yrkeslegitimation ansågs ha agerat otillbörligt och
stängdes av från arbetslöshetsersättning. Kammarrätten ansåg bl.a. att det var klarlagt att den enskilde, trots att allvarlig kritik framförts mot honom genom ett beslut om prövotid, och trots att han hade förmåga att utföra bra och patientsäker vård, hade fortsatt att vara oskicklig i utövningen av sitt yrke och att detta inneburit en fara för patientsäkerheten. Till följd av detta hade hans yrkeslegitimation återkallats. När han till följd av detta blivit arbetslös, ansåg kammarrätten att han fick anses ha orsakat sin arbetslöshet genom otillbörligt uppförande, och han skulle därmed stängas av från arbetslöshetsersättning.
Även i fall när en provanställning avslutas från arbetsgivarens sida kan avstängning förekomma förutsatt att underlaget i det enskilda fallet är tillräckligt tydligt i fråga om att de omständigheter som legat till grund för avbrytandet av provanställningen har varit tillräckligt allvarliga för att utgöra otillbörligt uppförande i försäkringens mening.
I Kammarrätten i Jönköpings dom den 18 maj 2017 i mål nr 2355-16 hade den enskilde, som varit provanställd yrkeschaufför, förlorat sitt körkort efter att ha kört för fort. Som en följd av detta avslutades hans provanställning. Kammarrätten (som var oenig) anförde att det arbetsrättsligt kan föranleda saklig grund för uppsägning när en yrkeschaufför även genom förseelser utanför tjänsten förorsakat att han inte kan utföra sin väsentligaste uppgift, att köra lastbil. Den enskilde ansågs ha skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. Att en provanställnings upphörande inte behöver motiveras kunde enligt domstolen inte medföra någon annan bedömning. Ett skiljaktigt kammarrättsråd ansåg att underlaget i målet inte motiverade avstängning.
43 b § En sökande ska stängas av i 45 ersättningsdagar om han eller hon 1. utan giltig anledning lämnat sitt arbete….
Ibland kan a-kassorna också komma att tillämpa avstängningsbestämmelsen som gäller vid uppsägningar på den enskildes egen begäran, trots att det kanske har varit arbetsgivaren som ursprungligen tagit initiativet till anställningens upphörande. I regel likställer a-kassorna
överenskommelser om en anställnings upphörande med att den enskilde har lämnat sitt arbete i avstängningsbestämmelsernas mening. Då kan den enskilde komma att stängas av från
arbetslöshetsersättning, även om arbetsgivaren t.ex. också haft intresse av att anställningen skulle upphöra.
Kammarrätten i Jönköping dom den 21 september 2018 i mål nr 475-17: Den enskilde hade kommit överens med arbetsgivaren om att avsluta anställningen och fick viss kompensation för detta i form av avgångsvederlag. A-kassan beviljade ersättning efter att ha tagit hänsyn till tiden med avgångsvederlag. Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen beslutade att kräva tillbaka statsbidrag med motiveringen att a-kassan gjort fel som inte utrett avstängning. A-kassan menade att avstängning
78
inte skulle bli aktuellt, dels då de inte ansåg att den enskilde hade lämnat sitt arbete eftersom parterna gjort en överenskommelse, dels då de menade att en samordning med avgångsvederlag innebar att den enskilde inte också skulle utredas för
avstängning. Kammarrätten ansåg att det inte fanns något lagstöd för att göra undantag från ansvaret för en uppsägning på egen begäran för att avgångsvederlag hade utgått, eller att uppsägningen baserats på en överenskommelse. Om den sökande hade godtagit ansvaret genom att ingå avtal och avtalet inte tillkommit genom tvång eller liknande, ska a-kassan utreda om det finns giltig anledning för uppsägningen. Saknas sådan anledning, ska a-kassan besluta om avstängning. Av utredningen framkom inte annat än att den enskilde hade avslutat sitt arbete på egen begäran utan giltig anledning, och han skulle därför ha stängts av från
arbetslöshetsersättning. A-kassan hade därför orsakat att utbetalning skett i strid mot lagen om arbetslöshetsförsäkring och skulle betala tillbaka statsbidraget.
Om den enskilde anses ha lämnat sin anställning själv blir avstängning huvudregeln, men den enskilde kan undgå avstängning om han eller hon anses ha haft giltig anledning i försäkringens mening. Denna bedömning är restriktiv och det brukar krävas starka skäl för att undgå avstängning med hänvisning till giltig anledning. Styrkta hälsoskäl (se 19 c § förordningen om
arbetslöshetsförsäkring) eller kränkande särbehandling kan vara sådana skäl, men för att undgå avstängning brukar i regel förutsättas att den enskilde gjort konstruktiva försök att komma tillrätta med problemen innan han eller hon sa upp anställningen.
45 § 3 st En avstängning får inte pågå längre än 112 kalenderdagar räknat från det avstängningsgrundande förhållandet.
Bestämmelsen kan få betydelse t.ex. i situationen då den uppsagde eller avskedade arbetstagaren är sjukskriven eller föräldraledig efter anställningens upphörande. Avstängningstiden, på normalt 45 avstängningsdagar vid avstängning enligt 43 b §, kan börja räknas av med start från anställningens upphörande. Eftersom avstängningsdagarna bara räknas av under dagar då man arbetat eller annars skulle ha haft rätt till ersättning, så skjuter den enskilde under sjukperioden eller föräldraledigheten bara avstängningstiden framför sig, och avstängningen börjar räknas av när den enskilde åter står till arbetsmarknadens förfogande. Bestämmelsen innebär dock att avstängningen i vart fall upphör efter 112 kalenderdagar.
När avgångsvederlag betalats ut, anses den enskilde inte arbetslös och har alltså inte rätt till ersättning under en tid då vederlaget jämställs med förvärvsarbete (se 13 § 1 st 3). Under sådan tid är det oklart om den enskilde har rätt att avräkna avstängningsdagar. Avstängning kan dock aldrig gälla längre än 112 kalenderdagar från anställningens upphörande.
47 § Till ansökan om ersättning ska bifogas ett intyg av arbetsgivaren om den sökandes
arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes rätt till ersättning.
68 a § Har någon som fått ersättning från en arbetslöshetskassa senare fått lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid, ska ersättningen från arbetslöshetskassan betalas tillbaka.
Bestämmelsen tar sikte på lön eller skadestånd som bestäms av domstol, men också på ett
avgångsvederlag som har överenskommits genom en förlikning, om det framgår att ett visst belopp utgör lön eller skadestånd för utebliven lön. I de fall en förlikning träffats avseende retroaktiv tid då
79
ersättning utgått har a-kassan bevisbördan för att ersättningen som utgått avser just lön eller ekonomiskt skadestånd motsvarande lön.
I HFD 2011 ref. 81 hade den sökande yrkat både allmänt och ekonomiskt skadestånd från sin arbetsgivare med motiveringen att hans tidigare anställning varit otillåtet tidsbegränsad samt att arbetsgivaren brutit mot semesterlagens bestämmelser. Enligt ett förhandlingsprotokoll kom parterna överens om att han skulle få ”ett belopp om 90 800 kr, som motsvarar fyra månadslöner”. Enligt protokollet skulle samtliga
mellanhavanden, såväl ekonomiska som rättsliga, med anledning av anställningen vara slutligt reglerade genom fullgörandet av överenskommelsen. HFD slog fast att det var a-kassan som behövde visa att det fanns förutsättningar för återbetalning.
Utredningen i målet visade enligt domstolen inte att ersättningen till den enskilde vare sig till sin helhet eller till ett visst belopp utgjorde ekonomiskt skadestånd. Det fanns därför inte fog för att kräva tillbaka arbetslöshetsersättning.
Vid ansökningar om ersättning anses bevisbördan däremot ligga på den sökande. I det fall den överenskomna ersättningen avser belopp för framtiden måste den sökande alltså kunna visa att betalningen från arbetsgivaren inte ska påverka arbetslöshetsersättningen för att kunna få sådan ersättning (jfr t.ex. Kammarrätten i Göteborgs dom 2018-03-23 i mål nr 5937-17).
I de fall en domstol ogiltigförklarat en uppsägning eller avsked och arbetsgivaren på sätt som följer av 39 § LAS vägrar att rätta sig efter domen och istället utger ett normerat skadestånd ska det enligt hittillsvarande praxis (se Kammarrätten i Stockholm mål nr 4846-1997) inte påverka rätten till arbetslöshetsersättning.
Lunning, Toijer, Lindblom, Nordstedts Juridik 20190308, JUNO version 11A beskriver i korthet bakgrunden till 68 a § som följer. Rättsläget i fråga om en arbetstagares rätt till lön eller ekonomiskt skadestånd påverkas av att han eller hon har fått arbetslöshetsersättning har förändrats flera gånger under senare år. Enligt praxis som gällde under lång tid gjordes inte någon avräkning för
arbetslöshetsersättning då det antogs att arbetstagaren blev skyldig att betala tillbaka
arbetslöshetsersättningen om arbetsgivaren förpliktades att betala lön eller ekonomiskt skadestånd för samma tid. Genom RÅ 2003 ref. 45 fastslogs att återkrav av arbetslöshetsersättning bara kunde ske i de fall som uttryckligen angavs i 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, dvs då arbetstagaren hade fått ersättning obehörigen eller med ett för högt belopp genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller att arbetstagaren i vart fall skäligen bort inse att han eller hon inte hade rätt till ersättningen. Det bedömdes då inte vara aktuellt med återbetalningsskyldighet i anställningsskyddstvister och AD utgick sedan från detta i rättsfallet i AD 2005 nr 61 och beslutade att en arbetstagare i en
anställningsskyddstvist från sitt krav på lön och ekonomiskt skadestånd skulle avräkna ersättning som uppburits från arbetslöshetsförsäkringen för motsvarande tid. Rättsläget bedömdes inte godtagbart av lagstiftaren då den felande arbetsgivarens kostnader i praktiken övervältrades på försäkringen (jfr prop. 2005/06: 152 s. 46 ff). En ny bestämmelse infördes från juli 2006 i lagen, 68 a §, enligt vilken arbetstagaren som huvudregel är skyldig att betala tillbaka den ersättning denne fått från
arbetslöshetskassan om ersättning uppburits från en arbetslöshetskassa och arbetstagaren senare för samma tid får lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön från arbetsgivaren.
I de fall arbetstagaren uppburit aktivitetsstöd kan återbetalningsskyldighet också aktualiseras vid en senare bifallsdom där ekonomiskt skadestånd utdöms för motsvarande tid.
80 Inkomstförsäkring
Unionens inkomstförsäkring får här tjäna som illustration för en typisk inkomstförsäkring inom den privata tjänstemannasektorn. Försäkringen ingår i medlemskapet i förbundet och innebär att den som blir arbetslös och är med i en svensk a-kassa kan få kompletterande ersättning utöver nuvarande 80 % av ersättningstaket på 25 025 kr/mån i arbetslöshetsförsäkringen. Inkomstförsäkringen
kompletterar medlemmens ersättning upp till 80 % av inkomsten upp till 60 000 kr/mån före skatt under som längst 150 ersättningsdagar, ungefär 7 månader. Det finns också möjlighet att teckna mer förmånlig tilläggsförsäkring.
Inkomstförsäkringen är villkorad på sätt att ersättning kan utgå i det fall en försäkrad tjänsteman uppbär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Nyss beskrivna avstängningsregler i avsnittet om arbetslöshetsförsäkringen får alltså genomslag även här. Skulle återbetalningsbetalningsskyldighet för viss period aktualiseras enligt 68 a § uppstår också återbetalningsskyldighet visavi
inkomstförsäkringen för motsvarande period. Skulle en tjänsteman retroaktivt få rätt i domstol i en anställningsskyddstvist så kan arbetslöshetsersättning uppbäras för tidigare avstängningsperiod och därmed också ersättning från inkomstförsäkringen.