Ersättningsnivåer

För att det nya studiestödssystemet ska fungera för vuxna i samband med omställning bör ersättningen vara på en nivå som gör att individer, av ekonomiska skäl, inte behöver göra stora livsförändringar för att kunna studera. Dessutom är viljan att ta stora studielån begränsad i samband med omställning.⁵⁴ Det leder till att bidragsdelen i det nya studiestödssystemet behöver vara relativt stor.

53 Från 40 års ålder finns idag möjlighet att få ytterligare 40 extra veckor med studiemedel om man av CSN bedöms ha särskilda skäl, exempelvis arbetsmarknadsskäl eller personliga skäl. Under 2018 fick endast knappt 600 individer extra veckor.

I Utbildningsdepartementet (2019) föreslås dels att undantagen för när extra veckor kan ges ska utvidgas, dels att tiden med extra veckor ökas till 80 veckor för studier på gymnasial och eftergymnasial nivå. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

54 Detta framgår bland annat av en undersökning bland privatanställda tjänstemän som Novus genomfört på uppdrag av Unionen under 2019. De som deltog i undersökningen fick svara på frågan: ”Skulle du idag vara beredd att ta studielån för att finansiera en vidareutbildning som varar i ett år?” 17 procent svarade ja medan 74 procent svarade nej. Endast 6 procent kunde tänka sig att ta maximalt lån, dvs. upp till 12 000 kronor. Tjänstemännen svar stämmer relativt väl överens med andelen

130

Ytterligare en central aspekt är att individer inte ska kunna bli överkompenserade (alltså att den samlade studieersättningen inte överstiger den tidigare lönen). Istället för fribeloppsreglerna i det befintliga systemet föreslås en modell som innebär att individer inte ska kunna få mer än 80 procent av bortfallen arbetsinkomst i bidrag, samt att även lånedelen begränsas så att individer inte

överkompenseras. De med pågående anställning förutsätts vara tjänstlediga för studier. Som framgår av nästa kapitel föreslås även ett kompletterande avtalat studiestöd som träder in för dem med kollektivavtal och löner över taknivån för det nya statliga studiestödet. Systemet behöver därmed även utformas så att individer även med detta beaktat inte kan bli överkompenserade via studielån.

För att möjliggöra en modell som är inkomstrelaterad bör bidragsdelen vara en skattepliktig ersättning (på motsvarande sätt som föräldrapenning, sjukpenning, a-kassa och andra

inkomstbaserade ersättningar). Dessutom krävs en tidigare arbetsinkomst och en jämförelseperiod (dessa begrepp definieras avslutningsvis i detta avsnitt). Ett alternativ är att använda den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) vid beräkningen av det nya studiestödet.⁵⁵

Figur 4.4. Utformning och ersättningsnivåer för befintligt och nytt studiestödssystem

Befintligt system Nytt parallellt system

Studiebidrag • 823 kr per vecka (dvs. ca 3 560 kr per månad). • 80 % av den minskade arbetsinkomsten upp till ett tak på 4,5 inkomstbasbelopp per år (ca 25 050 kr per månad) för den tidigare inkomsten, vilket ger maximalt 20 040 kr per månad.

Studielån, grunddel • 1 892 kr per vecka (dvs. ca 8 190 kr per månad).

• 2 828 kr per vecka, vilket motsvarar grund- och tilläggsdelen sammantaget i det befintliga systemet (dvs. ca 12 240 kr per månad).

Studielån, tilläggsdel • 936 kr per månad (dvs. ca 4 050 kr per månad).

Not: Nivåerna i befintligt system avser vad som gäller under 2020. Vid omräkning av belopp från studieveckor till månader har omräkningsfaktorn 4,33 använts, vilket är vedertaget sätt för denna omvandling

som enligt statistik från Folkpensionsanstalten kombinerar det finska vuxenutbildningsstödet med studielån. Andelen som läsåren 2016/17 till 2018/19 tog studielån varierar mellan 17 - 25 procent.

55 En fördel att använda SGI som grund för ersättningsberäkning är att det skulle vara enkelt och smidigt för den som har en fastställd och uppdaterad SGI. Det skulle å andra sidan kunna innebära en nackdel för dem som fått sin SGI sänkt eller nollad vid exempelvis indragen sjukpenning, vilket kräver en återgång till arbete för att SGIn ska återställas. En användning av SGI skulle därmed kräva någon form av ventil där en ersättningsberättigad inkomst kan fastställas även i denna situation. Den som inte har en fastställd eller uppdaterad SGI har alltid möjlighet att begära att Försäkringskassan gör det. Den extra administrativa börda detta kan innebära för Försäkringskassan bör inte överstiga den administrativa kostnad som CSN har för att beräkna arbetsinkomster under ramtiden, då flertalet individer redan har en fastställd SGI.

131 Bidrags- och lånedelarna i det nya systemet

Liksom i det befintliga systemet föreslås det nya och parallella studiestödssystemet innehålla en bidragsdel och en lånedel, dock utformade annorlunda så att de fungerar i samband med omställning.

Studiebidraget: Ersättningsnivån för det nya studiebidraget föreslås vara 80 procent av den minskade arbetsinkomsten. Dock enbart upp till ett tak på 4,5 inkomstbasbelopp per år,

motsvarande cirka 25 050 kronor per månad, för den tidigare inkomsten, vilket ger maximalt 20 040 kronor per månad under 2020. Därmed motsvarar ersättningsnivån ungefär ersättningen från a-kassan (innan förändringarna pga. coronakrisen). Bidragsnivån i det nya systemet blir därmed klart högre än bidragsdelen i det befintliga systemet. Detta bedöms, som tidigare nämnts, vara nödvändigt för att systemet ska fungera i samband med omställning för personer mitt i arbetslivet.

Studielånet: Maxbeloppet för studielånet i det nya systemet föreslås motsvara den sammantagna nivån på grund- och tilläggslånet i det befintliga systemet: 2 828 kronor per vecka, vilket ger cirka 12 240 kronor per månad. Den som erhåller det nya studiebidraget har även rätt att ta detta nya lån.

Individerna ska dock inte kunna bli överkompenserade när statligt bidrag, kollektivavtalad ersättning och studielån räknas samman.

Figur 4.5 Illustration av det nya statliga studiebidraget och studielånet i olika inkomstskikt Kronor per månad före skatt

Källa: Arbetsgruppens modellering av ersättning i olika inkomstnivåer givet det föreslagna studiestödets utformning.

Not: I samband med att studielånet visas i figuren räknas lånebeloppet upp med 30 procent för att den skattefria lånedelen bättre ska motsvara övriga komponenter i figuren som är angivna för att motsvara inkomst före skatt. 80%-linjen respektive 100%-linjen illustrerar var individens ersättning motsvarar angiven andel av tidigare arbetsinkomst.

Det är individens arbetstidsminskning och inte studietakten som föreslås ligga till grund för vilken studieersättning individen får. Systemet fyller alltså upp en del av inkomstbortfallet för den minskade arbetstiden. Vid ersättning på deltid minskas ersättningstaket proportionellt mot den minskade arbetstiden. När arbetstiden och inkomsten exempelvis minskats med 50 procent ersätter

studiebidraget 80 procent av inkomstbortfallet upp till det halverade taket vilket ger maximalt 10 020 kronor per månad. Individen får då cirka 90 procent av hela sin tidigare arbetsinkomst när

studiebidrag och kvarvarande lön läggs samman, vid inkomster upp till taket. Som tidigare nämnts

0

132

finns inget hinder för att en individ studerar i högre takt än vad som motsvaras av dennes arbetstidsminskning.

Det nya studiebidraget bör, som nämnts tidigare, vara en skattepliktig ersättning eftersom det är inkomstrelaterat (det gäller dock inte det nya studielånet som inte är ett bidrag). Då en central princip är att individer inte ska kunna bli överkompenserade krävs en modell som hanterar detta trots att lånedelen inte är skattepliktig. Det innebär att det är svårt att på förhand avgöra vilken nettolön som kommer att motsvara individens bruttolön eftersom skattesatserna varierar mellan olika inkomstnivåer och i olika delar av landet. Förslaget är att CSN tillhandahåller tabeller (baserade på skattetabeller) och ett webbaserat räkneverk som visar hur stora studielån individerna kan ta per månad. Dessa kan även användas när CSN beslutar om studiestöd. Denna modell innebär att

maxbeloppet för lånedelen inte blir exakt överensstämmande med individens tidigare inkomst. Vi bedömer dock detta som ett mindre problem för lånedelen än för bidragsdelen, eftersom det handlar just om ett lån som individen ska betala tillbaka. Som nämnts ovan måste systemet även kunna hantera den kompletterande avtalade studiestödet som träder in för dem med kollektivavtal och arbetsinkomst över taknivån för det nya statliga studiestödet, så att individer även med detta beaktat inte kan bli överkompenserade via studielån.

Definitioner av jämförelseperiod och tidigare arbetsinkomst

Eftersom modellen för att undvika att individer blir överkompenserade i det nya systemet bygger på att den maximala ersättningen som kan erhållas relateras till den tidigare arbetsinkomsten, krävs regler för hur den tidigare arbetsinkomsten definieras. Ett alternativ, som nämnts tidigare, kan vara att koppla det nya bidraget till SGI. I annat fall måste dock begreppen ”tidigare arbetsinkomst” och

”jämförelseperiod” definieras, förslagsvis enligt följande:

• Jämförelseperioden bestäms till de 12 kalendermånader som infaller före studierna påbörjas. Om individen är arbetslös i samband med att studierna påbörjas bestäms jämförelseperioden till de tolv kalendermånader som infaller före arbetslösheten.

• Tidigare arbetsinkomst motsvarar arbetsinkomsten under jämförelseperioden.

Genom att tillämpa en jämförelseperiod på 12 månader slår tillfälliga variationer igenom i mindre utsträckning. Eftersom individer som beslutar sig för att börja studera efter en tid av arbetslöshet, eller när en utbildning inte kan påbörjas i direkt anslutning till anställningens upphörande, inte ska missgynnas bestämts också jämförelseperioden till de 12 kalendermånader som infaller före det att individen blev arbetslös.

En alternativ modell för utjämnad kostnad mellan TRR och TSL

Eftersom det nya statliga studiestödet, i kombination med det avtalade kompletterande studiestödet som föreslås i nästa kapitel, innebär att den kompletterande ersättningen träder in först efter taknivån för det statliga bidraget, blir den avtalade kostnaden högre för högavlönade än för

lågavlönade. Det leder till en ojämn kostnadsfördelning mellan TSL och TRR. Ifall detta upplevs som problematiskt är därför en alternativ modell att ersättningsnivån för det statliga bidraget är lägre samtidigt som taknivån är högre.⁵⁶ Då kan det kompletterande stödet fylla ut från första kronan, och

56 Ett konkret alternativ är att det statliga bidraget ersätter 60 procent av den tidigare inkomsten med en taknivå på 60 000 kronor per månad, vilket ger maxbeloppet 36 000 kronor per månad. Ovanpå det fyller sedan den kollektivavtalade ersättningen ut från första kronan upp till 80 procent av den tidigare inkomsten med en taknivå för den tidigare inkomsten på 11 inkomstbasbelopp.

133

inte enbart efter att det statliga bidraget slagit i taket, vilket leder till utjämnad kostnad mellan TRR och TSL.