3 Regler för arbetskraftsinvandring
3.5 Bestämmelser om straff m.m
I 20 kap. 3 § UtlL anges att en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha ett sådant tillstånd kan dömas till böter.
Straffansvar inträder vid arbete utan föreskrivet tillstånd, oavsett om det föreligger ett formellt anställningsförhållande eller inte.47
47 Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen (2 maj 2016, Zeteo) kommentaren till 20 kap. 3 §.
I 20 kap. 5 § UtlL anges att den som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas här eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd, kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år när omständigheterna är försvårande.
Oavsett om ansvar krävs ut enligt 20 kap. 5 § UtlL ska den fysiska eller juridiska personen som har en utlänning anställd under sådana förutsättningar betala en särskild avgift enligt 20 kap. 12 § första stycket UtlL. När det gäller verksamhet som bedrivs av en juridisk person riktar sig anspråket ”mot den företagsmassa som hålls samman av denna, t.ex. av ett aktiebolag”. Företagets skyldighet att betala kvarstår alltså oavsett om det har överlåtits på en ny ägare.48
Avgiften är hälften av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken (2010:110) som gällde när överträdelsen upp-hörde. Har överträdelsen pågått under en längre tid än tre månader är avgiften i stället hela prisbasbeloppet. Om särskilda skäl talar för det får avgiften helt eller delvis sättas ned enligt 20 kap. 12 § tredje stycket UtlL.
I 20 kap. 12 a § UtlL anges förutsättningarna för att döma ut en särskild avgift för uppdragsgivare i entreprenadförhållanden som har haft en utlänning anställd som inte har rätt att vistas här. Det finns även här undantag från skyldigheten att betala en särskild avgift, bland annat om uppdragsgivaren har vidtagit rimliga kontroll-åtgärder och inte inser eller har skälig anledning att anta att arbets-givaren hade utlänningar anställda som saknade rätt att vistas i Sverige.
Det är allmän domstol som prövar om särskild avgift ska tas ut.
Ansökan ska göras av allmän åklagare inom två år efter det att över-trädelsen upphörde. När fem år har gått efter det att överöver-trädelsen upphörde får avgift inte tas ut enligt 20 kap. 13 § UtlL.
I 20 kap. 12 § andra stycket UtlL finns undantag från skyldig-heten att betala en särskild avgift. En arbetsgivare ska inte betala en särskild avgift om denne har fullgjort skyldigheten att kontrollera utlänningens rätt till vistelse här och har behållit en kopia av eller ett utdrag ur tillståndshandlingen samt har underrättat behörig myndighet, i detta fall Skatteverket, om anställningen.49 En arbets-givare som vid sin kontroll har varit oaktsam ska inte kunna undgå att betala en särskild avgift, exempelvis om denne vid kontrollen av
48 Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen (2 maj 2016, Zeteo) kommentaren till 20 kap. 12 §.
49 Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen (2 maj 2016, Zeteo) kommentaren till 20 kap. 12 §.
SOU 2016:91 Regler för arbetskraftsinvandring
utlänningens handling insåg eller borde ha insett att handlingen var förfalskad. Det blir rättstillämpningen som får avgöra vad arbets-givaren med ledning av förhållandena hade kunnat inse.50
Den som i en anmälan eller ett ansökningsförfarande enligt ut-länningslagen eller enligt en förordning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen, medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av betydelse, kan också dömas till böter eller fängelse i högst ett år när omständigheterna är försvårande, 20 kap. 6 § UtlL.
Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mild-rande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige om detta görs i vinstsyfte, 20 kap.
7 § UtlL.
Annan särskild rättsverkan mot den som har begått ett brott som avses i 20 kap. 5 § första stycket 1 UtlL, dvs. att ha en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige, regleras i 20 kap. 15–
17 §§ UtlL.
Av 20 kap. 15 § första stycket UtlL framgår att en arbetsgivare får för en tid av högst fem år fråntas sin rätt till en del av eller alla offentliga stöd, bidrag och förmåner som har beviljats men ännu inte betalats ut eller kommit arbetsgivaren till del. Det krävs vidare att omständigheterna vid gärningen är försvårande, att det är moti-verat med hänsyn till brottets straffvärde, att den samlade reak-tionen på brottsligheten inte blir oproportionerligt sträng och att anställningen har avsett arbete för annat än arbetsgivarens privata syften. Av paragrafens andra stycke framgår att särskild rättsverkan inte får avse stöd, bidrag eller annan förmån som har beviljats en fysisk person för hans eller hennes privata behov. Det gäller till exempel sjukpenning, arbetslöshetsbidrag, bostadsbidrag eller andra ersättningar. Detsamma gäller ersättningar som har mottagits för att vårda en annan familjemedlem eller nära anhörig.51
I 20 kap. 16 § UtlL regleras förutsättningar för återbetalnings-skyldighet för stöd, bidrag och andra förmåner som har betalats ut eller på annat sätt kommit arbetsgivaren till del upp till tolv måna-der innan brottet kom till Polismyndighetens kännedom. Även för
50 Prop. 2012/13:125 s. 55 f.
51 Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen (2 maj 2016, Zeteo) kommentaren till 20 kap. 15 §.
återbetalningsskyldighet krävs det att omständigheterna vid gärningen är försvårande, att det är motiverat med hänsyn till brottets straff-värde, att den samlade reaktionen på brottsligheten inte blir opro-portionerligt sträng och att anställningen har avsett arbete för annat än arbetsgivarens privata syften. Stöd för privata behov är också undantagna från återbetalningsskyldighet.
Särskild rättsverkan enligt 20 kap. 15 och 16 §§ UtlL får även beslutas i vissa fall mot juridiska personer. Det krävs enligt 20 kap.
17 § UtlL att ledningen för den juridiska personen inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.
Särskild rättsverkan kan också aktualiseras när brottet har begåtts av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att före-träda den juridiska personen eller att fatta beslut på den juridiska personens vägnar eller av en person som annars har haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten.