Den första forskningsfrågan löd: Hur har små- och medelstora företag påverkats av coronapandemin?
Framför allt har företagen påverkats av volatila råvarupriser, utmaningar när det kommer till att säkerställa kontinuerlig materialtillgång samt att kunna få tillgång till rätt kompetens till verksamheten. Att SMEs upplever risker förknippat med volatila råvarupriser går väl i linje med den inlästa teorin och behandlas av flera författare. Att de undersökta företagen upplevt svårigheter att säkerställa en kontinuerlig materialtillgång ligger i coronapandemins säregna natur eftersom den enligt teori och presenterade mediakällor har påverkat såväl utbud som efterfrågan genom olika nationella och internationella beslut, däribland nedstängningar,
“lockdowns” och andra begränsningar som genererat avsevärda effekter på de globala värdekedjorna. Tillgång till extern finansiering, vilket i teorin lyfts fram som ett betydande problem för SMEs under kriser, sågs som ett av de minst betydande problemen för företagen. En annan risk som företagen skattade relativt lågt var IT-risker. Det är dock möjligt att denna risk underskattas då forskning visar på en betydande ökning av IT-kriminalitet under coronapandemin och att sådana attacker ofta sker i det dolda.
Den andra forskningsfrågan löd:
Hur har små- och medelstora svenska företag anpassat sin riskstyrning som följd av coronapandemin och vad påverkar vilka förändringar som görs?
För att besvara detta genomfördes bland annat hypotestester men detta
kompletterades också med olika statistiska tester för att se vad som påverkar vilka åtgärder som företagen valt att vidta.
I tabell 6.1 har utfallen i hypotestesterna sammanställts.
Tabell 6.1. Sammanställning hypotestester
I samtliga fall antas nollhypotesen, det vill säga att inga förändringar har skett i riskstyrningen på dessa punkter. Detta ses som intressant då företagen samtidigt upplevt försämrade ekonomiska resultat till följd av coronapandemin. En förklaring skulle kunna vara att de undersökta företagen inte drabbats tillräckligt hårt för att tydliga förändringar ska ha varit motiverade. Detta har resulterat i låga medelvärden när det kommer till i vilken utsträckning de vidtagit olika åtgärder. En annan möjlig förklaring kan finnas i den befintliga forskning som finns om riskstyrning i SMEs och där det menas på att dessa företag har begränsade möjligheter till att hantera sina risker, bland annat till följd av bristande resurser och kunskap. En annan förklaring kan vara alltför grova mätskalor i undersökningens genomförande. Här skulle eventuellt noggrannare mått genererat ett tydligare resultat.
När det kommer till finansiella risker observerades inga skillnader i målsatt kapitalstruktur, varken när det kommer till soliditet eller likviditet. Däremot kunde man observera reviderade bonusar. Det fanns dessutom ett positivt samband mellan den påverkan på det ekonomiska resultat som coronapandemin hade haft på
företagen och hur bonusarna hade reviderats. Med försämrat ekonomiskt resultat hade också bonusincitamenten som andel av ordinarie lön minskats.
Vad gäller strategiska risker tycks företagen i låg utsträckning vidtagit åtgärder även i de fall där de drabbats av problem. Det kunde exempelvis påvisas att företagen trots att de upplevt minskad efterfrågan varken valde att utöka antalet
försäljningskanaler eller breddat sina produktportföljer för att åtgärda detta, trots att befintlig litteratur på området rekommenderar detta för att öka motståndskraften i organisationerna och bättre kunna hantera kriser. Detta kan dock förklaras av att sådana åtgärder kan vara kostsamma i en period då företagen kan behöva spara
pengar. En åtgärd som kunde påvisas var att om företagen upplevde svårigheter att leverera sina produkter till kunder så hade de i högre utsträckning också utökat antalet försäljningskanaler som de använde sig av. Det kunde också påvisas ett positivt samband mellan hur mycket resurser företagen valde att investera i
innovationsarbete och hur efterfrågan har påverkats under coronapandemin. Företag som hade sett en minskad efterfrågan hade också minskat nedlagda resurser på innovationsarbete. Företagen hade inte genomfört någon omställning av produktion vilket går emot de rekommendationer som presenterats av teorin där en ökad flexibilitet ses som ett sätt att kunna hantera ändrad efterfrågan på marknaden vilket har skett under coronapandemin.
De undersökta företagen hade i sin helhet inte sedan coronapandemins utbrott utökat antalet leverantörer som de använder sig av för samma typer av varor. Däremot så hade de företag som upplevt en ökad grad av störningar i materialförsörjningen också börjat använda sig av fler leverantörer för att åtgärda detta. Vad mer som kunde påvisas beträffande denna punkt var att det inte fanns statistiskt belägg för att påstå att företag som innan coronapandemins utbrott hade använt sig av “single sourcing” hade upplevt en högre grad av störningar i materialförsörjningen. Likväl valde de företag som upplevde större problem på denna punkt att börja använda sig av en högre grad av ”dual sourcing”.
I linje med resultatet från testet av hypotes 3B så visade det sig att företagen i sin helhet inte heller hade ökat sina lagernivåer under coronapandemin men att de företag som hade upplevt en ökad grad av störningar i materialförsörjningen hade vidtagit denna åtgärd för att mildra problemet. Detta ger ytterligare skäl att tro att anledningen till att nollhypoteserna förkastades kan ha berott på att företagen i sin helhet inte upplevt en tillräckligt stor grad av problem för att åtgärder ska vara befogade. I takt med att problemen har ökat på olika punkter har också företagen vidtagit åtgärder. På frågan om lagernivåer ställdes dessutom en fråga om hur de avser göra i framtiden, detta för att undersöka om det bara är en tillfällig förändring för att lösa kortsiktiga problem eller något där avsikten är att även fortsättningsvis använda sig av större lager. De företag som hade ökat sina lager under
coronapandemin avsåg också fortsätta göra så efter krisens slut vilket kan ses som en förändring i riskstyrningen där man sänker sina risker i materialförsörjningen men samtidigt kan drabbas av högre lagerkostnader.
Företagen hade upplevt en ökad grad av sjukskrivningar men hade inte vidtagit åtgärder såsom att öka antalet timanställda/vikarier. Vidare så hade företagen också tydligt ökat andelen hemarbete, men mycket få av respondenterna uppgav att de hade vidtagit åtgärder för att värna om personalhälsan, trots att denna aspekt kring hemarbete lyfts av flertalet författare. Gällande IT-risker, vilka också antas öka i takt med den ökade graden av hemarbete, var det främst två åtgärder som hade vidtagits: att personalen bara använde sig av företagens egna datorer samt använde sig av VPN vid kommunikation. Utbildning av personal i IT-risker, vilket i teorin nämnts som en viktig åtgärd beträffande IT-säkerhet, hade endast knappt 20 procent av företagen genomfört. Företagen hade inte heller intensifierat sitt arbete med IT-relaterade risker trots att en ökad mängd attacker påvisats i litteraturen. Däri kan en betydande risk finnas.
Ytterligare en åtgärd som företagen hade vidtagit var att hålla fler möten om risker, något som kan ge personal möjlighet att lyfta de risker de identifierat och föra kunskap vidare.