Deduktiv ansats är vanligt för kvantitativa studier. I en sådan process styrs datainsamlingen av den teori som samlats in. Teorin leder till att hypoteser formuleras vilka i sin tur testas i den empiriska undersökningen (Bryman och Bell 2017).
I denna uppsats används deduktiv ansats vilket gestaltar sig i hur den teori som samlades in formade hypoteserna som i sin tur ska undersökas statistiskt via en webbenkät. Under insamlingen av teori framträdde vissa områden som särskilt betydande faktorer för SMEs och deras riskstyrning, och där vissa risker, såsom de som är kopplade till hemarbete har visat sig särskilt under coronapandemin. Teorin ger således en klar bild kring vilka risker som finns och utifrån denna kunskap kan det undersökas hur företagen har hanterat dessa. Nackdelen med den deduktiva ansatsen kan vara att vissa aspekter riskerar missas. Då den empiriska
undersökningen formats av befintlig teori kan nya aspekter som uppstått under coronapandemin och ännu inte hunnit fångas upp i teorin riskera missas, vilket kan
bli ett tillkortakommande som följd av metodvalet. Har inte riskerna redan identifierats i teorin undersöks de heller inte.
Forskningsdesign
I detta arbete används en tvärsnittsdesign, vilket utförs genom en webbenkät. Enligt Bryman och Bell (2017) används en tvärsnittdesign för att samla in data vid en viss tidpunkt och kvantifiera denna. Datan som samlas in kan användas för att hitta samband mellan de olika variablerna men däremot har tvärsnittdesignen
tillkortakommanden när det kommer till att kunna fastslå orsakssamband mellan dessa.
Då undersökningen delvis syftar till att undersöka förändringar i form av hur riskstyrningen på de undersökta företagen har förändrats till följd av
coronapandemin hade ett alternativ varit att använda sig av en longitudinell design.
Bryman och Bell (2017) beskriver att dessa är vanliga just för att undersöka förändringar då urvalet studeras vid flera tillfällen. Detta lät sig dock inte göras inom den tidsram som fanns tillgänglig för att genomföra studien. För att mäta förändring har i stället respondenterna fått ange i vilken utsträckning de genomfört förändringar i sin riskstyrning sedan coronapandemins utbrott. Nackdelen med detta förfarande är att respondenterna lämnar svar baserat på hur de minns det hela i stället för den högre precision som en longitudinell design hade kunnat ge för att mäta just förändringen.
Urval
Ett urval utgör en del av populationen och det är detta man vill ha kunskap om. Det är inte ovanligt att ekonomin begränsar för urvalets själva storlek. Här blir det alltså i stället frågan om ett urval, eller som det egentligen heter, stickprovsundersökning.
Rätt genomfört kan ett mindre urval, med andra ord en stickprovsundersökning, vara representativt för den större populationen som man ämnar söka kunskap om.
För att erhålla en god representativitet kan man göra på ett av två olika sätt: obundet slumpmässigt urval eller systematiskt urval. Dessa är exempel på sannolikhetsurval som syftar till att ge slumpen ett mindre urval som liknar den större populationen.
Ett systematiskt urval innebär att man utifrån en förutbestämd urvalsram skapar urvalet utefter en lista, författarna exemplifierar med advokater som är medlemmar i advokatsamfundet. Vid ett systematiskt urval måste man tänka på att eliminera risken för periodicitet, exempelvis får inte var tionde individ eller enhet vara
sorterade på ett sådant sätt att den alltid följer ett visst mönster, exempelvis kön eller ålder. Detta är en viktig egenskap för att sedermera kunna skapa generaliserbarhet i de resultat som urvalet genererar (Hagevi & Viscovi 2016).
För att hitta företag har Allabolag.se och deras funktion “branschsök” använts. Där har sökkriterier angivits för att få företag som passar uppsatsens syfte. Dels har branschindex “tillverkning och industri” använts. Att just detta branschindex valdes var då det antogs att denna typ av företag är utsatta för många olika typer av risker där det i tillverkning krävs allt ifrån kontinuerliga leveranser in och ut ur
verksamheten, där räntor, valutakurser med mera kan ha stor betydelse men också där hemarbete kan varit aktuellt för de som jobbar på kontoren. Därav sågs de som intressanta att undersöka. Sedan valdes att företagen skulle ha mellan 10–500
anställda och under SEK 500 miljoner i omsättning. Då den översta kategorin som går att välja för antalet anställda sträcker sig mellan 200–1000 anställda har omsättning använts som utgångspunkt och därefter har antalet anställda kontrollerats för var och ett av företagen innan de kontaktats. De med störst
omsättning kontaktades först och därefter har var och ett av företagen som uppfyller sökkriterierna och haft kontaktuppgifter på sina hemsidor kontaktats i fallande ordning sett till omsättning. I de fall där det varit möjligt har fråga om deltagande skickats direkt till VD för respektive företag. Har kontaktuppgifter till VD saknats har andra förmodade befattningshavare med insyn i riskstyrningen valts, såsom CFO, controller eller dylikt. 639 företag har tillfrågats om att vara med. Av dessa valde 153 att tacka ja till att delta i webbenkäten. Det minsta företaget (sett till omsättning) som har kontaktats har en omsättning på SEK 57 miljoner.
Bortfall och andra brister i materialet behandlar uppgifter som gått förlorade eller aldrig registrerats. Detta kan exempelvis ske när respondenter, av någon anledning, inte vill besvara enkäten. Om det föreligger bortfall bör konsekvenserna av detta diskuteras. Det viktigaste är att fastställa om bortfallet är slumpmässigt eller
systematiskt (Eggeby & Söderberg 1999). För att minska bortfallet för webbenkäten i sin helhet har inga frågor utöver kod för deltagande gjorts obligatoriska att
besvara. Detta kan å andra sidan riskera öka bortfallet för enskilda frågor men detta sågs som mindre problematiskt än om webbenkäten inte alls besvarades. 121 företag svarade på webbenkäten och bortfall på enskilda frågor är mycket begränsat
förutom i den avslutande öppna frågan där företagen själva får skriva hur de hanterat risker kopplade till personalens hälsa vid hemarbete.
För att öka svarsfrekvensen vid enkätundersökningar kan man använda sig av påminnelser. Det är enbart de som inte svarat som bör erhålla påminnelser. Det är därför viktigt att skapa ett system för de som ansvarar för enkätundersökningen så att man kan hålla reda på vilka som besvarat enkäten. Ett register där varje tillfrågad respondent i urvalet erhåller en kod som också ska fyllas i vid enkätgenomförande kan vara bra, exempelvis 001, 002 och så vidare. En vecka efter första utskicket är en generell tumregel för att skicka ut påminnelse. (Hagevi &Viscovi 2016). Just detta gjordes för att öka deltagandet i urvalet. Varje deltagande företag fick en kod och de som inte hade svarat på enkäten fick sedan en påminnelse skickade till sig 2021-04-19, vilket var en dryg vecka efter att webbenkäten ursprungligen skickades ut och svarstiden förlängdes i samband med det till 2021-04-27. Efter att påminnelse skickades ut inkom ungefär hälften av de kvarvarande förväntade svaren.
Datainsamling
För datainsamlingen har en webbenkät använts. Webbenkäten ligger som bilaga 1.
Den tvärsnittsdesign som enkäter utgör ger en bra ögonblicksbild. Däremot har det svagheter när det kommer till att fastslå kausala förhållanden då orsak och verkan mäts samtidigt (Thrane 2019). Andra fördelar med webbenkäter är att de har låga kostnader, att snabb respons kan ges, att färre bortfall i enkätfrågorna sker och att de tenderar ge bättre svar på öppna frågor än klassiska enkäter som skickas via post, för att nämna några punkter. Nackdelar med enkätundersökningar är att det är ganska få som tenderar svara och det finns även en ökad risk för att samma person i
stället svarar flera gånger än om en vanlig enkät skickas ut via post (Bryman och Bell 2017). Även Eliasson (2018) påtalar att den låga svarsfrekvensen är ett bekymmer beträffande webbenkäter men att detta dock kan förbättras genom att vända sig direkt till personer i ledande roll samt använda sig av påminnelser.
Ett bra frågeformulär bör vara tydligt formulerat och i så hög mån som möjligt befriat från facktermer. I stället bör så vardagligt språk som möjligt användas.
Utöver detta bör frågorna hållas så korta som möjligt, negationer undvikas och frågorna bör inte heller vara ledande. Det är också viktigt att inte flera frågor letar sig in i en och samma fråga i formuläret, utan att det bara är en fråga som
respondenten svarar på åt gången (Eliasson 2018). Frågeordningen i en enkät fyller framför allt två funktioner: maximera respondenternas intresse samt minimera bortfallet. Det finns därutöver en risk att frågor som ställs tidigt i enkäten påverkas respondentens intresse att besvara enkäten. Vidare menar författarna att de första frågorna bör engagera och vara representativa för enkäten. Det rekommenderas dessutom att man inte använder öppna frågor bland de inledande frågorna i en enkät (Hagevi & Viscovi 2016). Vid utformandet av enkäten togs ovan i beaktande och de inledande frågorna formulerades för att skapa en grundläggande uppfattning om vad enkäten handlade om. Frågorna hade, sånär som på enstaka frågor, inte öppna svarsalternativ. De var enkla att besvara och var av grundläggande karaktär.
Tematisering av frågor kan öka intrycket av struktur hos respondenten.
Tematisering av frågor innebär att respondenten samtidigt blir bekant med frågorna och förstår deras sammanhang bättre. Ett annat sätt att gruppera enkätfrågor och öka strukturen är att samla svarsfrågor med samma svarsskala tillsammans (Hagevi &
Viscovi 2016). Båda dessa rekommendationer har använts i enkätutformandet där såväl tematisering utifrån ämne som gruppering av svarsskalor använts. För att ytterligare skapa struktur i en annars omfattande enkät användes så kallade frågebatterier. Varje frågebatteri, det vill säga nytt avsnitt i enkäten, tillämpar en övergripande introduktion. Frågebatterier kan utöver introduktioner även innehålla generella och förklarande frågor (Hagevi & Viscovi 2016).
Beträffande delen om att vända sig direkt till personer i ledningsbefattningar har detta gjorts i den utsträckning det varit möjligt och kontaktuppgifter till dessa funnits att tillgå. Respondenterna har dessutom givits gott om tid på sig att svara på frågorna. Påminnelser har också skickats ut för att höja svarsfrekvensen så mycket som möjligt.
Eliasson (2018) skriver att det finns fyra typer av variabler som kan användas vid insamling av kvantitativa data. Dessa är: nominalvariabler, ordinalvariabler, intervallvariabler och kvotvariabler. Nominalvariabler karaktäriseras av att de inte kan rangordnas. Denna typ av variabler används i webbenkäten som skickades ut i denna studie, exempelvis när företagen svarar på hur ägandestruktur ser ut och vilka som ansvarar för riskstyrningen. Den huvudsakliga typ av variabel som används i undersökningen är dock ordinalvariabler. Enligt Eliasson (2018) är ordinalvariabler av sådan art att de går att rangordna men avstånden mellan svaren är inte kända. De påståenden som görs i studiens webbenkät där respondenterna på en skala från 1 till 7 svarar på i vilken grad de håller med om påståendet är exempel på ordinalskalor.
Det förekommer även ett par dikotoma variabler, exempelvis i frågan gällande om
företagen är del av koncern. Eliasson (2018) beskriver att dikotoma variabler bara har två svarsalternativ, vilka ofta utgörs av ja eller nej.
Vilka skalor och hur många svarsalternativ som givits har anpassats efter frågorna.
De frågor som berörde i vilken utsträckning respondenterna upplevde att olika typer av risker påverkat deras verksamhet ansågs en skala mellan 1–10 lämpligt då det ger en högre precision än om färre alternativ ges och utan att för den delen riskera bli förvirrande. För påståenden där respondenterna skulle ange i vilken grad de höll med eller ej om olika påståenden användes i stället en skala som sträckte sig mellan 1–7. Detta då det möjliggjorde ett värde mitt på skalan, i form av 4, vilket motsvarar
“vet ej/varken eller”. Det fördes diskussioner om att bara ha fem svarsalternativ och då i textform för påståendet. Dessa skulle då ha varit “Håller helt med”, “Håller delvis med”, “Vet inte/varken eller”, “Håller inte med”, “Håller inte alls med”.
Detta hade dock givit färre nyanser i svaren än vad en skala 1–7 ger och det hade blivit mycket text att läsa för respondenterna.
Valet av webbenkät gör att frågorna går snabbt att besvara för respondenterna och möjliggör därmed många deltagare som kan ge förutsättningar att dra goda
statistiska slutsatser. De frågeställningar och hypoteser som formulerats i inledning och teorikapitel lämpar sig väl att undersöka via webbenkät. Webbenkäter ger dessutom respondenterna en god anonymitet vilket kan bidra till att öka viljan att svara på frågor gällande risker vilket kan vara känsligt att dela med sig av när företaget och vem som svarar på enkäten är känt. Gällande själva strukturen på webbenkäten så innehöll den 62 frågor och gjordes om flera gånger för att bli så tydlig som möjligt men alla varianter hade sina tillkortakommanden, så även den som till slut valdes. Tanken var först att ha olika avsnitt som var för sig var kopplade till forskningsfrågorna, det vill säga att ett avsnitt helt ägnades åt att respondenterna fick svara på vilka risker de upplevt som mest betydande och sen ett annat avsnitt om hur riskstyrningen förändrats. Det upplevdes dock som rörigt att hoppa mellan olika typer av risker hela tiden och storleken på avsnitten blev obalanserade. Därför valdes det att i stället dela upp avsnitten utifrån vilken typ av risker som behandlas och däri undersöka såväl hur de upplevt dessa samt hur de hanterats. Nackdelen med detta upplägg blev dock att frågor blandas med påståenden i samma avsnitt vilket gjorde det hela något mindre läsvänligt men fördelarna ansågs likväl vara större nackdelarna med den strukturen. Ett misstag gjordes på en av frågorna. I frågan gällande antalet anställda har en överlappning i svarsalternativen råkat uppstå. Ett svarsalternativ är 50–100 anställda, ett annat är 100–150 och så vidare. Skulle ett företag råka ha just 100 anställda kan det därmed falla in i två kategorier. Det antas dock ej vara av avgörande betydelse för
dataanalysen, men bör likväl poängteras.