Här beskrivs pedagogernas uppfattning om utveckling kring samverkan genom reflektion. De framträdande uppfattningarna om detta har sammanfattats i följande underrubriker: Pedagogernas uppfattning om utveckling genom enskild reflektion kring samtal och Pedagogernas uppfattning om utveckling genom reflektion med kollegor.
5.5.1 Pedagogernas uppfattning om utveckling genom enskild reflektion
kring samtal
”(…) jag kan vrida och vända om en situation eller om något hänt (…) hur gjorde jag här, blev det rätt, förstod dom mig.” (Pedagog A)
”(…) jag kan rannsaka mig själv (…) varför sa jag nu på detta sättet, tolkade föräldern det annorlunda (…) man tar till sig det och tänker på det (…).” (Pedagog F)
”(…) har jag haft ett samtal med en förälder så reflekterar jag alltid inom mig, hur har det gått, gick det bra eller dåligt, jag kan reflektera bara jag stått i hallen med föräldern och pratat, sen reflekterar jag mer när man haft ett utvecklingssamtal (…).” (Pedagog E) ”(…) när jag ska ha utvecklingssamtal har jag tänkt både före och efter samtalet, så att jag inte forcerar fram för fort (…) man bör vara medveten om att hur många år man än arbetat så måste man tänka på sin egen roll och hur man agerar och att man kan utvecklas hela tiden.” (Pedagog C)
Samtliga pedagoger menar att de ständigt reflekterar över samtal; innan, under tiden och efteråt. De tänker igenom sitt agerande för kunna förbättra det till nästa gång. Pedagog F berättar hur hon rannsakar sig själv. Flera pedagoger beskriver hur de reflekterar kring hur föräldern uppfattade deras agerande och om de nådde fram till föräldern. De funderar över allt de gör, men framförallt kring tydlighet och hur olika saker framförs. Det är viktigt hur föräldern ser på pedagogen och att de får en bra uppfattning om pedagogen – något pedagogerna ständigt funderar över. Pedagog C menar att oavsett
stor erfarenhet och många år i yrket så måste hon fundera kring sitt agerande och sin roll, och att hon hela tiden kan utvecklas - något som flera pedagoger nämner.
Pedagogens intrapsykologiska funktion synliggörs i dessa skeenden då hon lär sig av sina egna tankar, likt det Vygotskij (1934/2001) lyfter. Ett samtal äger rum inom pedagogen och genom detta lär hon sig hur hon skall agera, eftersom en diskussion äger rum inom henne. Genom detta utvecklas kunskap. Genom att ständigt reflektera förbereder sig pedagogen inför liknande kommande situationer.
Ur reflektionen växer nya tankar, sätt att agera på och nya idéer fram. En reflektion-i- handling äger rum under den tid en situation med en annan människa pågår (Schön 1995/2003). När pedagogen agerar tillsammans med föräldern, kan pedagogens handling just här och nu kan förändra situationen, eftersom hon reflekterar här och nu, till exempel i utvecklingssamtalet som pedagog C beskriver. Även reflektion-över- handling finns i dessa skeenden då pedagogen reflekterar över sitt agerande och handlande och dess konsekvenser, likt det Schön (1995/2003) beskriver. Pedagogen reflekterar innan eller efter en situation och kring vilka konsekvenser som kommer att växa fram. Reflektionen äger rum innan eller efter den aktuella situationen eller handlandet, till exempel när hon rannsakar sig själv som pedagog F berättar om eller som pedagog E beskriver om det dagliga samtalet i hallen.
5.5.2 Pedagogernas uppfattning om utveckling genom reflektion med
kollegor
”(…) man reflekterar med kollegor, berättar och pratar.” (Pedagog E)
”(…) efteråt vill man förmedla till sina kollegor att det här blev sagt (…) och så börjar man tänka att jag kanske inte bemötte på rätt sätt (…) att vi har en öppen dialog kollegor emellan så att man får feedback från dom (…) så att man kan göra det bättre nästa gång (…) man byter erfarenheter med kollegor också.” (Pedagog I)
”(…) jag har haft många olika arbetskollegor och vi stärker varandra mycket i mötet med föräldrar (…) vi har ett ansvar för varandra, man får inte vara rädd att säga till kollegor emellan (…).” (Pedagog C)
”(…) man reflekterar med sina kollegor, varför blev det bra, varför tog vi upp det på detta sätter (…) vi kan bolla sinsemellan (…) man måste hela tiden reflektera över alla möten (…).” (Pedagog J)
”(…) om man ska ta upp något negativt då får jag prata med mina kollegor innan (…) måste hela tiden fundera över hur man lägga upp saker (…).” (Pedagog G)
”(…) när allting flyter på med barnet utan problem då är det lätt att prata med en förälder, men det är ju inte alltid så, det är ju problem ibland och det är ju då du verkligen ska kunna ha ett bra samtal och du måste klara det även om det är svårt (…) det finns exempel där föräldern skriker på en (…) då ska du ju verkligen kunna vara proffsig och ta det lugnt och kunna prata med föräldern.” (Pedagog F)
Pedagogerna menar att reflektion med kollegor är det som främst utvecklat deras kompetens i mötet med föräldern. Tillsammans med kollegor reflekterar de ständigt. De flesta betonar att det är i svårigheterna de reflekterar mest – till exempel när något negativt skall tas upp om barnet. De menar att de som kollegor har ett ansvar för varandra, och reflekterandet tillsammans skall präglas av ett öppet och ärligt klimat. De pratar med varandra både innan samtal och efter. Pedagog I och C berättar att reflektion med olika kollegor om deras olika erfarenheter kan utveckla kompetensen. Genom reflektion och diskussion kan kollegor förbereda varandra inför nästa möte med föräldern, som pedagog I berättar om. Pedagog F är rak på sak när hon berättar om väldigt svåra möten med föräldern och att kollegor där både kan komplettera och stärka varandra samt hjälpa varandra att behålla ett lugn och ett professionellt bemötande. Reflektion-över-handling äger rum när kollegor reflekterar tillsammans. När pedagogerna tillsammans lyfter, diskuterar och tänker kring sina handlingar och vilka konsekvenser de får, så används detta i förberedande syfte inför framtida händelser. Människor lär i gemenskap vilket kan sammanfattas i begreppet community of practice (Schön, 1995/2003). Detta gör pedagogerna tillsammans med föräldern. Genom den interpsykologiska funktionen använder sig pedagogerna av det de lärt sig av andra människor i kommunikativa processer – när de reflekterar tillsammans utvecklas lärdomar. Reflektionen fungerar som en artefakt, då den är en problemlösare och används som ett redskap för att lära, likt det Vygotskijs (1934/2001) synliggör. Pedagogerna berättar att det oftast är i svårigheterna som de tillsammans med kollegor
reflekterar. I det problematiska uppstår kunskap (Schön 1995/2003). Detta härleder vi till pedagogernas uppfattningar om svårigheterna och hur kunskap utvecklas, eftersom det är i det problematiska som den uppstår. Pedagogerna måste tänka om inför framtida situationer. Pedagogerna berättar om hur de som kollegor har ett ansvar för varandra och måste både ge och ta kritik. Detta kan kopplas till begreppet feedback, som belyser hur utvecklande denna återkoppling är för människan, likt det Rosenberg 1995/2003 skriver om. Pedagogerna reflekterar och utvärderar framtiden för att kunna förbättra sitt agerande. När pedagogerna ger varandra feedback så utvecklas deras professionella roll, liksom en trygghet i den. Ärlighet ryms i begreppet, något som pedagogerna också betonar är mycket viktigt.
Genom att aktivt lyssnar visar människan en inkänningsförmåga för den andre parten (Gordon, 1974/1977). Detta berättar pedagogerna om. De hjälper varandra att hitta egna sätt att lösa problemen på, utan att de lägger någon särskild stor värdering i det. Pedagog J berättar hur kollegor kan bolla sinsemellan och utifrån det hävdar vi att pedagogerna kan diskutera och reflektera kring olika aspekter samtidigt som det handlar om sak och inte person. Detta kan också inkluderas i ett inkännande sätt. Med ett empatiskt förhållningssätt kan pedagogerna ta åt sig vad den andre kollegan säger, både positiva och negativa saker. De behöver inte tycka likadant men de visar att de förstår varandra.