Här beskrivs pedagogernas uppfattning om vad de anser är ett gott bemötande i en bra relation med föräldern på förskolan. De framträdande uppfattningarna om vad en bra relation är har sammanfattats i följande underrubriker: Pedagogernas uppfattning om respons från föräldern, Pedagogernas uppfattning om gott bemötande, Pedagogernas uppfattning om engagemang.
5.1.1 Pedagogernas uppfattning om respons från föräldern
”(…) när man liksom lyssnar på den andre ju samtidigt som dom lyssnar på mig (…).” (Pedagog D)
”(…) man lyssnar och pratar tillsammans, att man får god kontakt, man skapar ett
förtroende för varandra (…).” (Pedagog E)
”(…) öppen och rak i dialogen och att man också förväntar sig att föräldrarna är det (…).” (Pedagog J)
Samtliga pedagoger har liknande uppfattningar kring en bra relation tillsammans med föräldern. Genom att kommunicera med föräldern menar de att samarbetet gynnas och därmed också barnets utveckling i förskolan. Utifrån deras uppfattningar menar vi att de beskriver hur kommunikationen måste vara responderande.
Detta kan härledas till den kommunikativa demokratin där kommunikation ses som en gemensam kraft men också ett utbyte av kunskap (Dewey, 1985/1999). I denna kommunikation utvecklar pedagoger och förälder kunskap och en ökad förståelse för varandra. Pedagog D lyfter hur pedagog och förälder lyssnar på varandra och ser detta som en förutsättning för ett gott samarbete. Både pedagog E och D menar att det är viktigt att lyssna på föräldern och vara öppen för dennes åsikter. Pedagog J säger att relationen ska kännetecknas av en öppen och rak dialog där även föräldern förväntas vara det. I ett öppet, lyhört och ärligt klimat så ökas förståelsen och förmågan att se den andres behov.
Genom att använda kommunikationen som en intellektuellt redskap – en språklig artefakt så får båda parter ny kunskap om varandra och det samarbete som äger rum
(Vygotskij, 1934/2001). Nya tankar uppstår och artefakten fungerar som en problemlösare i det möte som uppstår mellan förälder och pedagog.
5.1.2 Pedagogernas uppfattning om lyhördhet i en bra relation med
föräldern
”(…) bra på att möta folk och liksom lyssna in (…).” (Pedagog H)
”(...) dom ska kunna komma hit och känna att dom kan prata och känna ett förtroende
(…).” (Pedagog A)
”(...) jag lyssnar på förälderns önskemål och deras behov, och att dom kan vara öppna
och att de känner sig trygga.” (Pedagog A)
”(...) föräldern ska få komma till tals och att jag lyssnar in så att de får säga vad de vill
ha sagt (…) jag bekräftar det dom säger antingen positivt eller negativt.” (Pedagog B) Pedagogerna menar att lyhördhet är en väldigt viktig del i en bra relation med föräldern. Samtliga menar att genom ett gott bemötande når de fram till föräldern. Pedagog H och B säger att de känner av den unika situationen och agerar utifrån det. Pedagog B menar också hur viktigt det är att föräldern skall få föra fram sina åsikter och att hon skall vara lyhörd inför detta. Liknande betonar även Pedagog A, men framför också att om förälder vågar och kan vara öppen så utvecklas en trygghet i relation. I detta utvecklas också förtroendet mellan de båda. Pedagog B menar att det är viktigt att bekräfta vad föräldern säger så att det inte bara handlar om att lyssna utan också om att uttrycka ett svar verbalt.
När medieringen sker samspelar tankar, handlingar och artefakter med varandra (Vygotskij, 1934/2001). I pedagogernas bemötande ser vi hur en mediering äger rum. Pedagogen tänker kring ett gott bemötande och utifrån det handlar hon på ett visst vis. De brukar intellektuella artefakter som i detta sammanhang är förståelse, språk och empati. Allt detta sker i mötet med föräldern här och nu.
När människan reflekterar i skeendet och utifrån sitt eget agerande förändrar situationen, äger en reflektion-i-handling rum (Schön 1995/2003). Denna reflektion menar vi inträffar när de visar en lyhördhet mot föräldern och anpassar situationen efter
sitt eget och förälderns agerande. I samband med detta kan de också förändra situationen.
Utvecklandet av en jag-du-relation är väsentlig om en god relation mellan förälder och pedagog ska utvecklas på förskolan (Paulsen, 2013). Denna relation synliggörs i pedagogernas uppfattningar. Eftersom bland annat pedagog A nämner hur förtroende och trygghet utvecklas genom lyhördheten i relationen, så främjas även jag-du- relationen.
Med ett empatiskt förhållningssätt riktar människan allt fokus mot den andre som möts. I detta förhållningssätt ryms en förståelse för den andre parten (Rosenberg, 1995/2003). Förståelsen i detta sammanhang menar vi är att inte värdera föräldern utan att se den unika människan som finns bakom skalet. Pedagogerna menar att föräldern då känner sig förstådd och får sina yttringar bekräftade. Allt fokus riktas mot föräldern. Vi tolkar att pedagogerna är empatiska och försöker ta förälderns perspektiv. Det handlar inte om att tycka likadant som föräldern och i detta synliggörs deras strävan efter förståelse.
5.1.3 Pedagogernas uppfattning om engagemang i en bra relation med
föräldern
”(…) jag visar att jag har tid och lyssnar på dom (…).” (Pedagog F)
”(…) dom märker att jag är engagerad i deras barn (…) jag visar föräldrarna att jag bryr mig om deras barn, att jag alltid kan säga något positivt om deras barn (...).” (Pedagog F)
”(…) jag är gärna ett stöd för föräldrarna när de kommer och frågar om saker.” (Pedagog J)
Samtliga pedagoger har liknande uppfattning kring relationen med föräldern; de menar att de har ett ansvar för denna. De ska ta ansvar för att relationen fungerar och i detta måste ett starkt engagemang inte bara finnas utan också synas. Om föräldern känner hur pedagogerna är engagerade i mötet och framförallt engagerade i deras barn så främjas den goda relationen. Pedagog F är rak på sak och framför hur hennes engagemang för barnet märks hos föräldern, och att hon visar dem hur hon bryr sig om deras barn genom att alltid kunna säga något positivt om barnet ifråga. I mötet med föräldern visar hon att hon dels har tid, men också tar sig tid och verkligen lyssnar engagerat på föräldern.
Pedagog J berättar hur hon visar engagemang genom att verkligen visa för föräldern att hon ställer upp och stöttar den i olika frågor.
Gustavsson (2009) beskriver fronesis eller praktisk klokhet. Med hjälp av detta agerar människan rätt i rätt situation – hon anpassar sitt agerande utifrån situationen. Hon förbättrar situationen genom att ta ansvar för relationen, men också genom att vara ett stöd för den andre. Detta kan vi härleda till de uppfattningar som pedagogerna uttrycker, i synnerhet Pedagog J.
Genom reflektion-över-handling tänker människan kring sitt handlande tillsammans med en annan människa och hur hennes handlade påverkade situationen (Schön 1995/2003). Pedagogerna reflekterar över sitt handlande tillsammans med föräldern och hur hennes handlande påverkade situationen. I detta reflekterande kan pedagogerna se hur hennes engagemang synliggörs för föräldern och därmed se konsekvenserna av hennes engagemang.
Det människan tidigare lärt sig i olika möten brukas i framtida situationer. Hon utvecklar kunskap kring det sociala agerandet. Detta sammanfattas som den interpsykologiska funktionen (Vygotskij 1934/2001). Denna funktion kan härledas till det som sammanfattas i pedagogernas uppfattningar. De använder sin kunskap i deras sociala agerande. Artefakten i detta sammanhang är främst engagemanget. Pedagogen använder detta redskap för att bemästra situationen, men också för att kunna tänka, agera och lära sig.