5.1.1 Att få den första menstruationen
Deltagarna beskrev olika erfarenheter av den första menstruationen. Bland nämnda erfarenheter framkom det att det var en naturlig händelse och utan särskilda känslor i samband med det, medan andra erfarenheter var känslor av att bli glada eller nedstämda.
Det framkom erfarenheter av att vara oförberedd när menarke inträffade. Deltagarna beskrev händelsen som skrämmande och förklarade att det berodde på avsaknad av kunskap. “Jag önskade att någon berättade för mig för jag blev liksom jätterädd, jag trodde det var någonting fel eller konstigt. Så jag var inte alls beredd” (Tjej 5). Upplevelsen ledde även till svårigheter att berätta för vårdnadshavare på grund av genans.
“[...] då fick jag mens och då kände jag bara nej fyfan det är inte sant. Men jag tyckte nog att det var ganska jobbigt och jag tyckte nog att det var lite pinsamt faktiskt … Så jag berättade inte ens för mamma, jag tror att det var min skolsköterska som ringde och sa till mamma”
(Tjej 10).
Deltagarna beskrev en medvetenhet kring själva menstruationsblödningen, dock inte hur menstruationsblodet avlägsnades. “Jag visste vad mensen var, men hade inte riktigt förstått hur den kom ut. Jag trodde hela tiden att det kom med kisset och förstod inte varför
mensskydd behövdes. Så det hade ju varit trevligt att veta redan innan” (Tjej 11).
Det framkom en längtan och glädje över menarke. Det ansågs som ett vitalt tecken på kroppsmognad samt ett tecken på en övergång till att bli kvinna. “...för jag har ganska mycket äldre systrar så jag längtade efter att få mens. Nu gör jag ju inte det men jag ville bli kvinna (Tjej 2). Menarke ledde till en gemenskap som upplevdes positiv.
“Asså när jag fick min första mens tror jag att jag var ganska glad. Alla mina kompisar hade ju fått mens så då kunde jag äntligen relatera till vad dom pratade om. Så jag tyckte inte det var jobbigt så” (Tjej 3).
Det uttrycktes en önskan om mer kunskap om anatomi, fysiologi samt biologi inför menarke samt en önskan om kunskap om menstruationsskydd. Deltagarna beskrev en ängslan inför att behöva använda menstruationsskydd för första gången. “Jo men det var väl lite såhär hur man sätter in en tampong och liksom hur gör man det, hur länge ska den va inne, när ska man byta, läcker det? Asså lite mer så…” (Tjej 10).
5.1.2 Att kunskap om menstruationscykeln varierar
Det framkom olika erfarenheter avseende kunskap om menstruationscykeln. Det ansågs vara ett tecken på friskhet och fertilitet samt ett tecken på att graviditet inte uppstått.
Menstruation beskrevs som något naturligt och en del av livet, något som kommer när tjejer är i tonåren. “Nej men asså det är ju när man kommer i tonåren så blir det så att man börjar ju blöda, man liksom får det. Det är ju en naturlig sak” (Tjej 4).
“Ja det jag vet är att man släpper ifrån sig ett ägg varje månad, och om det ägget inte blir befruktat så eh, kommer det ut till mens i stället, och det drar ju med sig massa andra saker också, asså när mensen väl kommer så är det väl massa slemhinnor också antar jag” (Tjej 9).
Erfarenheter om mer ingående kunskaper om menstruation framkom, ett obefruktat ägg som kommer från äggstockarna samt att menstruationen inte endast bestod av blod utan även slemhinna som stöts ut beskrevs. Tjej 5 beskrev menstruation som ett sätt för kroppen att renas från bakterier och tjej 8 nämnde “[...] att det är någonting i livmodern som släpps”.
Deltagarna ansåg att kunskapen om menstruation var undermålig och härledde det till att deltagarna inte fått lära sig.
“Det är så himla svårt, vi har typ inte fått någon slags undervisning om det i skolan. Jag vet egentligen inte jättemycket om vad som händer i kroppen. Jag vet att mens inte bara är blod…
Att det är massa annat. Men vad som händer i kroppen har jag inte jättebra koll på för det har vi inte fått lära oss” (Tjej 6).
5.1.3 Att undervisning om menstruationscykeln är bristfällig
Deltagarna upplevde att kunskapen om kroppen var låg, detta härleddes av deltagarna att
menstruationscykeln eller om anatomi och fysiologi. Hos skolsköterskan framkom det erfarenheter av att skolsköterskan doppade tamponger i vatten samt hällde vatten på bindor.
Deltagarnas erfarenheter var att det mestadels samtalades om samlag på sex- och samlevnadslektionerna och nästintill inget om menstruation.
“Ja asså jag tänker att man hade behövt prata mer om mens än bara typ samlag i skolan. Det är ju inte garanterat att man har samlag när man går i skolan men det är ju ganska garanterat att man får mens liksom” (Tjej 9).
Det framkom erfarenheter av att killar och tjejer erhöll olika utbildning. Deltagarna ansåg att det var viktigt även för killar att erhålla kunskap om menstruation samt att tjejerna fick undervisning i det som killarna gick igenom under puberteten. “[...] jag kommer ihåg när vi hade sexualkunskap, tjejer prata om mens och killar fick typ dra en kondom på en banan”
(Tjej 2).
Deltagarna uttryckte en tydlig önskan om bättre utbildning - både privat och i skolan gällande menstruationscykeln och menstruationsbesvär. Det framkom erfarenheter av att inte vara förberedd och en uttryckt besvikelse då deltagarna inte fått information om hur deras kroppar fungerar. “Asså, hemma pratade vi inte så mycket om det för vi tänkte inte att den skulle komma, man räknar med att skolan tar upp sånt också” (Tjej 1).
Deltagarna uttryckte att undervisningen om menstruationscykeln bör ske i tidigare ålder jämfört med vad deltagarna hade erfarenhet av. Deltagarna önskade information om menstruation redan i lågstadiet då menarke kan ske i tidig ålder. Deltagarna berättade om vänner som fick första menstruationen innan skolan hade undervisat om det.
“[...] Man borde ha flera lektioner om till exempel varför får man mens? Hur känns det?
Förklara vad det är så att folk inte blir rädda, vissa har ingen aning om vad det är, så att de inte blir rädda när det kommer blod. Att dom kan säga att det kan göra ont men också att det finns hjälp. Dom måste ju säga såhär, ja det finns hjälp att få, man kan ta värktabletter, så det blir mindre tabubelagt” (Tjej 9).
Deltagarna beskrev en önskan om mer utbildning i vad en normal menstruationscykel var och när något ansågs vara avvikande. Deltagarna önskade att det pratades mer om kroppens funktioner i samband med mens, vad som kan påverka menstruationen, exempelvis sämre kosthållning. Deltagarna berättade att skolan borde undervisa mer om menstruationsskydd.
“Ja det var ingen som sa vad som händer i kroppen. De informerade inte mer liksom. Vad heter det nu när man har riktigt ont vid mens? Någon sjukdom är det väl? Endometrios? Ja asså det hade ju varit jättebra om man fick reda på det i skolan, för tänk om någon skulle ha det eller få det” (Tjej 9).
Deltagarna uppgav erfarenheter om att det förekom okunskap hos lärare som undervisade i ämnet. Deltagarna berättade erfarenheter av att killar ofta uttryckte förolämpande ord
rörande deltagarnas menstruation. “Ja då har man väl alltid fått höra att man, har du mens eller!? eller jävla mensfitta typ” (Tjej 2).