man exempelvis samtalar på spanska och hjälper andra spansktalande individer som är i behov av gemenskap i t.ex. äldreboenden. Diasporas medlemmar träffas och samtalar på spanska för att bryta isolering och ensamhet som kan förekomma för individer som vistas på boenden eller är ensamma i hemmet och som inte behärskar det svenska språket eller har glömt bort det på grund av sjukdomar. Elena som är anser att det är viktigt att få tala sitt modersmål. Det är hennes språk som hon förmedlar känslor med säger hon, ibland tryter svenskan under intervjun då väljer hon att ta till spanska för att förstärka det hon vill förmedla. Det spanska språket är ett viktig redskap som ger dessa spansktalande individer i Sverige en samhörighet genom att förmedla kunskap med varandra genom samtalet. Inom Diaspora finns individer från olika delar av Latin/Sydamerika, och det är just språket man har gemensamt medan exempelvis matkultur och traditioner kan se helt olika ut. Elenas medlemskap i den spansktalande föreningen Diaspora tyder på att det finns ett starkt behov av att få träffa andra medmänniskor som man kan tala med på sitt modersmål.
”Vi träffas och pratar med varandra inom gruppen där lär vi oss nya saker hela tiden om varandra. Vi kommer från olika länder i Sydamerika men vi har samma språk, och det är viktigt för ass att kommunicera med varandra på spanska”.
Diaspora verkar också vara en sammansluten förening där dess medlemmar känner tilltro för varandra. Elena berättar att hon tillsammans med en föreningsmedlem besökte en äldre kvinna som de helt enkelt umgicks och förde konversationer med, för att bryta hennes ensamhet och erbjuda henne ”samtalsalternativ”. Och här var det spanska språket som användes som det viktigaste redskapet till att bryta den äldre kvinnans ensamhet. Detta var enligt Elena väldigt givande för denna äldre kvinna, men p.g.a. motstånd från dennes familj fick dessa besök avslutas. Elena själv får hjälp från en annan gruppmedlem som hjälper Elena med matlagningen i hemmet. Här finner vi alltså att det för Elena, bortsett från att få hjälp med matlagningen, är väldigt viktigt att hjälpen kommer från någon som hon kan tala spanska med och få ” traditionell” mat tillagad i sitt hem. Vi är av den uppfattningen också att språket verkar ingiva ett förtroende, det spanska språket i det här fallet då. Att exempelvis besöka en äldre kvinna för att kommunicera med henne på spanska eller själv få hjälp i hemmet från en spansktalande person, i båda fallen finner vi just språket som det centrala och signifikanta här för det spelar inte någon större roll om dessa personer kommer från samma land eller inte så länge man rakt och enkelt kan uttrycka sig och tala med varandra.
”Man hjälper varandra också, är det så att någon behöver hjälp med det svenska språket så kan de få hjälp av andra som också talar svenska. Jag och en kompis besökte vid ett par tillfällen en äldre kvinna som man inte kan svenska på ett boende som vi pratade med. Personalen på boendet var väldigt positiva till detta, men efter ett tag sa den äldre damens dotter att dessa besök var väldigt stressande för hennes mor och därför slutade vi med dessa besök. Jag har också hjälp från Diaspora, jag får hjälp med matlagningen i hemmet från en annan medlem”.
Soledad är inte med i en förening som Diaspora. Soledad är väldigt stolt över att hon är självständig samt inte behöver någon hjälp för att klara sig i vardagen. Hon bestämde sig för att ganska omgående efter ankomsten till Sverige att hon måste lära sig språket för att på egen hand klara sig i det nya landet. Det svenska språket gav också Soledad en större känsla av kontroll över sin situation. Hon vägrade låta en tredje part agera och ansvara för hennes privata angelägenheter. Soledad talar också väldigt god svenska och förklarar att kunna det svenska språket är utav stor vikt.
”Jag har använt mig av tolk bara en gång under min vistelse i Sverige, och det var när jag precis anlänt till Sverige och var på arbetsförmedlingen och sökte jobb. Efter det bestämde jag mig att jag måste lära mig svenska, jag ville inte prata om privata saker med någon anställd på arbetsförmedlingen eller när jag var på besök hos lärare det är min ensak ”.
Soledad hade en stark vilja att lära sig det svenska språket och på det viset förbli oberoende. För henne är det svenska språket ett viktigt redskap som betyder väldigt mycket och underlättar hennes vardag i det nya landet. Hon är också utav den åsikten att fler invandrare hade kunnat göra mer för att lära sig svenska vilket på många sätt hade underlättat anpassningen till det nya landet.
”Jag insåg att jag måste lära mig språket för att kunna vara självständig här. Så jag började utbilda mig till barnsköterska på svenska, så lärde jag mig svenska och fick jobb som barnsköterska. Jag tycker också att många andra som invandrat hit kunde gjort mer för att lära sig det svenska språket”.
Det svenska språket har en stor vikt i Soledads liv, men främst utanför det privata livet och under tiden som hon arbetade. Samtidigt förblev spanska det språk som hon känner en känslomässig förbindelse med. Spanska språket är det språket som hon identifierar sig med och som hon vill föra över vidare till sina barn samt barnbarn. Soledad känner sig bekväm med sitt modersmål och upplever att det är på det språket som hon kan uttrycka sig på och verkligen känna att hon kan förmedla sina känslor samt det hon vill säga på et adekvat sätt vilket är tillfredsställande för henne. När Soledad tittar på tv är det också för det mesta på spansktalande program som hon tittar på. Hon finner detta som både tillfredställande och ett enkelt sätt för henne att koppla av, utan att behöva anstränga sig. Det är även tillfredsställande för henne att nu kunna välja vilket språk som hon vill tala, och i de flesta fall är det spanska språket som använder för att kommunicera, om inte omständigheterna kräver annat. Då de flesta av hennes vänner och hennes bästa vän är från Latinamerika är, och att hon nu har tid till att mer umgås med dem när hon inte längre arbetar, är spanskan ännu mer närvarande i hennes liv.
”Spanska är det språket som jag kan uttrycka mig på från hjärtat. Jag pratar alltid på spanska med mina barnbarn, och jag gjorde samma sak med mina barn medan de ofta svarade mig på svenska. När jag tittar på tv är det ofta spansktalande kanaler jag tittar på. Jag är pensionär nu och jobbar inte längre, jag behöver inte prata svenska längre. Det är skönt nu att ha tid för sig själv och inte behöva stiga upp tidigt varje morgon. Min bästa väninna är också från Peru, hon är som en syster för mig, nu kan vi umgås och prata med varandra ofta”.
Eva för henne att vara en del av en grupp människor som har det gemensamt att man ursprungligen kommer från olika delar av Sydamerika är tilltalande, då människor från olika länder samlas och samtalar samma språk och byter erfarenheter . Denna grupp skänker Eva tillfredsställelse, där får hon träffa andra som också emigrerat till Sverige. Där är det spanska språket som fungerar som en
bro mellan medlemmarna. Gruppen utvecklas tillsammans, men detta är inte alltid
enkelt då denna grupp består av olika individer med olika bakgrunder. Men detta är enbart positivt för Eva då de lär sig hur dem tillsammans skall överkomma de svårigheter som dyker upp. Dessa svårigheter är nyttiga för gruppen då det tvingar medlemmarna till att lära känna varandra och hur de ska samsas och fungera som en helhet. Vikten av delta i olika aktiviteter som drivs av gruppen har också stor betydelse. Exempelvis beskriver Eva att gruppmedlemmarna tillsammans deltar i olika litteratur cirklar som berikar ålderdomen.
”Diaspora är ett skäl för glädje, där vi kan träffa andra människor som pratar vårt hemspråk. Men samtidigt är det jobbigt. Vi har olika åsikter men vi lär oss ständigt om hur vi inte ska vara, för att utveckla oss vi måste samsas. Vi håller oss levande genom ett deltagande av alla aktiviteter. Vi kommer från många länder i Sydamerika, det är genom språket vi lär oss att ha tålamod, det är inte alltid man har samma åsikter. Vi utvecklar oss, vi har litteratur cirklar där vi studerar språket”
Det spanska språket har en oerhörd betydelse för känslan av samhörighet, detta medför till att gruppkänslan samt känslan till att man inte är ensam ökar. Och för Eva är det inte själva ”landtillhörigheten” som är utav största betydelse, utan det är faktumet att man kommer från Sydamerika och spansktalande som är utav den största betydelsen. Något annat som medlemmarna i Diaspora också delar är att alla en gång i livet, p.g.a. olika orsaker, lämnat sitt hemland och flyttat till Sverige. Den här erfarenheten som alla delar stärker gemenskapen och förståelsen för varandras situation i Sverige. Dock varierar upplevelserna och tankarna om flytten till Sverige och faktumet att man bestämt sig för att stanna i Sverige beroende på av vilken anledning som man lämnat sitt hemland. Men som redan sagt, finns det ändå en hög grad av förståelse mellan gruppmedlemmarna.
För Eva var det också helt otänkbart att hon någon gång i livet skulle tvingas till att åldras i ett annat land. Men livet utvecklas i olika riktningar och leder ibland till saker som man aldrig hade förväntat sig. Nu efter en så lång tid i Sverige är inte en flytt tillbaka till Chile något som hon strävar efter med tanke på att hennes barn är alla bosatta i Sverige. Eva har, som tidigare nämnt i studien, en syster som bor kvar i Chile, men att flytta och bosätta sig hos sin syster är ingen option för Eva av olika anledningar. Nu bor hon och åldras i Sverige vilket Eva har accepterat, ett åldrande som ibland medför vissa svårigheter men som samtidigt
underlättas av faktumet att man är en del av större grupp som har en stark sammanhållning.
”Det är livsviktigt att få prata spanska, för då känner man samhörighet . Jag känner mig inte som chilenska, jag är mer som latinamerikanska, vi är alla här i samma situation i Sverige. Man delar gemenskapen att man har flyttat oberoende av orsaken till flytten. Om man har blivit tvungen eller man har valt själv blir det olika situationer, när jag bodde i Chile hade jag aldrig tänkt tanken att jag skulle åldras i Sverige. Jag kan inte lämna mina barn i Sverige för att åldras i Chile jag har min syster där men jag vill inte tränga mig in hennes liv, det är ödet man har fått att åldras här”.
För Eva har också det svenska språket också en stor betydelse vid sidan om det spanska språket. När Eva anlände till Sverige var omständigheten att hon varken förstod svenska eller kunde kommunicera med omgivningen svårt att acceptera. Hon berättar väldigt målande hur förvirrande detta var för henne och vilka konsekvenser som medföljer med att man inte förstår det språk som talas i det nya landet. För henne hade det i princip varit omöjligt att leva ett värdigt liv i Sverige utan att kunna tala och förstå det svenska språket. Därför var det väldigt viktigt för Eva att lära sig språket ganska omgående, vilket hon också gjorde, dock finns rädslan kvar att hon kommer tappa det svenska språket med tanke på att man blir äldre.
”Jag kände mig som i ett moln när jag kom till Sverige, det molnet stoppade alla ljud och röster, då jag inte förstod vad människor sa till mig. Man kan inte leva i ett land utan att förstå språket. Det är även en av mina rädslor att förlora svenska språket för då kan man inte kommunicera här att lära sig, svenska var därmed viktigt för mig”.
Hejno identifierar sig starkt med det danska språket, han är av den åsikten att det aldrig fanns en anledning till att lära sig det svenska språket. Det danska språket har varit det språk som Hejno använt/använder när han kommuniceras med sin omgivning. Detta har aldrig medfört några större bekymmer för Hejno i hans vardagliga liv. För det mesta lyckas Hejno förmedla det han vill uttrycka, men ibland uppstår situationer där han måste improvisera och lägga till vissa svenska uttryck som han lärt sig.
”Jag har inte behövt lära mig svenska, det är inget jag har tänkt att jag behöver lära mig, folk i Sverige förstår vad jag säger när jag pratar med dem. Ibland kan det bli missförstånd då försöker jag ”försvenska” min danska”.
Den danska matkulturen och olika ”danska kulturella” traditioner har en stor betydelse för Hejno. När han exempelvis tittar på tv, oavsett vilket program det är, så är det de danska kanalerna som han tittat på. Hejno känner en stark förankring till danska tv program som visades under den period som han förknippar med Danmark. Han upplever dessa program som stimulerande, då han känner en stark samhörighet till dessa program. Dessa program för Hejno tillbaka till Danmark, därav medför detta en känsla av tillfredsställelse för honom. Under hela sin vistelse i Sverige är detta en företeelse som Hejno aldrig slutat med. Hejnos barn arbetar i Danmark, ofta handlar de då dansk mat, eller den mat som Hejno förknippar med den period när han levde i Danmark.
”Jag har danska tv kanaler där tittat jag på nyheterna om vad som händer jag följer med om vad som händer politisk, danska kungahuset och fotbollen följer jag också. Varje helg sänder man filmer från 50-, 60-, och 70 -talet, åt dessa skrattar jag. Dessa filmer påminner mig om Danmark, jag förstår denna humor väl. Detta är något jag aldrig har slutat med, att se på filmer från Danmark. Alla mina barn arbetar i Danmark så de tar med sig mat hem ibland, medisterkorv, leverpastej, wienerbröd och korv”.
En stor del av Hejnos familj och släktingar bor kvar i Danmark, som han har kontakt med, dessvärre träffar Hejno inte de lika ofta som han hade önskat. Men Hejno har ett fåtal släktingar som också är bosatta i Sverige, han finner stor glädje i att få besök från dessa släktingar. Under dessa besök får han t.ex. ofta hjälp med matlagningen, de promenerar tillsammans till affären och handlar det som behövs för att tillaga traditionella danska maträtter. Det gemensamma samtalsämnet berör också just Danmark och hur det var medan Hejno fortfarande var bosatt i Danmark.
”Jag har familj i Danmark, de kommer hem till mig med jämna mellan rum. Min systerdotter bor nu i Sverige, hon kommer nästan en gång i veckan, då känns det bra och tillfredställande, hon lagar mat till mig, vi promenerar, vi pratar med varandra om mitt liv i Danmark och så”.
Maria uppger att hon verkligen finner det viktigt att tillhöra en förening som Diaspora. För denna förening fungera som ett skyddsnät för dess medlemmar. Och eftersom det finns individer från många olika länder i Sydamerika, finner Maria detta berikande. För tillsammans delar de olika erfarenheter med varandra, dem finns där som ett stöd för varandra och hjälper varandra vid behov. Det spanska språket är den länk som för alla medlemmar samman. Genom att kunna tala och kommunicera med varandra överskrids många gränser, själva landtillhörigheten har inte längre lika stor betydelse som den kanske en gång hade.
”Diaspora har hjälp oss mycket. Vi träffar andra som talar samma språk, och personer som har liknande kulturella traditioner, det gör oss rikare. Det spanska språket för oss samman och skapar en större sammanhållning bland oss oavsett vilket land i Sydamerika vi kommer ifrån”.
Det spanska språket betyder väldigt mycket för Maria även utanför föreningslivet. För själva språket ingiver stort självförtroende i Maria. Maria behöver inte tänka på hur hon skall uttrycka sig på samma sätt som hon måste göra när hon talar svenska. Detta medför till att hennes kommunikativa osäkerhet minskar. Hon upplever det som utav stor vikt att ha en omgivning som hon kan tala spanska med, då behöver Maria varken anstränga sig i så stor mån som när hon talar svenska eller vara osäker på om hon förmedlat det hon vill säga på rätt sätt.
”För mig är det viktigast att få prata spanska för där är jag säker, jag vet hur jag ska uttrycka mig”.
För Aisha är det bosniska språket är det enda språket som hon kommunicerar med, därav har den också en stor vikt av den. Det är en grund som Aisha lutar sig emot, en grund som även ingiver henne en ökad känsla av självsäkerhet. Att höra
andra individer prata bosniska upplever Aisha som en lättnad, att det helt enkelt finns andra och yngre människor som talar samma språk, att hon inte är ensam om det.
”Det är väldigt skönt att höra någon prata bosniska, det är skönt att veta att fler pratar det, särskilt unga människor”.
Betydelsen av att ha tillgång till ett tv-utbud med kanaler från forna Jugoslavien har stor betydelse för Aisha. Hon upplever uppenbarligen det mycket enklare att förstå olika program som visas på dessa kanaler än på svenska kanaler. Som ensamboende och äldre invandrare erbjuder dessa kanaler en form av sällskap, sällskap som till en viss mån bryter ensamheten som Aisha upplever. För tillfället var en dessa kanaler inte tillgänglig med anledning av tekniska fel, Aisha upplevde en stor besvikelse av detta skäl som hon också uttrycker, vilket ytterligare speglar den vikt som sådana kanaler har för Aishas vardag i Sverige.
”Jag tittar oftast på kanaler ifrån Exjugoslavien. De svenska kanalerna tittar jag också på, men väldigt sällan då jag har väldigt svårt för att förstå handlingen, med tanke på att jag inte kan det svenska språket. För tillfället uteblir den bosniska kanalen p.g.a. tekniska fel, jag saknar den jätte mycket”.
6. ANALYS
I detta avsnitt ska vi presentera vår analysredogörelse av vårt empiriska material som har kommit ut från en grundad teori analys . Resultaten har valda teman som har framkommit av kategorisering. Resultaten kommer vi här koppla med våra teorier rootsteorin, livsvärldsteorin och livsloppsteorin.