I början av år 1921 spridde sig i Finland vetskapen om den agitation ryssarna i Petsamo bedrev mot finnarna. Finnarna till och med beväpnade sig för möjligheten till motstånd. Gränsbe vakningen i Lappland fick den 24 januari 1921 order om att upprätta i Petsamo en bevakning, som skulle verkställa beman ning av vissa ställen samt bevakning av landgränsen. Gränsbe vakningen i Lappland överlät mer än hälften av manskapsstyr- kan för uppgiften.
Bevakningen i Petsamo måste efterkomma de direktiv och bestämmelser som landshövdingen i Petsamo län ansåg vara nödvändiga att utfärda. För bevakningens verksamhet svarade gränskommendanten, som var underställd gränsbevaknings inspektören vid ministeriet för inrikesärendena. Gränskommen danten gav order åt kompanicheferna och dessa i sin tur åt sina underlydande. 21
Vad ordnandet av gränsens bevakning beträffar var det vä sentligt att det från Ryssland ledde endast två vintervägar till Petsamo-området: den ena via Suonikylä och Höyhenjärvi till norska gränsen och den andra från järnvägen till Murmansk via byn Motovski till Yläluostari. Om somrarna och dels även om vintrarna gick man över gränsen än här än där. Som möjliga övergångsställen måste speciellt beaktas näsen i Maattivuono och Pummanki, av vilka marken på Maattivuono-näset var hård och jämn och sålunda tillät transport med hästskjuts och till och med transport av kanoner. Ingen väg ledde dock till Petsamo-området från båda näsen. Den 215 km långa landgränsen ansågs på grund av de svaga kommunikationerna inte vara strategiskt betydelsefull.22
Verkställandet av gränsdragningen uppdrogs åt en finsk-rysk och finsk-norsk gränskommission, men bevakningen i Petsamo
beordrades att på alla sätt bistå dem. Gränsdragningen förflöt inte utan problem: vaktbefälhavaren i Vaitolahti måste bl a förklara utegångsförbud den 7 juli 1921 eftermiddagen på grund av stridigheterna mellan den ryska och finska gränskommissio nen. Gränsen mot Råds-Ryssland drogs inom loppet av år 1921, men de slutliga riksgränserna fastställdes först år 1925 efter det att gränsdragningen mellan Norge och Finland blev färdig.
· För bevakningen av gränsen mot öster och delvis mot norska gränsen svarade 1 :sta kompaniet i Petsamo och 2:dra kompaniet i Salmijärvi för bevakningen av gränsen mot Norge. Bevakning en av gränsen mot öster koncentrerades under de första åren inte till landgränsen, utan man bevakade huvudsakligen av farbara rutter samt bytätorter. Förutom bolsjeviker i Murmansk måste man som hotbilder också beakta närheten av Kirkenes, en annan framstående kommunistisk agitationshärd. På grund av de vik tigaste trafikförbindelserna var den norska och finska gränsen i själva verket betydligt mera bevakad än gränsen mot Råds Ryssland med undantag av Fiskarhalvön.23
Bevakningen av den omkring 70 km långa sjögränsen, länssty relsens livsmedelstransporter från Vardö i Norge till Petsamo, postgången och persontrafiken från Petsamo till Fiskarhalvön samt till Kirkenes i Norge verkställdes av bevakningen med de av staten ägda motorfartygen "Agnes" och "Lansing", samt år 1922 med det av Poststyrelsen inköpta Ishavs fartyget "Suomi", som fick sitt namn med anledning av propagandan.24
Vid fältbevakningarna skötte gränsmanskapet jouruppgifter, spaningar och övervakning av båttrafiken samt närpatrullering vid gränsen och på tätorterna. Fältbevakningarna fungerade som känselspröt för kasernerna och rapporterade sina insikter till kompaniet, där bevakningarnas proviantpåfyllning ombe sörjdes liksom även vaktombytet av manskapet. Transporterna sköttes på 1920-talet med rodd- och motorbåtar, till fots eller med hästar och om vintern med renar. ]fältbevakningarna ut gjordes i allmänhet av ca en tredjedel av gtänsbevakningsstyr kan i Petsamo.
I kasernerna i Petsamo och Salmijärvi var livet tydligare förknippat med tjänstgöringsprogrammet och efter reveljen följ de normalt morgon te, underhåll av logementet, organisering av tjänstgöring, arbetstjänst, frukost, fortsättning av arbetstjäns-
Den nordligaste gränspunkten i Vaitolahti på Fiskarhalvön. ( Krigsmuseet) ten, middag, ordergivning och till sist aftonupprop. Kvällsfri tiderna sträckte sig till halva natten. Ibland sportade man, mar scherade och putsade vapen, städade och badade bastu, alldeles som i våra dagar.
Kasernerna fungerade som utbildningsplatser för gränsman skapet. En del av kompaniets reservmanskap sändes i komman-
douppdrag t ex till fjordmotorbåtarna, fel- och kontrollpatruller till telefonledningarna samt patruller till övervakning av lands vägsbyggena och flottningen. Vid behov erhöll kronofogden tjänstehandräckning. 25
I samband med gränsbevakningen förde officerarna bok över den ryska militären i Murmansk och de norska i Finnmarken och deras styrkor och truppförflyttningar. Intressant är till exempel den bevarade kännedomen från september 1923 om avlägsnan det av de ryska fältbevakningarna från gränsen mot Finland på Fiskarhalvön. I stället för bevakningarna hade man sänt dit endast ett par civiltjänstemän, som var kända under namnet "Kontroll". Fiskarhalvöns gräns mot Finland var åtminstone. ända till slutet av år 1923 utan rysk militärbesättning.
Erfarenheterna från undantagstillståndet 1921 av gränsbe vakningen var enligt landshövdingen inte uppmuntrande. De värnpliktiga saknade den nödvändiga beredskap, som enligt de uppdrag som lämnats åt gränsbevakningen beträffande hin drande av smuggling, passkontroll- och tullövervakning, skulle ha förutsatt. Ur det militära försvarets synpunkt var truppen alltför liten och det fanns inte tillräckligt med tid att exercera beväringarna på grund av övriga uppgifter.26
Delvis på grund av dessa samt av kostnadsorsaker intog man den ståndpunkten att bevakningen av gränsen skulle ske genom värvning. En legotrupp på omkring 50 man åtog sig att sköta gränsbevakningens uppgifter. Av klagomålen att döma - av vilka en del visserligen visade sig vara grundlösa -var legotrup pen disciplinlös jämförd med det av värnpliktiga och legotrup per bildade gränsmanskapet föregående år. Tillförlitligheten av påståendet verkar logiskt i det hänseendet att inför truppen av de värnpliktiga, legotruppen hade "ett moraliskt mera förbin dande förpliktelse" att upprätthålla sin egen ryggrad. I april ar
1922 blev följden av värvningarna den att styrkan uppgick till 180 man, men åren 1923-1930 varierade den mellan 50-100 man.27 Dyningarna av fläskupproret - "den avgörande striden mot kapitalisterna" återspeglades också i Petsamo: den 7 februari 1922 sköt de röda finnarna mot patruller i Vaitolahti och flyddde sannolikt till den ryska fältbevakningen. Livsmedelsförrådet i Vaitolahti sattes under extra övervakning. Man undgick inte heller senare väpnade konflikter, men de utgjordes främst av
Unga värnpliktiga från Petsamo (1934?). (Krigsmuseet)
skottlossningar. Det olovliga överskridandet av gränsen fort gick hela den tid bevakningen fungerade.
Sammandragningen av gräns bevakningen i Petsamo och kom munikationsförbindelsernas stegvisa förbättring hade som följd att behovet av en självständig bevakning i Petsamo blev ifråga �att. Gränsbevakningskontrollören hade i januari 1925 börjat planera att bevakningen, som reducerats till mindre än hundra man, skulle förenas till ett kompani i Lapplands gränsbevak ning.28